Nina: Min sambo valde bort mig och vårt barn
Jag står och ser på dig där du ligger i din vagga och sover så gott. Du är så fin. Jag kan inte se mig mätt på dig där du ligger helt aningslös inför livet.
Du är min älskade dotter. Du betyder allt för mig. Du har verkligen tillkommit av äkta kärlek, åtminstone från min sida, och du ska veta att du är efterlängtad. Mer än efterlängtad.
Om det ändå vore så enkelt. Om det ändå vore så underbart som jag trodde att det skulle bli den dagen då jag förstod att du skulle komma till oss. Denna jublande dag då du äntligen var en realitet, när vi förstod, din pappa och jag, att du låg där i min mage och skulle bli vårt hett efterlängtade barn.
Per och jag hade varit ett par i fem år och sedan drygt två år hade vi kämpat för att vår största önskan skulle bli verklighet. Vi ville bli föräldrar. Vi hade inte tagit någon kontakt för att få hjälp, men vi hade letat och läst massor av information och tips på hur man blev gravid.
För att inte tala om hur många råd vi fått av vänner och släktingar. Vi följde en del av tipsen, men det ville sig inte. Vi var inte så gamla så det var egentligen inte så bråttom. Men vi ville ha en stor familj, det var vi eniga om, och då behövde vi sätta igång.
Den dag när jag kom hem från apoteket och testade igen, för säkert hundrade gången om jag var gravid eller inte, gav stickan utslag. Jag trodde knappt mina ögon. Jag rusade ut i lägenheten och skrek:
– Jag är med barn, vi ska få en bebis!
Den lyckan och det ögonblicket glömmer jag aldrig.
Du min dotter, skulle komma till oss. Äntligen. Jag och mitt livs stora kärlek, Per, skulle bilda familj. Min lycka var så gränslös att jag tog för givet att Per var lika glad och exalterad som jag.
Det var naturligtvis självklart att han var lika lycklig som jag, tänkte jag, detta var ju vårt stora mål. Det var det här vi kämpat för. Jag ifrågasatte inte om han var glad över resultatet eller inte. Jag bara utgick från att han var det.
Vi hade jobbat mycket extra för att få en god ekonomi och köpt ett barnvänligt hus med gott om plats för en stor familj. Våra barn skulle få det bra och vara välkomna. Allt var planerat och nu var det äntligen dags. Vi var redo, trodde jag.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Dagen därpå kom den första tanken till mig: Var Per lika lycklig som jag? Men jag slog det ifrån mig. Han var förstås chockad av beskedet. Vi hade ju varit både förväntansfulla och besvikna så länge. Livet hade varit en berg- och dalbana. När det blev verklighet blev Per förstås så överlycklig att han inte visste hur han skulle reagera.
Det tog nästan en månad innan Per till slut kom hem från arbetet och sa att han behövde prata med mig.
– Det har hänt en sak, sa han. En mycket allvarlig sak som jag måste berätta för dig. Jag är så ledsen att jag måste göra dig illa, men nu kan jag inte längre låtsas som ingenting har hänt längre.
Så satte vi oss ner vid köksbordet och Per, som jag älskat så länge och gett mitt hela hjärta, berättade den hemska sanningen för mig.
Han hade träffat en annan kvinna på sin arbetsplats. De hade bara varit tillsammans en kort tid, men han älskade henne, sa han. Det allra värsta av allt var att hon också var gravid.
Min älskade Per, som jag hade alla framtidsdrömmar med, ville lämna mig och leva med en annan kvinna – och de två skulle också få barn. Världen kunde inte slås i spillror på ett grymmare sätt.
Jag kommer inte ihåg mer än att jag helt tappade fattningen och att Per reste sig upp och gick ifrån mig. Han lämnade mig där som en urvriden disktrasa som man bara slänger bort. Han ville inte ha mig och vårt barn längre. Han hade funnit lyckan på ett annat ställe och han ville bilda familj med en annan kvinna.
Det kunde inte vara möjligt, tänkte jag, inte kunde min Per bara lämna mig efter fem år i kärlek. Men det gjorde han. Hans kärlek till mig och vårt gemensamma barn hade tagit slut. Jag kunde inte förstå det, och jag kan fortfarande inte förstå.
Jag var tvungen att lämna huset. Inte hade jag råd att lösa ut Per. Och vad skulle jag med ett så stort hus till? Jag flyttade till en lägenhet, en bostad som passade mig och mitt lilla barn bättre.
Jag ville ha ner kostnaden också för att ha råd att vara hemma med mitt barn en längre tid. Hon skulle behöva mig nu när hennes pappa hade ett annat barn att ta hand om. Ett barn som var viktigare och hade en mamma som han älskade.
När min dotter föddes hade jag min syster hos mig. Det var hon som var med och först såg dig komma till världen. Det var tryggt och hon var lugn och sansad. Hon har själv två barn och vet vad en förlossning innebär. Hon var ett bra stöd.
Hon var också den som meddelade Per att han blivit pappa. Per skickade en blombukett med en grattishälsning till mig. Den buketten hamnade i papperskorgen illa kvickt. Vad skulle jag med den till? Det var Per jag hade velat ha vid min sida, inte en bukett blommor. Nu var en blombukett från honom snarast ett hån.
Bara två veckor efter din födelse, min dotter, föddes din halvbror. Per blev pappa till ett barn som han hade valt. Du var inte utvald, ändå hade han längtat så hett efter dig under de två år som vi kämpat för att få dig.
När du äntligen kom var det för sent för Per. Per skulle aldrig bli en närvarande pappa till dig. Men jag kommer inte att agera för att ni inte ska ha kontakt. Jag vet att det är viktigt för dig att ha en pappa. Jag vet att jag måste lägga undan mina egna känslor för din skull. Men jag kan inte påstå att det kommer att bli enkelt.
Jag är övertygad om att Per kommer att vilja träffa dig och att han kommer att ta sitt ansvar så gott han kan. Men det är ett annat barn som kommer att ha honom hos sig på heltid. Tyvärr.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]