Polisen Jenny blev kär i ”drömkillen” – romansen blev en mardröm: Han utsatte mig för hemska saker

Ekonomiskt våld: Jennys berättelse om livet bakom fasaden

Han hade en flott bil, bjöd på dyra krogmiddagar och kunde ta med Jenny på en spontan resa till Stockholm för att bo på Grand hotel. Utåt sett hade hon bytt sitt och barnens liv i en hyreslägenhet till en lyxig tillvaro i en stor villa med pool med en man som strödde guld i hennes spår.

Verkligheten var en annan.

– Jag är polis och har träffat många våldsutsatta kvinnor i mitt jobb. Många gånger har jag frågat mig hur jag kunde hamna i hans klor. Svaret är att det sker i alla läger, vem som helst kan hamna i våldsamma relationer. Det börjar alltid med översvallande kärlek, säger Jenny.

Anders, som vi kallar honom i den här texten, ville att han och Jenny skulle flytta ihop direkt. Hon sa upp sitt hyreskontrakt och han fixade flyttfirma och städning. Jennys små pojkar var uppspelta över att få tillgång till en pool och allt kändes toppen.

Men det dröjde inte länge förrän Anders började visa nya sidor.

– Han ville att jag och han skulle låsa in oss i sovrummet. Jag var otroligt obekväm med det. Mina pojkar var ganska små och Anders regel var att inget barn någonsin fick vistas i sovrummet. Efteråt kan jag inte förstå att jag gick med på det.

Sovrummet blev snabbt en plats för ångest och skräck.

– När han blev svart i ögonen förstod jag att det var dags att bli inlåst i sovrummet. ”Sovrummet, nu!” kommenderade han. Där skedde all slags våld, såväl psykisk som fysisk och sexuell.

Kontrollerade allt – regler för barnen, mat och ekonomin

Den nye mannens charm förbyttes mot andra, mindre charmiga sidor och snart ville han kontrollera hela Jennys liv.

– I början blev han arg på något jag sagt och som straff var jag tvungen att swisha 1000 kronor till en valfri organisation. Jag gick ut och satt en stund på gården. Det kändes inte bra i magen, men jag valde en barnrättsorganisation. Sedan var jag tvungen att visa honom att jag swishat. Och så fortsatte det, jag var alltid tvungen att redovisa precis allt.

Jenny berättar om en annan gång, då de delat en flaska vin till middagen och Jenny sa något som inte passade honom.

– Vi hade druckit några glas vin och plötsligt blev han galen. Jag hade sagt något som inte föll honom på läppen. Jag minns inte ens vad det var, för jag förstod inte varför han blev upprörd. Han bestämde ett straff och efter den kvällen förbjöds jag att dricka alkohol. Han tvingade mig att blåsa i en alkomätare både morgon och kväll! Jag vågade inte göra annat än att lyda honom.

Anders var en framgångsrik företagare och förväntade sig att Jenny skulle jobba för honom. Men någon lön fick hon aldrig.

– Jag hade två heltidsjobb. Mitt avlönade arbete som polis och jobbet som hans sekreterare och allt i allo. Jag arbetade jämt, förutom att jag också förväntades sköta städning, matlagning och allt annat som hade med hushållet att göra. Var det något han bedömde att jag inte gjort tillräckligt bra blev jag bestraffad. Då svartnade ögonen och jag visste vad som väntade i sovrummet.

Hade ständig ångest och dåligt samvete

Jenny säger att hon till slut var en trasa som tassade på tårna. Hon hade ständig ångest och dåligt samvete för att han krävde att hon skulle försumma sina barn för att han skulle stå i centrum. Hela världen kretsade kring Anders och hans behov.

Jenny berättar hur han ömsom bjöd på våld, kontroll och iskyla, ömsom ville vara kärleksfull och överösa henne med gåvor.

Efter Anders våldsamma utbrott brukade han komma till Jenny med allt ifrån en Cartierklocka till Jimmy Choo-skor och märkesväskor. Men när hon köpte något till sig själv kunde han bestämma att hon måste skicka tillbaka det.

