Anders och Annika tågluffade med sin tax genom Europa: ”Fanns inte på kartan att lämna honom”
Vi hade längtat efter att resa och ville vara borta länge. Men att lämna kvar Peps hemma i Sverige fanns inte på kartan. En för alla, alla för en.
Alltså fick vår tvååriga dvärgtax hänga med på tågluffen. Det visade sig vara ett lyckokast.
Att resa runt utomlands med hund kräver en hel del förberedelser och planering. Till att börja med måste hunden ha ett EU-pass för sällskapsdjur, med intyg om att den är id-märkt och rabiesvaccinerad.
Ska man som vi resa direkt till England måste hunden dessutom ha fått en speciell avmaskningstablett som endast ges hos en veterinär. Klockslag och datum noteras i hundpasset. Därefter har man max fem dygn på sig att ta sig in i Storbritannien. Den som missar den deadlinen stoppas av tullen vid gränsen och får vända tillbaka till kontinenten.
Hade resfeber
Inte undra på att min fru och jag hade resfeber dagen när vi lämnade Stockholm. Skulle vi slippa oväntade tågförseningar och hinna fram i tid till Hoek van Holland och den hundhytt vi lyckats boka på Stena Lines nattfärja till Harwich?
Hade vi glömt något viktigt, hade vi packat ner rätt saker i ryggsäckarna? Där låg en oöppnad trekilospåse med Peps torrfoder med kycklingsmak, flera förpackningar hundgodis, tuggisar av tjurmuskel, extra koppel, hundbajspåsar, matskålar, Peps tandborste och tandkräm och hans favoritleksak – en räv.
Våra egna kläder då? Nja, på den här resan fick vi bara plats med det allra mest nödvändiga. En dryg tredjedel av min ryggsäck bestod av Peps-prylar.
Tack och lov tog Peps själv det hela med stort lugn. Verkade gilla direkt att vara on the road. De första fem timmarna på SJ:s snabbtåg till Köpenhamn gick som en dans. På kvällen när vi firade att vi äntligen var på väg med öl på Jernbanecaféen intill Hovedbangården skötte sig Peps också exemplariskt. Restrött? Inte det minsta.
Inför nästa etapp ner till Hamburg var det dags att premiäranvända en annan pryl som vi haft stor nytta av under resan – en ihopfällbar väska, modellen aningen större än de kabinväskor för djur som krävs för att ta med våra fyrbenta vänner på flyget.
– Din hund får inte vara lös på tåget, han måste ligga i en väska under hela resan, var det bistra men tydliga beskedet från Danske Statsbaners kundtjänst när jag ringde och frågade inför avfärd. Samma regler visade sig gälla i Tyskland. Om hunden ska med måste han ligga i en väska, meddelade Deutsche Bahn.
Visst var vi lite oroliga för hur det skulle funka. Helt i onödan skulle det visa sig. Peps var mycket förtjust i sin nya väska. Den blev som en liten trygg koja att ligga och snusa i, i stället för hundkorgen hemma i stan, och den kom senare till pass även när vi åkte med bussar och färjor.
Hundvänliga hotell
För att allt skulle flyta på problemfritt de första dagarna på resan hade jag i god tid bokat rum på hundvänliga hotell längs vägen. När vi den tredje resdagen kom in på vårt dubbelrum på hotell NH Atlanta i Rotterdam i Holland, aningen småslitna efter en heldag på tåget, låg en handskriven lapp från personalen på sängen: ”We want to wish you and your furry friend a pawsome stay!”. Man kan bli tårögd för mindre.
Att hitta natthärbärgen som välkomnar hundar tar en hel del tid. Men det har faktiskt alltid löst sig. Under den här tågluffen har vi både lågbudgetbott på vandrarhem och hostels, övernattat på lite dyrare bed & breakfast-ställen och då och då tagit in på riktigt fina hotell.
Vi har rest off-season och undvikit stora städer. Ibland har vi bara stannat några par dagar på en plats, men flera gånger betydligt längre. När man är ute på luffen i tre månader är det skönt att inte stressa och bara jäkta vidare hela tiden, lugnare både för oss och Peps.
I nästan två veckor bodde vi i en ”shepherds hut”, en gammal ombyggd fåraherdevagn (inredd med dubbelsäng, kokplattor och liten soffhörna), i trädgården på Heb Hostel i Stornoway på ön Lewis på Yttre Hebriderna. Egentligen var hundar inte tillåtna där, men Annika mejlade och frågade och de gjorde ett undantag för Peps, under förutsättning att han inte hängde i köket eller andra gemensamma utrymmen i huvudbyggnaden.
Den vanligaste Google-sökningen vi gjort under resan har varit ”petfriendly hotels”. På så sätt fick vi även nys om Sandra’s Hostel, ett charmigt backpackerställe i Thurso i norra Skottland. Där var Peps hur välkommen som helst – överallt. Till och med i köket. Men det kan ha sina nackdelar att marknadsföra ett ställe som djurvänligt.
