Alexander Rybak om sitt missbruk: ”Inte mycket till liv”

Alexander Rybak som berättar om sitt missbruk av läkemedel och sömntabletter.

Alexander Rybak bestämde sig för att sluta med tabletterna som fick honom att må dåligt.

Foto: Agnete Brun Dagbladet/Magasinet

När Alexander Rybak skulle komma ur läkemedelsberoendet bröt han med alla runt omkring sig. Bara på det sättet kunde han hitta tillbaka till sig själv.

– Allra först vill jag understryka en sak. Eller två.

Alexander Rybak håller upp ett finger i luften.

Jag har aldrig tagit några olagliga substanser. Aldrig tagit partydroger för att testa gränser eller något sådant.

– Ett: Jag kan bara berätta min historia. Psykisk hälsa är mycket individuellt. Och två: Jag har aldrig tagit några olagliga substanser. Aldrig tagit partydroger för att testa gränser eller något sådant. Jag följde föreskriften på förpackningen och trodde självklart aldrig att det skulle skapa problem i form av beroende.

Han drar ett djupt andetag.

– Men där hade jag fel.

Alexander har tidigare berättat på sin Facebooksida att han levt med en hemlighet. I elva år var han beroende av sömntabletter. Han berättade också om konsekvenserna, att tabletterna gjorde honom svag och rädd, att de förstörde relationer till folk runt honom – och nästan tog ifrån honom lusten att leva.

– Vid en punkt handlade allt om att komma vidare, men det var inte lätt. Och under en period tänkte jag: ”Det här kommer jag inte att ta mig ur.” Och då var det inte mycket till liv för att säga det rakt ut, säger han stillsamt.

– Men, det är lyckligtvis historia nu.

Se också: Bengt blev Birgitta – vid 83 års ålder

Har släppt flera låtar under corona-pandemin

Vi är i Alexanders hemmastudio, det vill säga gästrummet i hans lägenhet på Aker Brygge i Oslo. En bokhylla, ett stort skrivbord, en dator och en keyboard. Under hela coronatiden har han arbetat hemifrån. Det har resulterat i flera nya låtar, som My Whole World och Give Me Rain.

Medan den första är en tårdrypande countryballad handlar den andra om att övervinna svårigheter: Despite the troubles on my way/I’m crawling through the dark night/Waiting for my sunshine/All the demons I have faced/They’ve only made me stronger/Day by day.

Ja, detta kan man med en kliché kalla för uppgörelsen med en tuff tid. Men just i det här ögonblicket verkar Alexander vara mil från tuffa tider, han pratar om sin beundran för och begeistring över den så kallade 2-5-1-progressionen, en formel för att skapa ackordsföljder som svänger. Eller bra poplåtar.

– Den har existerat sedan Bach men används praktiskt taget i all populärmusik. Från jazz till techno. Häng med, säger han och småspringer in i vardagsrummet.

Alexander Rybak vann Eurovision med Fairytale

På spiselkransen står diverse priser, bland annat kristallmikrofonen han fick när han vann Eurovision 2009 och på matbordet en nästan halvmeter lång legomodell av ett Star Wars-rymdskepp med 3 152 bitar.

– Egenterapi, förklarar Alexander.

– Medan jag håller på med sådant får jag textrader i huvudet. Jag har inte varit så bra på texter tidigare och det har jag haft lust att göra något åt. Men, hör här, säger han och sätter sig vid pianot.

– Hör du det? Hur det mittersta ackordet skapar en spänning som avlöses när du kommer tillbaka till grundackordet? Det är så enkelt, men samtidigt så genialt!

Entusiasmen och ivern är uppenbar. Leendet är brett och det gnistrar i de stora ögonen. Det är smått otroligt att det här är samme man som för bara ett par månader sedan tyckte att det var jobbigt att ta hissen ner och gå till affären. Eller ta en promenad. Men det var det han gjorde. Han gick ut och promenerade. I början bara några hundra meter. Sakta men säkert blev turerna längre. Och medan han gick hände det saker. Både i kroppen och huvudet.

