Evelina och Tilo lämnade stan för släktgården: ”Trodde att livet på landet skulle vara lugnt”

Så komposterar du med bokashi

Det är sensommar och bråda dagar på Hillinge trädgård med allt som ska hinnas med och tas tillvara.

Landen dignar av frodiga kålsorter och det råder en febril aktivitet såväl ute som inne i det rymliga köket. Här tas skörden tillvara i matlagning och förädling genom inläggningar och torkning.

Evelina Dembacke och Tilo Hahn som driver trädgården har redan sålt slut på mycket till sina grönsaksprenumeranter.

Paret flyttade från Oslo i Norge till ­Hillinge utanför Huskvarna och den gamla släktgården på Evelinas sida för fem år ­sedan. Hon tillhör den tionde generationen av familjen som driver gården och såg tillsammans med Tilo möjligheten att flytta ­tillbaka och ta vara på jorden.

Hon och Tilo träffades genom sina konstnärliga yrken när de båda arbetade med ljus på Dansens Hus i Oslo. Under en lång tid hade de en stuga på gården där de tillbringade sin tid på somrarna. På så vis blev övergången ganska naturlig, men det blev förstås mycket nytt att lära i samband med flytten.

Köper in sig i skörden

Det första Evelina gjorde var att gå en kurs i biodling på Folkuniversitetet. Det var ­fascinerande att få lära sig från grunden och med kunskapen kom också insikten om ­binas betydelse för odlingen och den bio­logiska mångfalden.

Tillgången på honung varierar från år till år så det kan vara svårt att få lönsamhet i en biodling, men att starta en andelsbiodling blir en säkerhet för biodlaren. Den som ­köper in sig får en tiondel av skörden i en kupa, och får samtidigt lära sig mer om bin och honung och en möjlighet att följa tillverkningsprocessen, berättar Evelina.

I början hade de bikupor både på gården och i skogen för att få olika slags honung, men Tilo blev allergisk mot bin, så de fick sluta med gårdshonungen. Nu ska han få vaccin, så förhoppningsvis kan bina flytta hem när han är färdig med behandlingen.

Biodlingen bidrar till framgången med den ekologiska odlingen på gården och Tilo och Evelina uppskattar närheten till lokalsamhället och låter de närboende vara en del av odlingen.

– Vi bjuder in till öppen trädgård och är med på olika lokala evenemang, där vi lär av varandra, berättar Evelina som också ­utbildat sig i småskalig grönsaksodling på Färnebo Folkhögskola.

Koreansk odlingsteknik

Övriga medlemmar i släkten bor i gårdens olika hus och tar hand om skogen. Evelina och Tilo tar hand om träflisen, spillmaterialet från skogen som de säljer.

Evelinas bror och familj har hästar och hyr ut stallplatser så de får fri tillgång till stallgödsel.

Bland kunderna finns de som handlar i trädgårdens självbetjäningsbod och prenumererar på deras grönsakskassar. Ryktet om dem går från mun till mun, och via sociala medier når de en stor grupp. De åker även på så kallade REKO-marknader (rejäl konsumtion) där lokala producenter säljer sina produkter.

Odlingslanden är på knappt 4­000 kvadratmeter där de odlar i växtföljd, totalt åtta växtfamiljer i åtta skiften.

– Vi tillämpar market-gardening som ­bygger på en traditionell koreansk odlings­teknik där man odlar stora mängder grön­saker på liten yta, berättar Tilo.

Han visar de enkla redskapen som ­används: Bredgrep, hjulhacka, bygelhacka, spade, kratta, radmarkör och tvåhjulstraktor. Metoden är effektiv, med mindre ogräsrensning och kortare gångavstånd.

– Tidigare använde vi en kratta med rör för att mäta upp odlingsraderna. Sedan fick vi hjälp av en vän att tillverka en egen enkel radmarkör med inspiration från andra ­odlare, och den är numera ett av våra mest använda verktyg.

Prövade kallsådd

Genom Jordbruksverket sökte de stöd för inköp av en liten traktor som inte trycker ner jorden, och värnar det mikrobiologiska ­livet.

– Vi sökte det i ett så kallat leaderprojekt som bygger på ett samarbete mellan det privata, ideella och offentliga. Genom att ­engagera sig i utvecklingen av sin bygd går det att få stöd för sina utvecklingsprojekt.

