Erika: Min son blev mobbad av sin syster
Jag var bara arton år när jag träffade mannen som kom att bli far till min son. Han var tio år äldre, och jag blev upp över öronen förälskad i honom.
Jag trodde verkligen att han besvarade mina känslor men det dröjde inte särskilt länge förrän jag fick veta sanningen.
Torgny var gift och hade två barn och det enda han ville ha av mig var ett spännande äventyr vid sidan om. Riktigt så enkelt blev det inte. Kort efter att han gjort slut med mig upptäckte jag att jag väntade barn.
Torgny försökte övertala mig att göra abort, men det ville jag absolut inte. Jag kände verkligen att jag ville ha barnet, även om det innebar att jag skulle bli en ung ensam mamma och i ärlighetens namn ska erkännas att Torgny tog åtminstone en del av sitt ansvar så snart han insåg att jag menade allvar.
Han erkände faderskapet och erkände även för sin hustru att han haft en relation med mig, och när Jimmy var född betalade han ett generöst underhåll varje månad. Men han ville inte ha någon kontakt med sin son, och han ville heller inte att hans fru och barn skulle få lära känna Jimmy.
Det där smärtade mig, men jag bet ihop. Jag visste att det Jimmy behövde mest var en positiv och glad mamma – inte en bitter och besviken – och jag tröstade mig med att Jimmy i alla fall hade världens bästa mormor och morfar som ställde upp i alla väder och alltid fanns där för oss båda.
Livet som ensam mamma var inte det lättaste, men det fungerade ändå bra. Visst insåg jag att jag missade en del av de möjligheter som mina jämnåriga hade – som att studera, gå på fester, dejta killar och sådant.
Men vad var det mot glädjen i att få vara mamma? Jag skulle inte ha bytt ut mitt liv med Jimmy mot något annat liv, och jag var inte det minsta avundsjuk på mina vänner. Och jag tyckte att tiden bara flög fram – den dag då Jimmy skulle börja skolan kändes det som om det bara var ett ögonblick sedan han var ett litet spädbarn. Tänk att min lille kille redan fyllt sju!
Jag hade inte haft någon kontakt med Torgny sedan Jimmy föddes, förutom att underhållet kom in på mitt konto varje månad, och därför visste jag inte heller att han och hans fru hade fått en nystart efter hans och min relation och fått ännu ett barn.
Det blev en chock för mig när jag upptäckte att deras yngsta barn, en flicka som hette Linn, skulle börja i samma klass som Jimmy.
Samtidigt tänkte jag att det nog kunde vara bra, för på det här sättet skulle Jimmy kanske äntligen få lära känna sina halvsyskon och sin pappa. Men oj vad jag bedrog mig. I själva verket blev det precis tvärtom.
Torgny var inte med vid skolstarten, det var bara hans fru Sandra som var närvarande, men jag märkte att hon visste precis vem jag var. Jag visste att Torgny hade ett foto på mig – kanske hade han visat det, kanske hade Sandra hittat det utan hans vetskap. Nu lyste hennes ögon av hat och jag hade all möda i världen att låtsas som ingenting.
Men när Jimmy råkade knuffa till Linn av misstag, då de skulle ta sina bänkar, insåg jag att Sandra inte bara hatade mig utan också min och Torgnys son. Hon började skrika åt honom, och sa till alla de andra vuxna inklusive läraren att Jimmy hade knuffat Linn på flit. Genom det så kom Jimmy redan från början att få ett dåligt rykte bland sina klasskamrater och deras föräldrar.
Jag hoppades att allt skulle lägga sig, men jag förstod ganska snart att det var en fåfäng förhoppning.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Linn tog alla chanser att ge Jimmy små tjuvnyp när ingen såg och när han sen, som de flesta sjuåringar ju gör, reagerade med att göra samma sak tillbaka skrek Linn i högan sky och drog uppmärksamheten till sig. Alla sådana incidenter slutade med att Jimmy fick skäll av sin lärare, och att jag fick ett telefonsamtal hem om hur bråkig min son var.
