Sofia Hultin, 55, är solbränd och ler ett brett, charmigt leende när vi möter henne i surfarbyn Sidi Kawki, strax söder om den populära turistorten Essaouira. Kamelförarna på stranden möter upp och väljer tillsammans med Sofia ut vem av de svenska husbilsresenärerna som bör rida vilken dromedar.

Själv följer Sofia med på solnedgångsritten på en liten åsna. Hon fotograferar och hjälper till att arrangera dromedarerna i en snygg karavan när turen går mot sitt slut.

– Det är så här jag vill leva mitt liv. Här är tillvaron okomplicerad, säger Sofia över en kanna mynta-te nästa dag.

Det var på hösten 2022 som hon tog det avgörande beslutet.

– Jag hade då bott i ett generationsboende i Molkom tillsammans med min pappa, barn och fosterbarn en längre tid och pendlade in till Filipstad där jag jobbade som SFI-lärare.

Båda Sofias föräldrar började närma sig slutet och hon ville följa dem hela vägen.

– Helst hade jag haft mamma hemma också, men hon behövde flytta till ett demensboende. Men det kändes gott att kunna ha pappa hemma ända in i det sista.

Efter att hennes pappa gått bort flyttade Sofia till en lägenhet en kort tid.

– Men sen fattade jag beslutet att säga upp mig, sälja allt jag hade kvar och dra dit jag helst ville.

Fick först en chock

Sofia har en dotter och en son, båda i dryga 30-års-åldern, och hade då en dotterdotter på två år. I dag har hon även hunnit bli farmor och dotterdottern har fått en lillebror.

– Min dotter var först tveksam till hela idén, men vi konstaterade att det ju är enkelt att hålla kontakten via videosamtal nu för tiden. Det är klart att jag ofta längtar efter att få krama mina barnbarn, men det tar bara några timmar att flyga hem och det är relativt billigt, så jag har det inte värre än många föräldrar som har sina barn på annat håll i Sverige.

Att det var just Marocko som drog berodde på en process som startade för tolv år sedan.

– 2014 skulle jag åka på en semesterresa till Marocko tillsammans med en kompis, men hon blev sjuk så jag åkte själv. Jag hade hört talas lite löst om Marrakech och åkte därför dit – och fick en chock när jag klev ur taxin. Herregud vad mycket folk och vilken röra! Bara att hitta till hotellet var en utmaning, säger Sofia och skrattar.

Men hon blev fascinerad. Hon åkte även till Casablanca och blev skräckblandat förtjust.

– Mitt i denna ”röra” upptäckte jag snart värmen hos människorna – det enkla sättet att mötas över en kopp te, hjälpsamheten, nyfikenheten och det vänliga sättet att lära känna varandra. Jag fick många kontakter redan första gången jag var i landet, sedan blev det att jag åkte tillbaka och tillbaka. Jag gjorde allt längre resor för varje gång.

Vill locka fler till Marocko

På hemmaplan fortsatte Sofia med sitt jobb som SFI-lärare i Filipstad och ägnade fritiden åt familjen och sitt stora ridintresse. Men hon började också utbilda sig i yoga.

– Och det var väl där någonstans, med yogan, som jag började fundera på att arrangera resor till Marocko och köra yogakurser.

Ett skäl till att Sofia ville arbeta med gruppresor var att hon så gärna ville visa fler människor sitt älskade Marocko, inte minst kvinnor.

– Det är så många som är rädda för Nordafrika, de är skeptiska till det muslimska och törs inte åka på egen hand. I en organiserad resa i grupp skulle det bli lättare att locka hit fler.

Men ett kanske än större motiv var att Sofia kände att hon ville göra något för Marocko.

– Landet och människorna här gav mig så mycket, mina resor hit blev viktigare och viktigare för mig. Jag tankade både energi och harmoni – och så åkte jag bara härifrån. Det kändes inte rätt, jag ville ge något tillbaka.

Skapar jobbmöjligheter för lokalbor

Så 2017 gjorde Sofia ett första försök, då i form av en rundresa med yoga som blev väldigt lyckad. Det gjorde att hon vågade fortsätta pröva sig fram med ridresor längs Alantkusten eller i Sahara, samt en variant med både och.

