Johanna levde i svensk tortyrsekt: Nu avslöjar jag min hemlighet

5 av de mest omtalade sekterna i världen

Hon skulle kunna vara vem som helst. Johanna Wester, 39, skulle kunna vara din granne, din släkting eller den glada tjejen du alltid hälsar på i mataffären. Det är en strategi visar det sig.

– Utåt sett så verkar jag som den mest normala personen någonsin. Det är meningen. Jag har jobbat hårt med det sedan 2017. Ingen ska någonsin märka att det här har hänt mig, säger hon.

När vi ses har boken Sekten (Lind & Co), skriven av journalisten Marcus Ulvsand, inte landat i bokhyllorna än. Få vet om Johannas bakgrund, att hon mellan åren 2011 och årsskiftet 2016, 2017 var med i en tortyrkult som började som ett helt vanligt jobb på en telemarketingfirma. I Johannas närhet är det bara vissa utvalda som vet om hennes historia.

När vi ses är det bara dagar till boksläppet.

– De på mitt jobb kommer få veta att jag skendränkt folk, säger Johanna som ändå förberett dem på att medier kommer att skrivas om henne den närmsta tiden.

Omfattningen av det hon varit med om vet de inte än.

I boken Sekten kallas hon för Sofia, en pseudonym, men Johanna Wester är redo att berätta sin historia nu.

– Det är ganska skönt att folk får veta. Det är som att gå runt och bära på en hemlighet, som ju inte är en hemlighet. Och det är fan inte mitt fel, säger hon och börjar berätta.

Såg upp till honom

Johanna var 24 år när hon flyttade med sin pojkvän från Närpes, i finska Österbotten, till Stockholm. Där kände hon ingen, förutom pojkvännens syster med familj. Ganska snart fick hon jobb på ett telemarketingföretag där hon sålde elavtal.

– Det gick bra för mig, folk gillade att jag pratade finlandssvenska. Jag lät som Mark Levengood, säger hon på en i dag i princip borttvättad dialekt.

– Det var Arvid som fick mig att sluta prata finlandssvenska.

Arvid. Vi kallar honom så i den här artikeln. Egentligen heter han något annat, men det är också det namn som används i boken Sekten. Arvid var Johannas chef på telemarketingföretaget.

– Han var väldigt karismatisk. Jag tyckte att han var attraktiv då. Jag tyckte att han var annorlunda. Han hade en energi som jag var intresserad av. Men ... han var ju också märklig, jag ser ju det i efterhand. Men då tyckte jag bara att det var banbrytande, okonventionellt och annorlunda, säger hon.

Arvid pratade mycket om personlig utveckling och visade gärna upp en framgångsrik fasad med en splitterny bil, senaste mobiltelefonen och dyra märkeskläder. Johanna såg upp till honom.

Eftersom hon presterade så bra på företaget blev hon befordrad till säljledare. Det var under en säljledarkurs med två andra killar som hon för första gången fick se en annan sida av Arvid.

De hade åkt till Katrineholm under helgen. Säljledarna hade inte fått någon information om vad de skulle göra under kursen. De trodde att de skulle till en kursgård, men i stället slängde Arvid åt dem ett tält innan han lämnade dem i beckmörkret i en skogsdunge. Johanna märkte på hans röst att han var som en annan person.

– Han var annorlunda, militärisk. Jag tänkte, okej det här är märkligt men det här är en del av utbildningen. Han spelar teater för vår skull. Han kommer att bli snälla, glada och trevliga Arvid igen.

Det blev han så småningom, tillfälligt, men under helgen var han inte det. Han utsatte gruppen för olika tester och uppfyllde de inte hans krav slog han dem med pinnar.

När helgen var över var han tillbaka som sitt charmiga jag igen.

Våldet eskalerade

Johanna fortsatte att prestera på jobbet. Hon gillade uppmärksamheten från Arvid, men så här i efterhand kan hon se att hon kuvades redan då, hösten 2011. Det skulle dock bli värre – mycket värre.

Företaget gick i konkurs, men Arvid startade ett nytt telemarketingföretag. Han hyrde en lyxig villa i Tungelsta, utanför Stockholm, och bedrev verksamheten därifrån. Till slut ville han även att de få anställda som var kvar också skulle flytta in i villan. Han uppmanade Johanna att göra slut med sin kille, vilket hon gjorde. I samma veva förförde Arvid Johanna.

Var du kär i honom då?

– Ja, eller i alla fall förälskad. Men jag ville bli som han. Och jag ville vara med honom. Då.

Bara en vecka efter att de tillbringade sin första natt ihop skendränkte Arvid Johanna för första gången genom att placera en handduk över hennes ansikte och hälla på vatten så hon inte kunde andas. Hennes två kollegor höll i henne. Johanna trodde att hon skulle dö.

