Anna-Karin blev svårt sjuk och gravid samtidigt – utnyttjades av sin man ekonomiskt

Anna-Karin: "Han bröt ner mig totalt"

Det var inte kärlek vid första ögonkastet. Anna-­Karin tyckte att Robert verkade otroligt barnslig och självupptagen när de möttes via gemensamma vänner. Han var flera år yngre än Anna-Karin och hon avfärdade honom som en snorunge.

Av en slump kom de båda att dela bostad under en weekend när de var bjudna på samma bröllop och den helgen förändrade allt.

– Jag fick se en annan bild av Robert. Han var jättecharmig och ja, vi blev kära.

Egentligen skulle Anna-Karin återvända till ett land i Afrika, där hon nyligen hade skrivit på ett jobbkontrakt. Enda chansen att lösa upp kontraktet var genom att Robert ringde arbetsgivaren för att säga att de skulle gifta sig. I det konservativa landet var det ett giltigt skäl, då mannen nu skulle ”äga” kvinnan.

Att det bokstavligen skulle bli just så hade Anna-Karin aldrig kunnat föreställa sig.

– Vi har så kära och Robert friade efter bara några veckor. Visserligen hade jag redan noterat att han var väldigt svartsjuk men jag är inte den som håller tyst så jag tänkte att det löser sig.

Ganska snart kom det fysiska våldet. Anna-Karin och Robert bråkade om att han snokat i hennes telefon och då kastade Robert henne i sänggaveln så att hon slog i huvudet.

– Nästa dag sa jag att om du ska hålla på så här sticker jag. Robert bedyrade att han aldrig skulle göra mig illa och lovade gå i terapi för våldsamma män. Jag smälte såklart och stannade.

Det var ett beslut som Anna-­Karin bittert skulle få ångra. Bland alla händelser minns hon särskilt hur hon vaknade upp blåslagen på nyårsdagen. De hade varit på en fest och Anna-­Karin hade trampat snett med sina höga klackar. Hon ville hem.

– Under en tid hade jag känt att hälsan vacklade och jag orkade helt enkelt inte. Jag fick världens utskällning i taxin för att jag förstört kvällen och det nya året började alltså med kroppen täckt av blåmärken.

Beskeden som gjorde att hon stannade trots våldet

Nu var hon definitiv redo att lämna relationen, men då kom två besked som i ett slag ändrade allt.

– Jag hade cancer OCH var gravid! Trots riskerna med en fördröjd behandling för min sjukdom valde jag att behålla barnet. Jag kunde bara inte tänka mig att göra abort. Och jag blev kvar hos Robert. Jag hade inte orken att lämna.

Så fort det ansågs riskfritt togs barnet ut med kejsarsnitt. Det var i vecka 32 och efter det skulle Anna-Karin behandlas med tuffa cellgifter.

Medan Anna-Karin fick cellgifter efter förlossningen handlade Roberts omsorg snarare om kontroll än om stöd. Han tog ut lön ur familjeföretaget i hennes namn och levde upp pengarna själv, men deklarerade åt henne så att det såg ut som om hon haft inkomst.

– Mitt tillstånd var allvarligt. Det var inte säkert att jag skulle överleva. Med tanke på vårt lilla barns framtid gick jag med på giftermål.

Men så fort hon kom hem från förlossningen fortsatte våldet, till och med när Anna-Karin satt med den lille i sin famn.

– Som tur var kom min mamma och syster till oss för att stötta mig. Robert var helt likgiltig inför mina tuffa behandlingar. Han bröt ner mig totalt. Jag var äcklig och ful utan mitt hår och han sa ofta till mig att han önskade att jag skulle dö. En dag drev han mig faktiskt till ett självmordsförsök. Så fruktansvärt nedtryckt var jag.

När Anna-Karin låg till synes livlös satte sig Robert och tittade på en tv-serie innan han larmade ambulansen.

– Jag vaknade på sjukhuset och där satt Robert och höll min hand. Jag ville bara kräkas när sköterskan sa att min man varit så orolig för mig.

Berättade sanningen för psykologen

Efter självmordsförsöket fick Anna-Karin prata med en psykolog. Hon bestämde sig för att berätta hela sanningen.

