Julia Lykke Sørensen trodde länge att musiken skulle bli hennes framtid. Men en segling med ett gammalt segelfartyg förändrade allt.
Vett och etikett med Sofia – På arbetsplatsen
Hon är uppvuxen i sjöfartsstaden Esbjerg i Danmark, och man skulle lätt kunna tro att det är orsaken till att hon trivs på gungande skeppsplankor. Så är det dock inte.
– När jag var yngre tyckte jag att Esbjerg var en riktig håla. I dag tycker jag att det är en häftig stad, och ibland kan jag bli ledsen över att jag inte längre bor där, säger 28-åriga Julia Lykke Sørensen.
I dag bor hon med sin man i den tyska hamnstaden Hamburg.
– Det är också fantastiskt. Här finns allt det jag som sjöman och kulturintresserad behöver.
Hon är gift med den fem år äldre Jakob, och makarna har sedan våren 2023 varit anställda vid Stiftung Hamburg Maritim, vars syfte är att bevara Hamburgs sjöfartsarv.
– Vi båda är kaptener och styrmän och undervisar i segling och säkerhet på traditionella segelfartyg. I samband med det följer vi ofta med fartygen ut och seglar. Man kan också hyra oss för att segla sitt fartyg.
Stiftelsen har sitt säte i den del av Hamburgs enorma hamnområde som heter Hansahafen, där en hel rad historiska segelfartyg ligger. Julia och Jakob har också sitt kontor här – och bor dessutom ganska nära.
Stort musikintresse
Det var emellertid en tillfällighet att sjöfarten blev Julias passion och yrke. Ända fram till gymnasietiden var det framför allt hennes andra stora intresse som tog plats i hennes liv och framtidsplaner: musiken.
– Jag sjunger, spelar gitarr och bas. Och parallellt med att jag gick på gymnasiet gick jag en musikalisk grundkurs, som är en förberedande kurs för personer som vill gå på musikhögskola. Vid den tidpunkten var jag sångerska och skrev och framförde mina egna sånger med en gitarr i händerna.
I samband med det här blev Julia uttagen till att vara med i ett projekt som var en del av Tall Ships Races i Esbjerg, som är en internationell havskappsegling för stora segelfartyg.
– En norsk fullriggare (segelbåt med minst tre master och råsegel på samtliga reds. anm.) gjordes helt enkelt om till ett musikfartyg, och en massa musikaliska ungdomar bjöds med på en segeltur till Bergen och tillbaka. Jag var en av dem.
Julia har inte släppt musiken som hobby. Hon har en musikhörna i sin och Jakobs lägenhet och har bildat ett band med några av hans vänner.Foto: Gregers Overvad
Blev mentor
Turen innefattade bland annat en konsert i Bergen. När Julia kom hem hade något i henne förändrats för alltid.
– Nu visste jag att jag ville ha ett arbetsliv som hade med fartyg och segling att göra. Därför sökte jag till skolfartyget Danmark (där man utbildar personal till handelsflottan reds anm.). Samtidigt hoppade jag av gymnasiet. För att glädja min mamma bestämde jag mig dock efter ett halvår på skolfartyget för att ändå gå klart, berättar Julia.
När hon återupptog gymnasiestudierna kombinerade hon dem med helgarbete på Fanøfärjan. Hon längtade emellertid efter ett fartyg med segel och master, och längtan förde henne till skonaren Maja, som låg i Struer och tog passagerare till Bornholm och Köpenhamn.
– Vi var fyra unga ombord en hel sommar från mars till september. Under den tiden pendlade jag mellan Esbjerg och Struer.
Julia blev senare mentor för unga besättningsmedlemmar på segelfartyg. Detta genom en anställning på företaget Windseeker, som har sitt huvudkontor i Nederländerna.
– Jag dök helt enkelt upp på deras kontor och frågade om de behövde någon som kunde lite av varje. När man är till sjöss och inte ständigt har en telefon i handen eller något annat att gömma sig bakom blir man medveten om att man kan mer än vad man tror. Det är otroligt!
Träffade kärleken på båten
Nästa naturliga steg för Julia var att skriva in sig på en sjöfartsskola. Det var i samband med det som hon för första gången träffade sin då blivande man.
Det var bara en tidsfråga innan romantik uppstod
De seglade från Amsterdam med stopp i bland annat Aalborg och London. Jakob var styrman på fartyget.
– När jag berättade för honom om det danska skolsystemet med gratis utbildning utbrast han: ”Vill du gifta dig med mig?” På den tiden hade jag en annan pojkvän, så mitt svar var ett tydligt nej. Men eftersom vi gick på samma sjömansskola och hade en gemensam vardag på en mycket liten yta var det bara en tidsfråga innan romantik uppstod, minns hon.
Paret fick sedan jobb på en yacht som seglade i Medelhavet med passagerare från den rikaste delen av befolkningen. Men så gjorde pandemin entré och satte tillfälligt stopp för planerna.
Julia tillsammans med maken Jakob.Foto: Gregers Overvad
– Samtidigt stängde Danmark sin gräns och plötsligt var vi strandsatta i Hamburg, där hela Jakobs familj bor. Vi blev inkvarterade i hans föräldrars hus i den norra delen av staden och processen med att lära känna svärfamiljen kom att gå ovanligt snabbt för min del, skrattar Julia, som tog tillfället i akt att finslipa sin tyska och sätta sig grundligt in i kulturen.
– Två månader senare ringde de från yachten och skickade bud efter oss. Uppenbarligen fungerade saker så att om man var tillräckligt förmögen kunde man kringgå coronans stränga restriktioner. Därför flög vi till Rom, som i stort sett var folktomt, och gjorde fartyget klart, medan världen omkring oss hade stannat helt.
Inte alltid jämställt
De följande sex månadernas segling till bland annat Sicilien och St. Tropez påminde Julia mest av allt om filmen Triangle of Sadness, och skiljelinjen mellan besättningen och de rika passagerarna var dragen lika skarpt.
– Men vi tjänade bra och fick massor av dricks. På ett halvår lärde Jakob och jag känna varandra intensivt. På land skulle det förmodligen ha tagit fem år att nå samma närhet. Men vi var också tillsammans under några speciella förhållanden, som till exempel innebar att vi som man och kvinna inte var jämställda:
– En dag upplevde jag hur kaptenen och Jakob diskuterade om jag skulle få ha på mig mina byxor, som hade fickor för kniv och verktyg, eller om jag skulle gå i kjol som de som jobbade med tvätt, service och städ. Men det är sådana upplevelser som har gjort att vi arbetar superbra tillsammans i dag.
Har stora framtidsplaner
Paret gifte sig på Hjerting Strand i maj 2024. Och när det gäller deras samarbete i hamnen i Hamburg befinner de sig fortfarande bara i projektets uppstartsfas.
– Vi undervisar inte bara unga människor, utan också äldre. I våra framtidsplaner ingår en sjöfartsakademi för segelfartyg. Här i Tyskland saknar man folk med kompetens inom segelfartygsområdet. På det området har vi i Danmark och till exempel Nederländerna varit bättre på att hålla liv i de gamla traditionerna:
– Segelfartyg kan användas till mycket. Bland annat är de ett bra verktyg för att slussa in människor i den maritima världen, säger Julia Lykke Sørensen