Svenska parets resa slutade i tragedi – nya vändningen efter försvinnandet

Krimfall: Grillade sin mans huvud i ugnen

Länge hade de sett fram emot backpackerresan till andra sidan jordklotet och suttit hemma i Storfors i Värmland och planerat. Att åka från Sverige hela vägen till Nya Zeeland var ovanligt i slutet av 1980-talet.

När Urban Höglin, 23, och hans fästmö Heidi Paakkonen, 21, satt sina fötter på nyzeeländsk mark köpte de en gammal rostig vit Subaru från 1976 och upplevde sedan ön på fyra hjul. Frihetskänslan var enorm.

I slutet av resan tog de sig till den lilla staden Thames i när­heten av Auckland. Thames har tidigare varit en gruvort men är också känd för sin vackra natur, och det var det som lockade Urban och Heidi som ville vandra.

In i regnskogen

Först besökte de en frisörsalong i staden, innan de parkerade sin bil och klev in i den fuktiga regnskogen den 8 april 1989. Med sig hade de ett tält och fiskespön och andra bra saker att ha till skogs.

Vad som hände sedan är fortfarande oklart.

Klart är i alla fall att svenskarna anmäldes saknade i maj efter att de inte landat på svensk mark. En stor sökinsats som kallades för Operation Stockholm sattes i gång i regnskogen, med stort intresse från media. Man sökte i gamla djupa gruvhål och i tät vegetation, utan resultat.

Snart greps en man som hade stulit svenskarnas rostiga Subaru, vilket han genast erkände. Han hette David Tamihere, var en 35-årig maorier och på rymmen från polisen. Tre år tidigare hade han våldtagit och hotat en 47-årig kvinna i hennes hem i över sex timmar.

Men det var inte det enda grova brott Tamihere gjort sig skyldig till. Som 18-åring 1972 dömdes han för dråp, efter att ha slagit en 23-årig strippa i huvudet med ett gevär så att hon avled.

Snart visste polisen vad som hänt efter att Tamihere stulit Subarun. Han träffade bland andra Håkan från Söderköping på vandrarhemmet The Sunkist lodge i Thames den 10 april.

Tamihere presenterade sig som Pat Kelly och erbjöd sig att skjutsa runt Håkan och hans två nyfunna vänner i den vita bilen, vilket Håkan berättat om i podcasten En mörk historia, avsnitten om The Swedes. I utbyte ville Tamihere ha betalt för en natt till på The Sunkist lodge och för bensinen.

Kvar i bilen

Dagen efter njöt de av den vackra Coromandelhalvön tillsammans, men Håkan reagerade på att Tamihere alltid satt kvar i bilen när Håkan och hans kompisar gick ut för att bada och uppleva vackra utsiktsplatser.
I övrigt var Tamihere trevlig.

– Han pratade väldigt mycket, minns Håkan i podden.

Efter dagsturen drack de flera öl tillsammans och Tamihere upplevdes som mytoman när han levererade den ena skrönan efter den andre. Bland annat sa han att han jobbat för den amerikanska rymdmyndigheten Nasa.

Efter gripandet av Tamihere besökte två poliser hans hem och fann Urbans mörkgröna jacka av märket Wildlife. Det var minst sagt försvårande för Tamihere.

Två vandrare påstod sig också ha sett två personer vid ett tält vid det svårtillgängliga området Crosbie’s Clearing den 9 april, dagen efter att Urban och Heidi gått in i regnskogen.

Snabbt åtal

Mannen var mörkhårig och renrakad, kvinnan blond, vad de kunde se. Hon satt nämligen en bit bort och hade en grön regnponcho på sig som delvis täckte hennes ansikte.

Mannen pratade engelska, men kvinnan sa inte ett ljud. De reagerade på att hon var sminkad och hade nagellack på sig, vilket inte är så vanligt om man är ute och vandrar.

Trots att inga kroppar ännu hade hittats åtalades Tamihere för morden på svenskarna bara tre månader senare.

Under rättegången i november 1990 vittnade tre av Tamiheres medfångar anonymt om att David erkänt morden i fängelset. En, som kallades för ”vittne C”, berättade en trovärdig historia om att David begått sexuella övergrepp på Urban och sedan mördat honom med en planka.

Han ska också ha våldtagit Heidi innan han dödade henne. Sedan styckade han kropparna och dumpade dem i havet. Tamihere ska också ha stulit Urbans klocka som han sedan gett till sin son, enligt medfången.

De två vandrarna kallades också till rätten för att ta sig en titt på mannen som stod anklagad. De kände genast igen honom från skogen.