Grönsaksodlandet är ett ständigt experimenterande med ett brett sortiment av ­grödor för att testa vad som funkar bäst, ­beroende på väder och vind. I början av året prövade de kallsådd för att se om det skulle bli lite skörd lagom till midsommar, och det lyckades.

– Vi fick både potatis, gräslök, dill, pak choi och rädisor, ­berättar Evelina.

Jordärtskockorna är tacksamma att odla och blev färdiga redan i mars. Experimenten med kallsådd av kål, sockerärter och bladsallad kom först senare.

De testar också olika sorters vitlökar, liksom gamla kulturväxter som de värnar om att bevara. Betorna har kommit i mängder, både röda, gula och polkabetor, med lite ­andra smaker som är mycket efterfrågade.

Ankorna var lönsamma

Ankorna har visat sig vara en lönsam ­investering så de ökade antalet från fyra till åtta ankor. De är mycket effektiva på att ­hålla efter mördarsniglarna som äter upp grön­sakerna och är det stora gisslet.

– Vi är också snabba med att klippa ihjäl sniglarna på våren, och gör små staket som vi gräver ner djupt runt kål och sallader, berättar Evelina.

Ofta är gårdsarbetet ensamt och stressigt, men i en social gemenskap där alla hjälps åt blir det ofta lättare. Därför tar de emot ­volontärer vid arbetsintensiva perioder. Förra året kom ett par familjer från Tyskland och Schweiz.

Utbytet sker genom den internationella organisationen WWOOF (World Wide Opportunities on Organic Farms) för ömsesidig kompetensutveckling som också är ett socialt utbyte och blir en form av semester tillsammans.

– De bodde i en liten stuga vi har på gården och trivdes så bra att de stannade längre än planerat. Det blev fullt med alla barn så vi fick duka långbord ute i trädgården! berättar Tilo.

Samtidigt fick de känna på hur det är att leva här, och nu har familjen från Schweiz köpt hus i Sverige.

Drömmer om att anställa

Till sin hjälp har de också haft utländska praktikanter och volontärer som studerar ekologisk odling.

– Det blir ett kompetensutbyte och underlättar med flera händer, säger Evelina.

– Men det är också mycket jobb med att lära upp och delegera uppgifter så nu siktar vi på att kunna anställa folk istället.

Målet är att bli självförsörjande på en småskalig bas och förse närområdet med lokala och obesprutade grönsaker.

Och det växer så det knakar – utan vare sig bekämpningsmedel eller gödsel. Som gröngödsel används bland annat råg och baljväxter. I kållanden trivs flera sorter bland annat spetskål, purpurkål och grönkål.

– Vi gillar att snabbkoka spetskålen bara någon minut och äta den med smör på. Men våra senaste volontärer gjorde vegetarisk ­lasagne med vitkål i långkok och tomater, det var oväntat gott och en ny favorit, säger Evelina.

Drömmen vore att ha en heltidsanställd på sommaren, och deltidsanställda som kan rycka in vid behov, eftersom det är sårbart om man blir sjuk eller behöver vara ledig, säger Evelina, som också är konstnär och ljusdesigner.

Kombinerar odling och scenkonst

På vinterhalvåret turnerar hon med olika slags scenkonstprojekt. Men på sommaren, under den mest intensiva perioden på gården, måste hon tacka nej till många arbetstillfällen i sitt konstnärliga arbete, vilket kan vara frustrerande.

– Arbetsförutsättningarna för konstnärer är egentligen ganska lika odlingens. I båda fallen är det ett stort mått av risktagande.

– Det krävs en planeringsfas, tid för re­search, det praktiska utförandet, deadline – och en motgång som man aldrig kan förutsäga. Men slutresultatet brukar ändå bli bra. Ja, ibland bättre än förväntat!

Vad uppskattar ni med ert nya liv på ­landet, vad är för- och nackdelarna?

– Att vi har så otroligt bra tillgång på fina råvaror till matlagning. Numera klarar vi knappt av att gå på restaurang längre utan att irritera oss på den låga kvaliten på rå­varor och smak som det är på många ställen, ­säger Evelina.

– Vi trodde att livet på landet skulle vara lugnt och idylliskt som kontrast till storstadens brus och stress. Men bor man så här får man finna sig i att få besök i tid och otid, ­nästan alltid mitt i middagen är det någon som knackar på dörren!

Det kan ibland kännas stressande, men är samtidigt fint, tycker hon.

– Vi behöver inte längre åka någonstans. Folk från när och fjärran kommer och besöker oss och nu har vi ett mycket större kontaktnät och socialt liv än vi hade i staden.