Fantomkvinnan var landets farligaste och förbryllade polisen – osannolika lösningen på gåtan

Krim: Brutala Bodommorden i Finland

Lieselotte Schengler hittas död i sitt hem i den tyska staden Idar-Oberstein. Polisen larmas och rycker ut och finner den 62-åriga Lieselotte strypt av ett snöre från en blombukett. Vänner och grannar förhörs, men ingen har sett eller hört något. Lieselottes anhöriga kan omöjligt tänka sig att det finns någon som skulle vilja göra henne illa.

Det enda förövaren tycks ha lämnat efter sig är ett dna-spår på en urdrucken tekopp i köket. Ett spår som visar sig vara helt utan värde då sökningen i brottsregistret inte ger en enda träff. Utredningen läggs ner och mordet på Lieselotte faller i glömska. Fram till åtta år senare.

I Freiburg, långt ner i sydvästra Tyskland, hittas en 61-årig antikhandlare död i sin lägenhet. Även han har blivit strypt och mördaren verkar inte ha lämnat någonting efter sig som kan leda polisen i rätt riktning. Men på antikviteterna i affären, dörrhandtaget och på den döde själv finns ett dna-spår. Identiskt med det på tekoppen i Lieselottes Schenglers hem.

Det enda polisen kan utläsa ur dna-provet är att personen de tror sig jaga är en kvinna. Och inte vilken kvinna som helst, polisen är i startgroparna på vad som ska bli en 16 år lång jakt efter Tysklands mest eftersökta kvinna.

Bara ett par månader efter mordet i Freiburg dyker hon upp igen. Allt oftare nu.

Inte ett enda vittne

Genom sitt efterlämnade dna-spår kopplas hon till brottsplats efter brottsplats runtom i Tyskland. På en halväten kaka i samband med ett inbrott i en husvagn, på en leksakspistol efter ett rån i en juvelerarbutik och på en kanyl från en upphittad heroinspruta.

Mellan 2003 och 2007 kan polisen konstatera att hon varit inblandad i över 20 bilstölder runtom i Tyskland, Österrike och Frankrike. Men fortfarande finns det inte ett enda vittne som fått en skymt av henne.

Polisen går ut och varnar för att den misstänkta kvinnan tros vara beväpnad, våldsam och farlig för allmänheten. Människor ombeds vara försiktiga. Hon befinner sig högst upp på listan över efterlysta brottslingar. I medierna får hon namnet Kvinnan utan ansikte.

Kvinnans obestämbara identitet fortsätter att gäcka den alltjämt växande polisstyrkan. Fler och fler kopplas in allt eftersom hennes dna dyker upp runtom i landet. Ju oftare hennes bekanta spår visar sig, desto närmare tror sig polisen komma.

Tills hon en dag lyser med sin frånvaro på brottsplatserna. Är hennes kriminella karriär över lika plötsligt som den startade? Det enda polisen kan göra är att vänta. Vänta och hoppas. På att hon ska begå fler brott, och då begå ett misstag som kan ge dem en ledtråd.

Vid det här laget har hennes dna-prov synats i sömmarna. Gång på gång. Det enda polisen vet med säkerhet är just att det är ett kvinnligt dna. Allt därefter är bara kvalificerade gissningar. Däremot är hennes dna snarlikt en östeuropeisk eller rysk människas vilket innebär att de kan ha lyckats ringa in hennes ursprung.

I maj 2005, åtta år efter att hon misstänkts första gången, återvänder Kvinnan utan ansikte till sin första brottsplats. I närheten av Bad Kreuznach dyker hennes välkända dna upp igen. Denna gång vid ett mordförsök.

En man grips på plats misstänkt för att ha försökt skjuta sin bror.

Det råder inga tvivel om vem den skyldige är, men polisen tror inte sina ögon när dna:t på kulan som avlossats inte är den misstänkte broderns, utan den mystiska kvinnans. De förstår ingenting.

Det utlovas en lösensumma på 100 000 euro till den som kommer med tips som kan leda polisen vidare. De olösta brotten samlas på hög och rädslan bland människor ökar. Vem är hon? När ska hon slå till nästa gång, och var?

Polismord och landssorg

Två år senare, den 25 april 2007, lamslås Tyskland. I den lilla staden Heilbronn hittas den 22-åriga polisen Michèle Kiesewetter skjuten till döds i sin tjänstebil. Med i bilen finns också hennes kollega, även han skjuten, allvarligt skadad men svävande mellan liv och död.

Det blir ett massivt polispådrag. Utredningen är enorm. Tyskland är i chock och resultatet från den tekniska utredningen strös som salt i öppna sår. Ett helt land drar efter andan när det står klart vem den misstänkta är: dna-spåren visar att Kvinnan utan ansikte är tillbaka. Nu under nytt namn i medierna: Fantomkvinnan från Heilbronn.

Lösensumman höjs till ett värde av 3,2 miljoner kronor till den som kan hjälpa polisen att lösa gåtan. Det har gått 13 år sedan hon slog till första gången och hopplösheten har tornat upp sig som mörka moln över poliskåren.

