Louice började jobba med sin mormor Sylvia – gör succé ihop: ”Hon betyder jättemycket för mig”

  • author Per-Ola  Ohlsson
    Per-Ola Ohlsson
Mormor Sylvia, 77, och hennes barnbarn Louice, 32, har en bröllopsbutik ihop. Redan som liten flicka trivdes Louice i mormors syateljé.
– Jag satt på golvet och lekte med knappar.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto

Kändisarnas bästa bröllopsbilder vi minns

Brand logo
Kändisarnas bästa bröllopsbilder vi minns

I den anrika gamla affärslokalen på Kaggensgatan i centrala Kalmar hänger vackra bröllopsklänningar med spets, tyll och halvt genomskinliga chiffonger i rad efter rad. Sedan många år arbetar Sylvia och Louice tillsammans och Louice Hedins bröllopsklänningar gör internationell succé.

Lite längre in i lokalen sitter sömmerskan Sylvia Johnsson och rättar till några sidenspetsar på en gräddvit kreation som skulle göra vilken brud som helst lycklig.

Louice Hedin och Sylvia Johnsson
Foto: Barometern-OT/Mikael Eklund

Egentligen skulle hon ha gått i pension för längesedan. Men Sylvia tyckte att möjligheten att få jobba tillsammans med sitt barnbarn var så rolig att hon har fortsatt av bara farten trots att hon fyller 78 år i sommar.

– Minst en gång i veckan är jag i butiken, oftast på lördagar, berättar hon när vi kommer på besök till butiken Noelle.

Det har gått mer än 13 år sedan Sylvia och hennes barnbarn Louice slog ihop sina affärsidéer och började arbeta tillsammans. Samarbetet har burit frukt.

Jag har fått lära mig mycket själv

Förutom butiken i Kalmar har de en butik i Stockholm och Louices designade bröllopsklänningar säljs av återförsäljare i såväl Sverige som utomlands.

– Vi träffas kanske inte så ofta längre eftersom Louice bor i Palma på Mallorca, men vi har så gott som daglig kontakt med varandra via mejl och telefon, berättar Sylvia.

Man kan säga att allt började med att Louice som liten flicka fick tillbringa eftermiddagarna efter skolan i sin mormors syateljé i Kalmar.

– Jag minns att jag satt på golvet i hennes butik och lekte med knappar, berättar hon.

Sylvia hade själv sytt sedan hon var barn. Hennes mamma var duktig på sömnad och sydde bland annat hennes examensklänning, så det var en naturlig utveckling att handarbete och hantverk blev hennes liv.

Sylvias syateljé blev snabbt populär

Efter att i många år ha arbetat med just handarbete som terapi i kommunal regi i sin hemkommun startade hon 1991 Sylvias Syateljé i en liten butikslokal på 50 kvadratmeter på Storgatan.

– När jag höll på med terapin för pensionärer som var pigga och ville ha någon sysselsättning under dagtid handlade det mycket om vävnad. Efter att ha arbetat med det i flera år kände jag att det var dags att starta eget, berättar hon.

Sylvia Johnsson
Sylvia har jobbat som sömmerska i flera decennier.Foto: Kristina Wirén

Sylvias lilla ateljé blev snabbt populär och kunderna strömmade dit för att få hjälp med uppläggningar och ändringar.

– Jag har alltid jobbat främst som ändringssömmerska. Men genom åren har jag hållit på med det mesta inom handarbete. Mycket har jag fått lära mig själv och det har varit roligt.

Hon fick snabbt viktiga storkunder som polisen och SJ.

– Varje gång de fick nya uniformer kom de till mig för att jag skulle göra så att de fick bättre passform, berättar hon.

Extraknäckte som bröllopsfotograf

När Louice började gymnasiet tillbringade hon allt mer ledig tid i sin mormors syateljé. Det var inte i första hand själva sömnaden hon var mest intresserad av utan skapandet av vackra kläder – själva designen.

Sedan tidiga tonåren var hon intresserad av fotografering och när hon gick på gymnasiet fick hon frågan från skolans rektor om hon kunde tänka sig att fotografera på hans bröllop.

Jag har inte samma tålamod som mormor har

Det ledde till att hon under några år vid sidan av studierna extraknäckte som bröllopsfotograf. Hon såg mängder av vackra bröllopsklänningar, och det var förmodligen det som sådde det frö som skulle gro några år senare.

Under gymnasietiden drev hon även ett UF-företag (Ung företagsamhet, en ideell politiskt obunden utbildningsorganisation) så hon var inte främmande för att starta eget företag.

– Min mormor och min pappa hade egna företag så entreprenörskapet hade jag så att säga i blodet, säger Louice med ett leende.

Ett gediget teamwork

Men den utlösande faktorn var att Louice blev besviken när hon skulle se ut en balklänning till studentbalen. Hon tyckte hon blev dåligt bemött i butiken och tänkte att hon själv skulle kunna göra det mycket bättre.

