Kajsa, 83, skapade sitt eget träningsprogram – nu klarar hon sig utan käpp: ”Som en ny människa”
Då fattade Kajsa Bergström ett beslut, lånade makens rullator som stöd och hittade på sitt eget träningsprogram.
– Vi får inte stanna av och rosta ihop. Jag är ett bevis på att rörelse och träning kan funka.
Kajsa Bergström hade hunnit fylla 83 år när läkaren konstaterade artros i höfterna, spinal stenos i ryggraden och polyneuropati.
– Förra våren fick jag svårt att gå. Jag behövde använda käpp och hade det jättebesvärligt. Jag gick framåtlutad i 45 graders vinkel och hade svårt att få fram fötterna när jag gick.
Som utbildad gymnastiklärare vet Kajsa vikten av rörelse, men som så många andra hade hon fastnat i stillasittande.
– Jag utbildade mig 1961 – 63 på GCI, det som nu heter GIH (gymnastik och idrottshögskolan. reds anm), berättar hon. Men jag har nog alltid haft en lite rasslig rygg, och den har blivit sämre på äldre dagar. Man rör sig mindre och blir skörare på något vis.
"Så här vill jag inta ha det"
Det var ingen speciell händelse som fick henne att börja röra på sig, snarare en insikt om att ”så här vill jag inte ha det”.
– Jag var 83 år, och jag kände att jag ville förändra min situation, så jag började att promenera.
Hon lånade makens rullator stöd på sina dagliga promenader.
– Under promenaderna till min favoritpark började jag hitta på rörelser och olika gångstilar som skulle mjuka upp mina höfter.
Hon skrattar:
– Jag gick som John Cleese i hans silly walk, lyfte på benen, lyfte på knäna, sparkade med fötterna bakåt, gick i kors med fötterna, slängde med armarna och neg på varje steg.
En halvtimme om dagen
Väl inne i parken bromsade Kajsa rullatorn och tvärade framhjulen så att den skulle stå helt stilla, och satte sig på den.
– Och så började jag hitta på rörelser där också. Alla leder ska få vara med, tänkte jag, när jag byggde upp ett träningsprogram med gående, stående och sittande övningar.
Programmet är varken långt eller svårt, på en halvtimma har Kajsa klarat av dagens träningspass.
– Det är viktigt för mig att det blir lustfyllt och efter egen förmåga. Man gör så mycket man har lust med och klarar av.
Kajsa gjorde sitt träningspass – som allt som allt tog henne en halvtimme – varje dag. Och resultaten kom.
– Numera småjoggar jag hela vägen hem, upp för en backe utan att stanna. Och jag blir inte särskilt andfådd heller. Jag har nog förbättrat mig på alla områden, kondis, styrka, balans och rörlighet. Dessutom känner jag mig piggare och gladare.
Jag gick som John Cleese
i hans silly walk
Har du en favoritövning?
– Jag gillar alla övningar som ökar rörligheten i höfterna. De är viktiga för att hålla artrosen i schack. En övning som är rolig att göra är när jag står framför rullatorn som vanligt och håller i handtagen. Jag börjar med att sätta en fot på ena hjulet och sedan växlar jag fot och sätter den på andra hjulet. Jag brukar jag öka takten och växla snabbare och snabbare, det blir till slut som att man hoppar. Då brukar jag sjunga lite grann och hoppa och dansa lite.
Och käppen? Ja, den vilar i ett hörn numera, för Kajsa har rätat på sig och behöver den inte längre, inte annat än om hon går upp på natten och det kan kännas tryggt med extra stöd.
Den framåtlutade gången var resultatet av att hennes höftböjare blivit för korta, men det problemet rådde rörelse bot på. I dag går hon upprätt och obesvärat.
Skrev en bok om sin träning
Efter en hel sommar av träning gjorde Kajsa handskrivna skisser på den träningshandbok som hon själv hade velat ha när artrosen konstaterades.
Idén till boken var född – och när Kajsas döttrar såg både skisserna och resultatet av sin mammas vardagsträning så var steget till ett familjeprojekt inte långt.
Äldsta dottern Anna, som är kommunikatör, har hjälpt henne att skapa strukturen och layouten och makens brorsdotter Christina Edin har gjort illustrationerna. Den andra dottern Britta, som vi känner igen som sångerska i allt från Allsång på Skansen till Så mycket bättre, har hjälpt till med Kajsas nystartade företag och med marknadsföring genom att använda sitt stora kontaktnät för att sprida ordet om boken. Tillsammans har döttrarna också skapat Kajsas webbplats rullatorgympa.se.
– Det är extra roligt att mamma-dotter-relationen har fått en ny dimension genom det här samarbetet, säger Kajsa, som gärna vill få med budskapet att man ska förverkliga sina drömmar och inte låta sig hindras av det som verkar motigt och svårt.
Det är inte första gången som Kajsa förverkligar en dröm. Hon och maken Jonas flyttade på 1990-talet till Frankrike där de statade och drev ett Bed and Breakfast i en by på landet. Den drömmen varade i 25 år och skapade minnen som de fortfarande gläds åt.
Har smort upp lederna
Nu när boken Rullatorgympa ligger klar önskar Kajsa att den ska användas inom vård- och omsorgssektorn och hemtjänsten, så att fler rullatoranvändare får hjälp att hålla i gång kroppen. Det är viktigt för människor i alla åldrar!
– Det är så lätt att bli sittande, säger Kajsa. Man tittar på tv, sitter och fikar – men man måste använda sin kropp för att inte rosta ihop, ”If you don’t use it, you’ll lose it!” var det en gång en ortoped som sa och det brukar jag påminna mig själv om.
– Jag är så glad att jag vet hur jag går vidare nu. Jag har fortfarande spinal stenos och polyneuropati, det är sjukdomar som man inte kan träna bort, men när det gäller rörelseapparaten så har jag förbättrat mig helt. Kulleder och gångjärnsleder – allting fungerar nu. Jag har smort upp dem med min rullatorgympa. Jag är som en ny människa nu!
