Moa räddades av sin hund Panda: ”Jag var tio minuter från att dö”

  • author Susanne Stamming
    Susanne Stamming
Moa Ohlin
Foto: Susanne Stamming
Moa fick se döden i vitögat. Då vägrade hunden Panda vägrade lämna hennes sida.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto

Assistanshunden förändrade livet för Anna-Maria

Brand logo
Assistanshunden förändrade livet för Anna-Maria

Det var oktober. Moa Ohlin var ensam hemma med hunden Panda i sin lägenhet i Lund.

Efter uppväxten i Stockholm hade hon lämnat storstaden för att gå på ridgymnasiet på Flyinge i Skåne. Tanken var att jobba professionellt med hästar men efter att ha skaffat sig erfarenhet av det tuffa livet i stallen kände hon att det inte skulle vara fel med en annan utbildning.

– Jag sökte och kom in på juristprogrammet 2020, säger Moa Ohlin.

En avancerad utbildning på fyra och halvt år, men studierna skulle visa sig gå jättebra. Moa hade bara två år kvar den där dagen i oktober 2022.

– Jag fick min diabetes typ 1-diagnos när jag var 14 år. Det var en förändring, men det gick bra så länge jag hade koll på mina värden. Sedan blir man ju utesluten från en del yrken och man får inte göra lumpen.

För enkelhetens skull använder hon och många andra diabetiker sig av en kontinuerlig glukosmätning som fungerar digitalt.

– Jag har en plupp på ena armen som skickar signaler om hur mina glukosnivåer sjunker eller ökar. Sedan brukar jag kolla med stick i fingret också.

Hemma har hon alltid insulin och sockrad dryck. Och så har hon Panda – en före detta hemlös hund från Rumänien. En blandning av ett flertal raser som border collie, schäfer och griffon.

– Min mamma har alltid haft hundar, men små och jag ville ha en större hund som jag kunde ha med i stallet.

Moa hittade Panda på Blocket och skrev till kontaktpersonen som jobbade på rescue centret där han fanns.

– När han kom till Sverige 2020 var han nyfiken, men skygg för män och stressad. Han ville hålla koll på allt, hörde alla ljud och vaktade både mig och lägenheten. Än i dag är han framför allt rädd för män i svarta kläder. Samtidigt har han blivit en jätte­trevlig hund på alla andra sätt, säger Moa.

– Och han räddade dig, konstaterar sambon Lucas som går förbi som hastigast.

Panda lyckades öppna ytterdörren

Moa vet inte jättemycket om händelseförloppet från den där höstdagen. Hon har bara fragmentariska minnen.

Överallt fanns blodiga teststickor

Det mesta hon vet har hon fått från polisrapporten och genom att prata med grannar, ambulans- och sjukvårdspersonal. Hon har även träffat poliserna som var i hennes lägenhet.

– Jag hade däremot ingen sambo vid det tillfället.

Moa hade haft några jobbiga dagar med illamående och trodde att hon drabbats av någon magsjuka eftersom hon haft feber. Hon fick hämta en hink att spy i och kämpade på. Hon kopplade inte det till sin diabetes eftersom hon oftast inte drabbades på det sättet när något var fel.

– Det syntes hemma att jag haft mer och mer panik. Överallt fanns blodiga teststickor, lådor och skåp stod öppna i köket och allt var en röra. Det var som en manisk och dement människa farit fram, berättar Moa och skrattar lite.

Väska för diabetiker
Det här är väskan med allt som behövs som diabetiker.Foto: Susanne Stamming

Vad som hade hänt var att hennes insulinpump slutat fungera och hon hade drabbats av ketoacidos, alltså akut insulinbrist som är ett starkt livshotande tillstånd som kräver snabba åtgärder.

– Jag önskar att jag hade tänkt på att jag hade insulinsprutor i kylskåpet, men jag var nog för förvirrad just då.

I stället gled hon in i medvetslöshet i sovrummet medan hennes hund Panda blev allt mer orolig och upprörd.

– Han hade krafsat på mina armar och mitt ansikte för att väcka mig. Jag hade rivsår efteråt. Sedan lyckades han öppna ytterdörren och springa ut i trapphuset. Han skällde och larmade, berättar Moa.

Polisen var nära att skjuta Panda

Det var tur för tack vare oljudet larmade en granne polisen och sa att det var en aggressiv hund som sprang lös i huset.

– Panda är ju jättesnäll, men han är stor och det lät hemskt förstås.

Polisen gjorde en slagning på adressen och hittade att Moa hade en hund registrerad. De hade däremot ingen aning om vad de hade att vänta, speciellt eftersom Moa inte svarade i telefon.

Jag var förvirrad när jag vaknade upp

När de kom fram hade Panda dragit sig tillbaka till sin medvetslösa matte i lägenheten. Han blev livrädd när han såg de mörka männen komma in genom dörren och vrålade mot dem, försökte skydda Moa.

– Den ena polisen berättade att han var beredd att skjuta Panda, men då kom den andra polismannen på att de kunde testa att använda batongerna för att tvinga ut honom på balkongen så de kunde stänga dörren. Det är jag väldigt glad över, säger Moa och tittar på Panda som sitter och myser i soffan.

Det här är Moa

Namn: Moa Ohlin.

Ålder: 24 år.

Bor: I Lund.

Familj: Sambon Lucas, hundarna Panda och Yazza. Mamma Eva och syster Emma.

Gör: Jobbar på en simhall.

Moa hittades liggande på golvet bredvid sängen. Polismännen och ambulanspersonalen kunde inte nå henne först eftersom Panda stod i vägen och inte ville släppa fram någon.

Till slut kunde de ändå hämta Moa och det var i sista stund.

– Jag var kanske tio minuter från att dö har läkaren sagt till mig, säger Moa som hade drabbats av massiv muskelnedbrytning och låg i koma i en vecka efter händelsen.

Lungor och hjärta tydligt påverkade

Anhöriga kontaktades för både hennes och Pandas skull. Hennes mamma ringde då stallägaren för i stallet fanns människor som gärna hjälpte till med både hästarna och Panda.

– Han kände ju dem eftersom han varit där mycket och då var det inga problem. De tog med en tröja med min doft så han skulle känna sig trygg, säger Moa.

Själv blev hon intuberad på akuten och hamnade på IVA.

– De gjorde flera väckningsförsök, men jag vaknade inte eller så gick mitt hjärta bananas.

Hennes EKG såg inte bra ut, men det upptäcktes först när en äldre mer erfaren läkare vid namn Atilla gick förbi rummet och slog larm. De fick göra HLR och räddade på så sätt Moas liv ännu en gång.

Därefter kom hennes mamma, som är läkare, dit och var där hela tiden.

– Jag var väldigt förvånad och förvirrad när jag vaknade upp.

Ett fotografi
Moa med syster Emma och mamma Eva, som är läkare.Foto: Susanne Stamming

Moas lungor och hjärta var tydligt påverkade.

– Njurarna blev också överbelastade. Jag fick dialys till en början. Alla mina organ sviktade och mitt blod behövde kylas ner. Som tur var är Lunds sjukhus verkligen ett bra ställe att hamna på. Det finns mycket kunskap och de vågar tänka utanför boxen om det behövs, förklarar Moa.

Det som skrämde hennes läkare och anhöriga mest var att hon riskerade att bli gravt hjärnskadad.

– När jag låg i koma gick det så långt att de gjorde mig redo för att läggas i en ECMO – maskin.

Moa fick höra att det sällan varit så många vita rockar i ett och samma rum.

Lyckligtvis slapp hon ECMO, men hon fick tillbringa totalt en månad på sjukhus.

– Jag kunde inte gå, utan fick lära mig det igen.

Det som oroade mycket var att hennes hjärta var skadat. Hon fick mediciner för att sänka blodtrycket – allt för att skydda och hjälpa hjärtat.

Moa Ohlin
Moa sitter gärna på balkongen med Panda.Foto: Susanne Stamming

Dessa mediciner kommer hon troligtvis få äta resten av livet. Numera får hon heller inte träna på maxpuls.

– Jag har också blivit hjärntrött och har svårt att ta till mig stora mängder text. Det gjorde att jag fick avsluta mina studier, vilket var väldigt tråkigt, men det gick inte. Juridik handlar mycket om att kunna ta sig igenom texter.

Moa har även kärlskador i händer och fötter som påverkar vardagen.

Har träffat kärleken

Hunden Panda var chockad till en början, men har återhämtat sig.

– Jag fick träffa honom efter ett par veckor, utanför sjukhuset. Då satt jag fortfarande i rullstol och det tyckte han var lite läskigt till en början. Men så gick vi på en promenad och han blev jätteglad.

När Moa kom hem började hon träna mer och gick från att kunna gå 30 till 40 meter till att röra sig nästan normalt. I dag rider och tävlar hon igen med sina hästar.

– Det var ett viktigt mål för mig. Till en början satt jag bara i stallet och tittade på alla andra. Jag fick också jättebra hjälp av en av de andra ryttarna som är psykolog. Hon tyckte att jag skulle skriva ner vad jag gjorde för att kunna se även små framgångar. Det var ett jättebra råd, säger Moa.

Det blev många anteckningar från när hon började bära täcken, borsta hästarna och sitta upp för första gången.

Sedan drygt ett år tillbaka är hon också sambo – de träffades av en slump.

– Jag jobbar på en simhall och han var där för att göra ett simtest som brandman. Innan han gick frågade han om jag hade instagram och sedan sågs vi en del innan vi flyttade ihop.

Nu har ytterligare en hund flyttat in tillsammans med Lucas. Och de är en familj på fyra – varav två fyrbenta.

Panda kan med rätta sträcka stolt på sig.