Det betyder stämplarna på loppis – stor guide om märkningarna på olika material
När du vill köpa saker på auktion eller loppis underlättar det om du har koll på stämplar och signaturer. En märkning ger viktig information om objektets ursprung, tillverkare, kvalitet och autenticitet. Ibland är de tydliga och andra gånger ger de en ledtråd till att kunna hitta ursprunget.
Föremål kan märkas med etiketter, stämplar, tryck eller gravyr. En signatur kan vara konstnärens namn eller initialer som är skrivna, ritade eller ingraverade. En autentisk signatur bekräftar att verket är original och inte en kopia. Signaturer är särskilt viktiga på målningar, skulpturer och andra konstverk.
Stämplarna visar ålder och fabrik
Det är särskilt vanligt med stämplar på keramik, porslin, tenn, silver och guld. Genom att titta på stämplarna kan man försöka fastställa vilken fabrik eller verkstad som tillverkade föremålet, och hur gammalt det är.
När du hittat ett namn eller en märkning kan du leta efter information i böcker och online-databaser på internet (till exempel signaturer.se) eller fråga en expert som kan hjälpa till att tyda märkningen. Det är roligt att lära sig mer om de föremål man tycker om. Med koll på märkningar är det också lättare att få fram ett värde – både när du ska köpa och sälja.
Så läser du av stämplarna och märkningarna på olika material:
Keramik
Modern keramik är hetare än på länge. Nu säljs alster av Wilhelm Kåge, Stig Lindberg, Lisa Larson, Carl Harry Stålhane med flera för tusentals kronor. På keramikföremål är namnet på tillverkaren inristat eller målat i botten. Ofta är formgivarens namn förkortat till två bokstäver. Ett exempel är Ewald Dahlskogs ytterfoder Tellus från Bo Fajans, 1930/40-tal, som kan säljas för 3 000 kr. Originalen är märkta med Bo och Tellus.
Lisa Larsons figur Lotta har klistermärket från Gustavsberg kvar. I Gustavsbergs tabell med stämplar kan man se att märkningen användes 1970–1978. Värde 1 200 kr.
Här syns modellens namn Lotta och designerns namn Lisa L – så här började de märkas från 1976. De nyare figurerna är märkta med K-studion.
Porslin
De välkända porslinsdekorerna från 1950- och 60-talet är mest eftersökta. De är noga märkta med porslinsfabrik, och ibland med namn på dekoren. Formgivare och designer kan man hitta i böcker eller på internet. Populära dekorer är Mon Amie, Blå Blom, Tahiti, Pynta, Zebra, Berså, Bimbo och Blå Eld. Gustavsberg, Rörstrand eller Gefle ligger bakom de flesta succéer.
Genom att titta på stämplar, glasyr, mönster och form kan man ofta datera de blåvita syltkrukorna till rätt årtionde. De största och minsta i en serie är mest eftertraktade och kan kosta upp mot 1 000 kr.
De färgglada porslinsmodellerna från 60-talet är populära och de mest åtråvärda kopparna och kannorna säljs för tusentals kronor.
Porslinstallriken Milano från Rörstrand har VDN-märkning som fanns 1951–1972. F berättar att tallriken är flintgods. Siffrorna 555 står för: ingen risk för glasyrsprickor, tål alla maträtter och tål maskindisk i 75 grader.
VDN-märkningar att ha koll på:
B: Benporslin
F: Flintgods
P: Fältspatporslin
S: Stengods
Märkningen Studiohanden användes av alla Gustavsbergs konstnärer. Tillsammans med signatur är det ett originalarbete. Handen utan signatur betyder att föremålet är gjort efter formgivarens design. Här syns handen och Stig Lindbergs signatur.
Glas
I slutet av 1800-talet tillverkades massor av flaskor, dricksglas, brännvinsglas, karaffer och kannor utan märkning. Utbudet av skålar, ljusstakar och fat i pressglas var också stort. Välkända äldre glasbruk är Eda, Kosta och Reijmyre. Fram till mitten av 1900-talet fanns hundratals glasbruk som tillverkade både bruksglas och konstglas. På 1920-talet började Simon Gate och Edward Hald göra eleganta glasföremål för Orrefors, och fler formgivare följde efter. Dessa märktes med både etikett och gravyr.
Äldre glas och bruksglas är omärkta. Men konstglas brukar ha etikett och vara signerade. I rätt ljus kan man läsa namn, numrering och signatur. I litteratur om glas kan man läsa vidare. Orreforsskål av Edward Hald i graal-teknik, värde 2 000 kr.