– Han sa att jag måste lämna relationen. Innerst inne visste jag ju det. Robert hade flera gånger hotat mig med att hugga ihjäl både mig och bebisen om jag inte gav honom barnet. Han var livsfarlig! Där och då började jag i hemlighet att planera min exit.

Men Robert hade andra planer. Han hade bokat en kryssning för dem, men även den resan slut­ade i katastrof när Robert hotade att kasta Anna-Karin överbord och tvingade henne att skriva ett avskedsbrev till sin familj. ­Anna-Karin kämpade för sitt liv, låste in sig hytten och vädjade om hjälp hos vakterna.

Även om alla bråk var traumatiserande bestämde sig Anna-­Karin för att ta dem. Hon visste att varje våldsam situation följdes av dyrbara gåvor som plåster på såren.

– Robert kontrollerade ekonomin helt och hållet. Vi jobbade båda i familjeföretaget och jag saknade insyn. Jag var dessutom sjukskriven med en låg sjukpenning. Jag fick stå för mat, kläder och blöjor till barnet och hade inte möjlighet att spara en enda krona.

Planerade flykten avslöjades

När Anna-Karin till slut lyckades fly var det efter en våldsam avslutning i hemmet.

– Jag hade planerat flykten i samband med att vi skulle ut på en kryssning. Min plan var att lura honom att jag redan var på båten, så att jag skulle få en tidsfrist att packa och lämna huset när han åkte dit.

Planen misslyckades. Robert hade kommit över information via hennes mobil och satt och väntade när hon kom hem.

– Han slog mig gul och blå och hånade mig för att jag försökt lura honom. Han tog min mobil, bilnycklarna och jackan så jag sprang barfota med tårar sprutande till centrum och tiggde om att få låna en telefon. Goda vänner hjälpte mig, men tyvärr gick jag tillbaka ännu en gång. Efter ännu en misshandel fick jag poliseskort till ett skyddat boende och sedan har jag flyttat runt för att undkomma Roberts hot.

Robert dömdes för misshandel och fick ett kortare straff. Anna-­Karins straff blev betydligt värre.

Återbetalningsskyldig - av pengar hon aldrig fått

Ett år efter att Anna-Karin flyttat ut landade ett fönsterkuvert i brevlådan. Innehållet kom som en fullständig chock.

– Det var från Försäkrings­kassan, som meddelade att jag var återbetalningsskyldig för min sjukpenning. Skulden var på 400 000 kronor. Jag förstod ingenting!

Det visade sig att Robert tagit ut lön i hennes namn under två års tid, när Anna-Karin var sjukskriven för sin cancerbehandling. Pengarna hade han använt till sig själv och aldrig yppat ett ord om detta till henne.

– Jag försökte överklaga beslutet om återbetalning, men det var lönlöst. Robert hade även deklarerat för mig så det såg ut som att jag faktiskt haft den inkomsten. Sedan dess dras underhållsbidraget direkt till skulden, men den växer tyvärr hela tiden. Jag är ekonomiskt dränerad, men jag har i alla fall livet och barnet i behåll.

"Orkar inte fly längre"

Något som varit ännu värre är att Robert från första stund fört en vårdnadstvist och med hjälp av sina släktingar har han gjort en rad orosanmälningar för att underlätta sitt ärende.

Två år pågick helvetet innan det tystnade. Anna-Karin har gått i traumaterapi och har sakta återerövrat ett fungerande liv. Hon fick loss pengar genom att pantsätta de dyrbara gåvorna Robert gett henne, hon arbetar och har börjat känna sig tryggare.

– Jag pustade ut och tänkte att han gett upp. Men nyligen kom ny information från Kriminalvården. Robert har suttit i fängelse i två år för grov misshandel och våldtäkter. Nu ska han få frigång och hotbilden mot mig och mitt lilla barn ökar igen. Till personal i fängelset har han sagt att han är ute efter mitt barn. Nu har jag återigen tvingats sitta med skolan, polisen och mitt jobb i olika möten kring säkerhetsplanering.

Anna-Karin säger att hon inte orkar fly längre. Hon har fått ge upp sitt liv, sin ekonomi och all trygghet alltför många gånger. Nu hoppas hon att samhället tar sitt ansvar så att hon och barnet får fortsätta att leva sitt liv i lugn och ro.