Lästips:NYTT! Korsord Läsarberättelser Ensamhet Livet med barnbarn Att förlora någon man älskar Att bli bedragen

Malin Granqvist, 38, bytte karriär – i dag är hon en av Sveriges bästa i sin idrott

15 dec, 2024
author Anna Olofsson
Anna Olofsson
Malin Granqvist är en av Sveriges bästa hundslädförare
Foto: Anna Olofsson
Mitt i livet bytte Malin Granqvist karriär – från styrman till slädhundsförare på elitnivå.
Början till framgången var ett mjukdjur av en siberian huskey som hon fick av sin farmor.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons
Se också: Träffa skolhunden Eska - den fyrbenta lärarenBrand logo
Se också: Träffa skolhunden Eska - den fyrbenta läraren

I Vigge ett par mil utanför Sundsvall, i ett rött hus med vita knutar och en blå dörr, bor 38-åriga Malin Granqvist med sina tolv hundar. Hon beskriver platsen som paradiset på jorden och kan inte tänka sig att bo någon annanstans.

Malin får ofta frågan: Är det du med alla hundarna?

– Ja, det är jag, brukar jag svara.

Att hälsa på hemma hos Malin är som att ge sig själv tid för rekreation, och det är precis så som hon vill beskriva platsen där hon bor. Den storslagna miljön, med sjön och skogen som närmsta granne, andas harmoni. I dag har Malin förberett för att förmiddagsfikat ska intas utomhus.

Ger siberian husky-hundarna mat och kärlek varje morgon

Som varje morgon vaknar hon tidigt. Hon har sina rutiner och ser till att vara ute hos sina hundar och ge dem mat och kärlek, innan hon återgår till vardagens sysslor på gården. Mycket av sin tid går till förberedelser inför alla tävlingar som hon och hundarna deltar i. De tävlar under namnet Team Villiviimas, som betyder ”vilda vinden” på finska.

Två av hundarna klättrar i knät på Malin.
Efter tävling blir det hundkramar! Foto: Johanna Pahikka-Aho

Hon har nyligen kommit hem från en hundspanns-tävling i norra Sverige med landslaget och ska nu packa om för en ny tävling, samtidigt som hon ska hinna jobba och sköta gården. Men stressad är hon inte.

Annons

– Nej, det går inte fortare om jag stressar. Jag tar en sak i taget, säger hon och går fram till eldplatsen där hon förberett för kok-kaffe och smörstekta bullar.

Malin hänger kaffepannan över elden, lägger smör i gjutjärnspannan och värmer på de nygräddade bullarna som hon bakat på morgonen.

– Smörstekta bullar är magiskt gott, säger hon och börjar att klyva veden till mindre vedpinnar.

Elden behöver få lite mer fart. Hon arbetar under tystnad och när kaffet är klart häller hon upp det i Muminmuggar.

Sedan slår hon sig ner på en av renfällarna, lutar ryggen bakåt och låter blicken vila ut mot vattnet.

Det är vårvinter och solen tittar fram.

– Titta vad vackert det är. Det här är livskvalitet. Jag älskar att bo här.

Här sitter hon ofta när tankarna behöver rensas och svåra beslut behöver fattas.

Malin i täckbyxor, kokar kaffe över öppen eld.
Kok-kaffe och smörstekta bullar i vintersolen. Foto: Anna Olofsson

Tävlat i 15 år i draghundssport och är med i landslaget

I 15 år har hon tävlat inom draghundssporten. Hon är med i svenska landslaget och på väggen inne i hundhuset hänger mer än 100 medaljer. Trots sin framgång vill hon inte lyfta fram sig själv eller slå sig på bröstet. Helst vill hon svepa bort samtalsämnet om hennes framgångar inom sporten.

– Jag är Malin, hon som älskar att köra hundspann och som har hittat sin sport. Att hon tagit sig dit där hon är i dag, är resultatet av många timmars träning, stark målmedvetenhet, viljestyrka och en kärlek till sporten.

Men hur hamnade hon här? Hon föddes i Finland och har bott i Finlands skärgård halva sitt liv. Hon utbildade sig till styrman men är numera slädhundsförare på professionell nivå.

– Det är kärleken till mina hundar och hundsporten som fått mig att bosätta mig i Sundsvall.