– Jag minns särskilt en byxdress som var så fin. Jag klickade hem den från nätet och provade den sedan hemma. Åh vad jag kände mig fin i byxdressen. Men Anders tvingade mig att returnera plagget. Jag har fortfarande kvar bekräftelsemejlet på returen. Än i dag ångrar jag att jag inte behöll byxdressen. Men jag var ju tvungen att bevisa att jag gjorde som han bestämt.

Jenny berättar att Anders hade många konstigheter för sig. Han var exempelvis livrädd för mörker. Därför skull Jenny köra omkring med honom på kvällarna och ”mörkerträna”. Barnen var kvar ensamma hemma. Anders regel var att barnen under inga omständigheter fick ringa sin mamma. Endast om huset stod i lågor var det okej.

– En gång ringde en av mina små söner ändå, och Anders blev fullständigt galen. Den enda telefon vi hade stod i vårt sovrum och då förstod Anders att pojken hade beträtt det förbjudna rummet. Jag grät inombords, och blev såklart bestraffad. Men nästa dag smög jag iväg och köpte en egen mobil till barnen. Den fick de ha i smyg.

Fick inte äta med kollegorna – skulle inte ”bli tjock”

Anders kontrollerade varje steg Jenny tog. Hon fick inte äta lunch på jobbet, han hämtade henne varje dag och så åkte de till en bensinmack.

– Han köpte feta korvar till sig själv och gav mig bara en proteinbar. Jag fick inte bli tjock.

Anders hade grandiosa planer. Han skulle starta företag i London, dit de alla skulle flytta. Jenny fick två alternativ, antingen skulle de gifta sig eller skaffa barn tillsammans. Jenny valde barnalternativet men åt p-piller i smyg.

– Tack och lov för att jag inte fick barn med honom! Jag hade varit fången för resten av mitt liv och han hade med säkerhet försökt använda barnet emot mig om jag försökt lämna honom.

Anders nästa steg för att ha total kontroll över Jennys liv och ekonomi var att han tvingade henne att ta tjänstledig från polisjobbet. Hon skulle arbeta enbart för honom. Oavlönad såklart.

– Jag älskade mitt jobb som polis, men jag lydde honom. Som vanligt. Nu förlorade jag min inkomst och min dagliga relation med kollegorna. Min värld beskars maximalt.

Ville separera – fick fly

Situationen blev allt mer ohållbar och en morgon när Anders frågade Jenny om hon var lycklig tog hon mod till sig.

– Jag sa att vi var för olika, att jag ville separera. När han kom hem från jobbet hade jag packat en väska. Då blev Anders helt galen, men jag lyckades fly. Barnen hade som tur var pappavecka och var inte där. Jag sprang ut till bilen och ringde en kompis som jag fick flytta in hos. Jag hade ju inget jobb, inga pengar och ingen egen bostad. Allt hade tagits ifrån mig.

Jenny bodde hos sina vänner i ett halvår. Under tiden fick hon tillbaka sitt gamla jobb som polis och när hon också lyckades få kontrakt på en etta hos sin förra hyresvärd kändes det som att livet återvände.

– Det var en etta på 23 kvadrat med en kokvrå som hade två plattor. Jag inredde den med loppisfynd och har aldrig varit lyckligare i hela mitt liv. Äntligen fick jag ägna mig åt mina barn och barnen fick ta hem kompisar. Första gången de satt uppradade på en madrass med vännerna kände jag en enorm lycka.

– Jag är så otroligt tacksam för mitt eget hem och taggar fortfarande alla inlägg #myownsweethome. Ingen bestämmer över mig, barnen eller mina katter.

De dyra presenterna sålde Jenny via en auktionsfirma och för pengarna åkte hon och barnen på en solresa utomlands.

– Där blev jag fri! Att få se glädje, i stället för skräck, i barnens ögon betydde allt för mig.

Sedan dess har Jenny engagerat sig för att stötta andra våldsutsatta kvinnor och drev under några år en förening i Umeå. Det är också för att stötta andra kvinnor som hon väljer att berätta sin historia, trots att den river upp gamla sår.

– Med min berättelse vill jag visa andra att det finns hopp, hur hemsk situation man än befinner sig i just nu.

Fotnot: Anders är inte dömd och vi väljer därför att använda ett fingerat namn.