Anna Lidén hamnade i prostitution: ”Jag var ett lätt offer”
– Jag är en överlevare, säger hon.
En sak höll Anna Lidén uppe under alla åren i misär: Skrivandet. I dagböckerna, och dikter. Nu är hon aktuell med självbiografin Blunda och tänk på något annat, en passande titel för alla de år då Anna bara ville bort.
Boken är en helvetesvandring som beskriver hur allt gick fel för en studiebegåvad flicka i en ”vanlig” familj. Där fanns inga alkohol- eller drogproblem, de hade det socioekonomiskt bra och bodde i ett villaområde. Men något fattades.
– Jag upplevde aldrig kärlek, att jag blev sedd eller fick bekräftelse. Så långt tillbaka som jag kan minnas fick jag inte följa med på samma saker som mina systrar eller behandlades likadant. Det var små saker i vardagen som la sig på hög under åren. Till slut kände jag: ”Jag har ingen alls, förutom mig själv.”
Vi träffas i Uppsala, där Anna bor nu. Hon har hunnit bli 36 år. Det är över två år sedan hon blev nykter, och allt hon vill nu är att skriva, vara med sin familj och hjälpa andra som råkat ut för sexuella övergrepp. Hon är välformulerad och öppen, även om det svåraste.
Det som tippade Anna över kanten hände under höstterminen i sjuan. Då hade hon redan blivit en sorts kameleont.
– Jag anpassade mig efter dem jag var med för att bli omtyckt. Det gällde både hemma och i skolan.
Det hon önskade mest var att bli sedd. Så när en 17-årig kille verkade intresserad gick hon med på att gå hem till honom under en rast. Det som började som lite kel slutade med en våldtäkt.
– Jag sa nej, men han lyssnade inte. Det var då skammen kom in i mitt liv. Jag kände att det var mitt fel som gått hem till honom frivilligt.
Blev våldtagen – fick ingen hjälp
Efteråt gick killen runt och skröt om att Anna varit villig, medan hon fick en stämpel som hora. Efter några dagar drabbades hon av en panikattack och bestämde sig för att berätta om övergreppet hemma. Men hon fick inget gehör.
– Vi pratade aldrig mer om det sedan. De sa inget till skolan, ingen tyckte att det skulle anmälas. Det var knäpptyst.
Sex blev Annas sätt att känna sig uppskattad för en stund. Varje gång tänkte hon att det kanske skulle vara början på ett riktigt förhållande. Och så hände det som blev ödesdigert: Hon smakade alkohol. Och testade droger.
Vad gjorde alkoholen och drogerna med dig psykiskt?
– Allt! Det gjorde allt. Jag hade aldrig mått så bra tidigare. Jag fick självförtroende, det var himlen! Det tog bort all ångest, i stället kände jag någon sorts eufori. Jag fastnade direkt vid första klunken alkohol och första linan kokain.
Samtidigt som hennes liv blev allt mer destruktivt lyckades hon hålla uppe betygen i skolan. Hon gick ut nian med nästan full pott.
Precis innan Anna skulle fylla 17 blev hon blixtförälskad i en tio år äldre man, Jocke. Han verkade känna likadant, och redan efter ett par veckor flyttade hon in hos honom. Nu gick det snabbt, snabbt utför.
I boken beskriver Anna hur han manipulerade henne på klassiskt vis, kärlek och värme blandades med förakt och slag.
– Jag var ett lätt offer, väldigt naiv och anpassningsbar. Jag ville bli omtyckt. Han började bestämma över mig ganska direkt: Här får du sova, det här ska du äta. Han gav mig kärlek, alkohol och knark.
Anna Lidén
Ålder: 36 år.
Gör: Styrelseledamot i föreningen ”Inte din hora”
Familj: Man, en dotter och en son
Bor: Lägenhet i Uppsala.
Aktuell: Med självbiografin Blunda och tänk på något annat (Lind & co)
Men så tyckte Jocke att hon skulle börja betala för sprit och droger. Han skaffade henne jobb på en strippklubb. Bara tre månader efter att de träffats sålde Anna sex första gången.
– Tanken fanns där, att tar jag det här steget så är det kört. Men det verkade så lätt när Jocke föreslog det. Han ringde upp en kille han kände och sa till mig ”Du, jag har fixat någon, du får suga lite bara, så får du pengar.” Jag hade redan legat med så många, jag tyckte inte att det spelade någon roll – och nu fick jag dessutom betalt.
Anna hade kommit in på ett prestigegymnasium i Stockholm, och där fortsatte hennes jämnåriga medan hon själv klev ner i ett liv i misär. Hon var en missbrukare som behövde få in tusentals kronor i veckan och började fixa torskar genom annonser.
Över 1600 män har köpt Annas kropp
Kunder fanns det gott om, män som ville köpa en neddrogad ung tjej med tom blick.
– Jag har räknat ut att jag sålt mig till ungefär 1640 torskar. 320 av dem var våldsamma eller gjorde något jag verkligen inte ville – kissade på mig, kräktes på mig, satte tejp runt hela mitt huvud, slog mig…
Hur skulle du själv beskriva de här åren?
– Som ett helvete. Jag blev mer och mer psykiskt sjuk. Av drogerna och av det jag gjorde. Jag var skinn och ben, misshandlad och våldtagen… Paradoxalt nog höll jag mig levande tack vare drogerna.
