Novell: Hon var orolig för flickan – vem var egentligen hennes pappa?

Marianne la sakta ihop den sista boken hon rättat. Det var lilla Kajsas bok. Kajsa Nilsson, klassens clown. En liten rödhårig flicka med uppnäsa och rosiga kinder. Hon älskade roliga timmen men att räkna var det värsta hon visste.

Marianne suckade. Det var mer röda bockar än guldstjärnor. Vad skulle hon göra med denna lilla tös? Det var som om hon hade klipulver i byxorna. Hon kunde inte sitta still mer än fem minuter, sedan sprang hon runt till någon av de andra eleverna och tittade på vad de gjorde. Marianne försökte uppmuntra och berömma henne så fort hon gjorde något bra. Men det hjälpte inte. Kajsa fortsatte med sitt beteende. Hon läste inte sina läxor.

Marianne undrade hur hon hade det hemma. Det var bara hennes mamma som varit med på kvartssamtalen. En mager kvinna med tunt, stripigt rött hår och glasögon. Hon verkade trött. Marianne hade aldrig sett Kajsas pappa så kanske var hon ensam med flickan.

Det var mörkt ute. Snart skulle det snöa. Vintern var en härlig årstid med snö och skidåkning, men inte mörkret. Det gillade inte Marianne. Hon undrade om hon någonsin skulle tycka om den mörka årstiden bättre än vår och sommar? Det trodde hon inte.

Hon älskade våren. Pånyttfödelsen i naturen. När allt som varit dött började knoppas och blomstra igen. Så vackert och skirt.

Hon satt och drömde när det plötsligt knackade. Kajsa stod i dörren och gnuggade sig i ögonen.

– Fröken, jag har tappat min nyckel hem.

Hon snyftade.

– Den finns säkert på skolgården någonstans. Ska jag hjälpa dig att leta?

– Nej, jag har letat och inte hittat den.

– Kom så går vi ut.

Hon tog Kajsas hand och de gick ut på skolgården, men det hade mörknat så det var svårt att se något. Kajsa gick på fritids och tydligen hade de varit ute och lekt efter skolan. Och nu var nyckeln borta. Men Marianne trodde att det skulle lösa sig när Kajsas mamma kom och hämtade henne.

– Din mamma kommer väl och hämtar dig i dag?

Kajsa skakade på huvudet.

– Nej, hon är sjuk.

– Är hon sjuk i dag?

– Hon är alltid sjuk.

– Men hon brukar ju komma och hämta dig.

– Ibland, men mest mormor.

– Okej, hur mår din mamma?

– Hon har ont i kroppen ibland. Då blir hon sur och mormor får komma och laga mat till oss.

Marianne kramade den lilla handen och tänkte på alla bockarna Kajsa hade i sin mattebok. Det kanske inte var så konstigt att hon inte kunde koncentrera sig om hennes mamma var sjuk och ingen hjälpte henne.

– Vi ringer till din mamma och säger att din nyckel är borta.

– Nej, gör inte det. Då blir hon ledsen. Det kostar pengar att skaffa en ny. Vi har inte så mycket pengar.

Kajsa började snyfta igen. Mariannes hjärta krympte ihop som en boll av med­lidande. Hon kramade om den lilla flickan och sa tyst:

– Det kommer ordna sig Kajsa.

Marianne gick in på fritids och pratade med Sonja som var en av fritidsledarna. Hon sa att Kajsas mormor ringt och sagt att hon skulle hämta Kajsa. Den senaste tiden var det mest hon som hämtat. Marianne berättade för Sonja om nyckeln.

– Vi kan fixa så du får en ny nyckel. Det behöver inte kosta din mamma något, sa Sonja. Du tappade ju den här på fritids så det fixar vi.

Kajsa log lite genom tårarna. Det kändes tydligen bättre nu.

– Hur länge har din mamma haft ont i kroppen? frågade Marianne.

– Det kommer och går. Hon är bättre ibland men trött.

– Jobbar hon?

– När hon är piggare jobbar hon som städerska. Men hon är ofta trött.

– Din pappa, var är han? frågade Marianne.

