Sara lämnade våldsamma maken – ändå fortsatte terrorn
Peters närvaro gör att Sara hela tiden fastnar i katastroftankar.
– Ibland känns det som att det här bara får vara min vardag tills någon av oss dör, säger Sara.
Peter slog Sara i tre år. Han drack och knarkade. Slog sönder deras saker, sparkade henne mot magen, bet henne, knuffade in henne i möbler, slog henne i huvudet, hotade henne med kniv och sa att han skulle döda henne.
När barnens fotbollsträning ibland drog över och hon kom hem sent fick hon stryk. Barnen såg ibland vad som hände.
Hans personlighet var ostadig, ena stunden var han älskande och översvallande med smicker, andra stunden kontrollerande.
Anmälde Sara till socialtjänsten
Det var i sluttampen av relationen. När Peter började förstå att Sara var på väg att lämna honom försökte han lappa ihop förhållandet. Han var nykter över jul och de firade tillsammans hela familjen. Men en dag kom han hem full, hotade Sara med kniv och slog sönder bostadsrätten i det fina området.
Han tog ett stort lån, tömde deras gemensamma konto och åkte till Las Vegas.
Liknande saker hade hänt innan men den här gången knäcktes Saras hopp om att allt en gång skulle bli bra. När Peter var i Las Vegas tog hon steget som egentligen kändes omöjligt: hon polisanmälde Peter och sa att han inte var välkommen tillbaka till lägenheten mer.
– När han började fatta att jag inte ville ha hem honom mer började han anmäla mig till socialtjänsten. Jag fick säkert tio anmälningar mot mig från honom om precis allt man kan tänkas anmäla. Han ringde in till dem och sa att jag knarkade, att jag var en dålig mamma, att jag hade tio kilo kokain hemma, säger Sara.
Stoppa kvinnovåldet – låt det bli #sistaslaget:
Peter visste fortfarande inget om polisanmälan – men hade ändå startat en smutskastningskampanj.
– Han är en rättshaverist utan like och det kändes som att han började utarbeta en plan för att ligga steget före mig hela tiden. Jag tror han misstänkte att det skulle bli en vårdnadstvist där han skulle använda det här mot mig, att jag var psykiskt sjuk, instabil och dålig mamma till barnen.
– Han la ut grejer om mig på sin Facebook också. Han skrev att han inte fick komma till sitt hem, att hans fru inte lät honom träffa sitt barn. Sen var det någon bild på mig där jag satt i bara handduk i soffan där han fångat när mina ögon hängde. Han skrev att jag knarkade och var hysterisk och hans vänner kommenterade om hur hemsk jag var.
Målade ut henne som hysterisk
Saras polisanmälan ledde till att Peter blev anhållen, häktad och dömd. Men smutskastningen fortsatte.
– Förutom soc-anmälningarna gjorde han två polisanmälningar mot mig i samma veva som rättegången. I en anklagade han mig för våldtäkt, i den andra för misshandel. Även om polisen la ner utredningarna, känns det helt absurt att han anmälde mig för detta.
Även rättegången färgades av hur Peter målade ut henne som galen och dålig för barnen. I protokollet kan man läsa att han nekade till åtalspunkterna om misshandel – där Sara ofta hade bildbevis på sina skador. Ibland försökte han förklara skadorna på hennes kropp med att hon varit full och klumpig och då skadat sig själv.
– Han var den av oss som varit instabil, han kunde dra iväg på dyra resor utan att ha råd, han söp och knarkade. Men nu försökte han till varje pris förklara hur jag var den som var sjuk i huvudet, berättar Sara.
Hans bortförklaringar höll inte enligt domaren och Peter fälldes på flera åtalspunkter. Anmälningarna till socialtjänsten fanns med i underlaget men bedömdes osannolika. Socialtjänsten hade varje gång noterat hur Peter var berusad, aggressiv och uppenbart hämndlysten.
