Caroline och Christoffer lämnade stan och chefsjobbet: Livet är för kort för att bara dagdrömma

Värmande potatis- och purjolökssoppa med linser

Skylten på avtagsvägen från riksväg 83 visar att det är drygt två ­kilometer kvar till Strömmens gårdsmejeri i Ånge. Grusvägen är smal och slingrig, omgiven av vacker natur där skog och ängar avlöser varandra.

Det första man slås av när bilmotorn stängs av vid det stora bruna trähuset på gården, är lugnet. Ljumma sommarvindar flätas samman med fågelkvitter och ljud av forsande vatten från älven.

Ett glatt skällande bryter tystnaden. Border collien Jeppe och dvärgschnauzern Casper springer efter matte Caroline Nilsén som bär ut kaffe­termosen till altanbordet.

– Kaffet är klart. Kommer du Christoffer? ropar hon.

Att ta en kaffepaus är inget som hör vardagen till, men i kväll gör de ett undantag.

– Våra arbetsdagar är från tidig morgon till sen kväll. När det är som mest går vi ibland och lägger oss vid två på natten, berättar Caroline.

– Vi tar paus för frukost, lunch och kvällsfika eller middag efter arbetsdagens slut, säger Christoffer Lindahl.

För sex år sedan såg livet annorlunda ut för paret. Christoffer hade ett bra jobb som säljare på en bilfirma i Sundsvall och Caroline jobbade som butikschef.

Ville testa nytt jobb och göra något eget

Christoffer hade en stark längtan efter att testa något nytt, han ville inte längre stå i en bilhall hela dagarna. Tankarna på att starta ett företag hade funnits länge, men han visste inte vilken sorts företag.

– Jag var mer nöjd med tillvaron och hade inte samma behov som min man, säger Caroline och skär upp en bit av butterkakan innan Christoffer fortsätter:

– Det var inte min arbetsplats eller arbetsgivare som var anledningen till att jag sa upp mig, utan längtan efter att göra något eget. Livet är för kort för att bara gå och dagdrömma, betonar han.

Att de blev lantbrukare och mejerister var en slump. Christoffer såg under vintern 2018 en annons i Sundsvalls tidning att gården i Ånge var till salu. De åkte och tittade och Christoffer berättar att det kändes rätt från första stund. Miljön, doften av lantbruk och bondgårdsatmosfären var avgörande för honom för att våga lägga ett bud.

Men hans mamma och pappa var inte överens med sin son. De försökte avråda Christoffer att köpa lantbruket. De ansåg att det skulle bli dyrt och orimligt mycket jobb.

– Jag lyssnade inte, utan vi fortsatte att visa intresse för gården, säger Christoffer.

I maj 2018 gick köpet igenom. De flyttade in, deltog i produktionen under juni månad och tog sedan över driften i juli.

I början var tanken att Caroline skulle jobba kvar som butikschef medan Christoffer skulle arbeta heltid på gården, men det blev snabbt tvärtom. Caroline var den som började sköta mejeriet och ostproduktionen, vilket kräver många arbetstimmar varje dag.

– Under det första året ville vi ha en fast inkomst från ett jobb och långsamt bygga upp gårdens verksamhet, förklarar Christoffer.

Två dagar i veckan jobbade han därför kvar i Sundsvall, vilket innebar 20 mils pendling varje dag. När han kom hem åt han middag för att sedan gå ut och ta hand om fåren och andra uppgifter som behövde göras på gården.

Har fått lära sig allt om osttillverkning

Efter två år insåg Christoffer att det inte skulle hålla, det var för mycket jobb. Om han skulle fortsätta i det höga tempot fanns det en risk att kroppen skulle säga ifrån.

– Jag sa upp mig och blev lantbrukare på heltid. Det fanns ingen annan utväg.

