Ylva överfölls på jobbet: ”Känns som att det är jag som straffas”

Porträtt av Ylva som överfölls på sin arbetsplats.
Behandlingsassistenten Ylva överfölls och utsattes för ett våldtäktsförsök på sin arbetsplats. Gärningsmannen kunde efter ett kort fängelsestraff promenera ut som en fri man – för Ylva fortsatte mardrömmen.
– Medan han har fått all hjälp från samhället känns det som om jag har straffats.

Den här lördagen för ett år sedan började som en vanlig arbetsdag för behandlingsassistenten Ylva Kärnestedt, men skulle sluta som en mardröm som för alltid kommer att påverka hennes liv.

Ylva jobbade på ett boende för personer med pågående missbruk och psykisk ohälsa. Det drivs av ett privat vårdbolag som anlitas av Borås stad.

Två dygn före överfallet placerade staden en man på boendet som fick Ylva att känna kalla kårar. Det lilla som fanns att läsa om den 35-årige mannens bakgrund visade att han var en mycket farlig person som deltagit i krig och utfört våldtäkter både utomlands och i Sverige.

Ylva är van att utsättas för hot och våld på arbetet men kände att det här var något utöver det vanliga.

– Vi har inte utbildning för att ta hand om sådana här farliga personer, säger hon.

Mannen hade blottat sig

Ylva upplevde att hennes chef viftade bort hennes invändningar. Hon kontaktade då handläggaren på socialförvaltningen som stod bakom placeringen. Han berättade att mannen tidigare varit placerad både på stadens boenden och inom psykiatrin. Dit var han inte längre välkommen, då han misshandlat och blottat sig för den kvinnliga personalen.

– Jag förstod att vi skulle få problem, säger Ylva.

Incelrörelsen: Singelmännen som drömmer om att mörda kvinnor

Det skulle inte dröja mer än två dygn innan det visade sig hur rätt Ylva hade. Och det blev hon som skulle få betala priset.

Ylva och en kollega satt på kontoret när det plötsligt knackade på dörren. Det var den 35-årige mannen som hade fått ”fel på vattnet” i sin lägenhet nere i källaren.

Ylva hade gjort upp med sina arbetskamrater att de alltid skulle vara två som gick in till mannen. Men på grund av ett missförstånd kom inte kollegan efter direkt.

– Jag ställde mig i dörröppningen. Det var alldeles mörkt i lägenheten. Badrummet låg i anslutning till hallen. Han pekade ditåt och jag tog ett steg in. Och pang, jag hörde hur han smällde igen ytterdörren och låste, berättar hon.

Hon minns att hon tänkte: ”Håll dig kall Ylva, nu händer något galet”.

Jag försökte backa ut ur badrummet, när jag kände en arm som låste fast mig bakifrån.

– Jag försökte backa ut ur badrummet, när jag kände en arm som låste fast mig bak-ifrån. När jag vred på huvudet såg jag att han höll sitt könsorgan i handen.

– Plötsligt sög han tag i mig med full kraft med båda armarna. Han satte händerna över mina ögon, min mun och täppte till näsan. Jag såg ingenting och kunde varken andas eller få fram ett ord, berättar hon.

Ylva försökte larma

Samtidigt förstod Ylva att hon måste försöka larma. I byxfickan satt personlarmet fast med ett clips. Hennes armar var låsta och hon kämpade för att nå knappen med det skarpa larmet, som går direkt till polis och väktare. Hon visste inte om hon lyckats och larmet åkte i golvet.

– Jag blev fullständigt panikslagen och tänkte ”det får inte sluta så här”. Jag var övertygad om att han skulle våldta mig och vrida nacken av mig.

Ylva är tacksam för familjens stöd efter överfallet. Foto: Julia Sjöberg
Hundarna har hållit Ylva sysselsatt. Och räddningen har varit ett stort stöd från familj, släkt och vänner. Foto: Julia Sjöberg

Fick kämpa för livet

Ylva kände mannens fingrar i munnen och tänkte ”det får bära eller brista”, och så bet hon så hårt hon kunde.

– Jag bet så det knakade, jag bet för mitt liv. Samtidigt åkte mina glasögon i golvet så jag såg ingenting, berättar Ylva, som samtidigt försökte trampa mannen på fötterna då han saknade skor.

Samtidigt som hon bet och kämpade emot, lyckades hon dra dem båda till dörren och låsa upp den. Han drog igen dörren, men hon lyckades få upp den igen. Mannen släppte plötsligt Ylva som tumlade ut i korridoren.

– Han kickade ut mina glasögon och mitt larm med foten och jag sprang därifrån. Hon mötte sin kollega och fick veta att det som känts som en evighet i själva verket handlade om några få minuter.

De rusade båda in på kontoret och låste in sig i väntan på polis som redan var på väg. Ylva hade lyckats nå larmet under tumultet.

Jag var i chock, skakade och frös, min kollega gjorde allt för att hålla mig lugn.

– Jag var i chock, skakade och frös, min kollega gjorde allt för att hålla mig lugn, minns hon.

Polis och väktare anlände

Snart anlände två polispatruller och väktare. Mannen greps och fördes direkt till polisstationen, där han sedan häktades.

Ylva skjutsades till akuten på Borås lasarett av ett av sina vuxna barn. Där konstaterades inga skador förutom någon muskelsträckning.

På måndagen åkte hon till vårdcentralen för att få sömntabletter och senare också ångestdämpande medicin. Hon kunde inte sova och hade plötsligt, för första gången i sitt liv, blivit mörkrädd.

Systrarna Chatjaturjan mördade sin pappa efter övergrepp

Den första månaden efter överfallet tycker hon att arbetsgivaren tog bra hand om henne. Hon sjukskrevs en månad av företagsläkaren och arbetsgivaren ordnade hjälp med krishantering via en terapeut.

Mötte fler offer i rätten

Något som hon tyckte hjälpte henne att hantera känslostormarna bättre. Mannen åtalades och rättegången hölls efter bara någon månad. Ylva var en av flera målsägande då många kvinnor i Borås råkat ut för honom.

– Jag lovade mig själv att inte börja gråta när jag vittnade i rättegången, jag ville inte bjuda honom på det. Men jag lyckades inte hejda tårarna. Jag tror ändå inte att han såg det, han verkade helt blank.

En paragraf 7-undersökning, som är en liten rättspsykiatrisk utredning, visade att mannen inte var tillräckligt sjuk för att kunna dömas till vård. Han dömdes till 2,5 års fängelse och utvisning i tio år för bland annat försök till våldtäkt.

Porträtt av Ylva som dricker kaffe.
I rätten mötte Ylva fler kvinnor som råkat ut för mannen. Foto: Julia Sjöberg

– Det kändes jättebra, säger Ylva. Gärningsmannen överklagade domen och hovrätten, som inte ansåg det bevisat att hans avsikt varit att våldta Ylva, sänkte hans straff till tio månaders fängelse för sexuellt ofredande.

Släpptes på fri fot

Han slapp därmed utvisning och släpptes också ganska omgående på fri fot. Han hade suttit häktad under några månader och i Sverige är det praxis att släppas efter två tredjedelar av strafftiden.

Det skadestånd Ylva tilldömdes sänktes från 55 000 till 12 500 kronor när gärningsmannens dom mildrades. Dessa pengar har hon inte sett röken av. Hon måste nämligen själv ansöka hos Brottsoffermyndigheten om att få ut pengarna hon har rätt till. När hon gjorde ett försök att fylla i en ansökan gav hon upp – frågorna var för många och krångliga.

Gärningsmannen kunde promenera ut och vara fri, medan mardrömmen fortsatte för mig.

– Ibland bryter jag fortfarande ihop fullständigt när jag pratar om överfallet och det som hänt därefter. Gärningsmannen kunde promenera ut och vara fri, medan mardrömmen fortsatte för mig, säger Ylva.

Drabbades av posttraumatiskt stress

Under den här tiden fortsatte Ylva jobba, trots posttraumatiskt stressyndrom. Hon sjukskrevs igen strax innan gärningsmannen släpptes på fri fot. Hon mådde dåligt psykiskt och försökte få hjälp, men upplever att hon bara blev bollad mellan olika läkare.

Läsarberättelse: ”Jag lät mig bli sexuellt utnyttjad”

Ylva hade också ända sedan överfallet haft stora problem med munnen och tänderna. Hade haft svårt att äta och tugga. Hon gick till tandläkaren där det visade sig att flera tänder hade gått sönder i samband med överfallet, då hon bet för att komma loss, och att den ena tandbron hade spruckit.

Arbetsgivaren hänvisade Ylva till hennes privata försäkringsbolag som avslog ansökan och bollade henne vidare till arbetsskadeförsäkringen AFA. Efter flera månaders betänketid avslogs ansökan med motiveringen att hon var tjänsteman.

Arbetsgivaren hade inte anmält skadan

Hon bollades vidare till Försäkringskassan. Det visade sig då att Ylvas arbetsgivare inte anmält hennes arbetsskada/arbetsplatsolycka, något som arbetsgivare är skyldiga att göra.

Först efter påstötning gjorde hennes chef en anmälan. Ylva fick därefter ansöka om ersättning för tandskadan/arbetsskadan.

Som brottsoffer är det lätt att rannsaka sig själv, i stället för att lägga skulden hos förövaren

– Det var väldigt mycket papper att fylla i. Jag fick tillbaka ansökan flera gånger för kompletteringar. När de till slut var nöjda fick jag besked om att det skulle ta ett halvår att komma fram till ett beslut.

Hon hade då gått med en trasig tandbro i fem månader och tvingades till slut själv betala de 12 000 kronor det kostade att få tänderna åtgärdade. Det visade sig då att eftersom hon bara kunnat tugga på den ena sidan under så lång tid, hade även den andra tandbron gått sönder. Något som kostade henne ytterligare 18 000 kronor.

Känner sig sviken av samhället

Nu, nästan ett år efter överfallet, har Försäkringskassan beslutat att Ylva kommer att ersättas med 6 125 kronor. Försäkringskassan beslutade samtidigt att dra in Ylvas sjukpenning.

Ylva har känt sig oerhört sviken av samhället:

– Medan gärningsmannen har fått all hjälp, med bland annat lägenhet och försörjningsstöd, har jag som brottsoffer knappt fått något stöd alls. Ofta har jag blivit bemött med en förvånansvärt tuff ton. Det känns som om jag ska straffas.

– Jag har känt så mycket ilska men också ångest och skam. Som brottsoffer är det lätt att rannsaka sig själv, i stället för att lägga skulden hos förövaren.

Ellen blev sjuk av makens sjukdom: ”Jag har levt med oron att hitta honom död”

I dagsläget ser Ylva ljusare på situationen och känner för första gången på mycket länge framtidstro. Hon kommer inte att återgå till sin gamla arbetsplats och planerar för fullt inför framtiden.

Läsarberättelse: Min man förgrep sig på vår dotter

– Mitt ombud på fackförbundet Vision har hjälpt mig och jag känner fullt stöd därifrån. Jag får nu fortsatt stöd från försäkringskassan och arbetsförmedlingen under en tid. Det ger mig det andrum jag behöver för att kunna sätta mig ned med dem och planera för något nytt i livet. Det ser jag fram emot, säger hon.

Ylva är också tacksam över all hjälp, stöd och kraft som hon fått både genom sin familj, som består av make, barn, hundar, katt och fåglar (inte minst de tre hundarna har hållit henne sysselsatt under den jobbigaste tiden), den övriga släkten och alla vännerna.

– Utan dem hade jag inte levt i dag, säger hon med värme i rösten.

Mer intressant innehåll hos allas.se: