Gabriel Odenhammar om uppväxten framför kameran – och det som hände bakom: ”Inte sunt för ett barn”

10 svenska Tv-serier du följde om du var ung på 90-talet

I dag är Gabriel Odenhammar gift och pappa till tre barn och arbetar som flygledare på Bromma flygplats i Stockholm. Men den ”vanliga” vardagen som han har i dag har inte alltid sett ut så, tidigare bestod Gabriels liv nämligen av kamerablixtrar och stjärnglans.

Karriären som skådespelare började redan som sexåring, då han ofta tillbringade tid på en lokal liten teater i Örnsberg utanför Stockholm.

– Det var ett ställe dit man fick gå efter fritids och hänga med alla de andra barnen och lära sig grunderna i teater, säger Gabriel.

En dag klev regissören och rollbesättaren Catti Edfelt in på teatern. Hon var nämligen där för att hitta SVT:s julkalenders nya barnskådespelare.

– Hon letade efter någon som skulle spela Sune egentligen, tror jag. Men så såg hon mig och bara ”Wow det där är ju Håkan-Bråkan”, berättar Gabriel.

Kort därefter fick han göra några provfilmingar innan han fick rollen. Det var så det hela startade, den stora karriären som barnskådespelare.

– Då visste varken jag eller mina föräldrar vad man hade tackat ja till, säger Gabriel.

Kort efter att Sunes Jul sändes 1991 och filmen Sunes Sommar hade premiär 1993 fick Gabriel rollen som Max Svensson i SVT:s succé-serie Svensson Svensson och då tog karriären fart på riktigt.

En annorlunda barndom

Gabriels barndom bestod därefter av att stå framför kameran varvat med att gå i skolan med sina vänner.

På inspelningarna lärde han sig allt om det magiska bakom filminspelningar. Hur scener skapas från grunden och hur ljudet spelas in i en studio efteråt. Men han lärde sig också att arbeta hårt.

– Så mycket som jag jobbade är inte sunt för ett barn. Varje gång jag kom till jobbet var det bara att spela in ny scener. Det fanns aldrig tid att prata om det som hände, utan till slut fick man se ett färdigt resultat bara, säger Gabriel.

I skolan var det svårt att prata om jobbet som skådespelare då det var få som kunde känna igen sig i Gabriels upplevelser. När de andra barnen kunde diskutera gårdagens fotbollsträning så kunde inte Gabriel ta upp hur det hade varit på tv-inspelningen.

– Det kunde bli lätt att bli utanför, det var därför ett no-go ämne för mig, säger han och förklarar att han sällan talade om sina upplevelser, istället höll han allt inom sig.

Som ett barn i branschen fick han höra många opassande skämt och fick se hur kollegorna drack sig fulla på efterfester.

– Jag fick höra allt möjligt som inte är passande för ett barn, jag förstod inte allt men det satte sig. När man är med om så ofantligt många sådana upplevelser som på något sätt är normalt i branschen men blir onormalt för en ung människas liv så påverkar det en, säger Gabriel.

Han hittade många människor som han kunde knyta an till, men de försvann alltid då det var nya medarbetare hela tiden.

– När klappan var slagen sista gången och filmen hade haft premiär så var det bara ”hej då”. En filminspelning pågår i cirka tre till fem månader och så hade man minst 30 fina snälla vuxna runt omkring sig som blev som extraföräldrar, säger Gabriel.

Han förklarar vidare:

– Tre till fem månader är ganska lång tid för ett barn och sedan när allt var slut så försvann alla. Jag knöt an till folk som bara har försvunnit. Det har påverkat mig mycket. Men det viktigaste är att jag hade två kärleksfulla föräldrar som alltid var vid min sida.

Relationen till Suzanne och Allan

Kollegorna och tv-föräldrarna Allan Svensson och Suzanne Reuter blev fasta punkter i Gabriels liv, till skillnad från andra kollegor som kom och gick.

– Suzanne Reuter har haft en otroligt inverkan på mig i hur man ska vara som människa. Hon lärde mig att alltid ta lite tid för att prata med folk som såg upp till en. Hon visade hur man gör det lite politikersnyggt och glider vidare, förklarar Gabriel.

En gång när Gabriel fyllde år fick han ett oväntat besök av sina kollegor, som han minns med värme än i dag.

– Suzanne och Allan kom hem till mig och min familj i Örnsborg och hade köpt ett hockeyspel till mig i födelsedagspresent. Vid ett tillfälle så satt jag vid köksbordet och tittade ut genom fönstret och såg hur Allan, Suzanne, min mamma och pappa stod och rökte och pratade, det är ett sådant minne som har etsat sig fast. Jag kom dem väldigt nära, berättar Gabriel.