Snart är Anna som ett skal av en ung kvinna. Hon säjer sex fyra-fem dagar i veckan. Hon går ner i vikt, till 48 kilo med sina nästan 170 centimeter. Hon får så många smällar att hennes hörsel blir nedsatt på ena örat. Tänderna förstörs av amfetamin. Hon hamnar på akuten efter en brutal misshandel. Hon häktas och döms till fyra månaders samhällstjänst för eget bruk och överlåtelse.
Men vem ser Anna på riktigt? Svaret är: Ingen. Inte poliserna som förhör henne, inte hennes familj, inte någon socialtjänst eller lärare. Inte förrän en av torskarna råkar få syn på lite av det hon skrivit och tipsar henne om Skrivarakademin. Hon kommer in, och på skrivkursen händer något.
– Jag fick så mycket beröm, och jag kunde faktiskt ta in det! Skriva är det jag alltid tänkt att jag är bra på.
I samma veva hände det som skulle bli helt avgörande för hennes överlevnad – hon träffade sin man, Tommie. Det blev stark kärlek direkt och han krävde att hon skulle bli nykter. Och hon hade sålt sex för sista gången.
Anna träffade den stora kärleken
En ny resa började för Anna. Tommie och hon flyttade ihop, fick snart en dotter och därefter en son. Men det var omöjligt att bara lappa över alla trasiga år.
– Jag trodde att jag kunde släppa det gamla och gå vidare. Att en bebis kommer att rädda mig – om jag får barn, hur ska jag kunna må dåligt? Men när min dotter föddes blev det kaos inom mig. Det var så mycket ansvar, jag var faktiskt nära att skriva över vårdnaden till Tommie och spåra ur. Jag började dricka igen. Men jag höll allt inom mig, som jag alltid gjort.
Jag tänkte att alla skulle ha det bättre om jag försvann
Inom Anna brann det. Hon hade panikångest och mardrömmar, flashbacks om allt hon varit med om. Hon kom till en punkt då hon bara ville få slut på allt. Beslutsamt tog hon tabletter, drack och skar upp handlederna. Om inte Tommies morfar råkat ringa just då, när hon låg där på badrumsgolvet, hade Anna inte suttit här i dag.
– När jag vaknade blev jag så besviken, jag kände bara ”Fuck it!”. Jag tänkte att alla skulle ha det bättre om jag försvann.
Anna skakar på huvudet. Det här är svårt att minnas.
– När jag tänker på att jag försökte ta mitt liv och lämna mina barn så ilar det i kroppen. Det är den skuld som jag har kvar, den kommer nog aldrig att gå över.
Efter otaliga besök på psykakuten och massor av samtal med olika psykologer fick hon till slut den hjälp hon behövde. En psykolog hon litade på och olika sorters djup terapi mot sin ptsd och den diagnos hon till slut fick: Borderline. Och så fanns – och finns – Tommie där.
I dag är Anna engagerad i föreningen Inte din hora. Hon njuter av att vara mamma till barnen, som hunnit bli elva och tio år. Och hon är glad över att hon orkat skriva boken. Men vissa sår bär hon på.
– Jag var inte en bra mamma på flera år. Visst, man kan se det som att alkoholism är en sjukdom, att det inte var mitt fel att jag började dricka igen. Men jag kan inte tänka så – ingen tvingade mig.
Vad har du för syn på män efter allt du upplevt?
– Att vilja köpa en annan människas kropp... redan där är något fel. Det var så många som ursäktade sig och babblade på: ” Min fru har precis fått barn, min fru vill inte ge mig oralsex…”
Anna suckar.
– Jag har hört allt, fast jag inte har bett om det. Men ingen frågade vad jag skulle ha pengarna till, det ville de inte höra. Jag hatade män. Jag har fortfarande svårt för dem även om man inte kan dra alla över en kam. För min egen man är bäst i världen.
Detta är #intedinhora
En ideell förening för och av personer med erfarenhet av kommersiell sexuell exploatering, alltså sexuella handlingar i utbyte mot någon form av ersättning. Det kan vara till exempel att visa sig i en webbkamera eller att utföra sexuella handlingar. #intedinhora jobbar med information och opinionsbildning för att få igenom sina krav:
✔ Bättre kompetens inom vården, socialtjänsten, rättsväsendet och skolan.
✔ Stärkt rättsskyddför personer i prostitution, bland annat en skärpt straffskala för köp av sexuell tjänst.
✔ Spetsverksamheter med möjlighet till praktisk hjälp, medicinsk vård och psykiatrisk behandling.
✔ Förebyggande insatser som höjd norm för existensminimum.
Anna skulle kunna hänga ut torskarna – bland hennes gamla kunder finns småbarnspappor, poliser, kändisar, politiker – det kan vara precis vem som helst. Men hon gör det inte. I alla fall inte än.
– Om jag skulle gå ut med namn nu skulle alla bara tänka att jag är en hämndlysten hora. Jag vill skriva skönlitterärt också, och bli etablerad först. När folk förstår att jag är en bra person, att jag går att lita på… Då är det en annan sak.
Hur mår du idag?
– Jag är glad att jag överlevde, jag mår bra. Jag har lite svårt att ta in att jag är stark nu, sedan jag är nykter. Så jag är faktiskt stolt över mig själv. Jag mådde dåligt från att jag var 13 till jag var 33. Varje dag. Det som gör att jag inte blir galen när jag tänker på alla de åren är att jag får vara med och stötta andra.