Ny forskning visar: Så skadliga är fästingmedlen som vi ger våra husdjur
Ny brittisk forskning visar att blåmesar och talgoxar dör – och att medlen hotar ekosystemen i sjöar och vattendrag.
Fästingmedlen är enkla, effektiva och dödar fästingarna. Men det är dessvärre inte bara de krälande spindeldjuren som dör – det gör även några av våra mest älskade sångfåglar.
Blåmesar och talgoxar bygger bon på våren. Det är honorna som bygger och de samlar pinnar och små kvistar och bäddar mjukt för sina kommande ägg med dun, fjädrar och hårstrån från andra djur, gärna hund och katt.
Döda fågelungar och okläckta ägg
Men när äggen väl kommer förblir många okläckta och andra ungar dör.
Forskning vid University of Sussex i England har nu hittat åtminstone en av orsakerna. De har visat att fågelbona innehåller potenta nervgifter som ges till hundar och katter för att skydda dem från fästingar.
I en studie publicerad i februari 2025 hade forskarna samlat in 103 fågelbon från blåmes och talgoxe, som alla hade ett lager av päls från andra djur som mjukt inre täcke.
Forskarna hittade 17 olika insektsgifter i bona – och samtliga bon innehöll nervgiftet fipronil som är den aktiva substansen i fästingmedel som är den aktiva ingrediensen i fästingmedlet Frontline, en produkt som Apoteket kallar ”ett av världens mest sålda fästingmedel” för hund och katt.
Även gifterna permetrin som bland annat finns i fästingmedlet Exspot för hundar, och imidacloprid som finns i fästinghalsbandet Seresto fanns i nästan 90 procent av fågelbona.
Förbjudna i jordbruket
Alla tre är nervgifter som sedan länge är förbjudna inom jordbruket i hela EU på grund av riskerna för andra insekter och fåglar, men man har hittills trott att riskerna med att använda medlen på våra husdjur var liten, eftersom så små doser används.
Samma universitet har också undersökt sjöar och vattendrag – och även där hittat spår av fästingmedel som används för hundar och katter i form av nervgifterna fipronil och imidacloprid. Mellan åren 2016 – 2018 undersöktes engelska vattendrag av två forskare universitetet – och det hittade fipronil i hela 98 procent av testerna. Imidacloprid fanns in 66 procent av proverna.
De högsta halterna av nervgifter i vattendrag hittade forskarna nedströms från reningsverk. Av det sluter de sig till att medlen kommer från behandlade husdjur via hushållens avlopp och ut i naturen. Det handlar alltså inte om hundar som badar i åar och sjöar utan det räcker med att duscha av hunden, tvätta en filt den legat på eller för den delen tvätta sina händer efter att man som hund- eller kattägare behandlat sitt husdjur med dropparna.
Fortsätter förorena så länge de är verksamma
Nu växer oron för att vi har tagit ta för lättvindigt på riskerna, både för naturens och vår egen skull. Forskarna menar att vi måste se över den utbredda behandlingen av fästingar – och även hundloppor och löss som preparaten används för att bekämpa – och begränsa hur och när vi behandlar.
I bipacksedeln till de svenska preparaten med dessa nervgifter står att djurägarna – och framför allt barn under två år – inte ska röra sina husdjur eller sova med dem i sängen förrän dropparna torkat in helt – men forskningen som publicerats Science of the Total Environment visar att medlen fortsätter att förorena så länge som de är verksamma.
I Sverige finns fipronil i ett antal olika produkter enligt FASS och har funnits i ännu fler som nu är avregistrerade. Bland dem som säljs i dag finns förutom storsäljaren Frontline och Frontect från samma företag, båda är så kallade spot on-produkter, men även Broadline för katter och Effipro comp.
Källa: University of Sussex, Science of the Total Environment, FASS