Hyllade författaren Vigdis Hjorth: Har inte haft kontakt med mamma på 30 år
Liksom i skandalsuccén Arv och miljö handlar det om trasiga familjerelationer och en kall mamma.
– Jag har inte haft kontakt med mor på 30 år, berättar hon.
Norska Vigdis Hjorth är en av vår tids största nordiska författare. Hennes internationella genombrott, romanen Arv och miljö, var rent sprängstoff. Hon skrev om en infekterad arvstvist, en fars sexuella övergrepp och en mor som vägrade se.
Hennes släkt tog avstånd, en syster författade en upprörd motbok och norska medier skrev hundratals artiklar. Vigdis själv har aldrig berättat vad som är sant och inte.
När vi ses under ett Sverigebesök är det den senaste romanen Upprepningen som är aktuell. Hon är uppsluppen och pratsam, ”lykkelig” på norska. Men fortfarande har Vigdis Hjorth bara kontakt med ett av sina tre syskon, en bror. Pappan är död, mamman lever, 90 år gammal.
– Jag har ingen kontakt med henne sedan runt 30 år tillbaka, det är ingen hemlighet. Och min syster skrev ju den där boken mot mig … Så jag är väldigt glad över kontakten med min bror.
Det fanns en tid när hon försökte nå sin mamma.
– Jag har fått en impuls ibland, när jag druckit lite, och ringt och undrat om vi kan prata. Men det kommer ingenting ut av det. Nu får jag inte den impulsen längre, det är väldigt skönt.
Komplicerade relationer mellan mödrar och döttrar går som en röd tråd genom författarskapet.
Varför är temat mor och dotter så intressant, tycker du?
– De flesta människor är väldigt ambivalenta till dem de är beroende av. Och man är ju förfärligt beroende av sin mor, särskilt i min generation. Hade du då en störd, galen eller sjuk mor så tog det väldigt mycket plats. Den generationens kvinnor var i stort sett alltid hemma med sina barn, och det var bara i hemmet som de hade makt. De flesta var ekonomiskt beroende av sina män, de körde inte bil och hade inget eget liv utanför hemmet. Då blev det att de fick stor makt hemma, över barnen.
Upprepningen är en tät, intensiv roman i litet format. Om det tidigare varit oklart vad som bygger på verkligheten och inte, så säger hon om denna:
– Den är något av det mest självbiografiska jag har skrivit.
En 16-årig flicka försöker frigöra sig från sin kontrollerande och neurotiska mamma. Hon är fast besluten att prova på livet genom att gå på fest, bli berusad och dessutom ha sex för första gången. Det blir ett totalt misslyckande, men flickan skriver i sin dagbok en sorts sexuell fantasi om hur det kunde ha varit.
Det slutar i katastrof: Mamman hittar dagboken och chockas av dotterns erotiska text. Hon tror att det har hänt på riktigt och skvallrar för pappan. En förfärande boll sätts i rullning – flickan börjar minnas pappans övergrepp mot henne när hon var liten.
Jag dricker för mycket, det vet jag
Vigdis Hjorths signum är att skriva om livslögner, såriga och traumatiska upplevelser. Hon säger själv att hon blandar det personliga med fiktion.
– Jag tänker att det som berör mig är intressant för andra också. Att på ett grundläggande sätt är vi människor väldigt lika. Skrivandet är ett utforskande av mig själv, som också ger något till andra.
Det är inte så att allt i Vigdis Hjorts romaner är mörkt. Mitt i det svarta i Upprepningen finns också glimtar av humor. Som namnet på den kille som huvudpersonen utser till sin förste älskare: Finn Lykke, alltså ”Hitta lyckan”. Det var precis det som den 16-åriga flickan drömde om.
Boken skapade konflikt i familjen
Vigdis Hjorth har betalat ett högt pris för sitt författarskap – offentliga gräl med sina närmaste, en hetsig debatt om ”att hänga ut anhöriga” och göra anspråk på sanningen.
– Det är klart, när man väljer att skriva något som gör att du bryter med din familj så missar du mycket. Men du får också en frihet. Jag har inte längre en röst i huvudet som undrar ”Vad ska mamma tänka?” Jag har insett att när en förälder förbjuder dig något så är det inte alltid för din egen skull – det kan också vara själviskt från deras sida.
