Dykaren Stine letade efter drunknad svensk pojke: ”Ville hitta honom – för familjens skull”

6 saker du bör veta om drunkning

Nyårsdagen 2025 blev en dag som Stine Pallesgaard Vithen, 38, alltid kommer att bära med sig. Inte av de festliga skäl som annars kan förknippas med datumet, utan för att hon skickades ut på sin första insats som räddningsdykare.

Under natten hade en 16-årig svensk pojke fallit i vattnet vid Helsingörs hamn efter en utekväll med sina vänner. Medan resten av Danmark hörde om den skrämmande händelsen på nyheterna fick Stine ett meddelande på sin personsökare, en sökare som kan skicka och ta emot meddelanden trådlöst, om en misstänkt drunkningsolycka.

Stine var inte hemma, men så fort hon fick meddelandet ringde hon till sin insatsledare och kort därefter var hon på väg ut till hamnen. Där anslöt hon till sökandet, som bestod av sju–­åtta dykare från olika räddningstjänster och pågick tills mörkret föll. En linförare skickade ner henne i det mörka vattnet med en sikt på två meter – vilket är bra i Danmark.

– Jag kan kommunicera med min linförare under vattnet och han kan guida mig, så att jag helt lugnt och stilla kunde söka enligt de sökmönster som fanns för hamnbassängen, säger hon och fortsätter:

– Jag var extremt noggrann, för det var mitt första sök och jag ville vara hundra procent säker på att när jag hade sökt klart, fanns det ingen möjlighet att pojken ändå kunde ligga där, berättar Stine, som var nere 30–40 minuter åt gången innan hon behövde gå upp och få en ny dykartub och kanske något varmt att dricka.

Tyvärr fann de inte pojken och det blev en dämpad nyårsafton där tankarna var på andra ställen än på nyårsraketer och bubbel, berättar hon när hon och pojkvännen Daniel, som också är både brandman och räddningsdykare, tar emot i lägenheten i Helsingör.

De bor bara cirka fem minuter från brandstationen, det är ett krav för att bli deltidsbrandman och räddningsdykare att man snabbt kan ta sig iväg.

Väl rustade

Sedan årsskiftet har Stine arbetat heltid som brandman och räddningsdykare hos Falck och dessutom jobbar hon som deltidsbrandman och räddningsdykare i Helsingör kommuns räddningstjänst, utöver sitt jobb som deltidslivräddare i Helsingörs simhall.

Vatten har hon alltid tyckt om att vistas i, och hon har alltid tyckt om att röra på sig. Hon har gjort både ett triathlon och en halv ironman.

Ändå är det en viss skillnad att gilla att simma till att behöva dyka ner i ett iskallt, mörkt vatten med risken att krocka med en död människa. Tanken skrämmer nog de flesta, men inte Stine.

– Vi är tränade och väl rustade för de situationer där vi ska leta efter en försvunnen människa. Under utbildningen har vi till exempel fått se bilder på vad vi riskerar att stöta på där nere under vattnet och vad som kan hända med kroppen, säger Stine och fortsätter:

– Jag är inte rädd, bara väldigt fokuserad, och kylan är det minst jobbiga. Den dagen jag är rädd ska jag inte göra det längre, för då är det varken till nytta för mig eller för den person jag ska hitta, säger Stine.

Hon utbildade sig som räddningsdykare i slutet av 2024 på Nordsjällands Brandskola, som den andra kvinnan i Danmark. Sedan dess har en tredje tillkommit.

Stine tvekar inte en sekund när hon ska svara på varför hon gör det – och hur hon vågar.

– För mig handlar det om att kunna hjälpa andra i den akuta fasen, när de har kanske den värsta dagen i sitt liv. När du är mitt i det vill du bara hitta pojken för familjens skull, så att de kan få frid. Det är det enda jag tänker på. Man kan ju sätta sig in i den situationen: att de har en son som de saknar. Om det är jag eller någon annan spelar ingen roll, bara det är någon som hittar honom.

Livsviktigt råd

Den svenska pojken hittades drunknad, men först dagen efter och av marinens minröjare.

Trots det tragiska utfallet var det en lättnad för alla inom räddningstjänsten att fallet var avslutat, och efter en sådan insats får alla också en ­”defusing”, ett gruppsamtal där det finns möjlighet att prata igenom allt. Finns det behov av en ­”debriefing” senare ordnas även det. Räddningschef eller till och med en psykolog kan kopplas in. Ensam står man aldrig, slår Stine fast.

– Jag har behov av att prata om vad det är vi har upplevt och behöver också reflektera en stund över om det är något jag själv kunde ha gjort bättre eller annorlunda. Där tycker jag också att det är bra att använda kollegorna, säger Stine, medan Daniel nickar.

De två har haft stor glädje av att kunna dela saker med varandra och inte ha den tystnadsplikt som annars gäller. De vet exakt vad den andra har gått igenom.

De vet också båda vad det innebär att vara redo att rycka ut. Rädd­ningsdykare är man nämligen dygnet runt, även när man inte har jour, berättar Stine.

– Men kan jag inte åka, så kan jag inte åka, så är det. Om den piper nu skulle jag ju inte kunna åka iväg, men om jag var här ensam skulle jag åka.

Hon berättar att hon som deltidsberedskap har jour var tredje vecka klockan 17–06. Piper hennes personsökare ska hon vara på stationen fem minuter senare.

– Det betyder att jag inte kan gå ner på stan, men vad jag annars gör spelar ingen roll, och jag sover också normalt.

Stine erkänner dock med ett leende att det inte var så i början, när hon – precis som alla andra nya – nästan inte sov utan satt redo med kläderna på för att flyga ur sängen.

I dag kan hon nästan glömma att hon har jour, om inte hennes personsökare piper. Men sakerna står redo, så att hon kan springa ut till bilen. Även om hon också är mentalt redo kan inte alla händelser undgå att påverka henne.

– Vi råkar ut för våldsamma saker, även som brandmän. Från blodiga bilolyckor till lägenhetsbränder. Men jag klarar av att vara i det.

Den unga pojkens drunknings­olycka gjorde intryck på henne och han är tyvärr en del av en sorglig statistik, för det är ofta unga män som faller i vattnet efter utekvällar och drunknar. Till föräldrar med pojkar – och till de unga männen – har Stine och Daniel därför också ett budskap som kan få en att dra på smilbanden, men som i slutändan kan innebära skillnaden mellan liv och död.

– Pojkar får aldrig kissa i vatten som inte är i toaletten! De tappar så lätt balansen, särskilt när alkohol är inblandat. Alltid på fast mark, även om det kan innebära böter.