Hon låtsades vara tecknad figur – sköt sin make: Han var ”Snurre sprätt”

Amanda Fors – dottern till Arbogakvinnan

När polisinspektör Shaun McCarthy och hans kollega Shannon Laren kom in genom dörren till enplanshuset i Whittier, Kalifornien, i april 2007 såg allt väldigt hemtrevligt ut till en början. Solen lyste in genom en glasdörr ut till trädgården och huset såg välstädat och inbjudande ut. Tills de kom in i vardagsrummet. Där i soffan låg Patrick Duffey, bakåtlutad med korslagda ben, vilande på en kudde.

Det kunde ha sett ut som en helt vanlig eftermiddagslur om det inte vore för blodet. På mattan, golvet, väggen och på soffkuddarna. Patrick Duffey var skjuten i huvudet.

McCarthys första tanke var att det trots allt kunde handla om en olyckshändelse. Det var i alla fall vad Linda Duffey hävdat – att hon skjutit sin make av misstag.

Välutbildad och trevlig

McCarthy hade arbetat med över hundra mordutredningar och Linda Duffey passade verkligen inte in i bilden av en mördare, varken enligt hans erfarenhet eller statistiken. Hon var välutbildad, snäll och trevlig och hade inte så mycket som en fortkörningsbot på sitt samvete.

Hon hade dessutom själv ringt till polisen direkt efter skottlossningen och valt att följa med in till förhör omedelbart, utan någon advokat närvarande.

Det brukar sägas att en historia är för otrolig för att vara sann, men i fallet med Linda Duffey var det nästan tvärtom. Förklaringen till hur hon råkat skjuta sin make var så osannolik att den nästan skulle vara omöjlig att hitta på. Den innehöll seriefigurer, cowboyfilmer och en fulladdad revolver.

Under förhöret berättade en chockad och uppriven Linda om hur olyckshändelsen hade gått till. Hon och hennes make hade precis kommit hem från ett läkarbesök och han skulle åka till skjutbanan.

– Han var en riktig vapenentusiast, berättade hon. Han hade flera olika pistoler och revolvrar, och han hade tagit fram en av dem för att ta med sig till skjutbanan.

Tramsade med roliga röster

Patrick hade suttit på soffan när Linda tagit upp pistolen som låg på bordet och hållit den framför sig.

– Vi brukade skoja med varandra och prata som seriefigurer. Vi tramsade och pratade med roliga röster, sa hon med gråten i halsen.

När hon tagit upp pistolen hade hon passande nog spelat upp en liten scen ur en Looney Tunes-kortfilm med de tecknade karaktärerna Snurre Sprätt och Helmer Mudd, en liten flintskallig gubbe som inte kan säga ”R”.

– Jag höll upp pistolen och frågade ”inga flew kulow?” med min Helmer Mudd-röst.

Precis så som karaktärerna i den tecknade filmen gör när de konstaterar att kulorna i geväret är slut. ”Inga flew kulow”, hade Patrick svarat med sin Snurre Sprätt-röst och Linda hade tagit det som svar på hennes fråga – att det inte fanns några kulor i magasinet på revolvern.

– Jag ville imponera på honom och visa att jag kunde skjuta som i västernfilmer, så som han lärt mig, sa hon och rösten stockade sig.

Dödades med två skott

Hon berättade att hon skjutit snabbt från höften, som i en cowboyfilm, med en teknik som gör att man kan skjuta flera skott på en gång genom att hålla in avtryckaren och slå med handflatan på hanen. Och skotten brann av, ett efter ett.

– Jag hann inte reagera. I samma sekund lutade han sig mot mig och hans huvud var precis framför mig, berättade Linda och gömde sitt ansikte i händerna.

Där och då trodde polisinspektör McCarthy vartenda ord av hennes fullständigt vansinniga historia. Konstigare saker har hänt, menade han.

Men när obduktionen av Patrick Duffeys kropp var färdig började ändå en liten varningsklocka ringa. Det visade sig att dödsorsaken inte var ett, utan två skott i huvudet.

Det ställde Lindas historia i en lite annan dager. Hur hade hon kunnat råka skjuta någon i huvudet två gånger? Men sett till att hon avlossat flera skott var det fortfarande inte en omöjlighet. Men inte heller särskilt sannolikt.

Historien gick inte ihop

En vapenexpert tillkallades för att undersöka om händelseförloppet verkade rimligt. Hade Linda kunnat avlossa så många skott på en gång att två av dem träffat hennes make? Slutsatsen blev nej. Bara en väldigt skicklig skytt hade kunnat skjuta så som Linda påstått att hon gjort, framför allt med den typen av vapen.

I själva verket hade hon laddat om revolvern, menade experten. Och oavsett hur snabbt hon lyckats göra det hade hon inte kunnat undvika att märka att hon skjutit Patrick i huvudet. Och hon måste ha insett att hon sköt skarpa skott.

Allt mer tydde på att Linda inte talade sanning. Hennes historia om att Patrick lutat sig mot henne sekunden hon sköt stämde inte överens med scenen i vardagsrummet. Patrick hade legat i soffan som om han sov, inte hastigt flyttat sig.

Dessutom stämde inte blodfläckarna på väggen överens med var Linda hävdade att skotten kom ifrån. Och varför hade hon i så fall inte mer blod på sina kläder? Och kunde hon verkligen skjuta som ett riktigt proffs?

Polisen erbjöd Linda att följa med till skjutbanan för att bevisa det. ”Skjut med samma träffsäkerhet och i samma hastighet och vi tror dig”, sa förhörsledaren. Men Linda avböjde.

Överdrev och ljög

Utredningen verkade inte komma längre och på grund av hög arbetsbörda blev inte fallet prioriterat. Linda gick vidare med sitt liv och efter två år hade hon gift om sig och flyttat från Kalifornien.

Men när en ny åklagare tog sig an fallet fick utredningen nytt liv och allt fokus låg på Linda. Genom förhör med hennes kollegor och vänner framträdde bilden av en person som inte var särskilt pålitlig. Flera vittnade om att hon hade en tendens att överdriva och ljuga. Vissa kallade henne till och med för mytoman.

Bilden av vem Linda Duffey, numera Linda Gwozdz, egentligen var förändrades och det gav polisen vatten på sin kvarn. Fem år efter Patrick Duffeys död hade de till slut vad de behövde för att gripa Linda. Hon var en mördare, och de var säkra på sin sak.

Det var däremot inte juryn under Lindas rättegång, som hölls efter en flera år lång utredning. De kunde inte enas om huruvida den osannolika historien med tecknade figurer, cowboyskjutningar och omatchande blodstänk var trovärdig eller inte. Och när en jury inte är enig måste rättegången tas om på nytt.

Denna gång utelämnades alla märkliga detaljer om Snurre Sprätt och scener ur vilda västern. I stället valde åklagaren att bara presentera hårda fakta. Patrick Duffey hade skjutits med två skott i huvudet från väldigt nära håll och bilder visade hur han låg ner, som om han sov. Dessutom hade Linda nästan inget blod alls på sig, trots att där hon påstått sig ha skjutit ifrån fanns blod på både väggar och golv.

Det räckte för juryn. Linda dömdes i april 2015, mot sitt nekande, till minst 40 år i fängelse för mordet på sin make.

Och oavsett om det var seriefiguren Helmer Mudd som sköt eller inte, blev det ändå Linda Duffey Gwozdz som fick avtjäna straffet.