Ta inte bort etiketterna från finare glas, utan dem är det svårt att veta tillverkare. AN står för Anne Nilsson som formgivit snapsglaset Clown för Orrefors, värde 500 kr.
Etiketter att ha koll på från Orrefors:
Röd etikett = helkristall
Grön etikett = helkristall andrasortering
Grå etikett = halvkristall
Vit etikett = halvkristall andrasortering
Möbler
Både hantverkare och fabriker började tidigt att sätta sitt namn på möbler. På byråer och sekretärer har ibland mästaren skrivit sitt namn i en av lådorna. På 1900-talet kom möbelformgivare som Axel Einar Hjorth, Carl Malmsten, Josef Frank och Bruno Mathsson som alla märkte sina möbler. Klassiker som Myran-stolar, PH-lampor, Pernilla-fåtöljer, Ellips-bord, Stringhyllor och Jetson-fåtöljer är alla märkta så man kan skilja dem från kopior.
Yngve Ekströms fåtölj Lamino designades 1956 och är fortfarande i produktion. Fåtöljerna är märkta med designerns namn och företaget Swedese.
Vänd och vrid på möblerna så hittar du kanske en etikett som avslöjar ursprunget.
Jacob Sjölin var mästare i Köping och Kungsör 1765–85 och hans namn är stämplat på rokokobyrån. Köpings hallstämpel garanterar kvaliteten. Såld för över 90 000 kr (värdering 25 000), Crafoord Auktioner.
Plast
Plastindustrin blomstrade på 1950-, 60- och 70-talet. Både husgeråd, telefoner, lampor och möbler tillverkades i plast. Många tillverkare gjöt in någon typ av märkning, vilket underlättar identifiering. Sverige var ett föregångsland inom plastdesign. Mycket tack vare prins Sigvard Bernadotte som var tidig med att använda plast inom design och konst.
Erik Kold formgav många plastburkar för företaget Nils Johan på 1970-talet. Är etiketten kvar ser man att det inte är en kopia.
Tillbringaren Signatur av Sigvard Bernadotte blev en storsäljare på 1960-talet. På etiketten finns information och Husqvarna Made in Sweden är tryckt i plasten.
Metall
Årsmärkningen för metaller består av en bokstav och en siffra som kan tydas med hjälp av en årsstämpeltabell. Svenskt tenn har stämplats sedan 1690-talet och därför kan man få fram både år, mästare, stad och kvalitet. Ju högre tennhalt desto fler stämplar – fyra för bästa kvalitet.
Äkta silver och guld kännetecknas av en kattfot med tre kronor. Guldstämplar visar tillverkare och karat, dessa finns på guld som väger mer än ett gram. Guld som ska bli smycken blandas med andra metaller för att inte bli för mjukt. Guldhalten blir då lägre – t ex är 75 procent guld 18K. Mässing har inte märkts lika bra men Skultuna och Gusum gjöt ofta in sina namn. Nysilver märks NS eller ALP och saknar kattfot.
På loppis kan föremål i guld eller silver gömma sig i lådorna. Leta efter kattfoten – Sveriges äldsta konsumentskydd!
GAB på silverskeden står för Guldsmedsaktiebolaget, ortstämpeln är Stockholm och kattfoten att det är silver. S betyder att finhalten är garanterad och N9 är året 1963.
Under tenntallriken finns Stockholms ortstämpel med ansikte och krona. De flesta orter har en bokstav. Många tenngjuterier märkte sina alster svenskt tenn eller prima svenskt tenn. Q9 står för året 1966.
Leksaker
Gamla leksaker är populära samlarobjekt och säljs ofta på auktion. Exempel på det som kan bli dyrt är Barbiedockor, tidiga Kalle Anka-tidningar, My Little Pony, Märklintåg, Pokémonkort, porslinsdockor, Pippi Långström-böcker, plåtleksaker, gamla bilar, Steiff-nallar och Star Wars-figurer. Märkningen är viktig för att skilja originalen från kopiorna.
Strax före sekelskiftet 1900 producerades det som flest dockor i biskvi, glaserat porslin, papier-maché och celluloid.
Titta i nacken på dockan så ser du tillverkarens namn. Dockan från tyska porslinsfabriken Burggrub är värd 1 500 kr.
Nallar och andra mjukisdjur från tyska Steiff är ofta märkta i örat. På hunden finns den gula lappen och metallmärket kvar – ibland finns bara ett hål i örat efter märkningen.