När de tog över verksamheten kunde de varken någonting om osttillverkning eller om att sköta ett lantbruk. Det var verkligen att börja från noll. Caroline, som inte ens gillar eller äter ost, skulle ta hand om ostproduktion och fortsätta att förvalta det som tidigare ägare drivit och gjort sig kända för under 20 år.

– Jag har kämpat på och vi har vunnit SM-guld i mathantverk med vår lammbrie. Jag känner mig stolt och glad. Jag började verkligen från noll kunskapsmässigt och det är ett stort ansvar att tillverka ost, det måste bli rätt, säger Caroline.

– Och jag kunde inget om maskinerna. Jag minns att det tog en till två timmar att koppla på ett släp som i dag tar mig fem minuter, säger Christoffer.

Sedan de tog över gården har de lagt ner mycket tid och pengar på att bygga en ny ladugård. De har i dag 180 får och har också investerat i en ny mjölkanläggning.

– Den är så modern och teknisk att de som monterade den fick sig en riktig utmaning, säger Christoffer.

Paret har en årscykel från januari till december och vet vad som väntar varje månad.

– Det går inte att beskriva hur mycket arbete det är med en stor gård. Ibland blir man så trött att man grinar, säger Christoffer.

– Dåliga dagar, när saker strular, då känns det motigt. Dagar då allt flyter på inser man att vi har världens bästa jobb. Frihet under ansvar, ­säger Caroline.

Båda tror att det är tack vare deras inställning till livet som de får ork och drivkraft varje dag, trots långa arbetsdagar.

– Har vi gett oss in i något, då kör vi på. Vi tänker positivt. Självklart har tanken funnits – vad håller vi på med? Är det värt det? Och ja, det är värt allt slit. Det känns rätt och vi ångrar oss inte, säger båda.

Tankar energi hos vänner

När de får lite fritid över passar de på att träna eller göra något annat.

– Jag har ett större behov än Caroline av att ha några dagar per år då jag kopplar bort allt. Då åker jag och fiskar med mina vänner. Det behöver jag för att tanka energi och känna att jag orkar köra på i det tempo som jag gör, säger Christoffer.

Kör de fast i något som de inte har kunskap om tar de hjälp av andra bönder i Ånge. Samma sak om de behöver ett par extra händer på gården, då kommer Christoffers tidigare arbetskamrat med man och stöttar.

– Det är värdefullt. Vi jobbar ihop och umgås samtidigt. Det kan vara svårt att förstå, men vårt liv kretsar kring gården, fåren och ostproduktionen, säger Christoffer.

De gifte sig våren 2022, även det skedde på gården, närmare bestämt i fårhagen med alla gästerna – deras respektive familjer, vännerna från Christoffers arbete och så prästen.

Caroline skrattar och berättar att de var lite oroliga att en lamning skulle ske mitt under vigseln, eftersom det var den perioden just då.

– Då hade vi fått avbryta vigseln, säger hon.

Under tiden som paret berättar om livet på gården kommer det flera bilar. Det är kunder som vill handla ost i gårdsbutiken. Caroline berättar att det varje dag kommer turister, ibland busslaster, och privatpersoner som vill handla och provsmaka deras ostar.

– Gårdsbutiken är öppen varje dag mellan tio på morgonen och åtta på kvällen, säger Caroline.

De har också kommit igång med sin glasstillverkning. Numera kan kunderna njuta av en krämig gelato på fårmjölk. Förra sommaren hade de glasskafé två dagar i veckan i byn intill, Parteboda.

Parets mål är att på sikt kunna anställa en till person, så att de kan utveckla försäljningen och ha fler event.

– Och kanske någon dag ledigt, flikar Caroline in.

När kaffekopparna är urdruckna beger sig paret ut i arbete igen. Det är dags att ta in fåren, ge dem mat och gå ut i mejeriet för att fortsätta med ostproduktionen. På frågan när de kommer att sluta för kvällen blir svaret:

– Det vet vi inte, har vi tur kan det bli vid tiotiden.