Hon har själv en vuxen son och två vuxna döttrar. Pappan är hon skild från sedan många år, men hon berömmer sin exman som en fantastisk far.
– Han har varit generös mot barnen, och vi har alltid haft en bra relation. Vi har bott nära varandra och delade omsorgen om barnen.
Efter allt hon skrivit om mödrar och döttrar går det inte att låta bli att undra:
Hur har du själv varit som mamma?
– Jo … Jag dricker för mycket, det vet jag, och kan vara öppen med. Det ska man ju inte som förälder. Jag dricker vin på kvällarna, men jag blir aldrig arg eller så.
Hörde jag rätt? tänker jag. För vem erkänner något sådant? Men Vigdis Hjorth kan vara häpnadsväckande ärlig. I nästa andetag berättar hon om det fina i förhållandet till sina barn:
– Jag har inte varit sträng, utan haft många goda samtal med dem. Mitt hus har stått öppet för barnen och deras vänner, så att jag fått inblick i deras liv. Eftersom jag arbetar hemma så har jag funnits där för dem, tror jag i alla fall. Dessutom har jag bott ensam sedan skilsmässan, och det har nog varit avgörande.
Hon fortsätter (för denna författare skriver inte bara mycket, hon pratar också på i rask takt):
– Jag har haft en del pojkvänner, som man säger, men inte bott med någon. Många som jag varit tillsammans med tycker att jag varit för upptagen av mitt arbete. Och det stämmer ju. Jag skriver eller sitter med näsan i en bok jämt.
När vi ses har hon redan slutfört nästa roman, en berättelse om godhet. Skrivandet ger inte bara läsarna, utan också henne själv, mycket.
– Det är en form av ... hm, jag kan inte säga att det är som terapi, för då hade jag ju varit helt frisk, säger hon och skrattar till.
– Men det är något helande i skrivandet, något lugnande i hela processen.
Går det att bli fri från en svår barndom, tror du?
– Nej, inte på det sättet att man glömmer. Men man kan lära sig att leva med det som hänt utan att det ödelägger ens liv. Jag har gått mycket i psykoanalys och lärt mig föra ärliga samtal med mig själv. Det är säkert en del av det som gör att jag är öppen med att jag dricker. Det är viktigt att vara ärlig med vem man är, inför sig själv också.
Vigdis Hjorth
Ålder: 66 år.
Familj: Tre vuxna barn – två döttrar och en son, 41, 42 respektive 38 år. Och en hund.
Gör: Författare. Debuterade 1983 och har skrivit runt 30 böcker. I Sverige blev genombrottet Arv och miljö (2018). Hon har tilldelats en rad priser, bland annat Kritikerpriset, Bokhandlarpriset och Brages hederspris.
Bor: Hus på ön Nesøya i Oslofjorden.
Aktuell: Med romanen Upprepningen (Natur & Kultur).
Att dricka vin hjälper henne att sova, berättar hon. Men för många år sedan gick det överstyr, och hon satt i fängelse en månad för att har kört rattfull. Hon berättade om det i Sommar i P1, och skrev till och med en bok om vistelsen på anstalt.
– Det skulle vara idiotiskt av mig att inte vara öppen om det här eftersom mina närmaste vet hur det ligger till. Min läkare tycker att jag bör söka hjälp, och jag funderar ständigt på om jag borde sluta dricka helt. Men det vore tråkigt ändå.
Senaste från Allas
En annan svårighet som Vigdis har berättat öppet om är bröstcancern, som ligger i släkten. 2023 drabbades hennes ena dotter, och ett halvår efteråt upptäcktes det under mammografi att hon själv hade en tumör. Tillsammans har de skrivit en bok om att vara både sjuk och anhörig, den utkom i Norge i år.
– Den stora krisen för mig var att min dotter blev sjuk. Det var en chock, hon hade inte ens fyllt 40. Hon fick dessutom gå igenom en mycket tyngre behandling än jag.
I dag är de båda fria från tumörerna, och Vigdis konstaterat torrt att det positiva var att det gick att operera bort brösten.
– Jag fick mina nya ”pupper” på Kvinnodagen 2024, det passade bra, säger Vigdis Hjorth.