Ingela Olsson och Marall Nasiri gör Dramaten-pjäs om medeltidens kvinnor

Ingela Olsson och Marall Nasiri på Dramaten.

Det är första gången Ingela Olsson och Marall Nasiri spelar mot varandra.

Foto: Frida Funemyr
Ingela Olsson och Marall Nasiri är två av Dramatens tio kvinnliga skådespelerskor som i höst har premiär med uppsättningen Kvinnostaden. I ett samtal diskuterar de maktförskjutning, kärlek och teaterbranschen.

Nämen, det är inte sant! säger Ingela och Marall då de tar av sig sina kappor i Ingelas loge på Dramaten och inser att de av en slump klätt sig exakt likadant. Logen delar Ingela med Lena Endre och tillsammans har de inrett den på ett mysigt och hemtrevligt vis.

– Jan Malmsjö och Marie Göranzon har haft den i många år innan oss, men när vi tog över den åkte vi och köpte lite nya möbler och piffade, men det är långt ifrån klart, säger Ingela.

Se också: Fridas mamma tog sitt liv ”för att hämnas”

Marall har en loge en trappa upp längre bort i huset, men hon konstaterar att den är lite mindre än Ingelas. Marall har spelat i allt från Ett drömspel och Stilla liv till succé-serien på Störst av Allt på Netflix. Ingela har lite längre yrkeserfarenhet och kan kännas igen i allt från Så som i himlen och Vår tid är nu till Fröken Julie och Måsen.

...att komma tillbaka från mammaledigheten till ett projekt med 9 fantastiska skådespelerskor med så mycket livs- och scenerfarenhet och kärlek till yrket. Det känns speciellt.

Nu spelar Ingela och Marhall för första gången mot varandra. Tillsammans med åtta andra framstående skådespelerskor är de nu aktuella med Kvinnostaden. Föreställningen speglar Christine de Pizans litterära feministiska verk med samma namn från 1405 där hon lyfter fram den tidens mest framstående kvinnor. Bland annat består den av texter från historiska personer som heliga Birgitta och Hildegard von Bingen.

Komikern Katrin Sundberg: ”Jag blir rädd för folk som saknar humor”

– Föreställningen utgår ifrån texter och filosofiska funderingar skrivna av kvinnor på medeltiden, feministiska urkunder som sopats undan. Kvinnor har tagit plats och krigat för sin position i alla tider, det är inget nytt fenomen. Vi kommer framföra hur olika starka kvinnor från medeltiden funderade kring makt och jämställdhet, säger Ingela.

– Boken skrevs som en reaktion på den tidens kvinnofientlighet, förklarar Marall som varit hemma med sin bebis och plötsligt hamnade mitt i all denna kvinnokraft. – Alltså, den lyxen att komma tillbaka från mammaledigheten till ett projekt med 9 fantastiska skådespelerskor med så mycket livs- och scenerfarenhet och kärlek till yrket. Det känns speciellt, säger Marall.

Förödande kvinnoförakt

– Jomen, det är så klart världskul och roligt att det spänner i åldrar från 25 till 73 år, tillägger Ingela.

Första gången Ingela och Marall träffades var då Marall gick på teaterhögskolan och Ingela hoppade in som lärare i en kurs.

– Jag hade sett Ingela innan och visste vem hon var. Det finns en direkthet i hennes ton och spel som jag alltid fängslats av. Jag gillar Ingelas rakhet, det är inte en massa omvägar i hennes skådespelarstil. Senare när jag gjorde min praktik och stötte på problem kontaktade jag Ingela och frågade henne om råd.

– Det var bra. Inte för att man sitter inne med alla lösningar bara för att man jobbat med det här i 40 år, men att man kan bolla och rådfråga om saker, säger Ingela och fortsätter:

– Egentligen skulle det vara lite mer så, att unga skådespelare speglar den nya erfarenheten i de äldre.

Ingela upplever inte att det är en stor konkurrens kvinnor emellan just på Dramaten, men Marall tycker att hon stött på båda delar.

– Det finns rum och människor där det där är en myt, men i andra rum kan det vara enorm konkurrens och det är inte bara kvinnor emellan utan mellan alla.

– Under den där kursen pratade vi mycket om den kvinnliga kroppen i teaterrummet och hur man kan gestalta kön.

Vi beskriver männen ganska hårt

Därför tar Nour El Refai en paus från sociala medier

– Där upplevde jag Marall som väldigt medveten och ovanligt fri. Du visade att du inte kämpade med fåfänga, vilket jag tycker är en enorm och nästan nödvändig tillgång om du ska uträtta något vettigt på scen. Att kunna glömma sig själv och hur man ser ut. Där stack Marall ut, säger Ingela. Och fortsätter:

– Det är svårt att veta hur medeltidens kvinnor hade det, men då som nu pratade man väldigt mycket om skillnader mellan män och kvinnor, slående mycket är precis likadant fortfarande. Men det är klart att kvinnor på den tiden präglades av att föda 7-10 barn. De fysiska skillnaderna band ju kvinnorna mer då. Därför är det helt amazing att heliga Birgitta, som hade åtta barn, hade tid att tänka och skriva alla dessa fantastiska texter. Idag jobbar kvinnor heltid och ska ändå ta huvudansvaret för barn och hem, vilket leder till att allt fler går in i väggen.

Ingela berättar om hur de under föreställningen beskriver männen ganska hårt. Till exempel säger någon att män är som en farsot, ett nödvändigt ont som man bara får stå ut med.

– Vid detta tillfälle börjar alla skratta. Men det hela är ju väldigt sorgligt. Sådant där går ju bara att säga och skratta åt utifrån ett underläge. Inte skulle det funka att säga i ombytta roller. Tänk om tio män skulle säga så framme på scen om oss kvinnor…

– Och det finns ju fortfarande ett förödande kvinnoförakt, en känsla av att man kan ta sig friheter med flickor och kvinnor.

– Ja man kan ju slås av vilket lyckat projekt det här patriarkatet är. Halva jordens befolkning har hållits tillbaka i alla länder i alla tider, utbrister Marall ironiskt.

Hets kring utseende

Och på frågan hur vi kvinnor skulle agera om vi nu skulle hamna i maktposition, för att inte bli samma förtryckare som männen, svarar Marall:

– I boken jag läser just nu har man forskat på hur matriarkat är uppbyggda, där beskriver författaren att det inte handlar om en maktförskjutning utan om helt andra värden. Det handlar om hur man lever i harmoni med naturen, hur ekonomin är jämnt fördelad och hur man tar hand om varandra. Det bygger inte bara på kvinnans omhändertagande utan om allas, säger Marall.

Jag får så ont i hjärtat när jag ser det där

– Ja, och det börjar ju komma in i politiken. Man pratar ju till exempel om feministisk nationalekonomi och miljöpolitik, ser på världen från ett annorlunda håll. Det blir fel om man bara tror att det handlar om en maktförskjutning.

Kronprinsessan Victoria är cancerfondens beskyddare

Ingela tycker att hetsen och betydelsen av kvinnors utseende bara blir allt värre med åren.

– Jamen, se på kvinnors paketering. Det har blivit tio gånger värre. Jag var tonåring på 70-talet, då fanns ju inte ens fillers. Här är ju ytterligare ett exempel på föraktet: kvinnors åldrande. Du kan se vilken intervju på vilken kanal som helst. Massor av manliga författare, artister och skådisar, helsköna människor som berättar om sig och sitt. Och så kommer det in lika härliga och smarta kvinnliga motsvarigheter som har fullt sjå med att dölja sitt åldrande. Usch, jag får så ont i hjärtat när jag ser det där. Det finns på gatan, överallt.

Kvinnliga skådespelerskor på Dramaten.

Ingela upplever inte att det är en stor konkurrens kvinnor emellan just på Dramaten, men Marall tycker att hon stött på båda delar.

Foto: Frida Funemyr

Hon har barn i övre tonåren och kan se att vissa saker visserligen har förändrats. Hon tycker att de unga som växer upp dag är friare med könsidentitet och frågor som rör kroppen.

De mest inflytelserika personerna år 2020 – hela listan

– Många unga är feministiskt medvetna på ett mer självklart sätt idag. Och det känns ju ändå lovande. Men min 25-åriga son sa häromdagen att han tycker det är svårt att befinna sig i en grupp av endast män, att det lätt skapas en machojargong.

Maralls son är endast åtta månader och hon har svårt att föreställa sig i vilken slags värld han kommer att få växa upp.

– Som förälder påverkar jag såklart hans självbild och världsbild men han kommer bli en helt egen individ med allt det han har omkring sig och världen han växer upp i. Och med största sannolikhet kommer det vara han som lär oss en massa saker. Jag kommer göra mitt bästa för att han ska ha tillgång till hela sig själv som människa och inte vara tasktig mot andra.

Ingela och Marall nickar åt varandra och är överens om att det viktiga är hur man själv agerar, inte vad man säger till sina barn.

Teatern är som ett hem

Förutom att Ingela och Marall dagen till ära har klätt sig i likadana kläder, bor de båda på söder, älskar sitt yrke som skådespelare och de brinner båda för ett jämställt samhälle. Fritiden tillbringar de helst med vänner och familj.

– Jag försöker träna en del, men annars handlar ledig tid främst om att få sova ikapp nu när vi har en bebis, berättar Marall. Ingela har inte längre några bebisar i huset, däremot har hon hunnit få två barnbarn och njuter av ”livets efterrätt”.

– Ledig tid försöker jag att vara ute i naturen eller så träffar jag och min man vänner som vi käkar med eller tar ett glas vin ihop med. Sin man har Ingela varit gift med i 20 år. Hon tycker det är svårt att peka på vad som äktenskapet att hålla under så många år.

– Vi har nog inget speciellt recept på vad som fått just oss att hålla så länge. Jag har ju varit gift tidigare och jag tror att ibland handlar det bara om tur. Dessutom förändras man ju som människor. Det som förenar just oss är förmodligen att vi har många gemensamma intressen. Och så blir vi fortfarande väldigt glada av att se varandra.

Ingela och Marall konstaterar att så länge man har saker att prata om i en relation är det bra. Den där tystnaden och ointresset som kan dyka upp i en relation är nog det allra värsta, menar Marall.

– Usch, ja det måste vara en mardröm. Min sambo och jag träffades för tio år sedan. Men vi blev tvungna att ta en paus från varandra. Sedan insåg vi att vi inte kunde leva utan varandra. Det har snart gått två år sedan vi blev ett par på nytt.

Marall berättar att det var deras olikheter som fick dem att separera, samtidigt är det just olikheterna som gör dem intresserade av varandra.

– Ibland håller våra diskussioner på i typ sju timmar. Men hellre det än tystnaden, konstaterar Marall.

Både Marall och Ingela ser teatern som ”sitt hem”, men de varvar gärna scenkvällarna med att göra film och tv emellanåt. Ingela blir uttråkad om hon inte hela tiden känner att hon får utmana sig själv.

– Jag har liksom inte tid, vill ständigt utvecklas som person och blir bara rastlös annars.

Fått skiterbjudanden

Marall känner likadant, men på-pekar samtidigt hur slitigt det är att spela teater på scen nästan varje kväll i veckan under vissa perioder. Hon liknar det vid en bergsklättring, att det är oerhört tufft att klättra upp. Men väl på toppen är det en magisk utsikt.

Båda är överens om att det är jätteslitigt under repetitionerna och även kroppsligt tungt, att alltid vara pigg, vig och en känsla av att man aldrig får vara sjuk. Men när allt klickar så är det fantastiskt när man står där framme på scen och får kontakt med sin publik. Det går inte ens att jämföra med film eller tv.

Repetitioner på Dramaten.

Det kan vara jätteslitigt under repetitionerna, men värt det, tycker Ingela och Marall. Foto: Frida Funemyr

Ingela märker inte att hon får färre teaterroller på grund av sin ålder, däremot är det sällan man får spela 60-åriga kvinnor i tv.

– Äldre kvinnor är mindre förekommande på film och tv och det är en skev situation, säger Ingela.

Marall har tampats med en annan problematik som sista åren har blivit mycket bättre.

Här visar Victoria upp nya favoritplagget

– Jag har fått så många skiterbjudanden, roller som varit så otroligt fördomsfulla, där jag ska spela en utsatt ”utländsk kvinna” utan egen historia eller perspektiv. Jag tycker det är upprörande och har sagt nej till flera sådana roller, då har jag blivit utskälld…

– Jag har känt av en hel del klass- och kvinnoförakt i den här världen, men jag vill bara spela en hel människa med all komplexitet det innebär oavsett var den kommer ifrån, varför ska det vara ett problem?

Sju snabba frågor!

Marall:

Vad är det sista du gör innan du går och lägger dig?

– Sätter mobilen på flygläge

Vilken är din favoritplats på jorden?

– Västkusten på Irland. Jag blir lugn där, naturen är dramatisk och galet vacker och folket underbara. Längtar att visa min son den platsen!

Kvinnostaden på Dramaten

Premiären av Kvinnostaden den 4 april 2020 blev uppskjuten på grund av coronaviruset men spelas hösten 2020.

Foto: Dramaten

Om du vann en massa miljoner, hur skulle du då spendera dessa?

– Ge mina föräldrar den pension de förtjänar!

Ingela:

Har du någon fobi?

– Har anlag för katastrof-tänk men gör mitt yttersta för att inte sprida det till min omgivning. Bästa medicinen är röra på sig (springa simma cykla), komma ut i naturen eller vinterbada!

Vad är det sista du gör innan du går och lägger dig?

– Kysser min man.

Vilken är din favoritplats på jorden?

– Öland har sen barnsben en särskild plats i mitt hjärta. Älskar också Frankrike och en viss brygga i Roslagen.

Om du vann en massa miljoner, hur skulle du då spendera dessa?

– Om jag fick en massa miljoner skulle jag köpa ett stort ställe vid havet där hela min flock skulle kunna rymmas. Och jag skulle stödja organisationer för utsatta barn och ungdomar.

Kronprinsessans stil imponerar på amerikanerna

Quiz: Vilken godissort är du?

Mer nöjesinnehåll hos allas.se: