Charlotta har förlorat tre familjemedlemmar i självmord: ”Bottenlös sorg”

Efter reklamen: Organisationen Mind: "Vi ser att kvinnor mår psykiskt sämre i alla åldrar"

För fyra år sedan gick Charlotta Fellert Juborgs syster bort i självmord. Därmed blev hon den tredje kvinnan i familjen att ta sitt liv.

– Sorgen var bottenlös och brutal. Inte bara för chocken utan för alla obesvarade frågor. Varför? Hur kunde hon hamna i ett så djupt, svart hål att hon inte ser någon annan utväg än att avsluta sitt liv? Är det genetik, socialt arv eller slumpen som avgör?

Charlotta är rak och tydlig i sin kommunikation och tvekar inte att uttrycka sin sanning när det gäller psykiatrin. Att den fungerar dåligt och att många svårt sjuka hamnar mellan stolarna. Så blev det för hennes syster.

– Hon hamnade i en akut depression. Det var som att hennes ångest överskuggade allt. Som anhörig var det svårt att stå bredvid och se hur plågad hon var utan att kunna göra något. Hon ville inte dö, men hon orkade heller inte leva, säger Charlotta och drar en liknelse.

– Tänk dig att hålla handen över en het platta. Till slut bara måste du ta bort handen, annars bränner du dig.

”Självmordet hade kunnat förhindras”

Systern sökte vård för sin galopperande ångest och fick komma till St. Görans psykmottagning. Hon blev inlagd, fick mediciner och samtal med en psykolog. Men ingen kunde svara på varför hon plötsligt börjat må så fruktansvärt dåligt. Hon skrevs ut och fick en tid för utredning flera månader senare. Men döden kom emellan.

– Om man söker för en akut fysisk sjukdom, då går det fort. Man slussas snabbt in i vården och får hjälp. Men detsamma gäller inte när man har ont i själen, vilket är väldigt märkligt … Det är lika allvarligt, men tas inte på samma allvar.

Charlotta för en hårslinga bakom örat. I rörelsen blottas hennes underarm som bär tre egendesignade fågeltatueringar. De gjordes efter systerns död och symboliserar tre systrar som flyger i den ordning de är födda. Charlotta, hennes döda lillasyster och en halvsyster på pappas sida.

– Jag tror att min systers självmord hade kunnat förhindras om hon hade fått adekvat hjälp i tid och blivit lyssnad på. Tyvärr kan de som mår allra sämst inte förlita sig på vården i dag.

– Mycket ligger i stället på frivilligorganisationer som Mind, Jourhavande medmänniska och liknande. Det är tur att de finns, men de löser inte grundproblemen i psykiatrin, konstaterar Charlotta och tillägger med skärpa att fyra svenskar om dagen dör i självmord. En skrämmande hög siffra.

Hon var i tjugoårsåldern när hennes mormor tog sitt liv. Mormodern var då i 70-årsåldern. Hon var djupt religiös och av den gamla skolan, där man inte skulle vara till besvär. Om man mådde dåligt höll man det för sig själv.

– Hon var förmodligen bipolär. Hon hade svårt att kontrollera sina känslor och jag upplevde henne som labil. Hon förlorade sin man några år innan hon avslutade sitt liv i hemmet. Kanske bidrog allt detta sammantaget till hennes beslut. Men att hon, med sina traditionella värderingar, skulle begå självmord kom som en chock för familjen.

Carins man tog livet av sig

hälsaCarins man tog sitt liv: ”Han trodde att han gjorde oss en tjänst”

Charlottas mamma pratade öppet med sina döttrar om sin mor och det som hänt. Men det stannade där. I släkten talade man inte om händelsen. Skammen kring självmord var fortfarande stark på 90-talet.

– Jag minns att mamma sa att mormor nog varit rädd att inte få bli begravd i vigd jord, på grund av skammen. Att ta sitt eget liv var en synd.

Såg ett mönster inom familjen

Ett år efter mormoderns självmord tog även hennes syster, också hon i 70-årsåldern, sitt liv. Hon genomförde det på exakt samma sätt. Det var naturligtvis oerhört att två äldre kvinnor i samma familj tog sina liv inom loppet av något år. Vad var oddsen?

hälsaSanna Lundell: Glad att jag berättade om mammas självmord

Självmorden påverkade naturligtvis familjen och släkten, men livet gick trots allt vidare för Charlotta.