– För några år sedan dök en kille som bokat rum här upp – utan hund. Däremot hade han en kartong med sig. Vi undrade såklart vad som fanns i den … och det visade sig vara en stor orm, berättar Sandra Carson som driver Sandra’s Hostel tillsammans med maken George och sonen James.
Går aldrig vilse
Att resa tillsammans med Peps har gjort att vi kommit i kontakt med lokalbefolkningen överallt där vi stannat till. På ett helt annat nära sätt än vid tidigare utlandsresor utan hund.
”Hi handsome, you are gorgeous!”. “Oh he is lovely!“. “Can I say hello to him?” Vi blir hela tiden stoppade på gatorna av vänliga människor som vill hälsa på Peps och prata med honom. Britter är galna i hundar, dvärgtaxar är inte särskilt vanliga och många undrar vad Peps är för ras.
På pubarna ställer personalen ofta fram en skål vatten till Peps innan vi ens hunnit beställa våra pints och inte sällan bjuds han på hundgodis där. Under den här resan har Peps sett till att vi fått nya stamställen. Han har bokstavligen dragit in oss på The Hootennany i Inverness, The Criterion i Stornoway och baren på The Royal Hotel i Stromness på Orkneyöarna.
Att ha Peps som reskamrat gör också att vi aldrig går vilse. Han har en fascinerande förmåga att använda nosen och se till att vi kommer tillbaka där vi bor, oavsett om vi förvirrat oss på mörka bakgator eller är ute och fotvandrar på stigar i naturen.
Det spelar heller ingen roll hur många dörrar det finns i en lång hotellkorridor, Peps vet alltid exakt var vårt rum ligger.
Att resa med hund innebär att man får avstå från att äta på finkrogar, där släpps oftast jyckar inte in. Men på enklare matställen och caféer har Peps varit mer än välkommen och där har han fått provsmaka och lärt sig älska både fish & chips och bacon rolls, för att inte tala om korvarna och blackpuddingen som ingår i brittiska frukostar.
Under resans gång har vi, oavsett var vi varit, försökt behålla samma dagliga rutiner för Peps som hemma i Sverige … och det har funkat bra. Ut en snabbis tidigt på morgonen, följt av dagens första mål mat och sedan tillbaka till sängvärmen för att snooza några timmar. Peps gillar att ligga och dra sig. Först därefter är han redo för dagens första längre promenad.
Skillnaden mot livet hemma för Peps är att han under den här resan fått vidga sina vyer och se och uppleva nya saker.
Han har sprungit i guldgula sanddyner, rusat rakt ut i Atlantens skummande vågor och varit med om en häftig storm. Han har pulsat runt i hällregn i leriga skotska berg, varit på bara någon meters avstånd från utrotningshotade Eriskay-ponnyer och mött fler får än någonsin tidigare i sitt unga taxliv. Han har rullat sig på varenda heltäckningsmatta han sett. Dessutom har han skällt ut otaliga brittiska hanhundar, de flesta betydligt större än han själv.
Peps har även utan att protestera fått klorna klippta två gånger, först av veterinären Neil Jacobs på Rogart Vets på skotska landsbygden och därefter hos husdjursstylisten Donna på Mane2tail på Yttre Hebriderna.
Det enda Peps protesterat mot, och dessutom riktigt högljutt, var när han stötte på en man i kilt som spelade säckpipa på gågatan mitt i Inverness. Då satte sig Peps ner och började yla. Det finns ändå gränser för vad en strävhårig dvärgtax på luffen ska behöva stå ut med.
Tänk på det här när du reser utomlands med hund
- Hunden måste ha ett giltigt EU-pass och vara vaccinerad mot rabies tre veckor innan man lämnar Sverige. Om hunden inte är id-märkt måste det göras av veterinär före rabiesvaccinationen.
- När hunden kontrolleras vid gränsen till ett land måste chipet vara läsligt och stämma överens med id-numret i hundpasset, annars finns risk att hunden blir avvisad eller satt i karantän.
- Vissa länder, bland annat Storbritannien, Malta, Finland och Norge, kräver att hundar är avmaskade mot rävens dvärgbandmask för att de ska få komma in i landet.
- Om du ska ta med din hund på tåg eller flyg, kolla noga vad som gäller för olika tåg och flygbolag. I vissa länder måste hundar ha platsbiljett på tågen. Även färjebolag har olika regler. Vissa kräver att hunden sitter i en kennel på båten eller i bilen på bildäck, på vissa färjor får hunden endast vistas ute på däck.
- Tänk på att din hunds favoritfoder kanske inte finns i de länder du ska resa till. Vänj hunden vid annan mat före avresan.
- Glöm inte ta med hundbajspåsar. I Storbritannien riskerar man dryga böter, upp till 1000 pund, om man inte plockar upp bajset.
- Ta reda på vad som gäller i just de länder du ska resa till. Länkar till veterinärmyndigheterna i en lång rad länder finns på Jordbruksverkets hemsida, jordbruksverket.se.