Hanna och Jacob för traditionen vidare i Växbo: ”Viktigt med en levande landsbygd”
– För oss är det viktigt med en levande landsbygd och skäliga löner.
Förr växte det spånadslin på var och varenda gård i Hälsingland. Även Hanna Bruces mormor odlade lin och Hanna fick vara med när linet sedan breddes för att det skulle bli tyg.
I dag äger Hanna, 48, och hennes man Jacob Bruce, 49, linnefabriken Växbo lin, ett av Hälsinglands största besöksmål.
När nästan all annan svensk textilindustri hade lagts ner för att det var mer lönsamt att producera utomlands, gjorde Växbo lin tvärtom och slog upp sina portar 1990 tack vare visionären och fastighetsmogulen Rolf Åkerlund, som tyvärr inte finns med oss längre. Han ville ge något tillbaka till sin hembygd.
– Han gjorde en sådan otrolig insats för bygden, för landsbygden och för kulturarvet. Det känns väldigt fint tycker jag, säger Hanna när Allas är på besök.
Det här är Hanna och Jacob
Namn: Hanna och Jacob Bruce.
Ålder: 48 och 49 år.
Gör: Fabrikörer. Driver Växbo lin sedan 2006.
Familj: Sonen Alfons, 20, döttrarna Märta, snart 16 och Hilma, 14, hunden Bruno och två katter.
Bor: I Rengsjö, Hälsingland.
Trots att Rolf Åkerlund inte hade någon kunskap om linneproduktion lastades fem långtradare med maskinella vävstolar från franska Lille och fraktades till lador i Växbo.
Men linnetillverkning är delikat på flera sätt. Rolf fick snart lära sig att man inte kunde tillverka linne i lador utan rätt luftfuktighet, så han lät bygga ett linneväveri. Snart tronade Växbo lins röda byggnad mitt inne i Hälsingeskogen. Här bullrar det och pyser, och mycket riktigt kommer det då och då en puff med vattenånga uppe vid taket. Luftfuktigheten i fabriken är cirka 70 procent, och den behövs för att lingarnet inte ska gå av.
Växbo lin är Hannas och Jacobs livsverk sedan de köpte fabriken av Rolf 2006. De hade knappt någon tidigare erfarenhet av linnetillverkning, förutom att Hanna hängt över axeln på sin mormor vid vävstolen. Hanna sommarjobbade också på Växbo lin som tonåring och guidade både i fabriken och i närliggande Trolldalen, där lin beretts sedan 1700-talet.
Med Rolfs och hans medarbetares hjälp lärde de sig sakta men säkert de komplicerade maskinerna, och med mycket hårt slit gick de från 4,7 miljoner i omsättning till 17, från fem anställda till tolv.
Viktigt med hållbarhet
Det märks att Hanna och Jacob brinner för sitt hantverk, och för dem är hållbarhetsfrågan viktig. Tidigare hade de Naturskyddsföreningens märkning Bra miljöval textil, tills miljöorganisationen 2022 valde att lägga ner sin märkning.
– Det viktiga är att vi verkligen jobbar med hållbarhet på riktigt, och inte bara är en show off. Vi har landat i att inte ha någon märkning i dag, för vi tycker inte att det finns någon som är relevant egentligen.
– Sen kostar en märkning också, de är ju också företag som ska tjäna pengar, fyller Jacob i.
2018 valde de till exempel att sluta tillverka helt vita dukar, med blekt lingarn och varp – en chansning från deras håll. De visste inte alls hur kunderna skulle reagera.
– I början tänkte vi: Det här kommer gå åt skogen, ingen kommer att vilja handla. Men nu har vi det här för att vi tror det är bra, förklarar Hanna.
Ser ni en trend med oblekt linne?
– Jag vet inte, vi är dåliga på det där med trender. Men vi är väldigt mycket för oblekt nu för tiden. Vi vill tillbaka till kärnan i materialet, det som är det helt naturliga, säger Hanna.
Trots att de saknar eko-märkning menar de att ett svenskproducerat icke ekologisk linne är bättre än eko-certifierad bomull. Bomull odlas på torra platser i världen och det går åt mycket vatten för att framställa det, ekologiskt eller ej.
Hanna förklarar:
– Till ett kilo lin behöver man en liter vatten, till ett kilo bomull behöver man tiotusen liter vatten.
– Och ett kilo kemikalier för att få fram ett kilo bomull, fyller Jacob i.
Trött på påhitt
Växbo lin skryter inte om sitt miljöengagemang på sociala medier, eftersom det också kan ge motsatt effekt, och verka oseriöst. Särskilt efter att flera företag den senaste tiden blivit granskade för sina greenwashing-budskap de pushat ut i sociala medier.
Det här är greenwashing
- Greenwashing innebär att företag försöker skapa en bild av att vara miljövänliga genom att belysa enskilda miljövänliga insatser.
- I Sverige har bland annat H&M kritiserats för sina greenwashing-budskap, efter en granskning av Aftonbladet. I sin marknadsföring har modeföretaget sagt att de samlat in kläder för återvinning, men i stället dumpat kläderna okontrollerat i fattiga länder där de brändes.
- Även Gina Tricot lovade i ett samarbete med Bianca Ingrosso att plantera skog till sina kunder. Skogen, som planterades på en åker i Danmark, visade sig senare vara lika liten som en villatomt. Granskningen gjordes av SVT.
Källa: Wikipedia
När den här intervjun gjordes hade Gina Tricot precis avslöjats av SVT, där modeföretaget lovat sina kunder att plantera skog och anlägga bikupor om man handlade ifrån dem, efter en kampanj frontad av Bianca Ingrosso. ”Skogen” visade sig senare bara vara 503 träd på en åker i Danmark, och bikuporna var endast två till antalet. 503 träd är för lite för att ens få kallas skog.
Hanna tar upp ett annat exempel på greenwashing av ett annat stort modeföretag i Sverige, som lovar kunderna i ett mejlutskick en linnekollektion med återvunnet linne, vilket hon som linneproducent vet innebär ett lin med mycket korta fibrer och därmed sämre hållbarhet.
– Vadå återvunnet linne? Alla som får det här utskicket måste tänka: ”Gud vad bra.” Det som inte framgår är att det blir en skör fiber som inte alls har samma egenskaper som ett långfibrigt lin där hållbarhet och glans är utmärkande. Ska man få en hållbar produkt så behöver man i så fall blanda i något mer, vilket inte framgår. Jag blir trött på den här typen av påhitt till kunder, säger Hanna och fortsätter:
– Ibland känner jag, vart är världen på väg?
Fula säljargument
När Allas gör en enkel googling på återvunnet linne ser vi att fler företag använder sig det som säljargument. Ett företag hävdar att deras tyg är ”vävt av 100 % återvunnet linne”, en annan att ”materialet återvinns mekaniskt och spinns till nytt garn”.
– Jag blir så trött. Här kämpar vi på och försöker vara så rättrådiga, och sen kommer ett sådant här företag och kommer på någon bra usp och säljer som bara den, suckar Hanna.
För dem är det i stället viktigt med en liten produktion i Norrland, för en levande landsbygd, där deras anställda får skäligt betalt. I Asien hade de kunnat få 30 sömmerskor till samma kostnad som en i Sverige. Visst kostar deras linnehanddukar därefter, men då ska de också hålla för daglig användning i flera år framöver.
Under sommarmånaderna håller de dagliga guidningar i fabriken för att kunderna ska få bättre inblick i vad de sysslar med.
– Folk som är här kan säga: ”Det är ju lite dyrt för en handduk”, och det kan man ju förstå om man kan köpa en handduk för fem kronor på Ikea och det kostar 300 kronor här. Men sedan när de gått på en guidning så kan de säga ”gud va billigt, jag tar tre”, för då har de fått en helt annan uppfattning om vad som har hänt på vägen, säger hon och fortsätter:
– Det krävs ganska mycket handpåläggning, vilket inte folk tror.
Därför är linne ett bra miljöval
- Sverige har egentligen ett väldigt gynnsamt klimat för att odla spånadslin, det lin som används vid tygtillverkning, till skillnad från bomull som vill växa på varmare breddgrader.
- Tyvärr har odling av spånadslin minskat drastiskt i Sverige sedan först bomullstygernas och senare syntettygernas frammarsch. Sveriges sista linberedningsverk låg i Laholm. Det lades ner 1966, efter att staten drog in stödet för linodlingen.
- I dag odlas och bereds lin i andra europeiska länder. Trots det är produktionsleden för lin kontra bomull kortare.
- Lin blir sällan utsatt för skadeinsekter. Det gör att det inte behövs tillsättas lika mycket näring eller ogräsmedel, som vid den mer känsliga bomullsframställningen.
- För att tillverka ett kilo bomull förbrukas 10 000 liter vatten. För att tillverka samma mängd lin krävs cirka en liter vatten.
- När linnetyget gjort sitt kan man slänga det på komposten.
Källa: Naturskyddsföreningen, 1kvmlin, Växbo lin
Hanna tar en sipp av sitt te och berättar att hon sett i sociala medier att anställda för vissa kinesiska företag får så lite som knappt 40 öre per klädesplagg de tillverkar, och jobbar under undermåliga villkor, sju dagar i veckan, för att vi i västvärlden ska kunna konsumera mera.
Måste tänka om
Allt blir för fokuserat på pris, menar Jacob.
– Vi har hamnat i ett läge där det är för billigt. Det går inte att leva så här, det blir inte hållbart, säger han och proklamerar att vi måste tänka om.
– Vi måste ha färre grejer och ta hand om dem. Det går inte att hålla på och köpa nytt, köp riktiga grejer med bra kvalitet i stället.
Hanna fyller i:
– Det billiga priset gör ju också att man inte värdesätter saker. Det är så billigt att det gör ingenting om det går sönder, säger hon och fortsätter:
– Jag blir mörk i sinnet ibland och känner: Vilken skitvärld. Samtidigt tänker jag att vi får vara glada att vi håller till här i skogen och gör vår grej. Det viktigaste vi kan göra är att försöka dra vårt strå till stacken och göra vårt bästa.
Jag läste också att man kan lägga linnet på komposten, det tror jag inte är så många som vet?
– Ja absolut, det är ju bara en växt. Lägger du din blus eller duk på komposten så blir det ny jord. Det känns bra på riktigt, avslutar Hanna.