Läsarberättelse: Min väninna blev lurad av bluffare

Två kvinnor sitter i en säng med diverse hudprodukter som de blivit lurade att sälja i en pyramidbluff.

Foto: Unsplash.com

Jag blev så glad när Annelise tog kontakt – tills jag insåg hur utstuderad hon var. Hon trodde att hon skulle tjäna pengar på mig.

Åren innan jag skulle fylla 50 gick jag först igenom en tuff behandling mot bröstcancer, och därefter en skilsmässa. I samma veva flyttade mina vuxna barn hemifrån.

Även om jag återvände till jobbet kände jag mig fortfarande vilsen, sårbar och rådvill. Jag visste inte vad jag skulle göra med resten av mitt liv.

En kväll medan jag satt hemma och kollade Facebook-inlägg dök en vänförfrågan från Annelise upp som en glad överraskning.

Se också: 10 skönhetstips som faktiskt funkar

Vi hade lärt känna varandra när vi båda gick på högskolan. Därefter hade kontakten för länge sedan ebbat ut. Men nu tog hon initiativ till att vi skulle träffas igen.

Frågade om mitt sociala nätverk

Redan ett par dagar senare hade hon bjudit in sig själv till mig. Jag såg fram emot att träffa henne och hade lagat lite tapas och öppnat en flaska rödvin.

Först satt vi bara och pratade, skrattade och utbytte gamla minnen. Annelise, som sysslat med lite av varje, gick inte djupare in på det utan var mer intresserad av att fråga om mig och mitt liv.

När jag berättade om den livskris som jag befann mig i, lyssnade hon så medkännande att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka. Hon la tröstande armen om mig och frågade även om mitt sociala nätverk. På den fronten var det ju bra, liksom med min ekonomi.

Det slutade med att jag bad om ursäkt för att jag suttit där och bölat inför henne.

– Det ska du verkligen inte be om ursäkt för, sa hon innan vi skildes åt.

Redan dagen efter ringde hon och frågade om jag var okej, och så föreslog hon att hon skulle komma hem till mig igen. Den här gången visade hon mig en föryngrande dagkräm, som hon höjde till skyarna.

– Du skulle bara ha sett hur rynkig jag var tidigare, innan jag upptäckte den här krämen, sa hon.

Berättade om deras mirakelkrämer

Så skruvade hon av locket och lät mig prova den vita, väldoftande krämen.

– Företagets produkter har mirakulös, men vetenskapligt dokumenterad, effekt. De har också utvecklat bantningspiller som hjälpt mig att hur lätt som helt tappa tio kilo på ingen tid alls, fortsatte hon.

Annelise hade blivit så förtjust i märket, som jag aldrig tidigare hört talas om, att hon nu blivit säljagent för dem.

– Säljer du till butiker? frågade jag.

Hon skakade på huvudet.

Vicki: Jag fastnade i ett sockermissbruk

– Nej, företaget lägger inte sina pengar på fördyrande led. De investerar dem i forskning. Jag säljer produkterna privat, men det sprider sig som ringar på vattnet. Beställningarna strömmar redan in utan att jag behöver göra något.

Beställde en burk för att stötta

Antirynkkrämen kostade en del, men för att stötta Annelise i hennes nya jobb så beställde jag en burk av henne. Nu började hon ivrigt prata om friheten med att arbeta som självständig agent i det globala företaget. Det var nämligen helt upp till en själv hur många timmar man ville lägga på det.

När Annelise leende föreslog att jag också skulle bli säljare avböjde jag artigt. Jag var nöjd med att jobba med patienterna på rehabiliteringscentret, och ville heller inte vara utan mina trevliga kollegor.

– Men det ena utesluter ju inte det andra. Och så kan ju vi två också bli kollegor, sa Annelise ivrigt.

När jag till slut lät jag mig övertalas att följa med till ett informationsmöte på det världsomspännande företagets sprillans nya huvudkontor, var det uteslutande för att inte stöta Annelise ifrån mig.

Hon gav mig en stor kram när jag sa att jag skulle bjuda henne på pizza och ett glas rödvin efter mötet.

Följde med på möte för kvacksalvarna

En grådaskig onsdag parkerade jag utanför en modern kontorsbyggnad i glas och stål. Ingenstans på de skyltar som fanns i foajén såg jag namnet på produktmärket. När jag kom in i möteslokalen stod det skrivet på en pappskylt, som ställts mitt på golvet.

En storbildskärm hade tänts framför 10-15 tomma plaststolar. I rummet intill fanns skönhetsprodukterna och ett virrvarr av vitamin- och mineraltabletter utställda mer eller mindre tillfälligt på ett mötesbord.

– Är du säker på att detta inte bara är en möteslokal som de hyrt för ikväll? viskade jag till Annelise när hon anlände.

– Självklart är det inte det. Detta är vårt nya huvudkontor, svarade hon lite irriterat.

Marie: Jag fick nog av min underbara svärmor

Det visade sig snart att representanterna från företaget var fler än vi andra. Vi hade dock alla det gemensamt att ingen av oss såg ut som vad man skulle förvänta sig av en säljagent för ett exklusivt hälso- och skönhetsmärke. Några verkade väldigt unga och osäkra, en annan stank av cigarettrök, en tredje luktade som om han inte duschat på länge...

Ville att säljare skulle investera pengar

Och så var det direktören själv, som svettades framför storbildsskärmen och mest såg ut som någon som precis blivit utsläpad ur duschen. Stor och rödmosig stod han där och gick på om företagets alla mirakulösa produkter.

Kravet för att bli säljagent var att man själv skulle investera en större summa och köpa exemplar av alla firmans produkter innan man kunde komma igång med att sälja dem vidare.

– Vi saknar fortfarande den vetenskapliga dokumentationen, men miljontals människor runt om i världen har redan vittnat om hur vår speciella kombination av vitaminer och mineraler kurerat dem från cancer, påstod han nu på fullaste allvar.

Annelise började tillsammans med de andra säljagenterna klappa och jubla, som om de befann sig på ett religiöst väckelsemöte.

Jag hade demonstrativt lagt armarna i kors medan direktören fortsatte sitt säljtal, i så högt tempo att det var omöjligt att komma med kritiska frågor.

Varnade för att hon var utsatt för bluff

Att produkterna skulle kunna åstadkomma ens en bråkdel av allt han utlovade var så osannolikt att jag mest hade lust att resa mig och gå, men för Annelises skull blev jag sittande. Efteråt, när vi skulle ta ett glas vin, tänkte jag dock varna henne för att hon blivit offer för en ren svindel.

– Men se här hur ni på allvar kan få miljonerna att rulla in på era konton, utbrast direktören och pekade på en kraftigt stigande kurva på storbildsskärmen.

– För varje ny säljagent ni rekryterar till företaget kommer ni att tjäna en viss procentandel av dennes försäljning. Och av dennes vidarerekryteringar i sin tur.

Här hördes imponerade utrop i församlingen, medan jag fick kalla kårar. Jag betvivlade inte att det här var rena pyramidspelet för att locka pengar av godtrogna. Jag kunde inte fatta att Annelise inte genomskådat det. I stället jublade hon tillsammans med de andra.

Sara: Jag växte upp med en alkoholiserad pappa

När mötet äntligen var slut kom hon ivrigt fram till mig och bad mig fylla i några papper. Det avböjde jag.

– Helt ärligt, det här är inget annat än bedrägeri och utnyttjande av människor som inte förstår bättre, viskade jag medan vi gick mot garderoben.

Annelise ville inte alls kännas vid att det skulle kunna förhålla sig på det viset.

– Om deras så kallade laboratorier verkligen uppfunnit en mirakelkur mot cancer och en kräm som tar bort alla rynkor, tror du då att de skulle rekrytera säljare helt utan utbildning på det här viset, till privat försäljning hemifrån? fortsatte jag.

Garanterade att produkterna fungerade

Annelise såg plötsligt mycket trött ut. Men sedan sträckte hon på sig och tyckte att jag borde välkomna den unika chans hon gav mig.

– För jag kan som din väninna personligen garantera dig att produkterna fungerar!

När jag dock vägrade låta mig övertalas att satsa mina sparpengar på detta, fick hon en något stram min. Hon ursäktade sig med att hon ändå inte hade tid att gå ut och dricka ett glas, då hon skulle hjälpa sina kollegor att ställa i ordning.

Detta var det sista jag hörde och såg av henne. Dagen efter tog hon bort mig som vän på Facebook.

För mig var det mest sårande och förödmjukande att hon sökt min vänskap i ett försök att tjäna pengar på den. Där hade jag suttit och gråtit framför henne och vänt ut och in på mitt hjärta – utan att ana den verkliga anledningen till att hon ställde frågor om mitt nätverk och min ekonomiska situation.

Men om jag var naiv så var det inget mot vad Annelise var, som låtit sig lockas av den stora drömmen att bli rik genom att knäppa med fingrarna.

Gudskelov förlorade jag inga andra pengar än de jag betalade för burken med antirynkkräm, som givetvis inte gjorde de underverk som påstods.

Hur det sedan gått för Annelise har jag ingen aning om. Och jag är heller inte intresserad.

Efter skilsmässan: Jag vill inte flytta ihop förrän barnen är stora

Mamman berättar: Jag gick bakom ryggen på min son

Mer intressant innehåll hos allas.se: