Åsa Linderborg har granskat kungahuset: ”Jag förstår att kungen inte vill träffa mig”

Åsa Linderborg slog igenom som författare 2008 med den självbiografiska barndomsskildringen ”Mig äger ingen” – om uppväxten i Västerås med en alkoholiserad far. Den blev nominerad till Augustpriset och spelades in till biofilm – där Mikael Persbrandt tilldelades en Guldbagge i kategorin Bästa manliga huvudroll.

Se också: 5 detaljer om våra kungligheter som du kanske inte hade koll på

Efter reklamen: Se också: 5 detaljer om våra kungligheter som du kanske inte hade koll på

Av flera politiska böcker har hennes ”Året med 13 månader” från 2020 skapat mest uppmärksamhet. Dessutom är hon journalist och känd för sitt uppdrag som kulturchef på Aftonbladet under tio års tid.

Nu är det i stället dokumentärserien ”Kungen med två ansikten” om Carl XVI Gustaf som blickarna riktar sig mot – då Åsa för första gången kastar sig in i tv-branschen.

– Det började med att produktionsbolaget Warner Bros frågade om jag ville göra en dokumentär om en av Sveriges mest kända personer, utan att berätta vem det var. Jag tänkte att "hoppas det inte är GW Persson", för honom känner jag en del. Eller kungen, vad finns egentligen mer att berätta om honom, säger hon.

En ofrivillig monark

Men så tänkte Åsa om – och tackade ja till att ordentligt grotta ned sig i vår regent som i år firar 50 år på tronen. Konungen tillträdde den 15 september 1973.

– Dels är jag närmast pinsamt intresserad av kungahuset som institution och av monarkin. Jag har alltid undrat över varför så få svenska journalister bryr sig om kungahuset. Antagligen beror det på att kungen inte låter sig granskas. Eller också tror man att kungen saknar makt. Men då vet man inte vad makt är.

Hon fortsätter:

– Kungens nätverk i näringslivet och roll i samhället ger honom en stor informell makt som kan vara mycket mer effektiv än en tydlig politisk makt där folket har möjlighet att rösta bort någon. Hans starka engagemang för miljön och klimatet är inte heller okontroversiellt i dagens politiska situation.

Åsa – som även är doktor i historia - undersökte den svenska monarkin genom arkivfynd och intervjuer. Frågorna som ställs är bland annat – om det går att vara både monark och människa, vilka krav vi ställer på kungligheterna och vad som händer om fasaden spricker, varför vi vet så lite om kungens föräldrar, om medierna svassar för kungen och vad som inträffar om de inte gör det?

– Det handlar om allt från hans barndom och uppväxt, till partyåren – som sedan träffar den blivande drottningen Silvia under OS i München 1972 och måste enligt alla förväntningar bygga upp det idealiska äktenskapet. Dessutom om hur han hanterar media, vilka tillgångar kungen har, vad som ingår i arbetet och att just detta med att egentligen vara en ofrivillig monark. Jag tycker att det är viktigt att ha en mänsklig blick på kungen. Det är en riktig människa som har fötts in i en roll han aldrig bett om och som gör så gott han kan. Det finns så mycket om kungen som vi aldrig pratar om och det här är min berättelse.

Kungshuset är komplext

Åsa höll på med dokumentären under ungefär ett års tid – och överraskades många gånger över vad som kom fram. Hon hade hjälp av tre researcher (från Dagens Nyheter, SVT och Aftonbladet) och intervjuade ett 20-tal historiker.

– Jag vågar utlova att tittarna kommer att bli väldigt förvånade - med kommentarer liknande ”Oh, fan”, ”Wow” och ”Gud, det hade jag verkligen ingen aning om”. Många känslor går genom kroppen när man tittar på det – det pendlar mellan empati för kungen, irritation, glädje och att bli förbannad. Kungahuset är så pass komplext.

Konungen fick chansen att själv ge kommentarer – men nobbade en intervju.

– Det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag skrivit ganska hårt om kungen tidigare, så jag förstår att han inte ville träffa mig.

För egen del är Åsa republikan – till skillnad från många andra i Sverige.

– Med tanke på att vi är ett modernt och demokratiskt land är det egentligen lite märkligt att monarkin är så stark. Svenskarna gillar sitt kungahus och det har förstås politikerna stenkoll på – vare sig de är för eller emot. Om Socialdemokraterna skulle kräva republik tappar de säkert tio procent av sina väljare rakt av.

Att kungen har dyslexi är ju inte precis någon hemlighet – och problemen kring den delen lyfts fram i dokumentären.

– Med tanke på att han under uppväxten även var blyg och ängslig växte en bild av honom som korkad fram. Konstitutionen sköt upp så att kungen inte fick börja regera förrän tidigast vid 25 års ålder. Mycket av detta var ju egentligen övergrepp på person. Men intelligenstestet i samband med militärmönstringen visade ändå att han till och med låg över snittet för normalbegåvning.

Åsa menar att bilden av kungen än i dag lever kvar på sina håll.

– Många norrmän har exempelvis uppfattningen att han är lite korkad, säger hon. Kungen har ju sagt en del märkliga saker genom åren – som sina uttalanden om sultanen i Brunei. Då minskade svenskarnas förtroende för kungahuset, men sådant bleknar bort med tiden. Agerandet vid till exempel tsunamin höjde populariteten igen.

Camilla Henemark blev utnyttjad

Hans far, prins Gustaf Adolfs tidiga bortgång i en flygolycka då kungen bara var nio månader tas upp – och mamma Sibylla, vars tyska bakgrund blev alltmer kontroversiell.

I serien intervjuas bland annat artisten Camilla Henemark - som i boken ”Den motvillige monarken” 2010 pekades ut som kungens älskarinna.

– Camilla beskrevs som en instabil slampa och lycksökerska. Det är en kvinna som är utnyttjad och har farit väldigt illa på grund av den här boken. Efter meetoo-debatten – som jag har hållit på mycket med – har det gått över mer till att handla om patriarkala strukturer.

Åsa har samlat på sig mycket kunskap om kungen. Kanske så mycket att hon hade kunnat tävla i det klassiska tv-frågesportprogrammet ”Kvitt eller dubbelt – Tiotusenkronorsfrågan”om ämnet…?

– Nja, jag vet inte. Skulle snarare säga sjutusenkronorsfrågan i så fall, avslutar hon med ett skratt.