Adopterade syskonen Jonas och Frida fann varandra – efter 43 år: ”Det jag längtade efter fanns två timmar bort”

Det här borde du fråga dina mor- och farföräldrar

Deras band uppdagades när Jonas sambo Lisa bestämde sig för att släktforska.

– Det blev en chock när jag fick veta att jag hade en lillasyster som bott så nära mig, säger Jonas Karlsson när vi träffas hemma hos Fridas pappa, Kent Larsson, i Olofström.

När vi ses har Jonas och hans son Elias rest till Olofström för att träffa syster och faster. Stämningen är hjärtlig och bjuder både på glada skratt och en och annan tår när vi kommer in på detaljerna om hur syskonen fick kontakt med varandra.

– Det var känslosamt, säger Jonas och Frida nickar instämmande.

Kent berättar att han och numera avlidna hustrun Gun-Britt fick ett barn som bara levde i två dagar. Efter det tog de beslutet att adoptera och fick efter en utredning veta att de skulle bli föräldrar till en liten chilensk flicka.

Minns Fridas ankomst

Kent minns när de stod på Arlanda flygplats och en lång rad med flygvärdinnor kom gående med små knyten i famnen. Ett av dessa små knyten var sex veckor gamla Frida som anlände till Sverige våren 1981.

– Känslan var fantastisk, säger Kent Olofström är ett mångkulturellt samhälle och Frida upplevde aldrig några problem med att hon inte såg ”svensk” ut.

Tvärtom berättar hon om en trygg uppväxt, där hon var aktiv inom flera idrotter.

Några år senare fick hennes adoptiv­föräldrar ett biologiskt barn, sonen Karl. En lillebror var roligt, men hos Frida fanns en stark längtan efter att även ha en storebror.

I början av tonåren läste Frida sina adoptionshandlingar och av dessa framgick att hon hade syskon.

Känsloladdad resa till Chile

Hon ville veta mer om sina biologiska rötter och när hon var 18 år gjorde hon tillsammans med familjen en resa till Sydamerika.

– När jag kom till Chile gick jag omkring och tittade efter människor som kunde likna mig. Vi åkte igenom en liten by som skulle kunna vara byn jag kom ifrån, men det fick jag aldrig bekräftat. Det var en känsloladdad resa och jobbigast var när jag skulle resa därifrån.

I tjugoårsåldern flyttade hon till Stockholm där hon utbildade sig till ordningsvakt, och senare i livet träffade hon sin sambo, Ellinor.

Frida sökte flera gånger till tv-programmet Spårlöst för att få en möjlighet att hitta sin biologiska familj. Men hon kom aldrig med och fick leva vidare med ovissheten.

– Har du inte kontakter i Chile som kan hjälpa dig så är det svårt, säger Frida som för några år sedan bytte ut sitt svenska efternamn Larsson till sitt födelsenamn Fuentes.

– Jag gjorde det för att komma närmare mina rötter, förklarar hon.

Jonas Karlsson var två och ett halvt år när han kom till Sverige, bara något år före Frida. Hans adoptivföräldrar hade då redan adopterat en tre år äldre pojke från Sydkorea, Fredrik.

– Det första minnet jag har är att Fredrik ger mig en kram när familjen hämtar mig på flygplatsen, säger Jonas.

Var mobbad i skolan

Adoptivfamiljen bodde i Jursla i Norr­köping, men flyttade efter några år till Skurup i Skåne.

Till skillnad från Frida berättar Jonas om en tuffare skolgång med mobbning.

– Jag fick ta emot en del glåpord. Det är nog tuffare att vara kille och se annorlunda ut, menar han. Men det löste sig när jag gick i sexan och via en kompis kom in i ett killgäng där jag blev accepterad.

Tankarna på ursprunget fanns i hans huvud, och framför allt drömde han om att han kanske hade en lillasyster någonstans.

Men Jonas gjorde till skillnad från Frida aldrig några försök att söka efter sina rötter. Han läste inte ens sina adoptionshandlingar.

– Det var först när min pappa dog förra året som jag hittade dem. Inte för att han på något sätt undanhållit dem för mig, utan mer för att jag aldrig känt något behov av att läsa.

– Det var också av respekt mot mina adoptivföräldrar som jag inte ville göra någon närmare efterforskning.

Sambon började släktforska

Adoptionshandlingarna visade vilka som var hans föräldrar, men inte så mycket mer.

Några år tidigare hade Jonas gjort ett dna-test och skickade uppgifterna till en släktforskningsplattform för att den vägen kunna bygga ett släktträd och kanske hitta sin biologiska familj.

– När jag fick svaret visade det sig att möjligheten att få träff på en släkting var 0,6 procent. Där och då gav jag upp ambitionerna om att hitta mina rötter.

Svaret på dna-testet blev liggande – tills förra året.

Då började Jonas sambo Lisa på eget initiativ släktforska, med hjälp av hans dna-test. När även adoptionshandlingarna tillkom blev det jobbet lättare. I utredningen hittade Lisa en kvinna som hette Constanza som hon började kommunicera med. Lisa gav henne uppgifterna som Jonas hade om sina föräldrar.

Insåg att han var ett trafficking-barn

Kvinnan skrev tillbaka och berättade att hon hade information. Det visade sig dessutom att hon arbetade för en organisation som hjälpte bortadopterade chilenska barn att hitta sina föräldrar.

Jonas var skeptisk.

– Jag trodde att det här var någon som bara var ute efter att tjäna pengar. Men Constanza kunde ge information som Jonas inte hade en aning om. I Chile var han registrerad som försvunnen, inte adopterad.

