Jenny drömde om att bli flygvärdinna – trodde hon var både för gammal och för kort

Efter reklamen: 10 plagg du aldrig bör bära på ett flyg - enligt kabinpersonalen!

Jenny Daza är 54 år och som rekryterare engagerade hon sig starkt mot åldersdiskriminering i arbetslivet. Hon har skrivit debattartiklar och pratat om ämnet i poddar. Nu har hon själv sadlat om efter 50.

– Jag har så mycket erfarenhet med mig som jag har nytta av nu. Att ha träffat så många människor i livets olika skeden till exempel. Det är kul att visa att det går att få en ny karriär lite senare i yrkeslivet, säger Jenny.

– Arbetsgivare kan tro att äldre är fyrkantiga och svåra att forma, att de vill ha allt på ett visst sätt. Det stämmer verkligen inte, säger hon med eftertryck.

Jenny själv är ett energiknippe och en riktig mångsysslare, ska det visa sig under intervjun. Att det skulle bli just kabinpersonal den här gången var oväntat: Jenny och hennes man var på semester i Thailand när hon började prata med en norsk kvinna. Hon talade så gott om sitt jobb som flygvärdinna, eller cabin crew som man säger numera.

– Hon tyckte att jag borde söka jobb där. Jag sa ”Men snälla rara, jag är 53 år, bor i Sverige och är dessutom bara 158 centimeter lång!”

Mer än bara en ”flygande servitris”

samhälleFlygvärdinnan Sofia: Här är våra hemliga tecken i kabinen

Det visade sig inte vara några problem – åldern på de anställda varierar stort och längdkravet är 156. Jenny blev nyfiken och bestämde sig för att söka.

Sagt och gjort.

Efter omfattande psykologiska tester, språktester, säkerhetskontroller och internutbildningar antogs hon.

– Jag berättade inget för min man om jobbet förrän jag visste att jag klarat alla tester, säger Jenny och skrattar. Han sa bara ”Wow, vad kul!”

Korta flygningar i Nordnorge

I julas började hennes nya tillvaro med pendling till Tromsø ungefär varannan vecka.

När Jenny pratar om livet i luften märks det att hon älskar det hon gör. Bolaget flyger i nordligaste Norge, norr om polcirkeln. Det är propellerflygplan som tar 39 eller 50 passagerare. Flygningarna är korta, mellan sju minuter (!) och strax över en timme.

– Det är bara två piloter och så jag i kabinen. Vi jobbar tätt ihop och det är mycket ansvar om något händer. Jag har fått lära mig allt från att stanna motorerna och fälla ut hjulen till akutsjukvård och att hantera en kapning, berättar hon.

– Vi landar på korta flygbanor mellan höga berg och hav, och det är mycket väder och vind. Det är fascinerande.

Slår hål på vanliga myten

samhällePiloten: Det händer om du inte har mobilen på flygplansläge

Vad är det bästa med ditt nya arbete?

– Att det händer nya grejer hela tiden, ingen flygning är den andra lik. Och så är det lite adrenalin ibland beroende på vädret, när det blir storm gäller det att hålla sig lugn. Men mycket av det roliga är det sociala, jag gillar att prata med människor.

Jenny berättar att passagerarna kan vara forskare, äventyrsturister, ”vanligt” folk som till exempel ska till sjukhus, eller barn som ska hälsa på en förälder.

– Det är alltid någon som är öppen för samtal. Det är jättespännande att få höra folks levnadshistorier. Somliga har bott där bland is och snö i 50 år och ska nu in till sjukhus. Jag har också fått höra kärlekshistorier – ett par träffades när hon fick en stroke som 17-åring och han jobbade på ambulansflyget. Nu var de pensionärer ...

Dröm som gått i uppfyllelse

På sätt och vis är det en gammal dröm som gick i uppfyllelse. När Jenny var ung hade hon funderingar på att bli flygvärdinna.

– Men då var jag mer inne på charter, det här är ju något helt annat. Mer genuint.

Jenny är nyfiken av sig och har bytt yrkesbana många gånger i sitt liv. Hon har jobbat inom så vitt skilda områden som att hjälpa unga kvinnor från gatan i Stockholm, åkt landet runt och sålt godis och varit dörrvakt. Främst har hon arbetat inom socialtjänsten med barn och unga, och på fritidsgårdar.

– Det som gått som en röd tråd genom det mesta är att jobba för rättvisa, att jag helst vill göra skillnad för människor. När jag var på fritidsgårdar arbetade jag också med föräldrakurser och utbildade om mobbning ute på skolor. Det var ett fantastiskt arbete.

Slopar dam- och herrkollektionen

samhälleSAS inför könsneutrala uniformer – så har de förändrats genom åren

Vid sidan av sålde hon lyxyachter på mässor.

– Då var jag uppklädd, fixad och snygg i kostym. Och till vardags hade jag träningsoverall och håret i knut. Det var kul med kontrasterna. Jag har varit i kontakt med många olika sorters människor och behandlar alla lika.

När Jenny var lite över 40 blev hon ensamstående mamma och behövde mer regelbundna arbetstider för att slippa jonglera med barnvakter och knepiga scheman.

– Jag slog nästan knut på mig själv ett tag, det var ohållbart i längden, minns hon.

Då blev det branschbyte – Jenny stegade in på socialförvaltningen i Tyresö, där hon bor, och fick anställning där.

Ett par av jobben har hon hamnat på av en slump. En bekants bekant fick till exempel in henne i rekryteringsbranschen – även om hon senare slutade där för att i stället arbeta ihop med sin man i samma bransch.

– Jag hade inte varit egenföretagare innan, och det var så kul och inspirerande! Men när det blev tufft det senaste året, med lågkonjunkturen, blev jag orolig. Jag är lite kontrollfreak på det sättet, vill gärna ha ekonomisk trygghet.

Det löstes nu genom arbetet som flygvärdinna. Och Jenny hinner fortfarande jobba cirka fem procent av sin tid med rekryteringsfirman.

Har du alltid varit en sådan som tycker om att pröva nytt?

– Ja, det har jag. Absolut. Om det är något jag inte testat är det en utmaning att försöka klara av det. Jag är orädd, gillar nya miljöer och nya människor.

Efter reklamen: 5 saker flygpersonalen stör sig på att du gör

Vad är då viktigast med en arbetsplats, enligt Jenny? Jo, trygghet.

– Det måste vara en trevlig arbetsplats där alla är psykologiskt trygga. Ingen mobbning eller särbehandling, inget skitsnack eller härskartekniker. Det är grunden.