Johanna bor ensam utan el och vatten: ”Första vintern var otroligt tuff”

Efter reklamen: Så gör du en egen getingfälla på en minut

Det här reportaget börjar med ett avsked.

När undertecknad är klar med intervjun och ska gå konstaterar Johanna Karlsson:

– Du började inte gråta i alla fall.

Gråta? Varför skulle jag börja gråta?

– Flera har börjat gråta när de kommer hit första gången. De har blivit så berörda för att de upplever det så avskalat här, när jag bor här utan el och rinnande vatten.

För Johanna är det här livet självvalt. Hon bor i en gammal timmerstuga i den lilla byn Edsäng, strax utanför Delsbo i Hälsingland, och har blivit lite av en lokalkändis på grund av sitt leverne. Flera artiklar och tv-klipp har gjorts om hennes liv off grid, som det kallas på engelska, att hon inte är ansluten till något elnät. Vatten hämtar hon i dunkar från bensinstationer.

Bor på mindre än 20 kvadrat

relationerJenna och Lærke bor i varsitt tiny house: ”Kvinnor kan också bygga hus”

– En del journalister verkar gilla att skriva att jag bor ”långt ute i skogen”, som att jag är ... I och för sig så är jag ju en enstöring, rättar hon sig själv och skrattar.

– Men det här är inte långt ute i skogen, bara lite avskilt.

Huset ligger på en kulle omgiven av skog och man ser inte till närmsta granne, som är Eva Olsson, 73, som tävlat för Sverige i längdskidor i OS hela tre gånger under 1970- och 1980-talet. Hon har tagit med Johanna på alla stigar i skogar och berg i området.

– Det är rätt nära till grannarna, men man märker inte av dem. Flera som har bott eller bor i området har blivit helt förbluffade över att det ens finns ett hus här, säger Johanna. Det ligger lite hemligt och skyddat.

Eldade dygnet runt för att överleva

Hon flyttade hit, till sin tidigare sommarstuga, permanent ”för tre vintrar sedan”.

– Jag räknar vintrarna. Det är dem jag hela tiden ser till att jag måste klara av.

– Då tänkte jag: Hur svårt kan det vara?

Det visade sig vara ganska svårt.

Stugan på cirka 45 kvadratmeter är nämligen oisolerad, troligtvis byggd under 1700-talet eller tidigare. Boendestandarden från förr är nästan helt bevarad, även om Johanna fått en solcellspanel i present, som driver två lampor i köket och laddar mobil och dator.

hushållPreppa inför kris – så gör du

– Första vintern var otroligt tuff. Jag kände mig som att jag var med i en äventyrsfilm, en ensam kvinna i ett kargt islandskap i Nordpolen som kämpar och försöker överleva snön och kylan. Jag fick elda dygnet runt i min pyttelilla spis. Hela hallen var klädd i is, det snöade in genom dörren.

Johanna ställde klockan varannan timme under natten för att peta in fler vedträn i vedspisen, för att inte frysa ihjäl.

Hon flyttade till timmerstugan efter en separation från dåvarande sambon Johan Henriksson. I dag har de hittat tillbaka till varandra igen, även om de inte vill kalla varandra för pojkvän och flickvän.

– Det är komplicerat, håller de båda med om när vi sätter oss ner för en kaffe.

Kaffe som Johan köpt med sig eftersom han lever ett mer konventionellt liv.

– Jag brukar göra te av saker jag hittar i naturen för jag vill inte köpa kaffe och te som kommer från andra sidan jordklotet, säger Johanna och fortsätter:

Sjukpensionerade Mina Storm är expert på att spara

ekonomiSjukpensionerade Mina är expert på att spara: ”Att leva billigt gör mitt liv rikare”

– Jag plockar björkblad, svartvinbär, hallon, smultron. Granskott är fantastiskt och även rönn är gott. Brännässlor kan man ju ha både till mat och te, så torkar jag det. Björkblad smakar ganska starkt, men det är väldigt nyttigt och håller dig ung.

Johanna ville ur ekorrhjulet

Johan är jägare och jagar med sina och Johannas jakthundar. Tillsammans har de försett Johanna med älgkött som hon konserverat själv och förvarar i jordkällaren under huset. Det mättar både henne och hundarna Loke och Nala. Johanna berättar att hon egentligen inte är så intresserad av matlagning utan äter enklare rätter, gärna sådant som hon odlat och skördat själv. När Johan kommer på besök brukar han ha med sig något ätbart.

För några år sedan levde Johanna ett annat liv. Hon har en examen från Musikhögskolan, bodde i lägenhet i Stockholm och försörjde sig på sitt fiolspelande och som pedagog.

– Sen flyttade jag upp till Hälsingland till den där lurven, säger Johanna och pekar på Johan och fortsätter:

– Men sen flyttade vi isär och då tänkte jag att jag inte vill bo i någon lägenhet med massa räkningar och betala hyror. Det kändes bara motigt när man redan har ett sånt fint ställe, säger hon.

Johanna ville komma ur ekorrhjulet.

– Jag tänkte att jag kunde skala ner i stället, inte vilja ha råd med mer och mer, utan mindre och mindre, klara mig på så lite som möjligt och hitta ett sätt att leva som så lite som möjligt påverkas av eventuella samhällskollapser. Mitt liv ska kunna fortsätta bara, vad som än händer.