Alkoholen

Gabriel publicerade boken Det här ska han få faan för – Boken om att spela Håkan-Bråkan, Max och mig själv för några år sedan. Där skriver han om sin tid i rampljuset och hur han vände sig till flaskan för att hantera alla svåra känslor kring kändisskapet. Men alkoholen är inte den första drogen i hans liv.

– Mycket av det jag tyckte om som barn var ju ”knarket”, bestående av uppmärksamhet, att man blev nästan upphöjd till skyarna. Att folk kände igen en, att folk tyckte att man var rolig, att alla tyckte att man var duktig. Alltså berömmelse, det hade ju effekt på en sån som mig, förklarar Gabriel.

Detta berömmelse-knark gick sedan över till ett långvarigt och konkret missbruk.

– Jag började använda alkohol på ett osunt sätt redan som 13-åring, berättar Gabriel.

Gabriel menar att de som lyckas bli barnskådespelare ofta är duktiga på att härma och bete sig som vuxna. För att lyckas med detta måste man hela tiden behaga de vuxna, spegla dem. Gabriel menar att barn alltid vill göra detta, speciellt mot sådana vuxna som de ser upp till. Men det kommer med en baksida.

– Jag höll ju på att spegla andra i princip fram till att jag var 18 år, det blir problematiskt i känslolivet, i själva känsloregistret. Målet är att ta sig ifrån detta och bli en egen människa, men det var svårt, förklarar Gabriel.

Berömmelse-knarket var nämligen det som fick honom att hela tiden fortsätta behaga alla vuxna runt om honom.

– Beroendesjukdomar brukar man säga är 50 procent ärfligt och 50 procent miljö. Jag tror att de barn som man hittar till skådespeleri, det vill säga jag också, har en större tendens att kunna utveckla ett beroende och då funkar branschen som en katalysator. Det fungerade att ge en sådan som mig en massa knark i form av beröm, som sedermera blev alkohol, säger Gabriel.

Han fortsätter:

– Jag tycker branschen ska ta mer ansvar. Jag är inte den enda barnkändisen som har gått in i väggen och kraschat. Nu lever ju jag, men det var inte självklart att jag skulle finnas i dag. Jag är jäkligt glad att jag gör det dock.

Fick hjälp av kollegan

Efter inspelningen av återupplivningen av Svensson Svensson 2007 tog Gabriels missbruk ordentlig fart. Under denna tid jobbade han även som brandman.

– Det var en jättejobbig period för mig, att från att ha varit en barnskådespelare till att bli uppringd sex år senare och spela samma roll igen fast som vuxen, det var inte lätt. Saken var ju den att jag var ingen skådespelare längre. Jag fick bra betalat och det var ångestframkallande för jag kände att jag inte gjorde en bra insats på mitt jobb. Jag dämpade därför ångesten genom att dricka, förklarar Gabriel.

Han tog till flaskan så fort han var ledig från inspelningarna, vilket snabbt eskalerade. När inspelningen var klar hände det som inte fick hända.

– Jag kom tillbaka och jobbade som brandman och det blev mycket festande. Sedan en dag kom jag full till brandstationen för att jobba, jag åkte direkt från en fest. Det var inte så smart. Då kände jag att det här håller ju inte, säger Gabriel.

Han började aldrig sitt pass på brandstationen den dagen. På vägen hem i taxin ringde han ett avgörande samtal.

– Den första jag ringde var Suzanne Reuter och frågade om hon kunde hjälpa mig. Hon hade erfarenhet av detta sedan tidigare, berättar han.

Suzanne ställde upp och hjälpte Gabriel att få behandling. Till slut blev han nykter och livet tog en vändning till det bättre.

– Jag sökte och kom in och blev flygledare när jag flyttade från Stockholm. Jag började göra saker som jag hade bestämt och velat. Istället för att ständigt vara en slags slav under andra som säger vad man ska göra, säger han.

2014 började han dricka alkohol igen, efter lite mer än fem års nykterhet.

– Har man en gång dansat i de mörka vattnen så är det lätt att komma tillbaka. Men lyckligtvis nu på senare tid så är jag helt nykter igen, berättar Gabriel.

I dag lever han lyckligt med sin familj. Skådespeleriet har kommit tillbaka in i Gabriels liv, fast på hans villkor. Han lägger nämligen upp humoristiska inlägg på Instagram.

– Det handlar lite om att sprida glädje och att vara snäll mot varandra, säger Gabriel.