Jon Henrik Fjällgren om nya boken: ”Oro, sorg och rädsla”

– Jag mådde bättre, rent fysiskt. Och jag gjorde musik. I början var jag väldigt nöjd om jag klarade att sätta fyra toner efter varandra. Men på senaste tiden kan det dyka upp nästan en hel låt under loppet av en tur. Så det går bättre och bättre, dag för dag.

Alexander Rybak led av tics som barn

Norway … twelve points! Norvège … douze points! 2009 tog Alexander hem tidernas största seger i Eurovision Song Contest. Poängmässsigt hade ingen tidigare vunnit så överlägset. Hans egenkomponerade, folkmusikinspirerade sång om äventyrlig kärlek gick hem hos miljoner tittare och över en natt blev Alexander en internationell stjärna. Under tiden som följde tappade han snart räkningen på hur många gånger han uppträdde och hur många länder han besökte. Han sov oftare i hotellsängar än hemma, i den mån han sov något alls.

– Jag har alltid haft problem med att sova. När jag var yngre kunde jag döva det med att gå upp och göra några armhävningar men nu gick det inte längre, säger han.

Alexander kom från Belarus till Norge som femåring och redan som barn visade han stor talang för musik. Och för att underhålla. Men uppväxten var inte utan problem.

– Jag hade så kallade tics.

– Ofrivilliga rörelser och ljud?

– Precis. Jag var också väldigt på hugget och väldigt känslig. Grubblade och tänkte mycket, tog åt mig av saker. Jag minns den första nyhetssändningen jag såg, jag var väl sex-sju år, och efteråt kunde jag knappt prata eller sova på flera dagar.

Alexander Rybak som berättar att han alltid har varit väldigt ambitiös – och pressad att prestera.

Alexander säger att han alltid har varit ambitiös och haft höga krav på sig själv.

Foto: Agnete Brun Dagbladet/Magasinet

Sömntabletterna ”var inte ett problem i början”

Båda föräldrarna är musiker och själv började Alexander spela tidigt. Först piano och sedan fiol. Medan andra barn i grannskapet var ute och lekte var den unge Alexander hemma och övade. Han säger att han ville vara duktig och var väldigt upptagen av att ”please” andra och att få beröm.

– Den där kulturen med beröm är typiskt rysk och jag vet inte hur sunt det är i längden. Men det var jag själv som ville och i dag är jag glad att mina föräldrar sa till mig att öva.

Carolina: Stödet hjälpte mig bli drogfri

Alexander erkänner att han fortfarande är ambitiös. Tävlingsinstinkten ligger stadigt högt över genomsnittet och han har alltid förväntat sig effektivitet, inte minst av sig själv.

Rybak insåg sitt beroende under Let's Dance i Sverige

Den första tiden efter genombrottet i Eurovision var almanackan smockfull och när han var färdig med dagens uppdrag framåt ett på natten var planen att han skulle somna en kvart senare och sedan sova gott hela natten. Men om man inte är den som har god sömn är det inte det lättaste. Och då får man ta till andra metoder.

– Jag upplevde inte det som något problem i början. En tablett en timme före läggdags var det som behövdes. Och tiden efter jag svalt tabletten fram till jag somnade var den bästa på hela dygnet. Då var jag lugn. Då var jag glad. Då såg jag ljust på livet.

– När förstod du att du var beroende?

– Det var 2012. Jag var med i Let’s dance i Sverige när jag insåg hur svårt det var att fungera utan tabletter.

Samtidigt som han imponerade med sin talang på dansgolvet i svensk tv var han med i en realityshow i Ukraina.

– Jag skulle lära en bloggare sjunga. Så måndag till torsdag var jag där och så var jag i Stockholm resten av veckan.

– Jag trodde att deltagarna i Let’s dance tränade intensivt hela veckan.

– Ja och jag vet inte varför jag inte gjorde det. Jag är ju perfektionist, eller … förhoppningsvis inte nu längre. Men jag var det då. Jag var också med i ett ännu mer krävande ryskt program 2015 där man skulle imitera andra artister. Då trappade jag upp med mer tabletter.

Alexander Rybak började ta fler läkemedel

Han berättar, nej understryker, att det är mycket olika hur man reagerar på den sortens läkemedel. Samma tabletter som kan göra livet bättre för många andra gjorde livet svårt – och tidvis outhärdligt – för honom. Självklart inte hela tiden.

– Allt var gott och väl till effekten släppte, i regel runt lunchtid nästa dag. Då kom stressen och oron. Ibland blev jag också aggressiv.

– Du hade en flickvän vid den här tiden, hur gick det?

– Det gick bra – ett tag. När jag fick idén om att skriva en låt om hur man skriver en låt That’s How You Write a Song mådde jag ganska bra. Men med Melodi Grand Prix-serien (Melodifestivalen i Norge) 2018 eskalerade det med tabletterna tillsammans med all stress. I ett försök att sluta med sömntabletterna började jag med antidepressiva. Men det gick dåligt, ja extremt dåligt. Jag blev som en zombie. Jag blandade piller jag fått av läkare i Norge, Ryssland och andra länder. Flera piller och större doser, säger han nyktert.

– Det är kanske inte så lätt att förstå, men om någon hade tagit ifrån mig sömntabletterna, tror jag nästan att det hade känts som om någon tagit mitt barn ifrån mig. Eller min flickvän. Allt jag höll av. Det är väldigt svårt att förstå att det som håller dig uppe faktiskt är det som drar ner dig.

Melodifestival-quiz: Hur många klassiker minns du?

I slutet av 2018 fattade Alexander ett drastiskt beslut.

– Jag gjorde slut med min flickvän. Att hon hade stått ut med mina problem så länge begriper jag inte. Och så bröt jag kontakten med vänner och bekanta.

– Med familjen också?

– Under en period hade vi ingen kontakt. Jag bestämde mig för att jag inte ville prata med någon innan jag hade kommit på hur jag skulle ta itu med problemet med sömntabletterna. Jag kunde inte acceptera att mitt liv skulle fortsätta så. Jag måste hitta en lösning.

Alexander Rybak tog sig ur beroendet

Det skulle ta ett tag till han gjorde det. 2019 var året det skulle ske. Alexander skulle ta sig ur beroendet. Han skulle hitta tillbaka till sitt gamla jag – och förverkliga en gammal dröm.

”Helgjuten show.” ”Fullt ös.” Familjemusikalen Trolle og den magiske fela baserad på Alexanders barnbok med manus och musik av författaren, som dessutom spelade huvudrollen, gick för utsålda hus med extraföreställningar på Kilden i Kristiansand. Alexander som hade fått Hedda-priset för sin medverkan i Spelman på taket på Oslo Nye Teater tolv år tidigare kunde bocka av ännu ett karriärmål: att spela huvudrollen i en musikal han själv skrivit.

6 oförglömliga gånger Nanne Grönvall har varit queen på scenen

Men framgång är aldrig gratis.

– Jag insåg att målet jag hade satt upp för mig själv 2019 inte skulle gå. Om jag skulle klara att genomföra Trolle-projektet kunde jag inte sluta med tabletterna. Det var en stor produktion med många barn och jag klarade inte att gå omkring och vara rädd för att jag skulle ge mig på någon.

– Du menar att tappa besinningen?

Alexander nickar.

– Alla hade stort tålamod med mig, trots att de såg att jag var skeptisk till förslag om ändringar. Jag hade taggarna utåt. Det är förresten en av de värsta biverkningarna vid abstinens. Du tror att alla är dina fiender. Att alla är ute efter dig. Så jag började med Valium. Lägsta dosen först, men så hade jag otur och skadade mig på premiären.

– Och då?

– Jo, då tog jag större doser för att klara föreställningarna.

Han ler torrt.

– Vi fick fina recensioner.

