Marianne skapar detaljrika världar i miniatyr: ”Det är nyttigt att ha en hobby”
Hemma hos Marianne Molén, 70, finns många detaljer att upptäcka. Hennes vardagsrum är en värld i miniatyr. Här har hon skapat sina egna lilleputtvärldar Munterköping och Kyrkeby.
– Jag har bakat dagen till ära, så att det blir som ett vernissage, säger Marianne lite skämtsamt med ett kakfat i handen, när hon bjuder in till sitt kreativt inredda vardagsrum i en lägenhet i Kalmar.
Hon slår sig ner i soffan. Över en kopp kaffe, hembakade piroger och muffins berättar hon om sin hobby med miniatyrer. Hennes dagar fylls till stor del av att göra dockskåp – det vill säga mindre hus som hon fyller med saker som är avbilder av verkligheten i mindre skala.
– Jag har väl lite alltid gillat att det går att göra små saker av riktiga saker, som till exempel små handväskor, säger hon och tar en klunk kaffe.
Det var ändå först för några år sedan som hon började samla på miniatyrsaker. Hon var på en second hand-affär och fick syn på miniatyrhus i en monter. Marianne började att söka information och hittade till olika Facebookgrupper för personer som har liknande intressen. Där fick hon mycket inspiration och svar på vanliga frågor.
– Jag blev även bekant med en tjej som håller på med dockhus. Sedan eskalerade det och det tar aldrig slut heller, säger hon och skrattar hjärtligt medan hon ser sig omkring i vardagsrummet där flera väggar är täckta med dockskåp.
– Så fort jag tycker att jag nog är färdig hittar jag alltid något som jag vill göra om, berättar hon.
Tagit några år
Här pågår ständigt något och det går att upptäcka nya detaljer hela tiden vid en titt i hennes uppbyggda världar. Mariannes besökare tycker att det är fascinerande och roligt att betrakta. Det är ett nöje även för henne.
– Jag tycker om att sitta och titta på dockskåpen. Jag vill inte gömma dem i sovrummet eller någon annanstans, säger hon.
Ofta sitter Marianne i sin soffa och tittar, funderar på vad hon vill ändra på eller köpa till. Till största delen köper hon färdiga dockor, möbler och andra prylar till de små samhällena.
– Det som jag tycker är roligt är att sätta ihop, att det blir en bra miljö.
Ett vanligt vitrinskåp har blivit ett dockskåp med ålderdomshem från förr i flera våningar, med rum för föreståndare och pigor. Här finns också ett herrum där män sitter i skinnsoffor och smuttar på whisky. På en skylt som Marianne har målat står det “Välkommen till Munterköping”. Här finns också en sybehörsaffär, en bilverkstad och ett konditori.
Det har tagit några år att bygga upp allt som hon i dag har på plats.
– Om man inte är miljonär kan man inte göra det på en kvart. Å andra sidan är det inte roligt heller.
Marianne blandar olika tidsepoker och stilar utifrån det som hon tycker är fint och passar ihop. Hon tycker det är viktigt att man gör det man tycker om.
– En del gillar stilrent med kanske bara en kaffekittel på en köksbänk och då tycker jag att man ska ha det så. En del är stenhårda med att allting ska vara till exempel 1:12 eller 1:18. Jag är inte lika petig där, och jag vill inte vara det heller. Det är inte svårt att förhålla sig till en skala, men ibland kan jag tycka att även om en sak är lite för stor, om det inte är för stor skillnad, så kan det passa ändå. Det blir lite som hemma. Jag menar, där har jag en lång bänk och där har jag ett jättehögt skåp. Det är så verkligheten är, säger hon och pekar på olika möbler med olika storlek och form.
Nyttigt att ha en hobby
Det märks att Marianne tycker om färg och form. Hemmet är färgglatt. På väggen i vardagsrummet har hon egna målningar.
– Det här med målningen vet jag inte riktigt hur det kom sig. Jag har alltid varit en sådan som har sagt att jag kan inte måla en streckgubbe, säger Marianne lite blygsamt.
Marianne är född i Luleå där hon bodde sina tre första år i livet. Sedan har hon bott på olika ställen. Efter Skultuna blev det Olofström, Kalmar, Spanien och Kalmar igen. Hon har mestadels jobbat inom vården och varit hemma med barnen. Sista 15 åren jobbade hon inom psykiatrin. Med barn och jobb hade hon inte tid med något som miniatyrer, men som pensionär ville hon ha något att fylla dagarna med.
– Jag skulle bli galen om jag bara skulle sitta och glo på en tv. Jag inbillar mig att det är jättenyttigt att ha en hobby, någonting att göra. Jag har lite svårt att gå och stå och får hitta på någonting som passar just mig. Det gör det här. Men visst, det är ofta pengarna är slut innan nästa pension kommer.
