Helén tog ett friår – cyklade i Europa
Det blev en flytt, nya vänner, nytt jobb och konstant nya äventyr, men med fokus på att vara i nuet.
Tystnaden bryts endast av de ljumma höstvindarnas vinande och kokkaffet som stilla puttrar över elden. Helén, som tagit plats på träbänken vid eldstaden, greppar kaffepannan. Hon häller upp lite kaffe i kåsan, slår tillbaka den i pannan och därefter en skvätt vatten.
– Att klarna kokkaffe gör att man inte får sump i muggen, säger hon och tar fram några träkåsor som fylls med Heléns cowboygryta, ett recept hon själv kommit på.
Doften av chili, choklad och oregano sprider sig.
En svärm av insekter fyller luften. Oberörd sitter Helén kvar och vilar blicken mot elden.
På frågan om det är svirron eller knott, så svarar hon: ”Jag vet inte, jag kallar dem för schien”.
Oavsett namn så virvlar de fram och tillbaka, letar sig in i munnen eller lägger sig som en hinna över ostmackorna Helén lagt fram på en stubbe.
– Myggen bryr jag mig inte om. Men just de här schien kan jag bli tokig på, säger hon och skrattar gott.
Helén lägger sig ned, sluter ögonen och tar ett djupt andetag.
– Känn in lugnet. Så underbart rofyllt och stilla här är.
Tog ett friår – för mer harmoni och mindre stress
För en tid sedan flyttade hon in permanent i den röda lilla stugan i Vuollerim. Boytan är på 35 kvadrat, ett kök, vardagsrum och två små sovrum. Inget rinnande vatten, vilket Helén erkänner kan vara tufft ibland.
– Speciellt om man blir sjuk. Men för det mesta går det bra.
Dricksvatten hämtar hon från kallkällan några kilometer in i skogen.
– Ska jag koka pasta tar jag vatten från sjön. Och om det fryser i kallkällan vintertid åker jag in till gymmet i byn och hämtar dricksvatten.
Det var hennes resa till ett inre lugn i harmoni, utan stress och en massa måsten, som gjorde att hon hamnade här, i norrbottniska Vuollerim, som en del av sin förändrade livsstil.
– Egentligen har det funnits i mitt liv länge, men jag tog steget i maj, 2022. Jag var inte stressad tidigare, men skillnaden är att nu jagar jag inte framtiden, utan lever mer i nuet och låter det styra.
Hon tar en sked gryta, blåser varsamt på skeden, och börjar berätta.
Helén har tre söner, är frånskild, men har en fin relation till sin ex-make, vilket varit en viktig del i förändringen hon gjort.
– Om han inte stöttat mig så hade jag inte kunnat lämna min yngste son, som fortfarande bodde hemma.
Medan hon häller rykande hett kaffe i kåsan talar hon om livet i Piteå, där hon bodde i en villa och arbetade som bibliotekarie. Hon trivdes och hade en bra chef som hon hyllar. Kort sagt var det ett av de roligaste jobb hon haft. Och det var just där, på biblioteket, som äventyret började en varm sommardag 2021 när Helén och en kollega höll på att gå igenom nya böcker som kommit in. Plötsligt får Helén syn på en bok om långfärdscykling, när hon tog upp den och började bläddra, var det som en uppenbarelse.
– Jag kände i hela kroppen, att det är exakt det här jag ska göra. Cykla i Europa. Helén var van vid att vara i farten, att träna mycket och alltid redo för en ny utmaning, men på grund av hårdträning utan någon längre vila hade hon skadat sig och inte kunnat göra något på ett halvår.
– Längtan efter ett nytt äventyr var så stark i min kropp. Att cykla är skonsamt och skulle kunna fungera trots skadan jag dragit på mig, berättar Helén, som då hon stod där med boken i sin hand insåg att exakt detta skulle bli hennes nästa äventyr: att i ett par månaders tid ge sig ut på en lång cykeltur.
– Jag kan inte förklara vad det var som gjorde det, bara att det blev så, och det var så starkt.
Hon började att läsa på om långdistanscykling och vad som krävdes för att cykla i Europa och vara borta i flera månader. Hon beskriver det som en graviditet. Det tog nio månader att planera och strukturera resan.
– Jag frågade efter råd, sökte information på nätet och började långsamt köpa det som behövdes.
Helén beslutade att ta ett friår, under det året skulle hon cykla några månader och bo i sin stuga i Vuollerim den resterande tiden.
Dröm om långfärdscykling – förberedde sig praktiskt
För att kunna uppfylla sin dröm, var hon tvungen att först lösa det praktiska hemma. Hon såg till att huset blev uthyrt och att yngste sonen kunde bo med sin pappa, innan hon den 15 maj 2022 började sitt äventyr.
– Återigen, utan min ex-makes hjälp hade jag inte fått ihop det praktiskt. Mina tre söner är det viktigaste i mitt liv. Om de inte hade haft det bra, skulle jag aldrig åkt iväg. Vi är tajta.
Nu jagar jag inte framtiden, utan lever mer i nuet
Det var med skräckblandad förtjusning hon började sin resa. Första delmålet var Norge, med snö och vinterväder större delen av cyklingen där. Men Helén gav inte upp.
När frågan kommer om hon upplevt rädsla någon gång, blir tystnaden lång, innan hon säger ”jo, faktiskt”, och börjar berätta om det som hände då hon skulle cykla över en bro. Det blåste hårt och Helén hade inte riktigt tagit reda på hur stark vind det skulle vara. Hon visste att det kunde vara hårda vindar, men kunde inte tänka att det skulle vara så illa.
