Patricia och Johan blev kära i varandra – på sopstationen: ”För bra för att slängas bort”

Se saker lyckliga par gör på helgerna – för att få relationen att hålla

När Patricia Sörensen, 50, och Johan Funke, 56, kommer gående hand i hand över Stortorget i den skånska Göingemetropolen Hässleholm har det gått snart ett och ett halvt år sedan de träffades.

Flera hejar igenkännande och de verkar vara bekanta med alla de möter i det lilla samhället där de båda har växt upp. Konstigt nog kände de inte varandra sedan ­tidigare.

– Men sedan vi blev ett par har det visat sig att vi har många gemensamma bekanta och det är därför lite märkligt att vi inte har lärt känna varandra tidigare, säger hon.

Johan tror att det finns en naturlig förklaring till det.

– Eftersom det skiljer sex år mellan oss har vi inte gått på samma skolor, säger han. Och våra barn har haft olika intressen så vi har inte heller träffats via dem. Dina har varit idrottsintresserade medan mina har haft mer estetiska ­intressen.

När vi slår oss ner på några bänkar på Stortorget vid den klassiska bronsstatyn Våren, föreställande en naken kvinna i helfigur, berättar de under många glada skratt hur det gick till när de blev ett par.

En lång pratstund

Det var en lördag i maj 2024 som ingen av dem någonsin kommer att glömma.

– Det var en vacker vårdag och jag var hemma och röjde i källaren. Det jag skulle slänga lastade jag på ett släp och körde till återvinningsstationen, berättar han.

I andra änden av staden höll Patricia på att städa hemma i sitt hus. Hon hade då planer på att sälja huset, vilket hon sedan inte gjorde, och tänkte kasta sådant hon inte ville ta med i flytten.

På återvinningsstationen i Vankiva, strax utanför Hässleholm, sammanstrålade de bland behållarna för trä-, metall- och plastavfall.

Johan kände igen Patricia eftersom de tre år tidigare varit med i samma Facebookgrupp som arrangerade gemensamma promenader i Hässleholmstrakten.

– Patricia var med på en promenad tillsammans med sin hund och jag hade pratat några ord med henne och kom ihåg vad hon hette.

– Jag tyckte hon var snygg så jag chansade och sa ”Hej Patricia” när vi stod där på återvinningsstationen och sorterade vårt skräp.

Det blev inledningen till en lång pratstund. Båda tyckte de att det var så trevligt att det bildades en lång kö av irriterade bilister bakom dem.

– Jag frågade om vi inte kunde åka hem till mig och fortsätta prata över en kopp kaffe, berättar Patricia.

Han var genast med på noterna eftersom han inne hunnit äta frukost. Det blev en lång frukost.

Sa klick direkt

Plötsligt var klockan tre på eftermiddagen och båda kom på att de var nog tvungna att sluta prata om de skulle få något mer gjort den dagen.

– Det var egentligen inte alls romantiskt. Vi satt fortfarande i våra skitiga jobbarkläder och det var inte alls som man tänker sig en första dejt, säger hon med ett skratt.

De skiljdes utan att bestämma något och utan att ens byta telefonnummer. Men när hon senare på kvällen, nyduschad och fräsch, satt på verandan med ett glas vin letade hon upp Johan på Facebook och kontaktade honom via Messenger.

– Jag frågade om han hade lust att komma hem till mig och fortsätta prata. Det var en chansning. Men den gick hem, säger hon med ett skratt.

Tio minuter senare bromsade han in sin cykel utanför hennes hus och sedan den kvällen är de ett par.

– Vi blev verkligen blixtförälskade, säger han.

De har dock valt att skynda långsamt och bor fortfarande i varsitt eget hus i i varsin ända av den lilla staden.

– Men vi är tillsammans minst fyra dagar i veckan. Antingen hos Patricia eller hos mig. Tanken är att vi ska flytta ihop i framtiden, säger han.