Kajsa var tyst en stund innan hon sa:

– Han bor inte hos oss. Jag har aldrig träffat honom. Mamma sa att han var en dålig människa som inte ville betala räkningar utan bara spelade bort sina pengar.

– Oj, det låter inte bra. Så du har aldrig träffat honom?

Kajsa skakade på huvudet.

Marianne blev ledsen för flickans skull. Vilken familje­situation hon har den lilla, inte konstigt att hon leker clown i skolan. Det är väl hennes chans att få uppmärksamhet och revansch för sitt liv i hemmet, tänkte hon. Marianne stannade hos Kajsa på fritids och de drack nyponsoppa med grädde tillsammans.

– I morgon går vi en runda på skolgården och ser om vi hittar nyckeln.

Kajsa nickade.

Klockan fem kom Kajsas mormor och hämtade henne. Hon var en äldre dam med kort, grått hår. Marianne hälsade på henne och presenterade sig. Hon berättade om nyckeln och sa att de skulle leta i morgon när det var ljust.

– Det löser sig lilla Kajsa, sa kvinnan till barnet och vände sig sedan till Marianne.

– Hon har alltid en nyckel med sig ifall hon vill gå hem tidigare. Jag hämtar ju henne för det mesta men det är inte så långt att gå hem själv heller.

Kajsa gick ut för att ta på sig jackan och Marianne passade på att berätta för mormodern att Kajsa sagt att hennes pappa inte bodde med dem. Mormodern tittade ner i marken och suckade.

– Sanningen är att Lisa nog inte vet vem det är.

– Oj, sa Marianne och berättade vad Kajsa sagt.

– Hon har säkert sagt så men Lisa vet inte säkert. Hon var tillsammans med en man som både drack och spelade bort pengar. En kväll träffade hon en försäljare på krogen. De hade en natt tillsammans. Lisa var trött på sitt liv och sedan blev hon gravid med Kajsa. Hon ville inte tala om för mannen hon var ihop med att hon var gravid så hon gjorde slut. Det kunde ju vara den andre mannens barn. Så hon valde ta hand om Kajsa själv. Det har varit tufft, hon har fått värk i kroppen av det tunga städjobbet. Kajsa har frågat om sin pappa och jag tror hon har dåligt samvete med.

– Vilken soppa. Stackars Lisa.

– Jag har sagt att hon för sin egen skull borde göra ett faderskapstest. Fadern borde få veta och Kajsa vill ju träffa sin pappa.

– Det kanske också skulle vara bra för Lisa. Så slipper hon ljuga för Kajsa.

– Ja. Jag hjälper till så mycket jag orkar men Kajsa behöver någon som kan hjälpa henne med läxorna.

– Ja, det är ju alltid bra att få lite hjälp även om fritids också hjälper till, sa Marianne innan hon tackade för prat­stunden och tillade:

– Jag hoppas att Lisa lyssnar på dig och gör det där faderskapstestet.

Hon gick hem med huvudet fullt av tankar på Kajsa och hennes mamma. Tänk om pappan ville ta sitt ansvar och vara en del av hennes liv. Det kanske var den där mannen som Lisa träffade på krogen.

Marianne sov oroligt den natten. Hon vaknade tidigt och lagade en rejäl frukost med äggröra och en stor kopp kaffe medan hon tänkte på gårdagen. Kunde hon göra något för att hjälpa Kajsa? Kanske be fritids att de hjälpte henne mer med läxorna.

Hon packade sin väska och gick mot bussen. Hon skulle ringa Lisa under dagen och höra hur det var med henne.

Det var en härlig vårvinterdag. Ljuset var trots allt på väg tillbaka och vintergäcken hade börjat våga sig upp i rabatterna. Hon drog några djupa andetag och kände sig ren i själen. Marianne tyckte om den här tiden på året. Den ingav hopp, men fortfarande var allt lugnt och stilla, inte så hetsigt som senare på våren och på sommaren. Hon älskade den rena, klara luften.

När hon kom in på skolgården kom Kajsa och Stina springande mot henne.

– Fröken, vi hittade min nyckel, sa Kajsa och viftade glatt med en husnyckel som satt fast i en nyckelring med Snobben på.