Slutade med alla mediciner

Historien om Alexanders tablettberoende ser lyckligtvis ut att ha fått ett bra slut. Det är välkänt att googling är det värsta en hypokondriker kan ägna sig åt – ja, Alexander anser sig vara hypokondriker också – men ibland kan faktiskt sökningar på nätet vara en väg ut ur beroende.

– Jag hittade en artikel av Rolf Torodd Olafsen, en man som själv varit beroende av receptbelagda mediciner och då såg jag bokstavligt talat ljuset. Jag tog kontakt med honom via Skype och insåg att om jag någon gång skulle komma tillbaka till något slags normaltillstånd var jag tvungen att sluta med alla mediciner. Absolut alla. Och det gjorde jag i vintras.

Alexander Rybak står i ett hav av blommor och har berättat att han undviker stress för att inte hamna i missbruk igen.

Alexander Rybak undviker stress och spelar piano på kvällarna – så fixar han livet utan sömntabletter.

Foto: Agnete Brun Dagbladet/Magasinet

– Sådär utan vidare.

– Valium slutade jag tvärt med på nyårsafton, men sömntabletterna trappade jag ner gradvis. Att sluta kräver självfallet mycket kraft och disciplin, men jag har lyckats. Det vill säga … jag hade ett litet återfall för ett tag sedan. Jag skulle på en dejt och var så spänd att jag tog en Imovane, en sömntablett alltså, för att bli lugn.

– Hur gick det?

– Jo, dejten gick jättebra.

– Men hur reagerade du på sömntabletten?

– Ja, kroppen fick förhoppningar. ”Du bara skojade. Du ska inte sluta med sömntabletter ändå!”. Det tog en vecka för kroppen att bli lugn, så det var lyckligtvis inte som att börja om från början igen.

– ”En gång alkoholist, alltid alkoholist” heter det. Tror du att det också gäller för tabletter?

– Ja. Den lilla episoden i samband med dejten visar ju det.

Så undviker Alexander Rybak missbruket igen

– Hur fixar du livet utan tabletter nu?

– Jag har inarbetade rutiner. Jag spelar piano innan jag lägger mig. Gärna något lugnt och romantiskt, något av Debussy eller Rachmaninov, eller rätt och slätt Beethovens Månskenssonaten. Den gör mig sömnig så jag har alltid passat mig för att spela den på dagtid. He he.

Alexander går ut i köket och kommer tillbaka med en vitamindryck.

– Och så försöker jag undvika all slags stress.

– Det var rätt och slätt stress som var orsaken till problemen?

– Ja. Nu har jag blivit bättre på att säga nej till saker jag inte vill göra. Jag tjänar nog mindre pengar på grund av det, men jag mår bättre. Jag trivs väldigt bra som gästartist eller att vara med i projekt där jag är en bland flera. Konserter där jag känner att jag bär ansvaret ensam gör mig stressad. Stress över tid har aldrig varit bra för mig. Jag har nog alltid varit mer av en sprinter än en maratonlöpare.

Ångrar att han nobbade ukrainska Bachelor

I maj fyllde Alexander 34 år. Men han känner ingen press att ändra civilstånd eller göra om ungkarlslyan till något annat.

– Jag har ingen brådska.

Therese hittade sin kärlek död – vägen tillbaka från missbruket

Alexander tar en slurk av vitamindrycken, skakar bestämt på huvudet och fortsätter:

– Varken med att skaffa familj eller sambo. Just nu har jag mer än nog med mig själv. Dessutom har jag inte ont om tid. Se på min mentor Arve Tellefsen, han var ingen ungdom när han blev pappa första gången.

– Han var över 60.

– Något sådant, ja. Och det har ju gått bra.

– Är det något du ångrar när det gäller karriären?

Alexander svarar först nej, men tänker sedan om.

– Det var en period när jag hade ont om pengar och blev erbjuden åtta miljoner kronor för att vara med i den ukrainska versionen av Bachelor. Det är ju lite större där. 40 miljoner tittare. Att jag sa nej den gången har jag ångrat.