– Vi känner igen killen i handklovar, ska de ha sagt enligt podcasten En mörk historia.

Starkt vittnesmål

Förutom bilstölden erkände nu David Tamihere att han tagit svenskarnas tillhörigheter, men nekade till morden. Trots det dömdes han till livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning de första tio åren.

Det var framför allt vandrarnas vittnesmål som bedömdes vara starkt. Åklagaren ansåg att det var Tamihere och Heidi som de sett, och att hon varit paniskt rädd efter att ha bevittnat mordet på Urban. Det var därför hon inte sagt ett ljud.

I oktober 1991, två år efter försvinnandena, hittade en jägare Urbans skelett nära staden Whangamata, över sju mil från platsen där åklagaren påstått att morden hade ägt rum. Kroppen hade dock inte blivit styckad. På armen satt också klockan som Tamiheres medfånge sagt att Tamihere stulit.

Kroppen såg ut att ha blivit hastigt dumpad på platsen då den inte var nedgrävd utan låg under några ormbunkar nära en väg.

Upptäckten gjorde att David Tamihere kunde ansöka om resning, som nekades. Även hans ansökan om prövning hos kronrådet 1994 nekades.

Åren gick och Tamihere, som hela tiden hävdat att han varit utsatt för en komplott av polisen, ansökte 14 gånger om villkorlig frigivning. Till sist blev hans ansökan godkänd, efter 20 år bakom lås och bom.

Då hade ”vittne C” tagit tillbaka sina vittnesuppgifter. Han sa att han fabricerat sitt vittnesmål för personlig vinning, för att få fördelar som polisen erbjudit honom.

Polisen som ledde utredningen ska även ha berättat för en vän att han ska ha förfalskat bevis för att sätta dit Tamihere.

– Han sade ”jag satte dit Tamihere” och jag svarade ”bra gjort, Johnny”. Då sade han ”lyssna på mig nu”, petade mig i bröstkorgen och sade ”jag satte dit honom genom att förfalska bevisen, men skitstöveln var skyldig, det kan jag säga dig”, sade vännen till polisen.

David Tamihere släpptes villkorligt den 15 november 2010.

Två år senare tog fallet en ny vändning när författaren Ian Wishart berättade om ett tidigare okänt vittnesmål i sin bok Missing Pieces, som handlar om svenskmorden.

Togs upp igen

En man hade enligt Ian på sin dödsbädd erkänt morden på svenskarna för en sjuksköterska. Mannen beskrevs som våldsam och mentalt instabil, men hans påstådda vittnesmål avfärdades av polisen.

I november 2023 togs David Tamiheres fall upp på nytt av domstol. Han ville bli helt friad för morden och säger att han inte har någon aning om vad som hänt Urban Höglin och Heidi Paakkonen. Han trodde däremot att även Heidis kropp skulle hittas.

– Jag förväntade mig att de skulle hitta Heidis kropp och den finns fortfarande där ute någonstans, sa han i en intervju med tidningen NZ Herald i samband med att en jury började titta på hans fall.

David Tamiheres hopp om att bli fri grusades dock. 2024 slog domstolen nämligen fast att domen mot honom ska stå kvar.

Nu fallet tagit en ny vändning ännu en gång. Den högsta domstolen i Australien beslutade nämligen att hovrätten inte hade rätt att bedöma Tamiheres skuld efter att ha konstaterat rättsröta. Det är endast en jury som kan avgöra hans skuld.

Nu, 2026, rivs alltså domen upp på grund av misstag och slarv under utredningen och rättegången.

– Vi betonar att det helt enkelt finns för många frågor kring kronans nya teori i fallet, som inte har prövats, för att en appellationsdomstol ska kunna dra en slutsats om skuld, sade domstolen i och med att domen rivits upp.

Beslutet utesluter dock inte att en jury kan finna Tamihere skyldig i framtiden, men det kan endast avgöras i en ny rättegång.

Var är Heidi?

Heidi Paakkonen dödförklarades 1996 efter att hennes familj ansökt om det, men enligt hennes svägerska Cea Paakkonen lever familjen fortfarande på hoppet att hon ska vara vid liv.

– Det är lättare att ha en grav att gå till. Vi har ingen plats där vi kan sörja. Det är svårt, sa hon till Sunday star-times 2009.

Hon fortsatte:

– Är hon död? Det finns inga bevis för att hon är död. Man undrar alltid om hon kanske lever. Det gör både jag och familjen. Vi måste vara realistiska och vi vet att hon förmodligen är död – men vi kommer alltid att undra.