Våldet fortsatte bakom fängelseväggarna
Från anstalten bestämde sig Peter för att fortsätta förstöra livet för Sara, nu med ekonomiskt våld.
– Vi hade bestämt via advokaterna att vi skulle sälja lägenheten och använda pengarna till att lösa ett gemensamt lån. Men när den såldes, till alldeles för lite pengar dessutom, vägrade han att betala sin del av lånet.
– Jag kommer ihåg när vi delade upp möblerna, hur Peters pappa som var ombud viskade i mitt öra precis när vi skulle gå därifrån: "Peter kommer inte att betala".
Svärfadern som alltid haft en bra relation med Sara och hjälpt henne flera gånger när Peter tömt deras gemensamma konto, eller misshandlat henne, vände sig nu emot henne.
– Han gjorde en lång lista på saker som han begärde att få tillbaka. Det var presenter vi fått, en bilbarnstol, en klocka som vårt barn fick och fem tusen kronor han lagt ut för hyra efter att Peter tömt vårt gemensamma konto.
– Jag trodde faktiskt inte att hans familj skulle vända mig ryggen men blod är väl tjockare än vatten eller något. Polisanmälan mot hans son hade kanske rivit ned den fina fasaden i den familjen, säger Sara.
Lämnade Sara nära Kronofogden
Från anstalten meddelade Peter att han inte heller tänkte amortera på lånet de redan skulle ha löst.
Eftersom de tagit lånet när de fortfarande var gifta blev Sara nu solidariskt betalningsansvarig – och i praktiken tvungen att amortera hela kostnaden själv varje månad för att inte hamna hos Kronofogden. Peter blev skyldig henne varje krona, men att få så hög månadskostnad blev förödande för Sara.
– Det fick katastrofala konsekvenser för min ekonomi och vardag att lämnas med så höga kostnader. Jag behövde starta om på nytt men hamnade istället i ett helt omöjligt läge.
Det blev ett moment 22 för Sara.
Banken ville inte låta henne pausa amorteringarna på lånet. Hon behövde starta om sitt liv med ny bostad och nya skol- och förskoleplatser till barnen. För att komma in på en förskola behövde hon en ny bostad, men på grund av de höga månadskostnaderna ville ingen bank ge henne ett bostadslån.
– Det tog en hel sommar att ens komma något sånär på fötter. Jag satt i telefon med olika banker och myndigheter varje dag. Till slut bröt jag ihop för min bankkvinna och visade en artikel som skrivits efter rättegången om vårt case och hur jag hade haft det. Då gick de med på att jag fick pausa amorteringarna ett tag.
– Likadant var det när jag försökte få ett nytt lån. Först ringde jag och försökte som vanlig kund men fick nej precis överallt. Men här bröt jag också ihop till slut, och en bank gick med på att ge mig ett lån.
Sara fick flytta till en liten lägenhet där hon och barnen delade på rummen.
– Peter hade krävt att få alla våra stora dyra möbler så vi hade ingenting när vi flyttade in. Jag fick låna en soffa av min kompis som hon själv hade haft för tjugo år sedan när hon flyttade hemifrån. Vi hade en flyttkartong som soffbord och jag sov på en madrass.
– Jag är över 40 år och det här var inte livet jag hade tänkt mig.
Listan på saker Peter gjorde för att psyka Sara kan göras ännu längre. Han motsatte sig att starta den juridiska bodelningen där Sara skulle kompenseras för att hon betalat mer av insatsen på lägenheten när de var gifta, och där han skulle jämna ut skillnaden för att han tog de betydligt dyrare möblerna.
Sara fick också betala alla praktiska kostnader för flytten, kostnader för advokat och administrativa avgifter för att få skilsmässa och annat i ordning.
Idag har Peter suttit inne omkring ett år, och Sara är tacksam för att han blev dömd. Det blev trots allt en möjlighet att få ett andningshål för att komma på fötter, och även om familjen bor lite trängre så är lättnaden stor att slippa det psykiska och fysiska våldet.
