Jag drack för att stå ut i min egen kropp.
Jag ville bara fly. Från ångest, från oro, från rädslor.
Jag tycker synd om den Maria.
Alkohol var min bästa kompis.
Med tillgång till alkohol var jag hemma.
Då kunde jag vara i vilken situation som helst.
Jag var en gubi i 60-årsåldern.
När jag mötte alkohol några månader senare släppte jag mig i skam.
Jag släppte och kände mig värdelös. Jag blev någon.
Jag minns fortfarande den känslan av frihet.
Redan då var jag ju alkoholist, men det fattar jag inte då.
Det var fokus på familjen, fokus på barnen.
Det var inget konstigt. Där var det aldrig någon diskussion.
I slutet av det äktenskapet-
vi fem tillfällen vet jag att jag provar att dricka socialt.
Alla gånger man så drack jag så jag fick blackouter.
Jag har aldrig haft någon diskussion om det.
Vi drack varje kväll. Någon öl eller lite sprit.
Det var trevligt och socialt.
Min alkoholism utvecklades under de åren.
Jag mådde sämre och sämre.
Jag har aldrig haft någon diskussion om det.
Jag har aldrig haft någon diskussion om det.
Jag har aldrig haft någon diskussion om det.
Då kunde jag dricka en Buggenbox per kväll.
Jag blev lika förvånad varje kväll när den var slut.
Det var ett fritt fall i drickande.
Min ångest var enorm.
Jag vaknade med ångest, gick med ångest hela dagarna-
och somnade med ångest.
Jag hade mardrömmar varenda natt.
Alltså, det var vidrigt.
Jag drack för att stå ut i min egen kropp.
Jag ville bara fly från ångest, oro och rädslor.
Jag lagade mat till mina barn och så här-
men sen satt jag med min alkohol framför teven-
och var inte kontaktbar längre.
Den kvällen.
Jag har skadat dem enormt mycket-
genom att vara frånvarande i min närvaro.
Då sa jag till mig själv-
att jag måste sluta dricka. Jag kan inte hålla på att dricka så här.
Det tog ett och ett halvt dygn. Sen satt jag med ett glas igen.
Jag tittade på glaset och tänkte att jag inte ville ha det här.
Sen halsade jag.
Då blev jag rädd för första gången.
Vändpunkten kom när en person kom hem till mig oanmöld-
och frågade mig, Maria, hur tycker du att du dricker?
Då var jag mer än villig. Jag har precis vad som helst för att slippa dricka.
Jag behövde hjälpen för att jag inte stod ut med mig själv.
Jag orkade inte hålla på att fly för mig själv längre.
Det är därför jag vill göra detta, den här intervjun.
Det är inte för att jag vill bli sedd, utan jag vill bita huvudet av skammen i.
Jag har inte valt att bli alkoholist. Jag var född med denna sjukdomen.
Sen har den utvecklats för att jag drack, men jag har inte valt det själv.
Varje dag är en gåva. Varje dag.
Varje dag vaknar jag med tacksamhet att jag får vara nykter.
Jag har inte fått tillbaka mitt liv. Jag har fått ett nytt liv.
Jag visste inte att man kunde vara så här lycklig som jag är i dag.