Populära vinet som säljs i Sverige innehåller farligt ämne – så ska du tänka när du väljer
Tusen gånger högre halter PFAS än i kranvattnet – det är vad du får i dig om du dricker ett av Sveriges mest sålda rödvin, franska Grand sud Merlot.
Systembolagets storsäljare är ett av nästan 50 europeiska viner som analyserats i en undersökning som Naturskyddsföreningen gjort i samarbete med andra europeiska miljöorganisationer. Det är den enda testade flaskan som säljs i Sverige, och den visade sig vara en av de allra mest förorenade.
Men det innebär inte att de andra är fria från ämnena – samtliga undersökta röda och vita viner visade sig innehålla skrämmande höga halter av PFAS-ämnet TFA.
Från bevattning och bekämpningsmedel
Det krävs mycket vatten för att odla vin och det är i första hand från vattnet de så kallade evighetskemikalierna kommer, och från bekämpningsmedlen man använt.
Men hur är det då med de ekologiska vinerna, de som inte behandlats med bekämpningsmedel, innehåller de mindre av ämnet TFA?
Nej, tyvärr innehöll även ekologiska viner TFA i höga nivåer, men enligt Karin Lexén, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen, kan man inte dra för stora växlar på resultaten vad gäller skillnaden mellan ekologiskt och konventionellt odlat vin eftersom det här bara är en första studie av TFA-nivåerna. Man har helt enkelt inte tillräckligt många prover.
– Men de ekologiska vinerna innehåller inte rester av andra bekämpningsmedel, vilket vi ser att konventionellt odlade faktiskt gör, så det finns många andra skäl att välja eko än rädslan för PFAS.
Ytterligare ett skäl att välja ekologiskt är att många bekämpningsmedel i den konventionella odlingen bidrar till att mer av evighetskemikalierna sprids i naturen – och till slut till våra livsmedel.
Inget PFAS i gamla viner
Är du vinfantast med många riktigt gamla flaskor i källaren är det kanske dags att börja korka upp dem. För i viner från före 1988 finns inget TFA alls.
Den stora boven i det här dramat är att man först bytte ut freoner till en växthusdrivande gas, och sedan mot kylmedier som innehåller PFAS. Kylmedier används i exempelvis värmepumpar och luftkonditioneringsanläggningar.
– Från och med 2020 sticker det iväg, och det beror troligtvis på att halterna i vattnet har ökat, säger Karin Lexén om undersökningen av vinerna.
PFAS OCH TFA
PFAS är ett samlingsnamn för flera tusentals syntetiskt framställda ämnen med liknande egenskaper. Eftersom de aldrig bryts ner i naturen brukar man kalla dem evighetskemikalier.
Man vet fortfarande inte på vilket sätt många av PFAS-ämnena påverkar vår hälsa, men de studier som gjorts visar på kopplingar mellan exponering för vissa av dem till exempelvis tarmsjukdomar, njurcancer och försämrad förmåga att få barn.
TFA som man tittat på i vinstudien är en variant som bildas när andra PFAS-ämnen bryts ner. Den är vattenlöslig och extremt svårnedbrytbar. I likhet med andra PFAS-ämnen sprider sig TFA från luften till regnvatten och grundvatten – och i förlängningen till vår mat och dryck. TFA är skadligt för vattenlevande organismer och utreds för negativa effekter på fosterutveckling.
Endast vissa PFAS-ämnen har gränsvärden. Något gränsvärde för TFA finns inte på EU-nivå. Nederländerna har dock infört ett riktvärde för dricksvatten.
På Naturskyddsföreningen arbetar flera personer som har forskat på frågor kopplade till PFAS.
– Vi har under lång tid följt utvecklingen, sett att det är ett ökande problem och tycker att det är viktigt att de här ämnena förbjuds. Det pågår en förhandling i EU om ett förbud just nu, berättar Karin Lexén.
Vilka är de största källorna till utsläpp av PFAS i vår miljö, förutom kylmedier och bekämpningsmedel?
– Det är fortfarande så att produktion av exempelvis köksredskap med teflon är en stor utsläppskälla. Men också många andra produkter – vid produktion, användning och när de blir till avfall – bidrar till utsläpp av PFAS.
PFAS-ämnen finns även i olika konsumentprodukter, till exempel i en del skönhetsprodukter, funktionskläder, teknikmaterial, skidvalla och matförpackningar.
– När man en gång i tiden skulle byta ut PCB, eller DDT, sa man först att det inte var möjligt. Sedan, när man blev tillräckligt rädd för effekterna, så gick det faktiskt. Men det kostade pengar, och nu är vi i samma läge med PFAS, säger Karin Lexén.