Charlotte bytte bana mitt i livet: Jag gör skillnad varje dag
Att välja bort en framgångsrik karriär inom reklambranschen för ett tämligen oglamoröst jobb som sjuksköterska kräver både mod och en övertygelse om att livet behöver balans och en mening bortom pengar och status. För Charlotte Odeborn var beslutet enkelt – när det väl var taget.
– Jag halkade in i reklambranschen på ett bananskal som ung och eftersom jag trivdes fortsatte jag. Jag pluggade på Berghs och blev kvar på samma byrå i elva år, där jag gick från assistent till kundansvarig. Sedan bytte jag till ett börsnoterat reklamföretag, säger Charlotte, som beskriver jobbet som både roligt och slitsamt.
Hon jobbade nästan dygnet runt, hanterade månadsbudgetar i mångmiljonklassen samtidigt som hon var småbarnsmamma med allt vad det innebär. Det höll med nöd och näppe.
– Jag kände att jag borde dra i nödbromsen, men på något sätt drogs jag med i det höga tempot.
När hennes pappa gick bort i cancer 2013 åkte hon hem samma dag, åt middag med familjen och satte sig sedan och fakturerade på kvällen. Hon beskriver hur hon helt tappade perspektivet på vad som är viktigt i livet.
– Så blev jag utsedd till Årets medarbetare! Smickrande såklart, så jag tänkte att jag kör på. Men efter ett halvår sa jag upp mig. Det var en osund arbetsplats och jag kände att jag inte orkade längre.
Se också: 7 jobb med bra lön som inte kräver högskoleutbildning
Under den här perioden hände mycket i Charlottes liv. Det var inte bara jobbet och pappans bortgång som tärde. Hon genomgick också en skilsmässa – och träffade en ny man.
– Mitt i allt detta fick jag ett topperbjudande från en välrenommerad reklambyrå som jag bara inte kunde motstå. Om jag hade mått bra hade jag nog klarat att fylla den stora kostymen på det nya jobbet. Men nu var jag bara trött och grät när jag kom hem från jobbet. Jag dränerades på energi och fick ingen påfyllning. Efter skilsmässan flyttade jag och barnen in hos min mamma och jag började leva ett varannan-veckas liv, säger Charlotte.
Stroken gav en tankeställare
När hon fick höra att en före detta kollega drabbats av stroke vid 40 års ålder fick hon en tankeställare. Det hade lika gärna kunnat vara hon. Var det värt att nästan jobba ihjäl sig?
Tankeställaren fick ytterligare näring när hennes dotter hamnade på sjukhus med ett brutet lårben och låg inne i ett par veckor.
– Där fick jag inblick i en helt annan värld. Personalen var helt fantastisk och utförde ett konkret och meningsfullt arbete med att hjälpa människor. Samma upplevde jag under pappas sista tid. Sjukhuspersonalen gjorde den tiden hanterlig och fin för oss anhöriga. Jag kände starkt att detta är ett ”riktigt” jobb och att det var något jag själv ville göra.
Det här är Charlotte
Namn: Charlotte Odeborn
Ålder: 49 år.
Familj: Maken Mattias och barnen Hugo, 17, Ann, 13 och Tage, 4.
Bor: I Danderyd utanför Stockholm.
Gör: Sjuksköterska på Psykiatri Nordväst på Danderyds sjukhus.
Charlottes entusiasm går inte att ta miste på. Hon bubblar av energi när hon talar om sjuksköterskeyrket. Hon understryker att hon trivdes i reklambranschen också. Men detta är något helt annat. Hon tycker att karriärbytet är det bästa hon gjort. Men beslutet att börja plugga till sjuksköterska var inte enkelt.
– Jag brottades med tankar om att man inte bara kan byta jobb hur som helst…eller?
Charlotte ler. Just så sa ofta hennes pappa. Att man alltid ska ifrågasätta sina tankar. Särskilt dem som tenderar att hålla oss kvar i gamla hjulspår.
Dags att ta tag i drömmen
Beslutet mognade fram. Charlotte var 44 år och jobbade halvtid på en reklambyrå samtidigt som hon smidde framtidsplaner. Hon kände att det var dags att ta tag i drömmen.
