Mikael blev felaktigt sparkad – stämde kommunen: ”Tystnadskultur inom hemtjänsten”

Hemtjänsthaveriet: Rose-Marie fick amputera benet

Den 22 maj 2024 är dagen som förändrade livet för Mikael Blasiak, 48, i Rolfstorp, Varberg.

Om han aldrig hittat kartorna med de stulna värktabletterna som var narkotikaklassade, och därefter skrivit en avvikelserapport över hur händelsen hanterats, då hade han förmodligen haft jobbet kvar inom hemtjänsten i Varbergs kommun.

– Jag älskade verkligen mitt jobb och kände att jag gjorde skillnad, säger Mikael som fick sparken drygt fyra månader efter händelsen.

Mikael tog strid för sina rättigheter – och vann. Men han fick inte jobbet tillbaka.

Han tänker dock inte ge upp att jobba inom vården och har utbildat sig till legitimerad undersköterska och söker jobb.

– Bland annat hos Varbergs kommun, säger han med ett återhållsamt leende.

Han kommer ursprungligen från Partille utanför Göteborg och är utbildad företagsekonom. När han fick arbete som butikschef för en järnhandel i Varberg gick flyttlasset dit, det var där han och sambon Jennie skulle bygga upp sitt nya liv.

Strax efter flytten fick Jennie veta att hon hade cancer. Det blev tre års kamp mot sjukdomen, som hon förlorade.

– Under hennes sjukdomstid såg jag den stress vårdpersonalen jobbade under. Det gav mig skam när jag fick se hur de slet för en lön som låg långt under min som butikschef. Plötsligt kändes mitt jobb platt och meningslöst, jag sade upp mig.

Bara tomma kapslar kvar

Det han sett inom vården gjorde att han några år senare, 2021, skrev en ansökan om jobb inom hemtjänsten i Varbergs kommun. Han blev uppringd nästan direkt och erbjöds timanställning i Veddige.

– Att sköta om äldre människors hygien var till en början en vilt främmande värld för mig. Men samtidigt var det stimulerande att hjälpa andra. Det var som att komma hem i yrkeslivet.

Fast det fanns en sak som inte var bra – tidspressen.

– Att bara ha fem minuter på sig att hjälpa en vårdtagare som är förlamad att klara sitt toalettbesök, det kändes inte värdigt. Därför lät jag besöken ta den tid som behövdes, även om det innebar att jag fick arbeta längre. Jag satte aldrig upp någon övertid, utan bjöd kommunen på den tiden.

Mikael berättar att han trivdes både med vårdtagarna och kollegorna.

Den 22 maj 2024 kom Mikael till en av sina vårdtagare som hade narkotika-klassad smärtstillande medicin utskriven för sina svåra smärtor. Medicinen förvarades inlåst i ett skåp.

– När jag öppnade skåpet och tog fram kartorna märkte jag att samtliga var öppnade. Kapslarna hade tagits ut och stoppats tillbaka igen. När jag kontrollerade kapslarna märkte jag att de var tömda på innehåll, det handlade om 70 kapslar.

Mikael ringde sin chef inom hemtjänsten för att rapportera, men hon svarade inte.

Arbetspasset fortsatte hos en annan vårdtagare som hade samma smärtstillande medicin. Där var kartorna också öppnade och kapslarna tömda på innehåll.

– Exakt samma tillvägagångssätt, och lika många kapslar.

– När jag var där fanns också två personal ur trygghetsteamet på plats. Jag försökte nå chefen igen, men lyckades inte och hon ringde aldrig tillbaka. Däremot rapporterade jag till den ansvariga sjuksköterskan inom kommunen om stölderna.

Mikael gick omkring med en olustig känsla. Tänk om han blev misstänkt?

Ord står mot ord

På fredagen, den 24 maj, fick han äntligen kontakt med chefen.

– Jag förklarade för henne att jag hade upplevt det som väldigt obehagligt eftersom jag själv insåg att omständigheterna kring upptäckterna naturligtvis innebar att jag själv skulle kunna vara misstänkt, vilket hon hävdade att jag absolut inte var.

– Hon frågade mig inte något rörande omständigheterna och var inte heller särskilt intresserad av att höra vad jag hade att säga, men jag fick lov att skicka bilderna på medicinkartorna med de tömda kapslarna, vilket jag också gjorde.

– I samband med mötet bad jag även chefen om hjälp med hur jag skulle gå till väga för att göra tillbudsrapport och avvikelserapport, eftersom sköterskan som jag hade pratat med hade sagt till mig att jag skulle göra det.

– Jag fick svaret att det inte behövdes skrivas någon rapport, då detta enligt henne redan blivit gjort av sjuksköterskorna. Sköterskorna skulle även ha gjort en polisanmälan av stölderna.

Senare kontaktade Mikael den ansvariga sjuksköterskan och frågade om hon gjort någon avvikelserapport och polisanmälan.

– Hon sa att det skulle min chef göra, vilket hon inte gjort.

Polisanmälan lades ner

Det tog ungefär en vecka efter händelsen innan en polisanmälan kom in och utredningen om stöld startade, men den lades ned.

