Amanda är dotter till Arbogakvinnan – så är deras relation idag: Hon ville ha min hjälp

Efter reklamen: Amanda Fors – dottern till Arbogakvinnan

De är lika till utseendet, Amanda Fors och hennes mamma. Men i övrigt: Inte alls. Med självbiografin När du dör morfar, så dör jag med (Forum) kliver hon i högsta grad fram som en egen person, och inte bara en dotter i skuggan av sin ökända mamma.

– Boken är ett sätt att bearbeta min barndom – ja, hela mitt liv. Och så vill jag förklara för hela världen att det är skillnad på mig och min mamma, säger hon när vi möts på förlaget.

Mamman, Johanna Möller, avtjänar ett livstidsstraff i fängelse för att ha anstiftat mordet på sin egen pappa, Amandas älskade morfar. Amandas mormor skadades svårt vid samma tillfälle.

Vittnade mot sin mamma Johanna Möller

Medan medier fylldes av ­svarta rubriker och inslag om ­”Arbogakvinnan” och ”sommarstugemordet” så fanns hela tiden Amanda där i bakgrunden, kämpandes för att hålla sig på fötter och klara av sitt liv som småbarnsmamma.

Hon var också den som vittnade i rättegången mot sin egen mor.

– Många undrade hur jag kunde göra det, men för mig är inte blod tjockare än vatten. Jag ville ha rättvisa för mormor och morfar. Medan jag vittnade fick mamma gå ut ur rättssalen. När hon kom tillbaka var det som om hon tittade genom luft när hon såg åt mitt håll, som om jag inte fanns för henne längre. Det var jobbigt trots allt.

”Jag förstod att jag var död för henne nu”, skriver Amanda.

Hur kunde det då gå så fruktansvärt snett? I boken, skriven tillsammans med journalisten Leone Milton, beskriver ­Amanda sin uppväxt med ständiga bråk i hemmet – mellan mamman och pappan, och efter att de skildes mellan mamman och de män som kom efter. Och med barnen.

Morddömda Johanna Möller får erbjudanden om bland annat sex.

samhälleKärlek i fängelset – fångar berättar om sina beundrare

Amanda berättar lugnt och sakligt om kaoset, och att det också fanns fina stunder.

– Det var inte bara kärlekslöst, det vill jag tänka på ibland. Men kärleken var villkorad – för att få den var jag tvungen att prestera, till exempel i skolan. Jag var äldsta barnet också, så fort jag gjorde minsta fel fick jag höra att det var väldigt dåligt. Mamma var dömande, inget jag gjorde dög. Kärleken var inte alls på samma sätt som den jag visar mina egna barn. Materiellt hade vi det bra, men vi saknade det känslomässiga.

Amanda fick det tungt. Hon led av social fobi och drabbades av panikattacker. I skolan blev hon mobbad.

– Jag hade ingen självkänsla. När jag blev mobbad drog mamma upp mig från skolan, och så blev det jag som fick byta skola, fyra eller fem gånger under grundskolan.

Svårigheterna hanterade Amanda genom att försöka stänga av eller genom att åka hem till mormor och morfar. De var hennes stora trygghet, särskilt morfadern.

– Han var mer som en pappa för mig än som en morfar. Jag tydde mig alltid till honom, oavsett om det handlade om något bra eller om något dåligt. Han var ryggraden i vår familj. För mig var han väldigt speciell.

samhälleSveriges farligaste kvinnor

Att han inte finns mer är en ständig sorg för Amanda. Titeln på boken, När du dör morfar, så dör jag med, säger allt.

Johanna Möller satte männen före

Något som är slående i Amandas berättelse är hur mamman satte sina parförhållanden före barnen, något som Amanda märkte mer och mer. Men, som många barn, tänkte hon länge att det som hände i hennes familj ändå var ganska normalt. Tills en dag, när mamman kom med ett förslag. Hon ville bli av med sin man Aki, som hon hade fått tvillingar med.

– Hon började fråga om vi inte skulle ”fixa” honom … Då kände jag att det inte stod rätt till. Å andra sidan hade hon länge påstått att han tog droger och misshandlade henne. Jag började tro att det var det enda sättet för henne att slippa honom om han var så ond som hon sa.

Amanda skakar på huvudet.

– Det är riktigt sjukt nu i efterhand, att jag var så sönder-­manipulerad att jag faktiskt tänkte att det kunde vara det enda rätta.

Johanna Möllers önskan blev verklighet. I augusti 2015 hittades Aki död i Hjälmaren, nära stranden vid morföräldrarnas sommarhus Granliden – en plats som varit Amandas paradis på jorden.

Akis död avskrevs då som en olycka. Samtidigt fanns det flera märkliga omständigheter, som att han var en god simmare.

– Jag bara visste att det var mamma som låg bakom det på något sätt. Hon hade blivit allt konstigare tiden innan, säger Amanda.

relationerFelicia Nestler hamnade i skuggan av Arbogakvinnan: ”Nu vill jag berätta hur det var för mig”

Vid det här laget hade ­Amanda flyttat hemifrån efter att morfadern skaffat en lägenhet åt henne när hon var 17. Hon jobbade bland annat på demensboende och hade hunnit få två söner. Relationen med deras pappa hade börjat lyckligt men blivit allt mer destruktiv.