Hon tillägger att det ändå är svårt att vänta när köpsuget slår till och hon hittar en pryl som hon “måste ha” till sina dockskåps-byar.
– Å andra sidan, jag har bara mig själv att tänka på. Jag har inga småbarn och frysen är alltid full av mat, så jag svälter inte, säger hon.
Miniatyrsakerna köper hon från olika butiker eller från andra entusiaster som tillverkar. Dagligen är hon inne och kollar i Facebookgrupperna om det dyker upp något som hon vill köpa, eller om det står något annat intressant. I grupperna efterlyser hon saker som hon har svårt att hitta eller göra själv. Det mesta går att hitta, tycker Marianne.
– Jag försöker komma på om det är något som är omöjligt, men det kan vara någon som känner någon som känner någon …
Det händer att hon gör egna grejer också. Det kräver tålamod och det har hon. Det behövs. För det är pilligt och kan ta tid. Denna dag är vardagsrumsbordet välstädat, men Marianne poängterar att det andra dagar är täckt med pennor, papper, limtuber och små träbitar. Då förvandlas vardagsrummet till dockskåpsverkstad. Marianne försöker alltid att se möjligheten i att skapa nya saker genom att återvinna.
– Jag tycker det är viktigt att man hittar på så mycket som möjligt av det som man har hemma. Man behöver inte köpa allt. En kork till en tandkrämstub kan bli en vas.
Popcornkärnor färgas med kaffesump för att likna potatis. Urklipp med blommor från veckotidningar blir utsikten genom ett fönster. Spaghetti målas i guld och blir till dekoration på möbler.
Ibland har hon en färdig idé när hon börjar, men ofta flyttar hon runt saker tills hon blir nöjd. Det händer att hon byter ut saker och säljer.
– Ibland kan det vara så att man får göra om eller sälja så att man ska ha råd att köpa något annat. Just nu har jag inte så mycket som jag vill sälja, men det kan ju ändra sig, säger Marianne och ler åt att hon gärna vill förnya sig.
För när Marianne har gjort klart ett rum i ett dockskåp får det vara i fred ett tag. Tills det börjar att klia i fingrarna igen.
– Sybehörsaffären och verkstaden kommer jag inte att göra om. För vissa blir man mer förtjust i än andra. Jag tror inte jag kommer att göra om herrummet heller. Men det går alltid att hitta nya grejer att sätta dit och det går alltid att möblera om.
Ta vara på saker hemma
Hon hoppas att kunna inspirera andra med sina projekt. Hennes råd för att komma igång är att börja med att göra mindre så kallade tittskåp.
– Antingen köper man dyra trälådor, eller så gör man som jag och tar vara på kartonger när man har beställt paket. Utanför kassorna på Systembolaget brukar också finnas en radda med kartonger som man kan hämta. Sedan kan man köpa runda träpinnar, bland annat på Panduro, och göra lister som man sätter runt om. Möbler går att göra av till exempel glasspinnar, som kan bli bord, stolar eller hyllor.
Hon tipsar om att ha lim, färger och någon form av verktyg för att kunna kapa träbitar. En bågfil är också bra att ha. Kapsyler, kartongbitar och självhäftande papper är användbart. Metall och plast från olika matförpackningar går också att göra om till mindre prylar. Hon använder textilier hon har hemma.
– Jag klipper sönder både det ena och det andra. Det ryker både gardiner och lakan. Jag har inte heller vett att byta kläder när jag håller på, så jag har klister och färg på mig, men jag tänker att huvudsaken är att jag har roligt.
Genom sitt intresse har hon fått många bekanta runt om i landet. En kvinna har blivit en nära vän. Hon heter Lena Josdal och bor i Stockholm. Marianne visar pyttesmå imponerande saker som hennes vän har tillverkat.
– Vi pratar i telefon nästan varje dag om allt mellan himmel och jord. Vi har aldrig träffats, men det hade varit superkul.
En skärmvägg bredvid soffan delar av rummet och ger en fin inramning till den så kallade Kyrkebyn. Här finns flera villor. I en kyrka pågår ett bröllop. En dam firar 70 år med tårta i sitt hem. Tvätten hänger på tork hemma hos en barnfamilj. När Marianne har visat runt sammanfattar hon vad hobbyn betyder för henne.
– Det ger mig jättemycket på det viset att jag gillar att hålla på med miniatyrer. Jag har någonting att göra, och jag blir glad när folk säger att det är fint och jag får lite uppskattning. Det är också någon slags tillfredsställelse när jag tycker att jag fått ihop det som jag ville eller som jag tycker ser bra ut, säger hon och ser rofylld ut.
Detta är Marianne
- Namn: Marianne Molén.
- Ålder: 70 år.
- Bor: Kalmar.
- Familj: Tre barn och sex barnbarn.
- Gör: Pensionär.
- Intressen: Miniatyrer, korsord, matlagning och bakning.