– Jag var ett traffickingbarn, säger Jonas och hänvisar till den stora adoptions­skandalen där chilenska barn under militärdiktaturens ledning stals från fattiga familjer och adopterades bort.

– Beskedet var chockerande, säger han. Men mina adoptivföräldrar kände inte till något om det, så jag klandrar inte dem.

Constanza kunde se att Jonas hade en lilla­syster, som också adopterats till Sverige, men på laglig väg. Familjen som adopterat henne bodde i Olofström.

– Va, jag hade vuxit upp ovetande om att lillasystern jag längtade efter fanns två timmar bort!

Hittade Fridas far

Constanza skickade uppgifterna om adoptionen utan att det kostade något. Jonas kunde läsa att adoptionsföräldrarnas namn var Gun-Britt och Kent Larsson.

Han började söka Kent Larsson i Olofström på Internet. Det var lätt att hitta honom, och ett telefonnummer. Men det var sent på kvällen och inte läge att ringa. Så det fick bli ett sms som Kent kunde läsa nästa morgon.

Men Kent är en kvällsmänniska och läste meddelandet samma kväll – med viss skepsis. Det kunde ju vara ett bedrägeri, tänkte han.


– Meddelandet var så välskrivet och det vore fantastiskt om Frida hade en bror, säger Kent som svarade Jonas att hans dotter numera bodde i Stockholm.

– Det rörde upp mycket känslor, säger
Jonas som nu var exalterad och började söka sin lillasyster med hjälp av Lisa.

Likadana öron

Han letade efter Jessica Alejandra Fuentes, som var Fridas födelsenamn, men hittade ingen och letade vidare på nätet.

Då såg han att det fanns en Frida Fuentes som bodde på samma adress som en Ellinor. Han hittade Ellinor på Facebook, och såg bilder på en tjej som troligen var hennes sambo.

Det skulle kunna vara hans syster!

– Vi hade samma öron och samma händer, säger Jonas som fick rysningar när han såg bilderna.

Det var Lisa som skötte kommunikationen och hon skrev via Messenger till Ellinor att Frida hade en bror som heter Jonas Karlsson och att han ville ha kontakt med Frida.

Ellinor läste meddelandet på morgonen och förstod ingenting.

– Hon skickade ett sms till mig på jobbet där hon skrev ”Vi måste prata”. Jag undrade vad som stod på, hade jag gjort något som ställde till det i vårt förhållande?

– Jag ringde upp henne och hon undrade om jag kände någon Jonas Karlsson som bor i Skurup. Han skulle vara min bror.

Frida fortsätter:

– Nä, jag kände ingen Jonas Karlsson och visste knappt var Skurup låg. Jag bad henne läsa upp meddelandet och när jag lyssnade sa jag att det var fejk.

Men Ellinor tyckte det var för mycket som stämde för att avfärda det.

– Okej, fråga vad min biologiska mamma heter, sa Frida.

När Lisa svarade det exakta namnet blev Frida häpen – minst sagt. Hon hittade Jonas på Facebook och blev chockad.

– Han såg ut som en manlig version av mig!

Sett sin syster på TV – utan att veta att det var hon

Tårarna rann nedför hennes kinder och hon sprang ut i korridoren på jobbet.

– Jag kommer knappt ihåg något mer av den dagen, säger hon.

Ellinor och Lisa hade kommit överens om att ordna ett videosamtal mellan syskonen på kvällen.

– När det var dags skakade jag i hela kroppen. Så fort jag såg Jonas kom glädjetårarna. Det var min bror som jag längtat efter hela livet!

För Jonas var det lika omtumlande.

– Jag hade åkt till jobbet tidigt den morgonen och när Lisa skrev att hon hittat min syster kändes det helt overkligt.

– Pappa ringde till mig med gråten i halsen och sa att jag och min lillebror har fått en faster, minns Jonas son Elias, som är
jätteglad för sin pappas skull.

Det första videosamtalet varade i tre timmar och handlade om allt möjligt. Men framför allt var det mycket känslor som ventilerades. Och visst fanns det likheter i tycke och smak.

– Vi älskar båda skumtomtar, skrattar de.

Frida berättade att hon tidigare arbetat som ordningsvakt i Stockholms tunnelbana och då varit på tv i realityserien Tunnelbanan. Då fick Jonas en ny chock.

– Jag minns avsnitten där Frida var med. Jag har suttit och tittat på henne – utan att veta att det var min syster!

Ett speciellt möte

De bestämde att de skulle träffas några dagar senare. Jonas och Lisa skulle åka till Stockholm. Det var sagt att de skulle komma en söndag, men Jonas ville överraska och kom överens med Ellinor att de skulle dyka upp redan på lördagen.

– Plötsligt sa Ellinor att Jonas och Lisa skulle komma om en timme, skrattar Frida.

Det blev ett varmt möte.

– Vi kramades mycket och länge. Det är jättesvårt att sätta ord på de känslorna, säger de.

Sedan träffades de igen, då hemma hos Fridas pappa i Olofström strax efter nyår. Efter hand har de upptäckt fler och fler likheter hos varandra.

– Vi går likadant, säger de och skrattar.

De håller självklart kontakten med varandra – och med Constanza som har berättat att de också ska ha en äldre bror som finns i Chile.

– Vi har inte lyckats få kontakt med honom, säger Jonas.

Syskonens mamma gick tyvärr bort förra året. Om de har samma pappa är oklart eftersom det stod fader okänd när Frida adopterades.

– Vi håller på att undersöka om våra släktingar i Chile vill ha kontakt med oss. I så fall är vi öppna för det.Nu har Frida fått storebrodern hon längtade efter. Och Jonas har fått den lillasyster som han längtade efter …