Marknadsföringen sker genom sociala medier där hon dels är självlärd och numera även har gått en kurs anordnad av Trygghetsrådet.

Hösten 2022 var hon så pass varm i kläderna att hon tog det stora steget att flytta ner på riktigt. Via kontakter fick hon hyra ett vackert hus i utkanten av surfarbyn Sidi Kawki, nära stallet där hon hyr hästarna till sina ridturer. Där har hon sin bostad och bedriver även sina yogakurser på en solig takterrass.

– Det är som att vara tillbaka på landet. Jag är ju van vid att bo på vischan. Skillnaden här är att jag bara har några kilometer till Atlanten, säger hon och ler.

Första året hade Sofia en ekonomisk trygghet i form av ett distansarbete åt ett svenskt utbildningsföretag, men det blev hon av med när de drog ner på personal.

– Och nu tänker jag att det nog var lika bra, för det gör att jag får större fokus på mitt egenföretagande och kan utveckla det ihop med samarbetspartners härnere.

En ridresa med Sofia Travels kan innehålla till exempel en veckas ritt utmed Atlanten från Agadir till Sidi Kawki, vilket innebär att en rad lokala invånare får sysselsättning.

– Det är ju på det sättet jag känner att jag ger någon tillbaka till Marocko. Det är inte bara att mina deltagare lägger pengar på mat och shopping. För exempelvis en ridresa behöver jag hyra hästar, jag behöver en guide, hästskötare, en kock, en chaufför och någon som tar hand om tälten – det är fem, sex personer som är engagerade i ett projekt.

Till en yogaretreat i Sahara krävs ett antal kameler med skötare och några som ordnar med transporter, av såväl deltagarna som mat och tält.

Har hittat hem för gott

När vi träffar Sofia har hon precis förmedlat tio dromedarer till en grupp svenskar som är ute på en guidad tur i husbil – en tjänst hon inte tar något betalt för.

– Det är bättre att kamelkillarna får behålla alla pengarna – det är dyrt att hålla dromedarer i gott skick.

Sofia har genom sina resor på olika håll i Marocko lärt känna många människor, och när den förödande jordbävningen inträffade söder om Marrakech i september 2023 skadades en lillebror till en av Sofias medarbetare svårt. Han behövde en dyrbar operation för att kunna gå igen.

Sofia använde sina kunskaper och nätverk i sociala medier och lyckades på kort tid få ihop 35000 kronor till den unge mannen, en summa som gjorde all skillnad i världen för den fattiga familjen.

– Då kändes det extra gott att kunna göra nytta på ett väldigt påtagligt sätt, säger hon.

Dessutom är Sofia pedagog i grunden, så på volontärsbasis stödundervisar hon barn i Essaouira i engelska flera kvällar i veckan. Själv talar hon även franska och tar sig numera hyfsat fram på darija, den marockanska varianten av arabiska.

Sofia är rätt säker på att hon har hittat hem för gott.

– Om fem år bor jag fortfarande här, men precis vid havet. Det är mitt mål. Och att jag försörjer mig helt på min reseverksamhet. Skulle inte det gå så har jag även en utbildning som undersköterska att falla tillbaka på.

Lämnar Marocko en gång i halvåret

Hon är inte alltid så glad åt att fortfarande behöva lämna landet var sjätte månad för att söka nytt visum, men sommaren 2023 stod stjärnorna rätt vad gällde tidpunkten för hemresan.

– Jag är så tacksam för att jag hann hem och kunde vara med mamma den allra sista tiden. Det kändes fint att få hålla hennes hand när hon somnade in.

Därefter har Sofia också på nära håll hunnit uppleva lyckan i att bli farmor till en ”jente” i Oslo.

– En födsel är ju hyfsat välplanerad i tid, så den sortens glädjeämnen behöver jag inte missa som tur är!

Alla videoklipp av Hemma Hos

Rickard Söderberg visar upp kolonin "Lilla blå"