Historikern Henric Bagerius beskriver en samtid präglad av motsägelser, där sociala medier och ideal driver fram en ny syn på nakenhet – i skolan, i simhallen och i samhället i stort.
5 tips - så håller dina badkläder längre
Idrottslärare larmar om att barn och unga inte längre vill duscha efter idrottslektionen i skolan, för att inte visa sig nakna inför andra. Badvärdar på simhallar vittnar om samma sak.
En ganska avspänd syn på nakenhet har bytts ut mot en ny sorts prydhet.
En som vet det mesta om vår nakenhet genom tiderna är historikern Henric Bagerius, 51, lektor vid Örebros universitet. Han har som många andra uppmärksammat hur vi ändrat vår syn på att vara naken under de senaste decennierna.
– Det har blivit en stor skillnad mot vad vi tillåter när vi själva styr vad som syns. På sociala medier har man egen kontroll, kan påverka bilden med olika filter till exempel, men om någon tittar på dig annars kan det kännas obekvämt, säger han.
– Det är en dubbelhet. Rädslan för nakenhet finns sida vid sida med ett enormt intresse för den egna kroppen och att fota av sig själv.
Henric Bagerius är lektor vid Örebros universitet och har skrivit en vetenskaplig artikel om svenska nudiströrelsens framväxt.Foto: PR
Han ser störst förändringar i skolan och bland yngre.
Det finns en motreaktion – nudiströrelsen är på frammarsch
Att duscha efter idrottslektionerna är för det mesta otänkbart i dag. Framförallt om det är stora öppna duschar. Om det finns enskilda bås eller draperier upplever många en större trygghet, men ibland hjälper inte det heller.
– Sedan finns det en motreaktion. Nudiströrelsen är på frammarsch. Och nudister är ofta tydliga med att den nakna kroppen inte behöver vara sexuell.
Under mer konservativa tider kommer alltid motreaktioner. Här nudister under World Naked Bike Ride i Los Angeles förra året.Foto: TT
Strävar efter perfektion
Historiskt har den naturliga nakna kroppen haft sin storhetstid under 1930–40-talet och under 1960–70-talet då närhet till naturen och en dröm om att lämna stadslivet fanns. Det handlade om hälsa, renhet och en befrielse från skammen.
– I dag är kroppen en stor industri som handlar mer om att skapa sin egen kropp. Man strävar efter perfektion och det är egentligen bara dessa kroppar som får synas. Vi ser dem på röda mattan med nakenklänningar och i andra sammanhang, säger Henric.
Han konstaterar att vi lätt tror att det finns ett naturligt tillstånd som vi går mot – som mer demokrati, mer acceptans av olikheter och annat – som den nakna kroppen som något annat än sexuell. Men egentligen ser vi att allt kan ställas på ända och någon annan utveckling kan komma i stället.
– I dag har vi en omförhandling som jag ser det. En ny förhandling om hur vi i samhället ska se på nakenhet och var den får finnas
Henric ser då att olika problem kan ställas mot varandra – vi vill vara inkluderande där alla kan känna trygghet, men samtidigt vill vi inte att reningsverken ska gå högtryck och att mycket mer klor ska användas.
– Inte minst av klimatskäl, säger han.
Sedan slutar barn och unga att anstränga sig på idrotten i skolan för att inte bli svettiga. De vet att de vill slippa duscha efteråt. Följderna av detta kan bli allvarliga när stillasittande redan är ett stort problem.
– Skolorna försöker med olika lösningar – som till exempel bås, men det går inte alltid så bra. Det kan finnas andra problem med det. Det är en jätteutmaning, konstaterar Henric.