På sjukhuset vårdas Michèles poliskollega. Skjuten i huvudet, i koma sedan skottlossningen med kulan fortfarande fastkilad bakom ögat. Ingen vet om han kommer att vakna. Men han är fortfarande polisens största hopp. Kanske har han mött Fantomkvinnan?

Efter flera månader i koma kan kulan plockas bort genom en lång och svår operation. Så vaknar han. Och minns ingenting. Hoppet sjunker. Polisen är tillbaka på ruta ett och har fortfarande inga spår efter henne. Men de ger sig inte.

De går tillbaka i tiden och det görs fler dna-analyser från tidigare utredningar. Ett mosaikliknande mönster av dna växer fram. Den gemensamma nämnaren verkar vara att hon hela tiden har nya medbrottslingar, och de är ofta från olika länder.

Men hur många av hennes kumpaner som än tas in till förhör är det ingen som vill erkänna att de haft med henne att göra. Hon verkar ha dem i ett järngrepp.

Ser ut som en man

Även vittnen från tidigare utredningar tas in för förhör igen. Men det är samma uppgifter som lämnas. Ingen har sett en kvinna på någon av brottsplatserna. Däremot påstår många att de sett en man.

En ny bild av Fantomkvinnan växer fram. Är det så att hon klär sig, ser ut och beter sig som en man? Kan hon rentav vara transsexuell?

Med hjälp av vittnesuppgifterna tas det fram en fantombild som publiceras i alla medier. En förvirrande fantombild av kvinnan – föreställande en man. Med mörkt hår, grova drag och skäggstubb får Kvinnan utan ansikte plötsligt en mans ansikte.

Men spåren har tagit slut.

Efter ungefär 20 000 timmars arbetad övertid, fem specialkommissioner som arbetade uteslutande med fallet och miljonbelopp i utlyst belöning för tipsare var polisen inte närmare en lösning nu än för 15 år sedan.

Men svaret är närmare än de hade kunnat ana. Inom kort skulle allt få sin förklaring. Mystiken skulle skingras och historien få en upplösning ingen hade kunnat föreställa sig.

Allt är en slump! Våren 2009 larmas polisen om en brand i Saarland där en man tros ha omkommit. Det misstänks vara en asylsökande flykting som rapporterades försvunnen 2002.

I ett försök att identifiera den döde görs ett dna-test på fingeravtrycken på hans id-kort. Men det är någonting som inte stämmer. Enligt testresultaten skulle den avlidne mannen vara den långt om länge efterlysta Fantomkvinnan. Det verkar otänkbart på flera sätt, men fram-för allt eftersom de får fram ett kvinnligt dna från en man.

Testet görs om. Andra gången får de ett annat resultat, ett som verkar stämma bättre in på mannen de har framför sig och inte på kvinnan de så febrilt letar efter.

Så är det någon som får en idé. Kan det vara något fel med polisens tekniska undersökningsmaterial? Det är en högst obekväm tanke. Och den visar sig vara lika obekväm som riktig.

Efter ytterligare prover visar det sig att det dna som hittats på över 40 brottsplatser de senaste 16 åren inte har funnits på själva platsen, utan i de bomullspinnar som använts för att ta proverna. Topsen är förorenade med mänskligt dna.

Jakten över

Redan hos leverantören tros bomullspinnarna ha blivit kontaminerade med dna från någon av deras anställda, gissningsvis någon av de flertalet kvinnor med östeuropeiskt ursprung som arbetar på fabriken. Topsen har visserligen varit sterila, men den steriliseringsprocess som används för att döda bakterier, virus och svampar visar sig inte vara godkänd för dna-prover.

Det hela är ett gigantiskt missförstånd eller följden av utebliven information. Men tillverkaren av bomullspinnarna hävdar att de aldrig påstått att topsen varit ämnade för att användas i dna-analyser.

Så inser de vad det betyder. Fantomkvinnan finns inte. I över 15 år har de letat efter en kvinna som aldrig funnits. Det finns inte en samvetslös mördare som härjar i landet, det finns flera. Och på grund av att en icke-existerande seriemördare har fått ta skulden för deras brott är de fortfarande på fri fot.

Det råder förvirrad och förstummad stämning inom poliskåren. Det finns så många frågor när de handfallna inser sitt fatala misstag. Så går de till handling på nytt.

Löftet om belöning utgår, efterlysningen på Fantomkvinnan dras tillbaka och mängder av utredningar får börja om från början. Historien tystas ner. Men genom att polisen helt och hållet släppte spåret om Fantomkvinnan kunde flera brott lösas så småningom, medan andra förblev ouppklarade.

Och mördare, rånare och tjuvar runtom i Tyskland har Fantom-kvinnan att tacka för att de går fria.

Fotnot: Michèle Kiesewetters mördare hittades två år senare då de begått självmord med hennes stulna tjänstevapen