Allas krönikör Anna-Lena Brundin tar höjd för sommarens värsta plågor, och kan inte låta bli att imponeras av sin svärdotter.
5 enkla sätt att bli av med flugor hemma
Det är nu det är som värst! Nästan. För sen, i augusti, kommer det bli värre. Då blir det ett helvete att sätta sig till bords utomhus, att över huvud taget våga sig utanför husets trygga väggar. För vem? Vilka känner sig hotade på sommaren? Jo: Entomofobiker. Människor som lider av insektsfobi. Sådana som får panik om en spindel dyker upp i sovrummet. Sådana som undviker att resa till länder där de riskerar att stöta på en kackerlacka. Till exempel.
Vissa är bara rädda för spindlar (arachnofobi) medan andra huvudsakligen skyr getingar (apifobi) och bin. I vilket fall som helst är det obehagligt och förstör stämningen, både för den som lider av fobin och för omgivningen, som inte kan föra ett normalt samtal med personen i fråga om en geting råkar surra i närheten.
Krönikor på allas.se
Nu hittar du även våra populära krönikörer från Allas, Hemmets veckotidning och Året runt på allas.se.
Varje fredag publiceras nya krönikor där Anna-Lena Brundin, Karin Herslow och Lisbeth Lundahl delar med sig av sina tankar, betraktelser och vardagsreflektioner.
Därför är jag väldigt stolt över min svärdotter Anna! Hon genomgår en KBT-behandling. Förra veckan lyckades hon på egen (darrande) hand fånga en spindel från taket. Sedan stoppade hon spindeln i en glasburk som hon preparerat med hål, gröna blad och två pappersbollar som hon doppat i vatten.
– För jag tänkte, förklarar Anna, att spindlar blir också törstiga. Alla levande varelser behöver vatten, eller hur?
– Och vad äter den?
Anna skruvar på sig.
– Flugor … men jag har inte lyckats hitta någon än, så spindeln – jag har döpt den till Mammo – måste vara utsvulten.
Anna får något ömt i blicken.
– Jag börjar kunna skilja på spindlar, fortsätter hon. Förra veckan klappade jag en.
– Klappade du en spindel!?
– Snarare pillade. De är ju så små. Det var på terapin. Spindeln låg i en metallskål, så den kunde inte kravla sig upp. Och då råddes jag att titta närmare på den och röra vid den. Det kändes faktiskt helt okej.
Då bestämde hon sig för terapi
Jag imponeras. Att hon vågar utmana sig själv så brutalt.
– Jag var så illa tvungen, suckar Anna och hennes bruna ögon mörknar. Hon sänker rösten innan hon berättar:
Det var förra sommaren. Hon var på landet med sin treåring då en geting dök upp. Anna blev hysterisk och rusade in. Sedan stod hon där och såg genom fönstret hur sonen ensam satt kvar på gräsmattan, omringad av getingen. Självklart sprang hon ut och hämtade honom, men ändå. Där nådde hon sin botten. Då bestämde hon sig för terapi.
– Och nu då? frågar jag. Kommer du att …
Plötsligt flyger en fluga in i rummet. Anna kastar sig ur soffan och drämmer till.
– Ha!
Varefter hon öppnar locket till spinden och släpper ner den halvdöda flugan.
– Så där, säger hon krasst. Äntligen. Naturen har sin gång.
Liksom terapin har, tänker jag. Heja Anna, du är bäst!