Livet är ibland krångligt med den skyddade identiteten som hindrar henne från att göra många helt vanliga saker. Hon kan inte anmäla sig för att få parkeringsplats och mobilabonnemang måste tecknas i andras namn. Hon kan inte beställa saker på nätet och på förskolan finns säkerhetsrutiner kring hennes barn.
Hon är också väldigt arg för den ekonomiska situationen som Peter har satt henne i. Både nu, och under den värsta tiden efter rättegången, har Saras kompisar behövt hjälpa henne ekonomiskt för att hon ska få det att gå ihop.
– Jag har inga pengar kvar när månaden tar slut, och då har jag ändå en helt okej lön. Jag klarar mig hyfsat men kommer det större eller oförutsedda avgifter, som för barnens fritidsaktiviteter, faller det helt. Jag köper inget till mig själv, allt går till barnen, jag vill försöka behålla deras standard.
Sara är också otroligt påverkad av att ha levt i en våldsam relation. Hon lider av posttraumatisk stress, går ofta in i katastrofscenarier och använder ibland jobbet för att trycka tillbaka det hon varit med om. På gott och ont.
– Min psykolog och jag brukar prata om ifall jag verkligen orkar att jobba hundra procent, egentligen kanske jag borde jobba deltid, säger hon och fortsätter snabbt:
– Men det skulle ju bara inte gå för min ekonomiska situation. Det hade varit omöjligt.
Oron värst: "Försvinner bara när någon av oss dör"
Peter har ansökt om att komma ut med fotboja om ett par månader och det oroar henne.
– Det känns fortfarande som att jag måste ligga steget före hela tiden, att han har en sjuk plan som han tänker försöka sätta i verket. Jag vet att jag inte får fastna i katastroftankar utan måste bara försöka leva mitt liv, men det är svårt. Ibland känns det som om det här nog bara får vara min vardag tills någon av oss dör.
– Jag känner honom och han kommer inte tystna för nu har jag kränkt honom. Innan har jag hela tiden trott att han ska sluta och kanske ge upp men jag förstår nu att det inte är så, han lever i en helt annan verklighet än många andra, i hans värld är det krig.
Hon är kritisk till att våldsoffer inte har ett bättre skyddsnät, utan förväntas klara det mesta själva.
– På något sätt är det som att han nu får hjälp och vård och ska bli en person som inte längre slår kvinnor. Men när förövaren är i fängelse är det som att den som blivit utsatt förväntas klara allt själv, så länge man inte fallerar helt och hamnar hos socialtjänsten. Om man tänker på den här tiden har jag ju inte haft någon tid för min egen återhämtning, det har bara handlat om att komma tillbaka till arbete, lösa skola och så vidare. Det kändes länge som om jag bara släckte bränder.
– Och även om vi har haft det tufft ekonomiskt så har vi ju det helt okej nu. Det funkar liksom. Hur är det då för kvinnor som har mindre pengar, tänker jag?
Sara ser trots allt på framtiden ganska ljust, och även om Peter fortfarande klistrar sig fast i hennes liv ångrar hon inte en dag att hon gick till polisen.
– Samtidigt som jag vill berätta allt det här vill jag också säga att man måste anmäla. Jag vill uppmana varje kvinna i en våldsam att göra det.
– Och jag kan faktiskt känna mig jättestark och fokusera på att vi är fria nu. Det kan dyka upp ibland så där, vilken enorm befrielse det är att veta att jag kan tanka på hemvägen eller stanna över på fotbollsträningen utan att veta att han kommer slå mig när jag kommer hem.
Peter och Sara heter egentligen något annat.
Bilderna är arrangerade.
Vad är eftervåld?
Ordet "eftervåld" myntades av författaren Veronika Axelsson och initiativtagarna till uppropet Aktion Eftervåldet, Fia Sander och Gunilla Madegård, tillsammans med 20 drabbade kvinnor. Enligt dem kan eftervåld ta många olika uttryck:
Förtalskampanjer: Våldsutövaren sprider rykten och smutskastar dig i de omgivningar du rör dig. Det kan innefatta din familj, dina barn, arbete, grannskap, vänner eller på barnens skola.