– Så bra, sa Marianne och kände sig lättad. Var låg den?

– Nedanför trappan där vi brukar hoppa långrep. Jag måste ha tappat den när jag hoppade.

– Där ser du Kajsa. Det löste sig.

Kajsa nickade och såg glad ut.

– Mamma kommer nog ringa till dig i dag. Hon sa att hon ville prata med dig.

– Det låter bra. Jag vill gärna prata med henne med.

När skoldagen var slut satt Marianne som vanligt vid katedern och rättade böcker. Då ringde hennes mobil. Det var Lisa, Kajsas mamma.

– Hej, det är Lisa. Mamma sa att hon pratat med dig i går så jag ville bara ringa och förklara mig lite.

– Det behöver du inte. Jag förstår att du handlat som du gjort för att du ville skydda Kajsa. Men Linnea sa att hon föreslagit att du skulle göra ett faderskapstest.

– Ja, jag har inte velat men jag kanske har ändrat mig. Kajsa har rätt att veta vem hennes pappa är. Jag har hela tiden trott att det är den man jag levde med. Men det kan ju faktiskt vara försäljaren jag träffade på krogen. Båda har rätt att veta om de har en dotter. Jag skämdes väl också över mitt beteende och ville sopa igen allt. Men mitt samvete har gnagt och jag har inte mått bra på flera år. Det sätter sig i kroppen också och jag har haft värk i omgångar.

– Jag förstår. Jag stöttar dig. Vill du att fritids ska hjälpa Kajsa mer med läxorna? Hon har ju lite svårt med matten.

– Ja, gärna. Det skulle kännas bra. Jag är inte själv så duktig på matematik.

– Då gör jag det. Hoppas det går bra med testet. Har du kontakt med båda männen?

– Nej, men jag har deras telefonnummer så jag kan nå dem.

– Bra, hoppas det blir ett resultat som gynnar Kajsa.

– Det hoppas jag med.

Marianne fortsatte rättningen och tänkte på Kajsa igen. Snart kanske hon skulle få träffa sin pappa. Det skulle säkert vara bra för henne. Att få en förälder till i sitt liv.

Marianne pratade med fritids och Sonja lovade att de skulle hjälpa Kajsa med läxorna så hon inte behövde ta med dem hem. Marianne kände sig lättad. Hon ville att den lilla flickan skulle komma ifatt i skolan och få lugn och ro hemma.

Kajsa fortsatte vara klassens clown. Men Marianne märkte att hon inte hade så många fel längre i sin mattebok. Kanske berodde det på att fritids börjat hjälpa henne med läxorna.

Det hade gått några veckor sedan nyckelhistorien och Marianne vattnade blommorna i fönstret efter skoldagens slut.

Då knackade det på dörren. Där stod Kajsa. Hon höll något i famnen.

– Fröken, titta vad jag fått av min pappa, sa hon med lysande ögon.

I famnen höll hon ett litet brunt marsvin som nosade och såg nyfiket ut.

Marianne lämnade vattenkannan och gick fram till henne.

– Men vad söt! Har du fått det av din pappa?

– Ja, min nya pappa.

– Har du träffat honom nu?

– Ja, mamma bjöd hem honom. Hon berättade att han ville träffa mig. Han var jättesnäll och rolig. När han kom hade han med sig Putte. Både mamma och pappa var glada.

Marianne klappade den mjuka pälsen och såg en helt ny Kajsa. En lycklig liten flicka med glada ögon.

– Min pappa heter Sten och säljer saker. Han sa att han tycker om mig och var ledsen att han inte kommit och hälsat på tidigare men att han inte visste om att jag fanns.

– Åh, vad roligt att han kommit in i ditt liv nu då.

– Ja, vet du vad det bästa är fröken?

– Nej.

– Fritids behöver inte hjälpa mig med läxorna mer för min pappa är jätteduktig på matte. Han har lovat hjälpa mig med alla mina läxor. Det tyckte mamma också lät bra. Jag har aldrig sett mamma så pigg. Hon har inte haft någon värk på en hel vecka nu. Det försvann efter att hon pratat med pappa på mobilen. Det var väl bra fröken?

– Det låter jättebra Kajsa.