Arvids beteende eskalerade sedan de flyttade in i villan. Syftet med hans ”behandlingar”, som han kallade det, var att “driva ut deras demoner” och att “bli kvitt egot”.

Vid det här laget hade Johanna varit med om skendränkningar av sina kollegor, då hon var den som höll i. Att hon själv blev utsatt var chockerande.

– Jag trodde att jag var speciell för honom.

Våldet mot gruppen eskalerade. Johanna blev bland annat utestängd på en balkong en hel natt, nypt i öronen med en tång så att det blödde och kvävd under en saccosäck. Arvid sköt också mot de anställda med kolsyrepistol och straffade dem med nålar under naglarna.

De tvingades också ta privata lån för att rädda företaget. För Johannas del närmre en miljon kronor.

Det är jättelätt för mig att säga: Varför lämnade du inte? Men det måste vara en vanlig fråga som du får?

– Ja, och det är en jättebra fråga. Jag har själv frågat mig: Varför drog jag inte? Vi var inte inblåsta, vi kunde röra oss fritt. Jag var ju i väg i stan varje dag, jag var ju borta från huset.

– Men grejen var att jag hade ingenstans att ta vägen. När det eskalerade och blev som värst hösten 2013 då hade jag ingen plats att åka till. Jag hade gjort slut med min kille. Han hade flyttat tillbaka till Finland och jag hade inte längre någon kontakt med hans syrra. Jag var för stolt för det också. Plus att jag trodde stenhårt på idén.

Utsatte även barn

Johanna var också nedbruten, trodde att det var hennes fel att Arvid blev arg. Om hon bara blev en bättre människa och presterade bättre på jobbet så skulle allt lösa sig, trodde hon.

– Jag är ju en vidrig och hemsk människa så jag kommer absolut inte klara mig. Jag kommer att bli hemlös och hamna på gatan om jag inte är kvar med honom och genomgår den här processen och blir en bättre person för då blir jag rik och framgångsrik. Det är jobbigt just nu, men jag måste härda ut. Så resonerade jag.

Till råga på allt upptäckte Johanna och en av hennes kollegor att Arvid också hade kontakt med yngre tjejer, mycket yngre tjejer. De hittade kärleksbrev dekorerade med fjärilar, blommor och solar, typiska barnteckningar.

Första gången de träffade Lovisa, som hon kallas i boken, får de en chock.

– Helvete, det är ett barn! tänkte jag. Hon såg ut att vara 12 år.

Lovisa var bara 14 år och Arvid blev senare dömd för våldtäkt mot barn mot henne och ett annat barn som han också utnyttjat. Han dömdes också för misshandel, grov misshandel, olaga frihetsberövande, olaga hot, grovt olaga hot och sexuellt ofredande.

Det var totalt sex målsägande under rättegångarna mot honom, först i tingsrätten, sedan i hovrätten och sedan ytterligare en gång i hovrätten efter att Arvid begärts resning av Högsta domstolen eftersom åklagaren ansågs jävig. Han dömdes till sist till fängelse i sju år och åtta månader, mot sitt nekande.

När intervjun med Johanna görs sitter han av de sista månaderna av straffet.

Hur känns det att han snart är ute?

– Jag är inte så rädd. Jag tror han kommer ha annat att ägna sig åt när han kommer ut än att jaga efter mig och de andra målsägandena.

Apropå pengar. Han var ju dömd att betala skadestånd till dig bland annat. Har du fått de pengarna?

– Ja. Vet du vad jag gjorde för dem? Jag hade världens fetaste bröllopsfest!

Känns som en dröm

Livet har gått vidare för Johanna. Nio år har passerat. När hon väl tog sig ur tortyrkulten led hon av svår PTSD, men det har blivit bättre, utan professionell hjälp. Hon har ett bra jobb, har träffat en man, har villa, vovvar och bil – dock ingen Volvo. Och hon har fått en liten dotter.

– Ett riktigt Svenssonliv. Det var ju absolut inte vad jag såg framför mig 2011, när jag kom till Sverige. Tvärtom. Det var ju det jag inte ville ha. Men jag förstår värdet i varför man har det och varför de flesta vill ha det. Det är sjukt trevligt.

Av allt som du utsattes för, vad tycker du var värst?

– Skendräkningarna. Jag har fortfarande svårt för vatten i dag. Vi har en bastu där jag bor och nu på vintern har vi en isvak. Jag KBT:ar mig själv genom att doppa huvudet under vattnet, flera gånger i veckan. Det blir bättre.

Känns det som du varit med om som ett annat liv?

– Jo. Det känns som en dröm, som jag berättar för folk. Eller en film jag har sett, som jag recenserar.