– En dag bara bestämde jag mig för att ringa Sophiahemmet och lyfte luren. Det första jag gjorde var att ursäkta min ålder, säkert var jag för gammal för att börja plugga! Men de försäkrade att åldern inte var några problem och att jag absolut skulle söka sjuksköterskeutbildningen. Det betydde mycket att få den bekräftelsen och jag kände mig stärkt i mitt beslut. Jag anser att omgivningen har ett ansvar att lyssna och bejaka i stället för att hålla tillbaka den som vill prova nytt, konstaterar Charlotte och drar den där ramsan ”man vet vad man har, men inte vad man får”.
Hon har själv tänkt så ibland. Var det så smart att försaka en hög lön och status för tre års studier med studielån i hennes ålder?
– Men svaret blev ändå ja. Varför ska livet bara ha ett enda spår, det man hoppade på som ung? Såklart var jag rädd att ta det där steget ut i det okända, men jag gjorde det med stor nyfikenhet. Om man tänker för negativt vågar man ju ingenting. Livet är så rikt och kan innehålla så många fler chanser tycker jag. Och jag ville verkligen jobba inom vården och göra skillnad för mina medmänniskor.
Charlotte kom in på utbildningen och fullföljde de tre åren, med en paus på ett år då hon födde sitt tredje barn. Tack vare studielånet och besparingar kunde hon leva ungefär som vanligt. Men lyxkonsumtion och resor fick hon avstå ifrån.
– Det var inget jag saknade. Tvärtom var jag mer målmedveten än någonsin, säger hon.
Genuint intresserad av psykologi
I dag arbetar hon heltid inom slutenpsykiatrin på Danderyds sjukhus och stortrivs. Att valet föll på just psykiatrin var ingen slump. Charlotte är genuint intresserad av psykologi, människors själsliv och kommunikation. Här får hon kommunicera på djupet med patienterna och kan också använda sig av arbetsmetoder från reklambranschen, som moodboards för att beskriva patientens stämning och känslor.
– Jag är sjuksköterska på mitt eget sätt och har stor nytta av mina tidigare erfarenheter. Jag lär mig hela tiden och är ödmjuk inför det faktum att jag är ganska ny. Men till skillnad från att vara ung och ny har jag en annan grundtrygghet. Jag vet vem jag är och är inte så ängslig. Jag kan säga rakt ut på ett möte att jag inte vet eller förstår, det bjuder jag på. Jag har ingen prestige, säger Charlotte med ett leende och tillägger att hon ser sig som en tillgång på avdelningen med sin yrkesbakgrund, livserfarenhet och ålder.
Känslan av att nu göra något som är värdigt, tillfredställande och ”på riktigt” betyder allt. Här handlar det om tillit och förtroende mellan patienter och personal och om att bottna i sig själv för att kunna möta andra. Hon kallar sig professionell medmänniska.
– Jag är en engagerad person och brinner för det jag gör när jag är på jobbet. Men när jag kommer hem kan jag släppa det eftersom jag faktiskt inte kan göra något när jag inte är på plats. När jag jobbade inom reklam var jag i gång dygnet runt, hjärnan stängde aldrig av. Nu har jag en helt annan närvaro och livskvalitet när jag är ledig.
Hon har mötts av blandade reaktioner på yrkesbytet. De flesta är nyfikna och tycker det är spännande. Andra tycker att hon är konstig som bytte bana och några har frågat om det inte är jobbigt att gå ner i lön.
– Men det beror ju på vilka glasögon man sätter på sig. Vad är det för lön för mödan jag vill ha? Jag värderar lön inte bara i pengar, utan i meningsfullhet och livskvalitet. Jag tjänar lite mindre nu än tidigare, men jobbar å andra sidan mindre och är verkligen ledig när jag är ledig. Inom reklambranschen finns det inget som heter övertid, det kunde handla om 60-timmarsveckor utan extra betalt. Så i det perspektivet är skillnaden i lön inte stor, konstaterar Charlotte.
Hon önskar att fler män och kvinnor mitt i livet skulle våga byta bana och säga ja till förändring. Nya dörrar och möjligheter öppnas och livet blir rikare.
— Det är så dumt att fastna i negativa tankar som ”men tänk om…”. I stället ska man tänka att det faktiskt kan bli jättebra!