Mörk tid efter mordet

Den 3 augusti 2016 hände det som slutligen skulle slita sönder släkten. Amanda fick ett samtal från sin syster: ”Morfar har blivit mördad, mormor ligger på operationsbordet”.

Båda två hade hittats knivhuggna i sommarhuset. Deras dotter, Amandas mamma, tog det med förvånansvärd fattning och misstänktes snart för att ligga bakom.

Tiden efteråt var mörk för Amanda. Hennes älskade morfar var borta för alltid och hon kunde bara ta in sorgen i små bitar i taget.

– Det var så overkligt att morfar inte fanns längre, jag fortsatte mekaniskt att ringa hans telefonsvarare.

Polisen bedömde att mormodern svävade i livsfara. Vilket sjukhus hon befann sig på fick inte Amanda berätta för sin mamma eller någon annan. Efteråt gömdes mormodern på okänd ort, och inte ens Amanda fick veta var hon var.

– Då förstod jag på allvar att mamma hade något med detta att göra. Det var surrealistiskt att inse att ens mamma kunde gå så långt. Samtidigt hade hon uppfört sig allt märkligare, och skämtat om att ifall mormor och morfar dog så skulle det lösa hennes problem med pengar.

samhälleNy dokumentär: Johanna Möller om sitt alibi under mordkvällen

Den dåliga ekonomin var ett faktum trots att Johanna Möller jobbade inom socialtjänsten, hade fosterbarn och startade ett flyktingboende. Hon gjorde ständigt av med mer än hon fick in. Ofta hade morfadern stuckit till henne pengar, men till slut hade han sagt stopp.

Dömd för anstiftan till mord

Den 21 augusti 2017 dömde Västmanlands tingsrätt Johanna Möller till livstids fängelse för anstiftan till mord. Den som utfört dådet var mammans dåvarande sambo, som dömdes till 14 års fängelse och utvisning.

– Jag förstår att hon kunde manipulera honom, säger ­Amanda. Han var missbrukare och mamma både försörjde honom och köpte hans droger.

Efteråt hade syskonen olika åsikter om mammans skuld. Vissa i familjen såg Amandas vittnesmål som ett stort svek. Samtidigt fylldes olika sajter och sociala medier av åsikter om fallet, och hatet haglade över henne. Hon fick inte ens jobb eftersom hon var ”Arbogakvinnans” dotter.

Att beskriva den här tiden är svårt för Amanda.

– Hela världen rasade under mina fötter. Folk ringde hem till mig och skrek ”mördarkärring”, som om jag var av samma skrot och korn som mamma. Jag mådde väldigt psykiskt dåligt och ingenting funkade. Jag försökte jobba. Jag försökte ta hand om barn, hem och klara av vardagen. För jag fick ingen hjälp från någon, jag var väldigt ensam i allt.

För att få psykologhjälp var väntetiderna långa. Till slut ringde Amanda psykakuten och sa att hon skulle ta livet av sig om hon inte fick komma genast.

I efterhand ställer hon sig frågan varför hon inte räknades som ett brottsoffer, och fick hjälp utifrån det.

– Hur kunde jag inte räknas som ett brottsoffer? Jag hade mist morfar som var som en pappa för mig, och min mamma var förövare.

Hur klarade du dig?

– Jag fick mycket hjälp av läkare med starka ångestdämpande mediciner. Och så handlade det om barnen – jag var ju tvungen att ta hand om dem.

Länge skrev Johanna Möller brev på brev till Amanda från fängelset, brev som Amanda inte ville ha. Långa brev på flera tättskrivna sidor där hon varvade värme med anklagelser.

– Hon skrev att jag måste gå till polisen och ta tillbaka allt jag sagt om henne, så skulle allt bli bra.

Tror du att du någonsin kommer att prata med din mamma igen?

– Jag skulle vilja det. Jag vill veta hur man kan göra en sådan här grej och förstöra för så många generationer. Vad tänkte hon? Å andra sidan skulle det nog inte ge någonting, jag tror att hon har intalat sig själv att hon inte gjort något fel.

Ser ljuset i tunneln

I dag har de ingen kontakt. Amanda försöker gå vidare och leva sitt eget liv, även om hon diagnosticerats med posttraumatiskt stressyndrom och GAD, ett ångestsyndrom. Hon är skild från sönernas pappa, hon har äntligen funnit trygghet i kärleken. De två har gift sig, flyttat till en annan ort och i somras fick de en dotter.

När vi ses på förlaget väntar familjen i ett annat rum, och dottern Luna är precis på gång att börja gå. Glatt tar hon tag i en av sina storebröders ben och häver sig upp, ovetande om det svåra som hänt i släkten. ­Amanda tänker bryta de dåliga familje-­mönstren.

– Jag är väldigt öppen med mina barn när det gäller att visa känslor. Man ska inte vara rädd för att vara ledsen eller arg, inga känslor är fel. Jag vill inte ha det som i min grundfamilj – där skulle allt se bra ut på utsidan även om det var kaos.

Efter reklamen: Krimfallen som skakade Sverige

Är du på en bra plats i livet nu?

Amanda funderar en kort stund.

– Det börjar bli så, jag ser ljuset i tunneln lite. Det jag önskar är bara lugn och ro, en vanlig vardag. Jag vet att utan barn­en hade jag inte levt i dag.