Undanhållande av information: Detta kan pågå i relationen men tar ofta något andra former efter separationen. Våldsutövaren kan exempelvis ta din post, er gemensamma post eller e-mail eller hålla inne på information från barnens skolor. Resultatet kan bli att du missar fakturor eller annan viktig information.
Hot/repressalier: Våldsutövaren fortsätter att hota dig på olika sätt genom att säga eller meddela dig att ditt liv ska saboteras, du ska dö, eller att du aldrig mer ska kunna röra dig fritt.
Gaslighting: Denna våldsform går ut på att våldsutövaren ska få dig att tvivla på dig själv. Personen kan till exempel gömma eller ta dina saker, såsom barnens uteleksaker eller annat som finns på din tomt.
Sabotage/skadegörelse: Här vill våldsutövaren bara förstöra för dig genom att till exempel skada din bil, barnens cyklar eller annat hen kommer åt. Är skadorna svårupptäckta kan det bli farligt för dig, exempelvis om något med din bil är fel utan att du vet om det.
Använda barnen som vapen: Detta kan ta sig uttryck i att våldsutövaren skrämmer, hotar eller mutar barnen att uppföra sig destruktivt. Exempelvis kan våldsutövare försöka manipulera barnen till att ljuga för sin andra förälder.
Ekonomiskt våld: Våldsutövaren kan till exempel sabotera dina möjligheter att arbeta genom att till exempel "skapa en akutsituation" där man lämnar barnen och informerar dig om att du måste hämta dem. Andra exempel kan vara att personen struntar i att betala underhåll, tar ut er föräldraledighet eller VAB ni har delad rätt till eller att tar fakturor som kommer med din post.
Hjälp mot våld i nära relationer
Lever du eller någon i din närhet med våld i en nära relation? Hit kan du vända dig:
I akuta situationer ska du ringa till 112. Polisen kan komma till dig, ge råd, hjälpa till med en polisanmälan och bistå med information om skyddsåtgärder och ansökan om kontaktförbud.
Kommunens socialtjänst har ansvar för att ge stöd till personer som blir utsatta för våld. De ska erbjuda samtalsstöd och rådgivning samt ekonomiskt och praktiskt stöd. De ska också kunna ge dig olika typer av skyddsinsatser samt se till att barnen får stöd och hjälp.
Kvinno- eller tjejjour kan ge krisstöd i en akut situation och även ge stöd med att bearbeta erfarenheterna efteråt. På ROKS hemsida kan du hitta din närmaste jour. Även organisationen Unizon har en sammanställning av kvinno- och tjejjourer runtom i landet – här hittar du en jour nära dig.
- Den nationella stödtelefonen Kvinnofridslinjen når du på 020 50 50 50. Här kan du få stöd men också information om vart du ska vända dig för att få ytterligare hjälp där du bor, som polisen, socialtjänsten eller en kvinnojour. Du kan vara anonym när du ringer till Kvinnofridslinjen.
- RFSL erbjuder samtalsstöd via telefon till HBTQ-personer som utsatts för våld, hot och kränkningar. Du når deras stödmottagning på 020 34 13 16.
- Det finns en rad hjälporganisationer som kan ge stöd och råd till kvinnor som utsätts för våld i en nära relation. Du hittar fler länkar hos 1177 Vårdguiden.
- Män som är våldsamma och vill söka hjälp för detta kan vända sig till Rikskriscentrum, vars medlemsorganisationer arbetar med män i kris och mäns våld mot kvinnor utifrån kriscentra, mansmottagningar och våldsmottagningar.
Läs mer från #sistaslaget
På allas.se publicerar vi nu artikelserien #sistaslaget för att synliggöra våld mot kvinnor och för att säga att det räcker nu. Våldet måste få ett slut.