Svårare att vara föräldrar i dag jämfört med förr – därför borde vi inspireras av 40- och 50-talet
Man kan tro att föräldraskap skulle vara det mest naturliga vi människor kan ägna oss åt. Att all kunskap om hur det lilla barnet ska skötas om automatiskt kommer när bröstmjölken rinner till. Men så är det inte, åtminstone inte om man blickar tillbaka på de senaste 250 åren.
– Vi verkar ha väldigt lite instinkt kvar, säger journalisten och författaren Maja Larsson.
2022 debuterade hon med boken Kläda blodig skjorta om svenskt barnafödande under 150 år. Nu är hon aktuell med sin nya bok Föräldrars födelse där hon återigen har gjort omfattande research, ända bak till 1700-talets mitt.
– Vad som räknas som ett bra föräldraskap och vad vi har haft för mål med barnuppfostran har varierat kraftigt mellan generationerna, säger hon.
Låt oss börja med att titta på 1700-talet. Kyrkan hade ett stort inflytande över oss och predikade lutherska normer som vikten av att arbeta hårt och leva laglydigt. Men kyrkan hade också ett och annat att säga till om hur vi uppfostrade våra barn. ”Barn, lyd era föräldrar i allt”, står i Bibeln.
År 1755 kom de första statliga råden när Sveriges föräldrarådgivning lanserades.
– Då handlade råden i första hand om hur föräldrar skulle hålla sina barn vid liv, säger Maja Larsson.
Detta var något som de behövde hjälp med. Vart femte barn blev inte över ett år, och bara vartannat barn fick uppleva sin 18-årsdag.
Till exempel uppmanades mammor att amma sina barn. Något som alltså inte var självklart, särskilt inte i de lägre samhällsklasserna där modern behövde gå ut och arbeta.
En dålig mamma var en som arbetade, snusade, svor och spelade kort
Läkare började resa ut på landsbygden för att berätta varför komjölk inte kunde ersätta den egna modersmjölken. Och att man visserligen kunde göra fil av gammal, sur mjölk men att sur mjölk inte lämpade sig för bebisars små magar.
Ett annat råd som föräldrarna fick på den tiden var att inte sova tillsammans med sina barn.
– Det var vanligt för att hålla värmen, men risken var att föräldrarna rullade över sina barn så de kvävdes, säger Maja.
Ställdes högre krav på föräldrarna
Så kom industrialiseringen. Svenskar flyttade från landsbygden och in till städerna – detta förändrade föräldraskapet. På gårdarna hade det varit hård disciplin, det fanns krav på att barn hjälpte till med alltifrån att gå upp tidigt på morgonen och mjölka korna till att stå i timmar och hjässa hö.
Men i städerna ritades spelplanen om. Föräldrarna behövdes i fabrikerna så barnen började att gå i skolan. Vuxna ville nu att deras barn skulle lära sig saker och få ”en bra barndom”.
Ellen Key skrev boken Barnets århundrade som skapade debatt. Ellen ansåg att barnets behov skulle stå i centrum och att uppfostran skulle präglas av kärlek och förståelse i stället för tukt och lydnad.
Allt mer krav ställdes på föräldrarna. I 1900-talets början grundades Barnavårdsnämnder som tvångsomhändertog barn från föräldrar som inte levde upp till de nya normerna för vad en bra förälder var.
Vad ansågs vara en dålig mamma på den tiden?
– Det kunde vara en mamma som arbetade, snusade och svor, och som spelade kort. Men det kunde också vara en mamma som inte hade pli på sina barn, alltså barn som betraktades som ”vanartade”, säger Maja Larsson vars tankar far till en pojke hon läst om i arkiven.
Hon tänker på lille Göte som var barn på 1940-talet och kom från fattiga förhållanden och hittade på hyss. Därför togs han ifrån sina föräldrar och hamnade på Statens uppfostringsanstalt. Där blev han tvångssteriliserad.
Maja menar att det är tänkbart att Götes föräldrar inte alls brustit i sin föräldraroll utan att Göte hade, vad man i dag skulle klassa som en npf-diagnos, som till exempel adhd.
Pappans roll då? I dag är den svenska normen att pappan har en lika aktiv föräldraroll som mamman, men det är vi svenskar ganska ensamma om, och även här i Sverige är det en relativt nyföreteelse.
– På 1700-talet var barnens primära omvårdnad mammornas uppdrag. Pappan var mer arbetsledare, man skulle lyda honom, säger Maja och fortsätter berätta att när industrialiseringen kom och papporna gick in i fabrikerna så inleddes ett århundrade av frånvarande fäder.
– Tidigt 1900-tal kom begrepp som "semesterpappa" och "fritidspappa". Det var en pappa som bara ägnade sig åt barnen under sin lediga tid.
Inte velat göra som sin egen förälder
Men på 1970-talet förändrades papparollen. Då kom den delade föräldraförsäkringen som betonade pappans betydelse. Allt fler pappor började vara föräldralediga – även om det inte alls var i samma utsträckning som i dag.
På 1970-talet slog även barnpsykologerna igenom starkt, och med dem de mjukare metoderna. Man skulle prata med barnen, lyssna på barnen. Aldrig vara sträng. Detta är en närmast 180 graders svängning om man jämför med hur råden från Barnavårdsnämnden i början av seklet lydde. Då ansågs aga vara en effektiv metod för att få pli på barnen, men nu skulle barnagas förbjudas.
Det är så själadödande att inte låta barn vara spontana
Det är som om varje generation har haft sitt sätt att uppfostra barn på. Ofta har man ”inte velat göra som sina egna föräldrar” och därför har pendeln svängt fram och tillbaka. Och det har funnits olika experter som försökt påverka föräldrar i sitt föräldraskap. Tvära kast mellan präster, läkare, barnavårdsnämnder, skolan och barnpsykologerna.
Sedan kom självutnämnda experter som skrev böcker, som Anna Wahlgren som hade sin bestämda uppfattning om hur barn skulle nattas. Och så kom sociala medier och alla ”mammainfluerare”.
– I dag har vi en unik inblick i andras föräldraskap genom sociala medier, säger Maja Larsson som i sin bok nämner bloggaren Underbara Clara som visar både hur man packar en perfekt picknick till familjeutflykten och vilka regnkläder som är de bästa för barnen att bära.
Svårast att vara förälder i dag
På frågan när under dessa 250 år som det har varit svårast av vara förälder svarar Maja Larsson faktiskt: Nu.
I dag ekar tidigare generationers skiftande föräldraskap i oss. Samtidigt översköljs vi av nya råd från experter. Inte bara om basala saker som amning och potträning, utan även om hur man ska hjälpa sina barn att ”bygga självkänsla”. Aldrig har det varit så komplext och krävande med alla dessa tiotusentals böcker, hundratals poddar, influerare och forum på Facebook.
– Båda föräldrarna arbetar, barnen är i omsorg stora delar av dagen, och det finns lite tid för meningsfull samvaro. Men under den lilla tiden ska man hinna bygga vänskapsrelationer med barnen, hänga med i deras skola och digitala värld, säger Maja och betonar det komplexa i att normen är att föräldrar ska finnas där för barnen, men samtidigt ska försöka att inte ”curla” dem för mycket. Något som är svårt när mycket handlar om att vilja skydda sina barn från yttre faror.
– Vi köper GPS-klockor till våra barn så vi har koll på dem, och vi följer dem till skolan.
Det här är Maja Larsson
Ålder: 36 år.
Gör: Frilansjournalist och författare.
Bor: I ett radhus i Västra Frölunda utanför Göteborg.
Familj: Make och två barn.
Aktuell: Med boken Föräldrarnas födelse – 250 år av experter, släktingar och andra som lagt sig i. Gavs ut av Natur & Kultur i januari.
Vad anses vara en "dålig förälder" i dag?
– Det är till exempel en som inte reglerar barnens skärmtid, inte bryr sig om deras skola, eller som inte har kontakt med sina barn när de är vuxna.
Vad tror du är viktigt att föräldrar tänker på?
– Jag tror det är viktigt att ge barn frihet och självständighet. I dag upplever jag att många föräldrar lägger sig i och detaljstyr barnens liv, säger Maja som inte är förtjust i ”lekträffar” där föräldrar styr upp när och med vem barnen ska leka.
– Det är så själadödande att inte låta barn vara spontana.
Finns det någon period som du själv tycker att man hade bra värderingar kring föräldraskapet?
– På 40- och 50-talet var normen att skapa självständiga barn. Mammor förväntades inte sitta och vänta på att barnen skulle somna eller hjälpa till att bre mackor, för de hade hushållssysslor att sköta. Det var en sträng och hemsk tid på många sätt, men jag tror vi i dag kan inspireras litegrann av den tillit de hade till barnens förmågor.
Kanske inspireras kommande generations föräldrar av 40-tals idealet, kanske inte. Det enda vi med säkerhet vet är att det kommer att förändras – att vi inte vill göra som våra egna föräldrar gjorde.