Det var först när hennes egen syster, många år senare, valde att gå samma väg som hon plötsligt såg ett mönster där tre av släktens kvinnor tagit sina liv. Det skrämde henne. Var hon själv i riskzonen för att begå självmord?

– Vi har en psykisk skörhet i familjen. Mamma oroade sig mycket, min syster likaså. Jag är däremot mera pragmatisk. Så här i efterhand kan jag ångra att jag inte var mera ödmjuk inför deras oro. Jag kunde vara lite hjärtlös ibland, jag tyckte att de överdramatiserade.

Under de fem dagar som systern var försvunnen befann sig Charlotta i limbo. Hon och hennes halvsyster letade desperat på egen hand, bland annat genom att sätta upp lappar.

Efter tre dagar fick de av polisen veta i vilket område systern sannolikt försvunnit och därefter kopplades Missing people in. En stor sökinsats drogs i gång. Charlotta deltog inte själv i sökandet, men hon och andra familjemedlemmar var på plats under hela insatsen, fram tills systern hittades avliden.

Även om de där timmarna av tröstlös väntan var fasansfulla, är hon djupt tacksam över Missing peoples förmåga att snabbt organisera sig och visa medkänsla.

– Jag kände stort förtroende och vi blev väl omhändertagna, säger Charlotta och berättar att de hörde av sig efter några dagar för att följa upp hur de mådde, om de hade frågor eller ville prata.

Svårt trauma för familjen

Efter begravningen störtade Charlotta ner i en bottenlös sorg. Hon sjukskrevs och gick till en psykolog. Terapin bekostade hon själv.

– Jag hade råd. Men alla har inte det och jag skulle vilja se mera stöd från vården till anhöriga som förlorat någon genom självmord. Vi lämnades ensamma att hantera det ofattbara. Så ska det inte vara. Att förlora någon på det här sättet är ett svårt trauma.

Lyckligtvis har de inom familjen kunnat prata och sörja tillsammans.

– Det har varit min räddning och det är tur att det inte längre är tabu att tala om självmord. Det som förvånade var omgivningens osäkerhet inför att närma sig mig i min sorg. Visst, jag kan förstå att självmord väcker rädsla hos många. Men vissa vänner bara försvann …

När depressionen var som djupast ville småbarnsmamman inte leva.

relationerMagriffe planerade sitt självmord: ”Familjen skulle få det bättre utan mig”

Charlotta menar att tiden gör sitt. Familjen har haft förmågan att se framåt och inte fastna i sorgen. Labradoren Lucy har också varit ett stort stöd. Tillsammans med henne har Charlotta tagit timslånga, helande skogspromenader där tankarna och smärtan har fått fritt spelrum.

2025 hoppades Charlotta skulle bli året då allt äntligen lättade. Men på nyårsafton dog hennes mamma i sviterna av Alzheimers sjukdom.

– Paradoxalt nog känner jag lättnad över att hon dog av naturliga orsaker. Mammas bortgång bröt mönstret av självmord.

Charlotta Fellert Juborgs konst helar

Något som har hjälpt Charlotta bearbeta systerns död är konsten. Charlotta har alltid målat och ur sorgen växte ett nytt motiv fram. En kvinnofigur som symboliserar hennes syster. På väggarna hemma hos Charlotta hänger rader av färgstarka, vackra målningar där flertalet är intrikata porträtt av en ung kvinna omgärdad av fantasifulla blommor, färger och mönster.

I dag mår Charlotta så bra som det är möjligt efter det hon har genomlevt. Såren kommer kanske aldrig att läka fullt ut och saknaden efter systern bär hon alltid med sig i sitt hjärta. Det händer att hon oroar sig för sina barn, att sårbarheten som tre av familjens kvinnor bar på ska manifestera sig i dem. Men inget tyder på det.

– Vi pratar mycket med varandra och i samhället finns i dag en medvetenhet och förståelse för psykisk ohälsa. Det finns hjälp att få, även om psykvården lämnar mycket att önska. Jag tror och hoppas att den onda cirkeln är bruten.

Efter reklamen: Frida Boisens mamma tog sitt liv: "För att hämnas på mig"

Charlotta upplever att hon har förändrats i grunden efter sin systers död. Hon lägger numera bara energi på saker som lyfter henne. Hon har också slutat att planera alltför långt fram i tiden, eftersom hon vet att allt kan förändras på en sekund.

– I dag uppskattar jag människor och relationer på ett djupare plan och jag vågar mer. Jag funderar inte så mycket utan bara gör. Livet är så kort och så skört, det är bara köra! säger Charlotta Fellert Juborg.