Direkt efter studenten frågade hon sin mormor om hon kunde få ha sin verksamhet i en liten hörna av sin mormor Sylvias syateljé. Svaret var ett självklart ja och därmed såg Noelle dagens ljus.

Nålar i brudklänning
Bruden kan själv välja och ta bort spetsar och andra detaljer på sin klänning så att den blir mer personlig.Foto: Kristina Wirén

– Vi började med festklänningar. Jag ritade hur jag ville att det skulle se ut och mormor sa om det var möjligt eller inte och omsatte sedan mina idéer i praktiken, berättar Louice.

Hon var inte mer än 18 år när hon sålde sin första klänning. Men fokus flyttades efter ett tag från festklänningar till bröllopsklänningar.

– Vi kom snabbt in på bröllopsklänningar. De är speciella och det var något jag kände att jag ville arbeta med.

Sylvia Johnsson, Moa Fors
Sylvia hjälper Moa Fors att prova klänning.Foto: Kristina Wirén

I början var det många som tyckte att Louice var tokig som vågade ge sig in i en så konservativ bransch som klänningar till blivande brudar. Inte ens hennes mormor trodde i början att det skulle gå.

– Men hon var verkligen intresserad av att försöka och det var väl också därför som det gick bra, säger Sylvia i dag.

Efter att Louice designat den första kollektionen gick det snabbt. Bröllopsklänningarna tog över mer och mer av utrymmet i Sylvias lilla syateljé.

– Till slut satt mormor i en skrubb i bakre delen av lokalen, minns Louice med ett skratt.

– Det var också jobbigt för de blivande brudarna som kom in i vår lilla butik för att prova klänningarna, säger Sylvia.

Till slut blev situationen ohållbar. Butiken Noelle och Sylvias Syateljé flyttade till den gamla fina butikslokalen med högt i tak på Kaggensgatan. Louice designade fler kollektioner som gjorde succé.

– Vi blev snabbt ganska välkända, säger Louice.

Klänningarna har en nohemisk nisch

Hon syr inte utan arbetar enbart med design och produktutveckling av varumärket Abby Waits.

– Jag har inte det tålamod som mormor och andra sömmerskor har. Mormor kan hantverket och hon är bra på att se problem och hur man ska lösa dem. Det är superlyxigt för mig att ha tillgång till hennes hjärna.

Efter några år i Kalmar flyttade Louice upp till Stockholm där hon öppnade en filial till butiken i Kalmar.

Att jobba ihop är ren glädje

Ofta arbetar Louice när andan faller på. När kreativiteten flödar. Ibland kan det bli mitt i natten när det är lugnt och tyst och inget som distraherar.

Hennes kollektioner brukar beskrivas som resultatet av hennes kreativa sinne. Hennes nisch är bohemiska, färgade, lätta brudklänningar med olika vintageelement. Det är mycket spetsar, mjukt tyll och tungt fall på chiffongen.

– Bruden kan själv välja och ta bort spetsar och andra detaljer på mina klänningar och designa dem så att de blir mer personliga. Det är sådana detaljer som mormor hjälper dem med i butiken, berättar Louice.

Rest tillsammans på mässor

Den första kollektionen lanserades 2016. Sedan dess har det blivit åtta kollektioner med sammanlagt 23 klänningar.

– Jag tycker det är kul att se mina idéer omsatta i praktiken, säger Louice.

Sedan starten har Louice och hennes mormor rest på flera bröllopsmässor tillsammans, både här i Sverige och utomlands.

Louice Hedin, Sylvia Johnsson
Louice och Sylvia har varit på många mässor ihop. Här på inköpsmässa i EssenFoto: Privat

– Jag har varit med på Louices egna mässor och vi var bland annat båda på den stora bröllopsmässan i Malmö för några år sedan. Tidigare var vi på mässor i Tyskland, Barcelona och Storbritannien. Vi har alltid mycket roligt tillsammans, säger Sylvia.

Inte pension än

När de är på mässor tillsammans händer det ibland att andra deltagare och besökare tror att de är mor och dotter. Louice berättar med ett leende att det också hänt utomlands att folk trott att Sylvias namn har varit ”Mormor” när de hört Louice kalla på henne eller prata om henne.

Att helt sluta jobba tillsammans med sitt barnbarn det vill hon verkligen inte. Så därför tar hon minst en dag i veckan bussen från Färjestaden på Öland in till butiken i Kalmar, pratar med tjejerna som jobbar i butiken och sätter sig vid sin symaskin.

Louice är tacksam för att hennes mormor inte vill pensionera sig riktigt än.

– Mormor betyder jättemycket för mig. Jag har varit med henne sedan jag var liten och vi har på något sätt vuxit ihop. Därför är det så roligt att arbeta tillsammans med henne.