Efter 30 år bakom en dator på museum längtade Hanne Plechinger efter ett mer fysiskt arbete. Hon fick verkligen sin önskan uppfylld när hon slog ihop sina påsar med en lokal lantbrukare.
Knep för att lyckas med en liten trädgård
När Hanne Plechinger tog farväl av Museum Odense i Danmark, där hon arbetade som driftchef och där hon varit anställd i 30 år, hade hon en tydlig önskan om att arbeta mer fysiskt. Året var 2020.
– Jag ville bort från datorskärmen. Men jag hade ingen aning om vad som väntade mig när jag och min affärspartner, Finn Hemmingsen, samma år planterade en hektar sparris. Det var det hårdaste jag någonsin utsatt min kropp för, minns hon.
Arbetet skedde från en traktor. Finn satt vid ratten medan Hanne matade ett stort hjul med sparrisplantor. Med 30 centimeters mellanrum hamnade plantorna i den fåra som plogen framför traktorn just hade gjort.
– Det kom fem och ett halvt ton sparris ur mina ansträngningar, berättar Hanne.
I dag är hon 68 år och därmed pensionär, men har knappast trappat ner. Vanligtvis varar hennes arbetsdag från klockan sex på morgonen till tio på kvällen.
– Av dessa är mellan åtta och tio timmar fysiskt arbete. Utöver det ska följesedlar och fakturor ordnas. Samordning tar också mycket tid, precis som det gjorde när jag var chef.
När hon lämnade ett arbetsliv för ett nytt hade hon tjänat in full tjänstepension.
Det var det hårdaste arbete jag gjort
– Men jag hade ändå tänkt arbeta. Däremot hade jag inte längre lust att köra hela vägen från Helnæs, där jag har bott i 19 år, till Odense.
Hanne hade redan förberett delar av sitt nya liv. 2018 började hon med biodling. Och samma år köpte hon och maken Stig den historiska kvarnen Helnæs Mølle, som de är grannar med, och började renovera den. I dag rymmer den både restaurang och semesterbostäder.
Idén att börja med sparrisodling uppstod på en fest i det lokala församlingshuset, där ödet ville att Hanne hamnade bredvid lantbrukaren som skulle bli hennes partner i projektet.
– Finn och jag kom in på att orten tidigare hade varit känd för sina vita sparrisar. Och eftersom vi båda hade marker som stod tomma så bestämde vi oss för att tillsammans återinföra denna delikatess på halvön.
Hanne tycker om att använda den här maskinen, som skär hennes sparris så att de får en jämn storlek och samtidigt sköljer dem rena från jord.Foto: Kaspar Wenstrup
Hanne gick en kurs i sparrisodling på nätet och lärde sig bland annat att vita sparrisar inte får utsättas för ljus. Därför odlas de i särskilda jordvallar som täcks med plast, och skördas med ett särskilt sparrisjärn.
– Jag är född och uppvuxen i Stige vid Odense, och mina föräldrar berättade att de i sin ungdom gick ut på fälten för att skörda sparris mellan klockan fyra och fem på morgonen innan de fortsatte till sina vanliga jobb. Numera skördar man under dagen, men det är inte längre möjligt att få danskar att utföra den typen av arbete. Det är östeuropeiska säsongsarbetare som gör det i dag.
Den tidigare driftchefen var säker på att hennes nya liv skulle innebära mycket mindre personalansvar, men hon har fortfarande många personer under sig, även om det inte handlar om heltidsanställningar.
Allt är ekologiskt
Hanne och Finn odlar främst vita sparrisar, men även lite gröna, och dessutom experimenterar de med den lila varianten. De var från början överens om att deras produkter, i linje med tidens trender, skulle vara ekologiska.
– Det tar lite tid att ställa om sina marker till ekologiskt jordbruk. Men sedan 2022 har vi officiellt kunnat kalla våra sparrisar ekologiska, säger Hanne.
De har en stabil avsättning under säsongen, som varar från omkring 1 maj till midsommar. De säljer sparrisen direkt till hotell, och det går inte att köpa dem i butiker.
Hanne är full av energi och tänker fortsätta arbeta så länge hon mår bra och klarar det fysiskt.
– En av de saker jag tycker om att göra är att skölja våra sparrisar i den maskin som är avsedd för det. De blir fina, och jag kan inte låta bli att känna mig lite stolt över att ha återupplivat ortens gamla näring i en miljövänlig version. Sparris från Helnæs har alltid stått för kvalitet, och jag är glad över att vara delaktig när det gäller denna anrika och välsmakande grönsak.
Hon kommer dock inte ifrån att allt fysiskt arbete känns i ryggen, och att hon behöver dra ner på det med tiden.
– Sparris har en livslängd på åtta till tio år, och jag räknar med att det omkring 2030 är slut med att bära runt på lådor med sparris för min del. Men jag har en åker med ölandsvete, och jag har ätbara blommor i trädgården. Dessutom planterade vi vinrankor förra året.
