Advokaten Maria Joleby kämpar för utsatta kvinnor och barn: ”Påverkar en mycket”

Se också: Fadime Sahindals dödsdag 21 januari - 20 år sedan mordet

Advokatbyrån ligger i en våning på Kungsholmen i Stockholm, det är vackert, sobert och hemtrevligt inrett.

– Det ska kännas tryggt, även för den som befinner sig i en väldigt jobbig situation, säger advokat Maria ”Mia” Joleby.

Hon startade den human­juridiska advokatbyrån som hon själv ville jobba på. En stor del av yrkesvardagen innebär att företräda sexuellt- och våldsutsatta kvinnor och barn. Här är alla advokater dessutom ideellt engagerade i olika stödorganisationer och kvinnojourer.

– Vi vill göra skillnad och erbjuder rådgivning, berättar Mia.

Själv brinner hon extra starkt för kampen mot hedersvåld och hedersförtryck. Mia beskriver hederns kränkande kontroll över kvinnor och flickor. Hur den som utsätts kan uppleva sig som totalt rättslös och maktlös. Ett förlamande tillstånd.

I första hand företräder Mia brottsoffret som målsägandebiträde, om det så handlar om våld i nära relationer, sexualbrott eller just heders­relaterade ärenden. För­frågningarna från tingsrätten ökar, precis som behovet av aktörer som är väl insatta i den här typen av ärenden. Därför tillfrågas ofta Mia, som tror att de allt fler fallen kan bero på en ökad kunskap – dels hos dem som utsätts, dels hos polis, åklagare och socialtjänst.

På grund av det hedersrelaterade våldets särskilda mekanismer är ett tätt samarbete med polisen vitalt. Hon beskriver bra exempel på när hela kedjan fungerar, men likväl det motsatta, när det brister.

Känsliga möten – vissa fall följer henne länge

Även inom andra rättsområden som Mia jobbar med, så som vårdnadsmål och LVU-ärenden, förekommer det mycket heder.

– Uppmärksamhet och kunskap inom alla områden är avgörande och leder till förbättring.

Det blir många känsliga möten för Mia. Hon försöker fokusera på utgången i målen. På resultaten. Men också på hur själva processen kan bli en bearbetning för brottsoffret.

Vissa fall har följt henne länge. Utan att komma in på avslöjande detaljer berättar hon om ett sexualbrottsmål där domen äntligen kunde komma, tio år efter brottet. En tjej hade utsatts i tonåren. Förövaren befann sig utomlands, men brottet medförde extrema konsekvenser för brottsoffret. När förövaren återvände kunde en fällande dom äntligen utdömas. Mia blir berörd när hon berättar och understryker att hon har fått lov av klienten att nämna fallet.

Möjligen, menar Mia, är det lättare för en kvinnlig advokat att representera ett brottsoffer inom den här sfären. Många begär en kvinnlig advokat. På den här advokatbyrån jobbar också enbart kvinnliga advokater och jurister, även om det inte har varit ett medvetet val.

– Många tror det, men egentligen har det inte varit någon man med rätt kriterier som har sökt sig till oss.

Studerade affärsjuridik i Paris

Även om advokatjobbet i dag är hennes stora intresse var det ändå ingen självklarhet att bli jurist. Hon föddes och växte upp i Halmstad. Som 19-åring flyttade hon till Lund för att studera juridik, trots att hon egentligen ville bli journalist.

– Om jag ska vara helt ärlig så kom jag inte in på journalistutbildningen. Jag älskade att skriva. Men jag är så tacksam för det i dag, att det blev juristutbildningen.

Efter två års juridikstudier i Lund tog hon en paus för att bland annat studera i Paris, sedan blev det affärsjuridik. Efter avslutade studier fick hon en tillfällig tjänst på en stor byrå i London. Det handlade om ett svenskt fall. För att kunna fortsätta där och få fast tjänst krävdes ytterligare två års studier. Mia tyckte att det räckte med de fem år hon redan hade studerat. I stället valde hon en affärsjuridisk byrå i Stockholm. Så småningom insåg hon att det inte var rätt område.

– Jag kände att jag inte hade ett tillräckligt intresse för att bli tillräckligt bra på det.

Kanske var det avsaknaden av kontakt med människoöden, en känsla av att göra någon form av skillnad. Jobbet på en human­juridisk byrå passade henne bättre.

– Det var så rätt! Men så kom livet emellan. Jag fick barn. Vi flyttade till Schweiz och fick snart tre barn till. Efter föräldraledigheten kände jag att jag inte kunde jobba på en advokatbyrå när jag hade små barn.

I stället jobbade hon på Post- och telestyrelsen i Stockholm med upphandlingsjuridik.

– Men så kom jag till en punkt där jag kände att jag ville jobba med något som kändes viktigt för mig. Då blev det en annan humanjuridisk byrå där jag jobbade i två år, tills jag startade en egen tillsammans med en kollega 2015.

Viktigt samarbete med GAPF (Glöm aldrig Pela och Fadime)

Sedan dess har Mia samarbetat med Sara Mohammad, grundare av föreningen GAPF (Glöm aldrig Pela och Fadime) och utsetts till goodwill-ambassadör för föreningen.

Mia återkommer till ord som tacksamhet och ödmjukhet. I september 2019 bildades Wega advokater, i den formen den har i dag.

– Jag är väldigt stolt över Wegafamiljen. Såväl yrkesmässigt som privat stöttar vi varandra. Vi har skapat en miljö där det så gott det går är möjligt att kombinera jobbet med små barn.

Att det ska gå att kombinera, trots mål som är både tidskrävande och tunga, har visat sig vara lite av Mias drivkraft.

– Det är högt till tak här, säger hon och understryker glädjen i en advokatbyrå som det är roligt att gå till.

I samma veva som Mia berättar om ett jobb hon så innerligt brinner för beskriver hon ett allt hårdare arbetsklimat och tuffare arbetsvillkor för advokater, inte minst på grund av förändrade taxor i bland annat brottmål.

– Det är en tuff värld och det är inte helt lätt att starta en advokatbyrå. Det krävs väldigt mycket jobb.

Till en början upplevde hon det som rätt svårt att jobba med ärenden där barn har utsatts för sexuellt våld och även utsatta kvinnor.

– Det påverkar en ganska mycket, men jag tar inte hem jobbet lika mycket längre.

Har jobbat mycket och missat saker med barnen

Som ensamstående mamma till fyra söner medger hon att hon har missat saker med dem när hon har jobbat väldigt mycket. De första åren hade hon knappt någon semester.

– Och mentalt har jag inte alltid varit där. Det har varit en balansgång. I dag har jag lite lättare att skaka av mig jobbet, säger hon.

Men hon blir ofrånkomligen berörd när hon berättar om ett tillfälle när hon med dåligt samvete var tvungen att åka iväg på ett barnmål och en av sönerna tröstade henne med att det finns andra barn som behöver henne bättre.

– Mina killar är väldigt självständiga och starka. Jag är jättetacksam över det. Vi är ett team, ibland känns det som om de tar hand om mig.

För att koppla bort och sortera systemet ägnar sig Mia åt yoga, gym eller promenader, ofta tidigt om morgnarna. Hon lyssnar på musik och poddar eller läser en bok som inte alls är relaterad till jobbet.

– Ända sedan jag var ung har det varit viktigt att kunna ställa om. Det ger ett annat fokus. Och så skriver jag. Jag har ett anteckningsblock i fickan, eller så skriver jag på kvällen.

Fram tills Mia var i 16-17-årsåldern red hon och hade egen häst. Nu rider hennes två yngre söner och någon ridtur om året blir det även för henne. Hon skulle gärna rida mer. Dessutom vill hon gärna lära sig spela golf bättre och spela tillsammans med de två äldsta sönerna, liksom med hela sin Halmstadsfamilj.

Ofta reflekterar Mia över vad som har varit det mest positiva eller roliga som har hänt under dagen. Detta gjorde hon även tillsammans med barnen när de var små, när hon skulle lägga dem om kvällarna. För egen del gör hon det fortfarande. Det finns alltid någonting positivt, understryker hon. På samma gång erkänner hon att hon stundtals kan känna sig väldigt frustrerad och återkommer till barn som har etsat sig fast i minnet.

Utan att avslöja för mycket berättar hon om ett ungt barn som utsattes för ett omfattande sexuellt våld. Om ett längre fängelsestraff som förövaren hade dömts till av tingsrätten, men som upphävdes av hovrätten. Och därmed om ett rättssystem som fallerade för ett barn. Hon tänker ofta på hur det gick, hur traumat har bearbetats.

Det motsatta, när den utsatta får upprättelse, väger dock upp.

– När vi känner att vi kan göra skillnad. Där förövaren döms, får sitt straff. Processen i sig kan vara det som hjälper offret, säger hon men betonar på samma gång vikten av bra terapeuter.

Fall om våldtäkt mot barn på nätet

Just nu handlar en hel del fall om våldtäkt mot barn på nätet. Mia beskriver hur dessa liknar de fysiska, men samtidigt pågår under en lång period. Till en början tar förövaren kontakt via sociala medier för att så småningom locka till sig bilder som följs av hot. Även när det kan ha gått ett tag efter övergreppen ligger stressen kvar hos offret, kring oron över materialet som kan finnas någonstans.

– Det blir som att barnet utsätts flera gånger.

För den som har utsatts för ett sexualbrott utomlands blir situationen extra komplex. Även där träder Mia in, som rättshjälpsbiträde. En rättighet alla inte känner till.

– Det tycker jag väldigt mycket om. Möjligheten för den som har blivit utsatt utomlands – att svenska staten betalar för rättshjälpsbiträdet, vilket i många fall är jag. I det aktuella landet finns sedan en kollega som bistår. Jag följer ofta med klienten. Unga tjejer som har blivit utsatta vill inte alltid ha föräldrarna med.

En hel del av fallen råkar vara i Frankrike. Ett land hon gärna skulle vistas mer i. Kanske avlägger hon en fransk examen så att hon kan sköta fallen på plats, på egen hand. Hon har hamnat rätt, på alla sätt, känner hon.

Tveklöst hade hon valt samma yrkesväg i dag om hon valde om.

– Det här är mer än ett yrke. En passion!