Midsommarmordet i Högbo – Jeanette ändrade sin berättelse flera gånger

4 krimfall som skakat Sverige

Den blonde bredaxlade 49-årige tvåbarnspappan Ingemar Wallin hade precis flyttat ihop med 42-åriga fembarnsmamman Jeanette Javell, i ett nyinköpt hus i Högbo utanför Sandviken.

Det var tidigt på småtimmarna, midsommarafton 2012. Överallt på golvet stod det flyttkartonger. Båda hade druckit mycket alkohol under kvällen och Ingemar hade somnat på soffan i vardagsrummet när alla spärrar plötsligt släppte för Jeanette. Det otänkbara inträffade.

Men vi tar det från början. Paret träffades på en räkbåtskryssning i Stockholm sommaren 2010. Han var byggnadsarbetare och veckopendlade till Stockholm från Valbo utanför Gävle, hon lastbilschaufför och bodde i Rönninge utanför Södertälje.

Jeanette var kreativ, gillade att fotografera och dela med sig av sina tankar i sociala medier och i sin blogg. Året innan hade hon sökt in till tv-programmet Idol, sjungit Carolas gamla slagdänga Främling och ”gjort bort sig” som hon själv skämtsamt beskrev det.

I bloggen berättade hon också att hon hela sitt vuxna liv hade lidit av psykisk ohälsa, på olika sätt vårdats och medicinerats mot depression och ångest.

Hon blev kär i Ingemar nästan direkt. Jeanette beskrev det som att han ”rockade” henne. Han gillade att köra mc, var något av en lokal profil i motorkretsarna i Gästrikland och en duktig dragracingförare. Han var social, utåtriktad och hade en stor bekantskapskrets.

Gjorde slut efter stora bråket

Hösten 2011 började de prata om att flytta ihop. Ingemar hittade ett hus i Högbo, en bruksort strax norr om Sandviken. Det hade dock börjat knaka i förhållandet. Jeanette tyckte att Ingemar drack för mycket öl och han tyckte att hon satt för mycket framför datorn.

En kväll i september 2011 utlöste motsättningarna ett rejält bråk hemma hos Ingemar. Under natten sparkade han på Jeanettes bärbara dator och kastade ut ett tangentbord på marken utanför huset.

Jeanette hämnades genom att krossa en fönsterruta. Hon lämnade huset, återvände sen med polisen för att upprätta en anmälan om skadegörelse och olaga hot.

Så Ingemar sparkade ut Jeanette och gjorde slut. Hon berättade för sina vänner att Ingemar hotat, misshandlat och försökt kontrollera henne. Han sa i sin tur till sin äldsta dotter att inte svara om Jeanette ringde, att hon nog skulle förstå varför om hon visste vad Jeanette egentligen gjort.

De flesta i deras omgivning såg att relationen var destruktiv, men Jeanette tog tillbaka sin anmälan om olaga hot. Då Ingemar åtalades var det bara för att ha förstört datorn.

Han dömdes till 7 500 kronor i dagsböter och började umgås med Jeanette igen.

Flyttade ihop i Högbo

De åkte på en charter till Malta och i april 2012 bestämde de sig för att flytta ihop.

Jeanette sa upp sig från jobbet och hyrde ut lägenheten i andra hand. De köpte huset i Högbo. Planen var att Jeanette och hennes tre yngsta barn, två döttrar på 15 och tio år samt en elvaårig son, skulle bo där med henne och Ingemar. Ingemars yngsta dotter Lina, även hon 15 år, skulle också bo i Högbo på helgerna.

Paret pratade igenom relationen och alla bråk som varit. Ingemar lovade, enligt Jeanette, att dra ner på öldrickandet.

Veckan före midsommar flyttade hon och de tre barnen in i den idylliska röda tvåplansvillan.

Dagen före midsommarafton, torsdagen den 21 juni, körde Ingemar upp hennes flyttlass från Rönninge med en kompis. Hans egen dotter Lina var då också hemma. På midsommarafton skulle den nya familjekonstellationen firas.

Men så fort Ingemar klev ur bilen började han och Jeanette att bråka. Hon blev förbannad för att han köpt hem två flak öl inför semestern. Han kontrade med att klaga på maten hon köpt till midsommar, liksom på att hon tackat ja till att ta emot några utemöbler och en stereo av deras nya grannar.

– Behöver vi nya saker kan vi handla det själva, sa Ingemar surt.

Efter middagen fortsatte bråket. Till sist sa Ingemar att det nog var bäst om någon av dem flyttade ut direkt. Han själv hade kvar sitt gamla hus och erbjöd sig att bo i det om Jeanette ville hyra huset i Högbo. Det gjorde Jeanette rasande.

För att barnen skulle slippa höra bråket bestämdes att de två 15-åriga tjejerna skulle sova hos en kompis till Ingemars dotter som bodde i närheten.

Dödade med ett trettiotal hugg

Framåt midnatt nattade Jeanette sina två yngsta barn på övervåningen. Därefter fortsatte hon och Ingemar bråka i köket.

Ingemar upprepade att det var lika bra att separera direkt, vilket var det sista Jeanette, som precis lämnat hela sitt liv för honom, ville höra.

Vid ett på natten gick Ingemar trött av alkohol och tjafs och la sig på en soffa i vardagsrummet där han somnade.

Jeanette låste in sig på toaletten med sin dator för att scrolla på Facebook utan att få kritik. Hon gillade ett inlägg där en väninna sa att hon skulle se 90-talsthrillern Sova med fienden, och kommenterade det med orden: ”Nu blir det denna film”

I efterhand hävdade Jeanette att kommentaren varit skämtsamt menad och syftade på att hon och Ingemar varit ovänner. De flesta närstående kom dock att tolka det annorlunda, för i filmen dödar Julia Roberts rollfigur till sist den man som länge misshandlat och hotat henne.

Efter att ha lagt ner mobilen gick Jeanette ut i köket, hämtade en filékniv hon fått i julklapp från jobbet, fortsatte in till soffan i vardagsrummet och högg sin sovande sambo ett trettiotal gånger tills han dog.

Vid tre på morgonen gick hon ut ur vardagsrummet och stängde dörren efter sig. Först då insåg hon enligt egen utsago vad hon precis gjort och att hon måste ta sig från Högbo så fort som möjligt.

Hon stod i köket, såg att hon skurit sig i handen och torkade upp lite blod som droppat ner på köksgolvet, varpå hon plockade ihop det viktigaste av sina och barnens saker, packade in dem i bilen, startade motorn, gick upp på övervåningen och hämtade barnen.

Hon ledde ut dem sömndruckna till bilen utan att passera vardagsrummet, körde sedan till Ingemars dotters bästis där dottern Lina sov.

Jeanette ringde på dörren tio i fyra på morgonen. För föräldern som öppnade yrvaken förklarade hon att hon bråkat med Ingemar och skulle hem till Stockholm. Därefter satte hon sig i bilen, fortfarande berusad av all alkohol kvällen innan, och fyllekörde mot Stockholm.

Ringde själv 112 och erkände mordet

Jeanette körde av motorvägen vid Salem där hennes föräldrar bodde. Hon väckte och frågade sin mamma om det var okej att de tre barnen sov där. Hon insåg att hon måste ringa polisen, men ville inte göra det när mamman var med. I stället körde hon ensam vidare till en före detta kollega där hon ringde på vid halv sju.

Eftersom de två inte umgåtts utanför jobbet fattade kollegan först inte vem som stod på trappen. Först då Jeanette tog av sina solglasögon kände hon igen henne. Hon såg att Jeanette grät, mindes hur hon sagt att mannen hon tänkt flytta ihop med misshandlat henne.

– Har han slagit dig? frågade kollegan och bad Jeanette komma in och kände stanken av alkohol.

– Jag har dödat honom, svarade hon och sjönk ner på en stol.

Därefter började Jeanette berätta om hur de bråkat om begagnade trädgårdsmöbler. Till sist berättade hon även om filékniven och mordet:

– Jag väntade tills han somnade. Sen funderade jag om jag skulle hugga honom i huvudet eller bröstet. Jag högg honom i huvudet.

Mitt under attacken hade Ingemar rest sig upp med blodet sprutande, gått runt soffbordet innan han rosslat till och fallit ihop. Jeanette förklarade:

– Men jag trodde att han sov, så då högg jag honom igen. Den där kniven är den bästa julklapp jag fått och äntligen fick jag nytta av den.

Kollegan satte henne i kontakt med en advokat. Därefter kände sig Jeanette redo att ringa 112.

– Hej. Jag tror att jag har dödat en människa i dag, inledde hon samtalet med tom röst.

Larmoperatören fick veta att Ingemar fanns i Högbo. Jeanette sa sedan att han slagit henne, att hon fått panik och tagit till kniven då hon inte vetat vad hon skulle göra. Intill stod kollegan och vred sig. Jeanette hade ju precis innan sagt att hon väntat tills Ingemar somnat innan hon huggit ihjäl honom.

Polisen hittade Ingemars döda kropp vid 07:40. Av trettiotalet knivhugg ansågs tre av dem vara direkt dödande, skulle rättsläkaren komma fram till.

Gav lika utsagor om vad som hade hänt

Under förhören veckorna efter gripandet ändrade Jeanette sin historia flera gånger. Först sa hon att Ingemar fått igen för alla gånger han slagit henne.

Sedan ändrade hon det till att hon haft med kniven ut i vardagsrummet för att skära frukt, att det var först då han angrep och tog stryptag på henne som hon försvarat sig med den. Efter att ha utdelat det första hugget sa hon sig nu också ha fått en minnesförlust.

I ytterligare ett förhör påstod Jeanette att det första hugget träffat Ingemar av en olyckshändelse efter att hon ramlat över honom med kniven. Förhörsledarna noterade att Ingemar blev våldsammare varje gång Jeanette berättade historien, något som inte ökade hennes trovärdighet.

Rättegången hölls i Gävle tingsrätt hösten 2012. Jeanette hävdade att hon handlat i nödvärn, att hon känt sig hotad då sambon misshandlat och kränkt henne upprepade gånger, att han under mordkvällen slagit henne och tagit strypgrepp. Hon gav ett lugnt intryck, men visade inga tecken på ånger.

Hennes vittnesmål beskrevs av pressen som röriga och forcerade, och då hon skulle visa sin advokat hur Ingemar tagit strypgrepp på henne började hon att fnissa.

Tingsrätten ansåg inte att Jeanette ”på ett självupplevt sätt kunnat redogöra för det våld hon utsatts för”. Analysen av blodspåren visade att Ingemar legat i soffan då han attackerats, att han sovit eller varit nyvaken då Jeanette börjat hugga. Rätten bedömde därför att det inte kunde ha handlat om nödvärn.

Började blogga i fängelset

I oktober 2012 dömdes Jeanette Javell till 15 års fängelse för mord. Hon överklagade till hovrätten. Förhoppningen var att brottsrubriceringen skulle mildras till grov misshandel eller vållande till annans död. I ett brev till Aftonbladet betonade Jeanette att hon inte såg sig som någon mördare:

Gällande mina tankar kring chansen för ett mildare straff är dom mycket goda. Jag använde nödvärn men då det svartnade för mig var jag i total sinnesförvirring.

Domen för mord kvarstod, men i januari 2013 sänkte en oenig hovrätt straffet till 14 år då Jeanettes personlighetsstörning ansågs ha varit en förmildrande omständighet. Något motiv hade inte klarlagts annat än att Ingemar velat avsluta förhållandet, men i ett nytt brev till Aftonbladet skrev Jeanette:

Den enda förklaringen jag kan tänka mig, är att jag fått en knäpp av Concerta-medicinen (för adhd) som jag hämtat ut två dagar tidigare. Den blandat med alkohol på fastande mage förstår ju vem som helst att det kan bli fel.

Från fängelset började hon sedan skriva bloggen Om sanningen ska fram där hon redan i sitt första inlägg den 26 september 2014 förklarade att hon förhoppningsvis skulle bli villkorligt frigiven 2021, men att hon tråkigt nog då skulle behöva ha övervakning. Dels på grund av det grova brott hon var dömd för, men även av en annan anledning:

Dessutom fick jag usla resultat på den utredning som gjordes på mig på Hinsebergs Riksmottagning. Ett utredningsresultat som visade att jag har eller hade psykopatiska personlighetsdrag som bedöms vara uppfyllda till en sammanlagd hög nivå. Självklart ifrågasätter jag detta själv och säkert många med mig. Värt att återkomma till. Därför bedöms risken för återfall i våldsbrottslighet (partnervåld) och även misskötsamhet inom institution inom en överskådlig framtid klart förhöjd.

I fängelset inledde Jeanette en relation med en medfånge som satt dömd för våldsbrott. De förlovade sig, men det rann ut i sanden då flickvännen frigavs och inte tilläts besöka Jeanette i fängelset.

Jeanette varnades också 2017 för sitt uppförande på Hinseberg efter att ha kastat ett bord mot en psykiatriker och försökt sparka honom.

Hon blev trots det villkorligt frigiven 2021 och har inte hamnat i klammeri med rättvisan sedan dess.