– I polisanmälan fanns dock inte uppgifter om att det kunde finnas fingeravtryck på tablettkartorna och att vi öppnar dörren till vårdtagarna med digitala nycklar som innebär att det finns en logg i låskolven där man kan se vilka som varit inne i bostaden. När jag senare lämnade den informationen till polisen, öppnades utredningen igen.

För att senare läggas ned igen.

Allt detta gjorde Mikael så förtvivlad att han några månader efter händelsen skrev en avvikelserapport kring sin chefs agerande och skickade i väg den sjunde augusti.

En vecka senare blev han kallad till ett möte på huvudkontoret. Hans chef och en representant från kommunens HR-avdelning var på plats.

– Jag bad om att få spela in mötet, vilket de gick med på. De sa att jag vid avbokningar suttit kvar i bilen i stället för att åka in till kontoret, de kunde dock inte säga när det hänt. Men de tänkte göra en fördjupad granskning.

– Jag gick till mothugg och sa att min avvikelserapport var den faktiska orsaken, inget annat. Gällande att jag suttit i bilen efter avbokningar så gjorde jag det för att ringa runt till kollegor och fråga om de behövde hjälp.

Mötet slutade med att Mikael blev avstängd en månad utan lön. Detta hade inte med avvikelserapporten han skrivit betonade chefen.

Eftersom han missat att ansluta sig till facket hade han ingen uppbackning.

Blev själv polisanmäld

Mikael tog saken i egna händer och vände sig till en advokat inom arbetsrätt, Torbjörn Olsson.

I ilskan över behandlingen publicerade han samtalet från mötet på sociala medier och där nämndes en vårdtagare vid namn. Detta kom till kommunens kännedom och Mikael polisanmäldes långt senare för brott mot sekretesslagen. Den utredningen lades ned.

– Det jag nämnde var ett fall där en kvinna utryckt missnöje över hur hennes pappa blivit behandlad av hemtjänsten. Hon hade gjort IVO-anmälan och gått till media och öppet berättat om detta, så det var redan känt för allmänheten.

Den 5 september hade Mikael och hans advokat ett nytt möte med kommunens HR-avdelning och förhandlingschefen Camilla Tellström.

– Vid det tillfället presenterades avskedsgrunden, som jag upplevde som oerhört bred och luddig. Min advokat ville att de skulle ha underlag för dessa uttalanden.

– Det blev ett möte till där de presenterade instämplingar där jag haft för vana att stämpla in 10–15 minuter för sent på morgonen. Men jag var alltid i tid till morgonmötet vi hade klockan sju på morgonen, och eftersom stämpelklockan fanns i andra änden av lokalen hade jag som rutin att stämpla in efter mötet. Detta hade ingen sagt något om på tre år …

– Vi bemötte alla anklagelser, men avskedet genomfördes ändå och den 4 oktober fick jag sparken. Vi bestred avskedet.

Förlikning i Varbergs tingsrätt

Tillsammans med sin advokat stämde Mikael Varbergs kommun för att avskedat honom på oriktiga grunder. Han ville ha skadestånd och kompensation för inkomstbortfallet, samt att få sitt jobb tillbaka.

Det skulle ta nästan ett och ett halvt år innan saken skulle prövas i Varbergs tingsrätt.

Att det drog ut på tiden berodde bland annat på att Mikael ville att hans fall skulle avgöras av professionella jurister. Han krävde tre domare i stället för en domare och tre nämndemän, vilket godtogs.

När det var dags för huvudförhandling i mitten av april i år så var det avsatt tre dagar. Mikael såg fram emot att få rentvå sig själv. Därför blev det en besvikelse när rätten förordade en förlikningsprocess.

Skillnaden är att en huvudförhandling är en formell domstolsprövning som slutar med en tvingande dom, medan förlikning är en frivillig överenskommelse mellan parter för att avsluta en tvist utan dom.

Det hela slutade med att Mikael godtog kommunens erbjudande om 400 000 kronor i ersättning och ett återtagande av avskedandet. Parterna fick stå för sina respektive rättegångskostnader, vilket för Mikaels del innebar att cirka 60 000 kronor försvann direkt.

Men han kunde inte gå tillbaka till sitt gamla jobb, vilket kommunen tidigare deklarerat.

Varbergs kommun vill inte kommentera

Det har aldrig kommit fram vem som stal de narkotikaklassade läkemedlen.

Mikael berättar att han fått stort stöd från bland annat kollegor och ett lokalt politiskt parti under processen mot det felaktiga avskedandet. Det har till exempel skrivits protestlistor mot hans uppsägning.

Han kan inte se något annat än att han avskedades för att han påpekade felaktigheter när det gällde medicinstölden.

– Jag har varit i kontakt med hemtjänstpersonal i andra delar av landet. Många är rädda att bli anklagade för saker om de anmäler brister. Det har skapats en tystnadskultur som inte är hälsosam, avrundar Mikael Blasiak.

Varberg kommuns förhandlingschef Camilla Tellström erbjöds svara på frågor kring förlikningsprocessen, återtagandet av Mikael Blasiaks uppsägning och utbetalningen av 400 000 kronor till honom.

I ett kortfattat mejl svarar hon: ”Vi kommenterar inte enskilda ärenden.”