Att det var enkel standard i timmerstugan avskräckte henne inte, även om det blev ett annat liv, ett liv som hon delvis hade levt tidigare med sina fosterföräldrar. Johanna är uppvuxen ungefär en mil från huset hon bor i nu, dit hon flyttade med sin familj under gröna vågen.

– Jag är verkligen från fattiga förhållanden och har aldrig sparat en enda krona. Jag har inte lärt mig så mycket om ekonomi heller. Jag har inte haft intresse för det, så man kan väl säga att jag är bra på att vara fattig helt enkelt, säger hon och funderar.

– Det kan ju vara lite beklämmande men nu för tiden har man ju knappt råd att vara fattig heller. I princip allt kostar och allt har blivit dyrt. Det är svårt. Det är en liten utmaning att våga vara det och våga verka ändå, och hitta sina vägar.

Helst skulle hon vilja vara självförsörjande, i alla fall på grönsaker. Hon är på god väg med sitt nybyggda växthus, som är gjort på byggmaterial hon fått eller hittat.

samhälleSusanne lämnade ekorrhjulet och flyttade ut till en öde ö i älven

Johanna byter mycket tjänster med andra i byn. Just nu hjälper hon en äldre herre att hålla efter hans skog. Som tack för hjälpen bekostar han hennes motorsågskörkort.

Avstår klädkonsumtion

Hon har alltid hittat sina vägar. Allt löser sig alltid, även om hon ibland kan sakna vissa saker, som fabriksbakat bröd för att det gör det enkelt att bara ta sig en macka, eller som när fåfängan gör sig påmind: Nya kläder.

– Häromveckan trodde jag helt plötsligt att jag behövde nya kläder, trots att jag slutade köpa kläder för 10—15 år sedan. En känsla av att jag borde vara lite snyggare eller mer moderiktig. Jag tror kanske att det är en grej med att vara kvinna att man plötsligt ”men Gud hur ser jag ut egentligen?”.

Hur kommer du över de tankarna?

– Ja, då tänker jag så här, eftersom jag har bestämt mig av flera viktiga orsaker för att avstå klädkonsumtion: Gå hem och sy några jävla kläder då, om det är så viktigt. Nej, men då kanske jag är ganska nöjd med de kläderna jag har. Man mår bara illa när man ser hur mycket klädkonsumtion det är i världen och hur mycket som slängs.

När du flyttade hit efter separationen från Johan, var det terapeutiskt att bo själv i sin enkelhet?

– Ja, det är ju alltid bra att på något vis gå till botten med sig själv. Vem är jag? Vad håller jag på med? När man bor på det här viset så är det ju hela tiden ett möte med sig själv. Det är ju jag hela tiden. Jag kommer liksom inte undan mig själv. Det är jag hela tiden som skapar mitt eget liv. Och vissa dagar så skapar jag det genom att bara ligga på sängen och tycka synd om mig själv. Den dagen kanske mitt livsskaparsnille inte är så kreativt.

– En annan dag så sätter jag på mig huggarbyxorna och så är jag borta i fem timmar men det känns som fem minuter, och sedan sover jag som en sten. Eftersom jag inte tittar på tv och är restriktiv med telefonaktiviteter så blir det mycket kreativa projekt av olika slag, musik, syslöjd, trädgård med mera.

”Vi tycker om att umgås med varandra!”

relationerKarin och Åke lever stressfritt på en egen ö

Johanna säger att hon tänker mycket. Hur hon ska gå vidare med livet i stugan små steg fram. Hjärnan är påkopplad dygnet runt.

– På något vis är det de långsamma skeendena framåt som blir något i slutändan, filosoferar hon.

Är du väldigt framtidsorienterad?

– Ja, det är jag. Många kanske tror att jag tycker att min väg är den enda vägen och att alla ska leva så här. Jag är inte alls lagd åt det hållet. Jag tycker att varje människa ska följa sitt eget hjärta och göra det som man känner är meningsfullt. Just nu är det här min mening. Nästa vecka kanske jag kommer på att min mening är att bosätta mig på Bahamas.

– Men jag känner att jag är framtidsorienterad på det viset att jag har valt att vända ryggen till vissa saker i samhället som det här med konsumtion och hur vi utarmar Jorden. Jag kan inte stoppa några krig. Jag kan inte säga åt människor att vara snälla mot varandra, säger hon och fortsätter:

– Jag kan bara göra så gott jag kan på min plats och det tror jag är min idé om framtiden, att vi var och en behöver ta ansvar för vår plats. Våra ringar på vattnet.

Johanna tycker att det är viktigt att stå upp för hållbara värden och ideal och att börja förändringen med sig själv.

– Vi måste våga börja agera kärleksfullt, mot allt, mot djur, mot naturen och mot varandra. Vad skulle vi göra utan vår tålmodiga planet Jorden? Det är något bakvänt med att fortsätta att förstöra vår endaste levnadsplats och valet därom finns ju faktiskt i varje människa.

Efter reklamen: Titta in i de svenska kändisarnas lyxiga lantställen

Men om du skulle sia in i framtiden, var tror du att du är om tio år? Är du kvar här, eller är du på Bahamas?

– Om jag är på Bahamas, då har jag gått dit för jag kommer inte flyga. För jag gör allting väldigt analogt, skrattar Johanna Karlsson.