– Du kunde ha fått en vacker, ukrainsk fru.

– Ja. I en vecka eller kanske två, säger han torrt. Nej, jag ångrar inte något, även om det nog finns de som tycker att jag borde det.

”Kan jag få skryta lite?”

Alexander lägger huvudet på sned.

– Kan jag få skryta lite? Okej, säger han och tar sats:

– Jag är stolt över att jag alltid har gått min egen väg. När jag vann ett ungdomsmästerskap i musik sa alla att jag måste satsa på klassiskt. Men jag ville experimentera med andra genrer. Så vann jag Kjempesjansen där jag framförde en jazzlåt jag skrivit. Då blev jag rådd att satsa på jazz. Men jag ville prova på teater. Efter jag hade fått Hedda-priset för Spelman på taket sa folk till mig att teatern var min plats. Men jag ville prova Grand Prix. Det gick ju som det gick och då tyckte skivbolagsfolket att pop var min grej. Då gick jag tillbaka till klassiskt. Så skrev jag en barnbok, men trots alla välmenande råd hade jag inte lust att skriva en uppföljare till den. I stället gjorde jag en musikal baserad på boken.

Han rycker på axlarna.

– Jag vill inte bli placerad i ett fack. Och så är det något med auktoriteter… Jag gillar inte att bli tillsagd vad jag ska göra.

– Är det därför du inte längre är knuten till ett stort skivbolag?

– Jag har stor respekt för de stora norska skivbolagen, de är bra på att ta hand om sina artister, men det förutsätter att artisterna inte plötsligt behöver en veckas timeout på grund av stress. Som så kallat independent ger jag ut låtar när jag känner för det. Det är inte helt lätt att få uppmärksamhet kring det jag gör, men det är ändå värt det.

Han tänker sig för ett ögonblick.

– Jag är väldigt disciplinerad, jag har alltid övat varje dag, men under en period visste jag inte varför. När det var som värst med tabletterna tyckte jag att det bara kom ljud ur fiolen. Men det senaste halvåret har jag börjat tycka om musik igen. Ja, börjat känna musik igen, säger han och nickar sakta.

– Och det, ja, det är bara helt fantastiskt!

Alexander Rybak har skrivit barnbok

Ålder: 34 år.

Gör: Musiker, skådespelare och författare.

Familj: Mamma Natalia och pappa Igor.

Bor: På Aker Brygge i Oslo.

Tog Europa med storm när han vann Eurovision Song Contest 2009. Har sedan dess skrivit en barnbok, gjort en musikal och deltagit i en rad tv-program i flera länder.

Aktuell med flera nya låtar på diverse strömningstjänster.

Alexander Rybak om Skavlan på Instagram

Alexander är inte rädd – men har ångest

Bästa egenskap: Jag tänker och analyserar hela tiden.

Sämsta egenskap: Jag tänker och analyserar hela tiden.

Läser: Instrumentation and Orchestration av Alfred Blatter. Och Omgiven av idioter av Thomas Erikson.

Ser på: Nu håller jag på att ta mig igenom alla Bond-filmerna. Har bara de två sista kvar.

Lyssnar på: Bra melodier och 2-5-1-progressioner.

Rädd för: Jag är inte rädd för något, men har ångest för allt.

Provocerad av: Tvång. Orättfärdighet.

Beundrar: Eminem, han är helt ärlig i sina texter. Barack Obama. Och Arve Tellefsen.

Inspireras av: Att röra på mig.

Favoritresmål: USA. Speciellt staterna med de största nöjesparkerna.

Det gör jag om tio år: Sitter bakom spakarna i en studio.

Så skulle jag vilja bli ihågkommen: Som en äventyrare.

Så tror jag att jag kommer att blir ihågkommen: Som musiker.

Här är paren som blev kära i ”Let's dance”

Clara Henry förvandlas till Noora i Skam – se klippen här!

Mer nöjesinnehåll hos allas.se: