Tomas Ledin om sönerna: De råkade bli pilska ungefär samtidigt

Så skapade Tomas Ledin "En del av mitt hjärta"

För att förstå hur länge Tomas Ledin har hållit på med musik kanske det säger en del att han debuterade samma år som ettöringen försvann, nämligen 1972. Det stora genombrottet kom med låten Just nu!, som han vann med i Melodifestivalen 1980.

Många känner igen hans stora hitlåtar, som Sommaren är kort, En del av mitt hjärta, Blå, blå känslor och Helt galen i dig. Nyligen släpptes albumet Symphonia Politropou där Ledins populära låtar fått nytt liv i form av en symfonisk skrud i ett samarbete med Kungliga Filharmonikerna.

Skivan är en uppföljare på albumet Symphonia från 2022, och bakom arrangemangen ligger dirigenten Peter Nordahl. I höst ger de sig ut på en konserthusturné genom Sverige.

– Blå, blå känslor är exempelvis omgjord till en sprudlande vals. Jag ser fram emot att turnera med några av landets bästa symfoniorkestrar med makalöst begåvade Peter Nordahl som dirigent, säger Tomas.

Den långa karriären och stora populariteten uppmärksammades rejält med en utsåld jubileumskonsert i Avicii Arena 2022 för att fira 50 år som artist, samt att Tomas fyllde 70 år.

– Om någon hade sagt till mig på 70-talet att jag i framtiden skulle fylla en stor arena för att fira 50 år som artist hade jag varit ytterst tveksam och tagit det mer som ett skämt. Men jag är förstås väldigt stolt, glad och tacksam över att så många kom, det var en fantastisk kväll på alla sätt, säger Tomas och ler.

Gillar överraskningar

För två år sedan var han dessutom med i Vilket liv på TV4, ett underhållningsprogram där Sveriges mest folkkära och ikoniska stjärnor får stå i centrum i varsitt eget program. Tomas hyllades ordentligt av både familjemedlemmar och kollegor inom branschen.

– Precis som i jubileumsshowen kändes det nästan lite overkligt. Det är faktiskt svårt att ta in hur mycket jag hunnit med genom åren. Min fru Marie upplevde det likadant när hon läste igenom min självbiografi Inte ett moln så långt ögat kan nå? innan utgivningen. Hon blev andfådd, säger Tomas och skrattar.

I Vilket liv, som spelas in på Oscarsteatern i Stockholm med Renée Nyberg som programledare, får huvudpersonen själv välja hur mycket som ska bli en överraskning i stunden och inte.

– När jag fick frågan undrade de hur mycket jag ville veta på förhand, vilket tydligen varierar väldigt mycket. Jag svarade att jag föredrog att inte veta någonting alls, jag tror att det blir roligast för alla då.

Dessutom är just överraskningar något som Tomas gillar även i vardagslivet.

– Jag lever med en kvinna som är en mästare på sådant, säger han och ler igen.

Ett särskilt livspussel

Hustrun Marie var en av gästerna i programmet, och när de då ställde upp på sin första tv-intervju tillsammans någonsin, beskrev hon sin make med orden: ”Tomas är väldigt snäll, omtänksam och gullig.”

I publiken satt även sönerna John och Theo. De lovordade sin pappa, som trots hans välspäckade schema med mycket resande ändå känt att de blivit prioriterade under sin uppväxt.

”Jag spelade mycket innebandy när jag var liten och han var typexemplet på en pappa som står vid sargen och hejar på. Och skjutsade till en stor del av mina träningar”, berättade John i programmet.

Att kombinera artistkarriären med familjelivet innebar ett stort pusslande, inte minst under långa turnéer.

– Det var ju ett dilemma när jag var borta mycket. Men vi hade en regel – om barnen ville träffa mig så ordnade vi att de en eller två dagar senare var med mig på turnén. Det var ett upplägg som vi körde under många somrar och som fungerade bra, menar Tomas.

Blyg och obekväm på scen

Tomas och Marie träffades i slutet av 70-talet på Måndagsklubben, ett ställe i Stockholm där många artister och skivbolag möttes. De gifte sig 1983.

– Marie har betytt enormt mycket för mig både privat och inom musiken. Hon var min chef på skivbolaget och utvecklade mig mycket som artist. Marie dyker upp lite varstans i mina sånger. När jag vill sätta färg på en person i en låt kan jag använda mig av henne, utan att jag ens tänker på det.

När Tomas i början av karriären kände sig obekväm med att stå på scenen, samt även 1985 då han tog ett uppehåll från musiken, fanns hustrun nära för att stötta.

– Jag är en norrlandspojk – född i Östersund och på pappas sida med rötter i Ångermanland – som länge var väldigt blyg. Marie var min motsats. Hon är oftast mycket utåtriktad och hjälpte mig att bli mer social, absolut.

När paret träffades var Maries pappa – musiklegendaren och ABBA-managern Stikkan Andersson – först lite skeptisk till dotterns nya kille. Tomas hade ju stulit hans ”prinsessa”, och Stikkan hade Tomas under en granskande lupp en tid framöver.

Men så fann de varandra i låtskrivandet. Stikkan skrev de flesta av ABBA:s riktigt stora låtar tillsammans med Björn Ulvaeus och Benny Andersson, och förväntade sig att Tomas skulle ha med sig en kassett med fyra, fem nya låtar varje gång de sågs.

– Jag visste ritualen: när middagen och det sociala var avklarat var det han, jag och en kassettbandspelare. Vi lyssnade igenom mina låtar och han recenserade dem. Stikkan hade ett makalöst öra för var som var en bra låt och han var omtänksam. Jag saknar honom.

Har fått barnbarn

För några år sedan firade Tomas och Marie 40-årig bröllopsdag. Men några speciella tips eller hemligheter för att lyckas få ett långt och lyckligt äktenskap har han inte på lager …

– Nej, det handlar nog om en hel del tur att träffa rätt, vilket jag känner stor glädje över, säger han.

Under de senaste åren har makarna även kunnat glädja sig mycket åt att ha blivit farföräldrar inte mindre än fyra gånger. Äldsta sonen John är pappa till två flickor på två och fyra år, medan yngsta sonen Theo är far till två pojkar i samma ålder.

– Det råkade bli så att de blev pilska ungefär samtidigt, skojar Tomas. Jätteroligt på alla sätt, både för oss och dem. Kusinerna kan ju få mycket glädje av varandra framöver.

Innan hade han hört många andra prata om hur fantastiskt det är att få barnbarn, som en form av ”livets efterrätt”. Ändå hade Tomas inte kunnat föreställa sig hur mycket det skulle betyda i hans eget liv.

– Det var mycket positivt, jag blev helt klart överrumplad över hur stort och fint det faktiskt är.

Däremot har han svårt att beskriva sig själv i den nya rollen.

– Men för dem är jag säkert världens bästa farfar, precis som de flesta andra barnbarn förhoppningsvis känner för sina farfäder, haha.

En stor filmsuccé

Tidigare i år fyllde Tomas Ledin 74 år. Några planer på att sluta med musiken existerar inte. Tvärtom. Tomas känner sig full av energi, vilket han dels beror på att han har börjat tacka ja till sådant som han tidigare sa nej till.

Bland annat har han gjort två krogshower, som var ”fantastiskt roliga och utvecklande”, något som inte var aktuellt tidigare.

– Jag valde också att tacka ja till Så mycket bättre på TV4, som visade sig bli en rolig erfarenhet. Sedan har vi ju bygdespelet på Höga kusten friluftsteater, där jag skrivit sångerna och manuset till en musikteaterföreställning tillsammans med regissören Pär Nymark. Det var något helt nytt för mig, och där går vi efter två slutsålda somrar mot en tredje med fulla hus!

Stor succé gjorde även musikalfilmen En del av mitt hjärta (2019), som bygger på Tomas Ledins musik och lockade drygt 420 000 biobesökare. I rollerna sågs bland andra Jonas Karlsson, Malin Åkerman, Johan Ulveson och Marie Richardson.

– Klart att jag tog en risk, med tanke på att jag vill mina sånger väl. Men det blev otroligt bra, det årets i särklass största svenska filmsuccé, som jag är väldigt stolt och tacksam över att vara en del av.

Ut i det okända

Att låta delar av musikkatalogen arrangeras för symfoniorkester var också något helt nytt för Tomas när han första gången samarbetade med dirigenten Peter Nordahl och Kungliga Filharmonikerna.

– Även här tackade jag ja till något jag aldrig reflekterat över att göra tidigare, men jag hade sett ett par ljuvliga konserter med Sven Bertil Taube där just Peter var arrangör och dirigent. Det gick inte att tacka nej.

Efter släppet av albumet Symphonia åkte duon ut på en fullsatt konsertturné genom Sverige, och i höst är det alltså dags igen när de tar med sig albumet Symphonia Politropou ut på vägarna.

– Vi valde ur min produktion från 70-talet och framåt, och ganska snart märkte vi att det drog i en viss riktning. Att i Peters ofta halsbrytande och ytterst stämningsfulla arrangemang få sjunga om bejakandet av livet, om kraften i gemenskap och inkluderande och om kärlekens alla färger, har varit en ynnest på alla sätt.

Samtidigt kräver det en hel del av Tomas som sångare. Musiken känns i många fall som helt ny. De symfoniska tolkningarna tvingar honom långt ut i det okända där han aldrig varit tidigare. Peters arrangemang plockar fram andra stämningslägen som ofta ger texterna en delvis annan innebörd.

– Det är en utmaning och ger energi. Med tanke på det kaos som råder i vår omvärld känns många av sångerna ovanligt angelägna att framföra, tycker Tomas Ledin.