Malin gosar med två hundar genom ett stängsel.
Varje morgon vaknar hon tidigt för att ge hundarna mat och lite kärlek. Foto: Anna Olofsson

Det hela började med att Malin fick ett mjukdjur, en siberian husky, av sin farmor. Och när hon flyttade till Sverige som 20-åring och fick eget boende så köpte hon en hund, samma ras som hennes mjukdjur. Malin har alltid älskat hundar, och hade sedan hon var liten drömt om att skaffa en egen hund när hon blev stor.

Annons

– Men, jag hade ingen aning då om att den rasen är en ras som vill jobba och som kräver mycket motion. Jag hade bara fått för mig att jag skulle köpa en hund, säger Malin och skrattar.

Det här är Malin

Ålder: 38 år.
Bor: Byn Vigge, Stöde.
Gör: Arbetar på fabrik och hundspannsförare.
Familj: Tolv hundar och pappa och bror i Finland.
Instagram: @viiliiviimas
Hemsida: villiviimas.se

Tävla i hundspann blev en ny karriär

På den vägen är det. När hon köpte sitt första hus som 23-åring så hade hon tre hundar och hade börjat dragträna. Intresset för sporten ledde in henne på en ny karriär och en helt ny bana.

– Min första tävling körde jag 2009 och i dag har jag deltagit i otaliga tävlingar och har ärligt ingen koll på hur många, det är väldigt många.

Malin och två siberian huskey-hundar inomhus.
I 15 år har Malin tävlat inom draghundssporten och hon är med i svenska landslaget. Foto: Anna Olofsson

Efter första tävlingen fick Malin mersmak, hon började träna mer och med åren köpte hon fler hundar. När hon insåg att det var just hundspann hon ville satsa på, var hon tvungen att lämna sin karriär som styrman och hitta jobb som kunde passa med hennes sport.

– Jag styr mina arbetstider och jobbar långa pass, för att kunna tävla och ta hand om mina hundar. Sporten har styrt mitt val av jobb.

Hon insåg också att om hon skulle satsa helhjärtat, måste hon flytta längre norrut där det är snö flera månader per år. Det var så hon hittade paradiset på jorden, i Sundsvall.

– Jag firade nyår i Sundsvall ett år och kände: ”Här ska jag bo en dag”. Jag kan inte förklara varför jag hade en så stark känsla om att jag hör hemma i den här staden.

Malin står på farstun till sitt röda hus med blå dörr.
Allting kändes rätt i Sundsvall. Nu har hon hittat och byggt om sitt drömhus och kan ha alla hundar tätt inpå knuten. ”Jag älskar att bo här”, säger Malin. Foto: Anna Olofsson

Kort efter en tävling sa hon till några tävlingsdeltagare från Sundsvall att hon letade efter ett hus som var lämpligt för henne och hundarna.

Annons

2013 dök det upp, och när Malin åkte och tittade på huset var det kärlek vid första ögonkastet.

– Huset hade allt jag drömde om. Det hade till och med en blå dörr.

Hon köpte det, trots att hon varken hade ett jobb eller hade löst allt praktiskt för att kunna bosätta sig i Sundsvall. Hon bodde då i Alingsås.

Ville bo med mer snö och närhet till naturen

Med gården i Vigge fick Malin rätt förutsättningar för att skapa det liv hon ville leva tillsammans med sina hundar. Det kändes så rätt, hon fick mer snö under vintern och större närhet till naturen där hon kan träna sina hundar.

Jag visste direkt att jag ville bli gammal på den här gården

– Jag visste direkt att jag ville bli gammal på den här gården. Men jag visste också att det skulle dröja innan jag kunde flytta upp.

Hundarna tar det lugnt i sin hundgård.
Malin lever med 12 hundar. Foto: Anna Olofsson

Under fem år pendlade hon till Sundsvall på sin lediga tid och byggde på huset. Hon gjorde eldplatsen, byggde hundgården och stängslet runt om, och hon lärde känna området – allt för att förbereda flytten som hon visste skulle komma.

– Jag flyttade hit hösten 2017 och härifrån utgår jag nu i allt jag gör. Jag älskar mitt liv och känner enorm tacksamhet att jag kan göra det jag gör.

– Det är så otroligt roligt att köra hundspann och min drivkraft har varit att ta mig dit jag är i dag, säger hon.

Hur många timmar hon lägger ner i veckan på hundarna och träningen kan hon inte svara på, för hon ser det inte som en belastning eller något som känns jobbigt att göra.

– Nej, men när jag kommer hem från jobbet, då jobbar jag på gården. Oftast jobbar jag skift och det ger mig många lediga dagar i sträck. För mig är det en livsstil och mitt intresse.

Annons

Börja med hundspann? Malin tipsar!

■ Börja långsamt.

■ Köp inte på allt på en gång, låna ihop och testa.

■ Gör det för att det är kul.

■ Bli inte besviken om du inte får resultat direkt.

■ Tänk på att det är djur du tävlar med, ge hundarna kärlek och vila.

Träning året om – från spring till sim

Vintertid kör hon hundspann på isen eller i skoterspår. Sommartid tränar de simning i sjön eller så kör hon med hundarna efter en fyrhjuling eller kickbike.

– Det gör vi inte när det är varmt ute, då får de simma. Det går inte att anstränga hundarna för mycket när det är varmt, säger Malin.

– För mig var det en stark lärdom när jag köpte min hund, att den här rasen vill jobba och kämpa. Det är viktigt för dem, och de mår inte bra om de inte får jobba. Ger man sig in i sporten, då måste man vara beredd på att träna sina hundar och även sig själv.

Tre hundar drar en släde på en åker utan snö.
Träna gör de året om – även om det inte är snö! Foto: Kimmo Virkki

Olyckor har hänt. Under en tävling har hon en gång gjort en 360, alltså snurrat runt ett varv med släden. Malin medger att hon blev skärrad, men det gick bra.

Hon har ramlat av en gång hemma också när hon tränade, då gjorde hon sig illa i munnen.

– Man får inte vara rädd och det är jag inte. Det gäller att komma snabbt upp på släden igen om något händer.

Förlorade sin mamma – ”otroligt tufft för mig”

Hennes driv och målinriktning har hon fått från sin mamma som hastigt gick bort sommaren 2015. Det var en stor sorg för Malin. Hennes mamma blev 54 år gammal och var den som höll ihop familjen. Hon hade ett stort samhällsengagemang och alltid ett leende på läpparna.

– Hon var omtyckt av alla och var min förebild och den som stöttade mig i allt. Därför blev det jättejobbigt när hon dog. Otroligt tufft för mig.

Annons

Malins mamma skrev brev till henne varje vecka och alla brev har hon sparat. Breven är undertecknade med: ”Kram mamma” och en leende smiley.

Malin visar en tatuerad smiley på insidan av handleden.
För att hylla sin bortgångna mamma har Malin tatuerat in hennes signum, en leende gubbe, för att påminna sig om att se livet från den ljusa sidan. Foto: Anna Olofsson

För att inte glömma mammans livsglädje har hon tatuerat in hennes signum, en leende gubbe, på sin vänstra handled för att påminna sig om att livet är här och nu och att hon alltid ska se det från den ljusa sidan.

Det har Malin också börjat sprida på sina arbetsplatser, att alltid ha livsglädjen med sig i allt man gör.

– Jag undertecknar numera allt med en leende gubbe, säger hon.

Hon får ofta mejl från sina följare, som tackar henne för att hon inspirerar andra till att våga följa sitt hjärta och göra det man vill.

– Det gör mig glad. För det är det jag vill förmedla, att våga gå sin väg och inte lyssna på vad andra tycker och tänker. Våga vara den man vill vara. Jag gör det jag vill, inte vad andra talar om för mig att jag ska göra.

Malin packar upp en korg med fika utomhus.
Att leva nära naturen är livskvalitet för Malin. Foto: Anna Olofsson

Ensamheten stör inte Malin, hon har så mycket med sitt och med att tävla och träna hundarna.

– Jag är inte ensam, jag har några nära vänner och mina hundar. Det är det bästa sällskapet.

Annons

Några planer på att sluta tävla, det har hon inte.

– Så länge min kropp orkar kommer vi att hålla på. Jag har några mål kvar att uppnå, säger Malin och fyller på sin Muminmugg med kok-kaffe.

Annons