– Det var stormvindar och jag höll krampaktigt tag i cykeln och tänkte. ”Mitt liv slutar här, var det så här jag skulle sluta det?”. Jag var helt övertygad om att jag skulle blåsa av bron. Jag kände dödsångesten och har aldrig varit så rädd.
När det kändes som mest nattsvart körde en skåpbil upp bredvid henne och stannade. Två män klev ut och erbjöd sin hjälp. Tillsammans kämpade de för att få in cykeln i bilen och gav henne skjuts till en camping.
– De var så snälla. De hade kunnat skrika åt mig och tala om att jag är helt dum i huvudet som ger mig ut i det här vädret, men inget sådant. Tvärtom. Mycket kärlek och ödmjukhet.
– En sak har jag lärt mig under resan. Människor är hjälpsamma.
Det här är Helén
Namn: Helén Esberg. Bor: Vuollerim.
Ålder: 53 år.
Gör: Vårdbiträde och äventyrerska.
Familj: Tre söner.
Instagram: @helen_just_doing_life
Efter tiden i Norge åkte hon vidare till Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, England, tillbaka till Frankrike och cyklade efter den franska kusten. Planen var att fortsätta in i Spanien och vidare till Portugal, men den stora skogsbranden i Spanien stoppade henne.
– Jag tänkte att det inte var meningen att jag skulle vidare in i Spanien. Cykelresan tog slut i Frankrike, på ön Korsika. Därifrån flög jag hem till Sverige.
Totalt var hon på resande fot under fem månader och cyklade cirka 5500 kilometer – ett underbart äventyr.
Hon lärde känna sig själv, vad hon klarade av och även sina begränsningar och vad hon hade svårare med.
Tuffast var att inte veta var hon skulle sova på nätterna, och att våga vara helt utlämnad till att lita på att det alltid löser sig. Under sitt fantastiska cykeläventyr sov hon för det mesta i tält, enstaka nätter på en camping eller i stuga.
– Jag tog in på hotell en natt och i Norge, då jag reste längs Hurtigruten, bodde jag på båten.
Längtan efter ett nytt äventyr var så stark
Hon laddade sin mobiltelefon via solceller på pakethållaren, kläderna tvättade hon på allmänna platser där det fanns rinnande vatten.
– Ett spartanskt liv och det är svårt att få andra att förstå vad som motiverar en. Jag har upplevt mycket och alltid rest, men här fanns en förändring: jag ville utmana mig själv och testa mina gränser.
Bytte jobb och flyttade till stuga: "Friare liv"
Väl tillbaka i Piteå var det dags för nästa delmål i hennes friår, att bo i sin stuga.
– Det här kan bli förvirrande. Jag har länge ägt en liten skogshuggarkoja i Vuollerim, utan el och vatten. Tanken var att jag skulle bo där. Men, i september 2022 fick jag veta att stugan mittemot var till salu.
Den var större och hade ström. På vinst och förlust bad hon sin ex-man åka och göra klart köpet klart till Helén. I november 2022 flyttade hon till sin nya stuga. När friåret var slut och det var dags att återvända till Piteå kom känslan att det här inte är rätt.
– Jag fick ont i magen när jag tänkte på att återvända. Jag hade hittat min drömplats på jorden. Här har jag ett friare liv. Innan levde jag i ekorrhjulet, allt snurrade runt. I dag styr jag över min agenda. Jag jobbar när jag vill och kan. Så att återgå till mitt vanliga liv efter äventyret var inte aktuellt.
Hon sa upp sig, sålde huset och lämnade Piteå för att börja om i Norrbottens inland. Hon fick jobb som vårdbiträde på ett äldreboende, något hon beskriver som ”helt underbart".
– Det är ett så roligt jobb och jag tackade ja till att arbeta hela sommaren, för att spara ihop nya pengar att göra ett äventyr av. Många undrar hur jag kan gå till ett jobb med sämre lön, men för mig är det ett givande jobb som ger glädje.
Nu planerar hon för nya utmaningar. I september 2023 tog hon sig an ett krävande 24-timmars lopp med sin bror.
– Para Endurance Race som äger rum i Karlsborg. Man ska orientera i tuff terräng 70 kilometer och utsätts efter sträckan för olika prövningar, både fysiska och psykiska.
Heléns bästa tips innan man ger sig ut på en lång cykling:
■ Besluta dig för vilket sätt du vill cykla på. Jag valde biketouring, där man har med sig större packning.
■ Läs på och samla in information om långfärdscykling.
■ Handla in den utrustning du behöver.
■ Ge dig ut på en kortare cykelresa först och testa att cykla och utvärdera. Vad fungerar bra och mindre bra.
■ Gå med i en cykelgrupp på Facebook, jag kan rekommendera en som heter Långfärdscykling.
På frågan om hon har fler drömmar hon vill uppnå kommer svaret snabbt. Hon vill upptäcka Norrbotten och Lappland till fots eller med cykel och kajak. Segla över Atlanten igen, som hon gjorde när hon var 20 år. Ta vid sin långfärdscykling där hon slutade i maj, 2023. Och i framtiden ha höns på gården och odla grönsaker. Helén tystnar och tar en klunk av kaffet. Hon kommer in på sin livsförändring och beskriver det senaste året med orden: Vänskap, glädje och kärlek.
– Jag har också blivit mer sann mot mig själv. Nu vågar jag alltid följa mitt hjärta, och jag kommer inte sluta med äventyren. Tvärtom. Men nu blir det med fokus på att leva i nuet, i varje andetag.