I det läget kände jag mer än någonsin tidigare hur tufft det var att vara ensam förälder. Och hade det varit ett annat barn än Linn som valt ut Jimmy till hackkyckling så hade jag nog kontaktat Torgny, trots att vi inte hade någon kontakt.
Men hur skulle jag kunna göra det nu när det var Jimmys egen halvsyster som var Jimmys plågoande? Dessutom var det uppenbart att Linns mamma inte hade minsta problem med att hennes dotter mobbade och bråkade med Jimmy. Sandra avskydde Jimmy, helt enkelt för att hans existens påminde henne om att hennes man hade varit otrogen.
På grund av Linns beteende så blev Jimmy snart lovligt villebråd för mobbning och utfrysning, och han fick ont i magen och ont i huvudet och grät sig till sömns om kvällarna. Han avskydde skolan, och det skar i modershjärtat när jag måste tvinga iväg honom, och jag kände mig fullkomligt hjälplös.
Till sist insåg jag att jag var tvungen att göra något och jag beslutade mig för att kontakta Sandra.
Hon lät minst sagt förvånad när jag ringde, men till min förvåning gick hon ändå med på att träffas. Vi beslöt att ta en kopp kaffe på ett neutralt ställe, ett kafé i centrum, och mitt hjärta klappade hårt när jag gick dit.
Flera gånger var jag nära att vända på klacken och gå hem, för jag visste ju att hon avskydde mig – vad hade jag att hoppas på? Att träffa henne skulle säkert visa sig helt meningslöst. Men samtidigt ville jag inte ge upp.
Jag måste åtminstone få säga henne vad jag tyckte, och försöka förklara för henne att hon inte kunde ta ut sin egen svartsjuka på Jimmy.
När jag väl kom fram till kaféet var hon redan där, och jag insåg ganska snabbt att hon var lika nervös som jag. Och när vi väl började samtala kom vi bättre överens än jag någonsin kunnat tro. Vi nådde faktiskt fram till varandra, hur otroligt det än kan låta, och vi gav varandra tid att verkligen rensa luften.
Sandra fick mig, för första gången, att förstå hur hon upplevde mig. I hennes ögon var jag en ung tjej, som ”förfört” hennes man och fött hans barn. Själv var hon den bedragna hustrun, kanske den värsta situationen man som kvinna kan befinna sig i.
Hon hade till sist förlåtit Torgny, men att se hans son i skolan hade blivit för mycket för henne. Hon hade helt enkelt inte klarat att hantera situationen. Och Linn hade, på barns vis, tagit över sin mammas vrede och sorg och blivit lika hatisk mot Jimmy.
Jag fick också Sandra att förstå mig. Att jag varit ung och godtrogen när Torgny kommit in i mitt liv, att jag inte ens vetat att han var gift och hade familj. Och att mitt beslut att föda Jimmy inte hade något att göra med att jag ville förstöra för Torgny och Sandra, utan på att jag inte var beredd att ta bort det liv som växte inom mig.
När vi skildes åt, Sandra och jag, hade vi inte bara rensat luften utan även bestämt oss för att våra barn skulle få lära känna varandra och att Jimmy också skulle få lära känna sin pappa.
Jag var lite nervös över det, men Sandra sa att om hon kunde förlåta Torgny för det han gjort och öppna sin famn för hans son så borde även han kunna det. Och hon fick rätt.
Jag ska inte påstå att det var lätt att bryta Linns och Jimmys dåliga relation, men både Sandra och Torgny och jag gjorde allt vi kunde för att underlätta för dem. Vi träffades och gjorde saker tillsammans, och Jimmy började tillbringa alltmer tid hemma hos sin pappa.
Allt eftersom han och Linn blev bättre vänner minskade också problemen i skolan, och med tiden blev Jimmy accepterad och fann sin plats. Han blev också god vän med både Linn och med sina äldre halvsyskon.
Nu har det gått tio år sedan dess och Jimmy har vuxit upp till en trygg och harmonisk artonåring som inte bara har en mamma utan också en pappa, en kärleksfull bonusmamma och tre fina syskon. Själv har jag fått en nära vän i Sandra. Och jag tänker ofta saker och ting ibland kan bli bättre än man någonsin vågat hoppas på.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]